Hoppa till innehållet

Koreas arbetarparti

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Koreanska arbetarpartiet)
Koreas arbetarparti
조선로동당
Koreas arbetarparti
PartiordförandeKim Jong Un
Grundat30 juni 1949
HuvudkontorPyongyang
Politisk ideologiJuche, Songun
Färg(er)Röd
Webbplats
Rodong Sinmun (partiorgan)
Koreas arbetarparti
Hangul조선로동당
Hanja朝鮮勞動黨
McCune-ReischauerChosŏn Rodongdang

Koreas arbetarparti är Nordkoreas största och även statsbärande parti. Eftersom Nordkorea är en enpartistat är inga andra verkligt självständiga partier i praktiken godkända. Andra politiska partier i Nordkorea är Chondoistiska Chongupartiet och Koreas socialdemokratiska parti, men dess är enbart lydpartier.

Partiet grundades 1949 genom en sammanslagning av Nordkoreas arbetarparti och Sydkoreas arbetarparti och har sedan dess endast haft tre ledare: Kim Il Sung (19491994), Kim Jong Il (19972011) och Kim Jong Un (sedan 2011). Den 11 april[förtydliga] kom uppgifter om att företrädare för Koreas Arbetarparti i Pyongyang har utsett Kim Jong Il till partiets evige generalsekreterare.[1]

Partiet f�ljer juche-id�n, som �r en socialistisk revolution�r teori och filosofi utvecklad av Kim Il Sung, med inspiration fr�n marxismen-leninismen.[2]

30 juni 1949 h�ll Nordkoreas arbetarparti och Sydkoreas arbetarparti enighetskongress i Pyongyang och bildade Koreas arbetarparti. Kim Il Sung, viceordf�rande i Nordkoreas arbetarparti, valdes till det nya partiets ordf�rande och Pak Hon Yong som varit ordf�rande f�r Sydkoreas arbetarparti och dess f�reg�ngare Koreas Kommunistiska Parti, blev bitr�dande partiordf�rande tillsammans med Ho Ka-i.

Det koreanska arbetarpartiet var en koalition av koreanska marxister och gerillak�mpar fr�n olika delar av den koreanska halv�n. Kring Kim Il Sung samlades veteraner fr�n gerilla�ren p� 1930-talet, dessutom fanns det kommunister som k�mpat med de kinesiska kommunisterna i Yan'an och koreanska kommunister med sovjetiskt medborgarskap. Till detta kom ett stort antal kommunister fr�n Sydkorea tagit sin tillflykt till Nordkorea.

S� snart vapenstillest�ndet i Koreakriget hade slutits 1953 satte Kim Il Sung ig�ng med att undanr�ja sina rivaler i partiet. Den sydkoreanske kommunisten Pak Hon-yong fick skulden f�r att de sydkoreanska massorna inte v�lkomnat de nordkoreanska trupperna 1950. Han d�mdes till d�den 1953 och avr�ttades troligen 1956. �ven den sovjetisk-koreanske kommunisten Ho Ka-i hamnade i on�d och begick sj�lvmord under oklara omst�ndigheter.[3]

I februari 1956 h�ll Sovjetunionens ledare Nikita Chrusjtjov ett hemligt tal p� SUKP:s tjugonde partikongress, d�r han kritiserade Stalins personkult. Varken Kim Il Sung eller hans rivaler n�rvarade p� m�tet, men avstaliniseringen inspirerade "Yan'an-fraktionen" kring Kim Tu-bong och den "sovjetiska fraktionen" att kritisera Kim Il-sung f�r att �gna sig �t personkult medan denne var p� bes�k i Moskva sommaren 1956.[4] Vid hemkomsten genomdrev Kim Il-sung en utrensning mot de b�da fraktionerna och Kim Tu-bong anklagades f�r att vara amerikansk spion. Han avsattes fr�n sina poster och antas ha avr�ttats kring 1957.

Parallellt med utrensningarna av olika fraktioner s� tr�ngdes partimedlemmar med sydkoreanska r�tter ut fr�n ledande positioner i partiet till f�rm�n f�r partimedlemmar fr�n norra Korea.[5] Vid slutet av 1950-talet hade Kim Il Sung gjort sig av med alla rivaler om makten och framstod som Nordkoreas obestridde ledare.

  • Hoare, James. (2012) (p� engelska). Historical dictionary of the Democratic People's Republic of Korea. Historical dictionaries of Asia, Oceania, and the Middle East. Lanham, Md.: Scarecrow Press. Libris 13892717. ISBN 978-0-8108-6151-0 
  • Lankov, Andrei Nikolaevich. "Kim Takes Control: The "Great Purge" in North Korea, 1956-1960." Korean Studies 26, no. 1 (2002): 87-119.
  • Szalontai, Balazs. (2005) (p� engelska). Kim Il Sung in the Khrushchev era: Soviet-DPRK relations and the roots of North Korean despotism, 1953-1964. Cold War International History Project series. Washington, D.C.: Woodrow Wilson Center Press. Libris 19404982. ISBN 0804753229 
  1. ^ http://www.nytimes.com/2012/04/12/world/asia/young-north-korean-leader-kim-jong-un-chosen-as-head-of-ruling-party.html
  2. ^ Det demokratiska valsystemet i Nordkorea - Svensk-koreanska föreningen
  3. ^ Szalontai (2005), ss. 37-38.
  4. ^ Szalontai (2005), ss. 94-98.
  5. ^ Szalontai (2005), ss. 37-42.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]