Statsminister
Statsminister �r titeln p� regeringschefen i Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige. I andra l�nder f�rekommer andra titlar f�r regeringschefen, �ven om titeln statsminister ibland anv�nds p� svenska �ven om regeringschefer i andra l�nder med parlamentariskt regeringssystem. I Luxemburg och Monaco anv�nds p� franska en snarlik titel f�r regeringschefen.
Historik
[redigera | redigera wikitext]Sverige
[redigera | redigera wikitext]
I Sverige inf�rdes med 1809 �rs regeringsform titlarna justitiestatsminister och utrikesstatsminister. Dessa var de fr�msta ledam�terna av statsr�det (regeringen) men hade inte st�llning av regeringschef. Vid en reform av regeringsformen 1876 best�mdes att det skulle finnas en statsminister, som skulle vara chef f�r regeringen, medan ett annat statsr�d blev chef f�r justitiedepartementet (och d�rmed kom att kallas justitieminister). Utrikesstatsministern blev minister f�r utrikes �rendena, i dagligt tal utrikesminister. Sveriges f�rste statsminister blev Louis De Geer, som fram till dess hade varit justitiestatsminister.
I Sverige var statsministern tidigare en av de tre �mbetsm�n som bar titeln excellens. De andra tv� var utrikesministern och riksmarskalken.
Norge
[redigera | redigera wikitext]
N�r Norge kom i union med Sverige 1814 fick landet en statsminister. Fr�n 1814 till 1873 befann sig Norges statsminister vid statsr�dsavdelningen i Stockholm. I dennes fr�nvaro leddes regeringen i Kristiania (nuvarande Oslo) av ett f�rstestatsr�d. Norges regering styrdes under denna tid av en riksst�th�llare som var chef f�r den norska regeringen. St�th�llarstriden uppstod 1859 d� den tilltr�dande kungen, Karl IV (i Sverige Karl XV), inte kunde infria sitt l�fte att avskaffa �mbetet. Stortinget antog 1859 med 100 r�ster mot 2 att upph�va riksst�th�llar�mbetet. Oscar II besl�t f�rst 1873 att riksst�th�llar�mbetet skulle upph�vas och regeringschefen i Norge fick d� titeln statsminister. Fr�n 1873 och fram till unionsuppl�sningen arbetade Norges statsminister i Kristiania, och Norges statsminister i Stockholm blev hans representant f�r statsr�dsavdelningen i Stockholm. I rang kom Norges statsminister i Stockholm efter Norges statsminister i Kristiania. Den f�rste norske regeringschefen med titeln statsminister var Frederik Stang.
Danmark
[redigera | redigera wikitext]
Under det danska kungliga env�ldets tid inr�ttades posten storkansler 1676, en titel som 1730 �ndrades till statsminister (geheimestatsminister). Denne statsminister hade en ledande st�llning i den danska regeringen, men var inte formellt regeringschef. N�r env�ldet avskaffades 1848 fick den danska regeringschefen titeln premi�rminister 1848–1854 och därefter konseljpresident till 1918, men sedan bytte man till titeln statsminister, genom en grundlagsändring. Den förste danske statsministern som regeringschef blev Carl Theodor Zahle från Radikale Venstre, som hade suttit som konseljpresident sedan 1913.
Finland
[redigera | redigera wikitext]Finland förklarade sig självständigt från Ryssland i samband med ryska revolutionen 1917. Den finska regeringen kallades under den ryska tiden för Kejserliga Senaten för Finland och som regeringschef fungerade vice ordföranden för senatens ekonomiedepartement. När man skrev det självständiga Finlands första grundlag, 1919 års regeringsform, valde man att knyta an till terminologin i Sverige och övriga nordiska länder i stället för att fortsätta med de titlar som var förknippade med den ryska tiden. Senatens ekonomiedepartement blev således statsrådet och regeringschefen fick titeln statsminister. Finlands förste statsminister blev Juho Vennola från Framstegspartiet.
Liknande titlar på andra språk
[redigera | redigera wikitext]I Portugal kallas regeringschefens ställföreträdare för Ministro de Estado.
I Luxemburg har regeringschefen på franska titeln ministre d'Etat som en av sina titlar. I Monaco tillsattes en ministre d'Etat för första gången 1911 och är regeringschef. Fram till 2002 var det bestämt att denne behövde vara fransk medborgare.