Stridsyxekulturen
 |
Den h�r artikeln beh�ver fler eller b�ttre k�llh�nvisningar f�r att kunna verifieras. Motivering: Endast en del av ingressen samt avsnitt Gravskick har k�llor. (2023-03) �tg�rda genom att l�gga till p�litliga k�llor (g�rna som fotnoter). Uppgifter utan k�llh�nvisning kan ifr�gas�ttas och tas bort utan att det beh�ver diskuteras p� diskussionssidan. |
| Del av | Sn�rkeramisk kultur | |
|---|---|---|
| Plats | Skandinavien | |
| Startdatum | 2000-talet f.Kr. (millennium) | |
| Slutdatum | 1000-talet f.Kr. (millennium) | |
Stridsyxekulturen, �ven k�nt som b�tyxkulturen i den �ldre litteraturen, betecknar en relativt enhetlig arkeologisk kultur som f�rekommer i ett omr�de av s�dra Sverige-Norge som str�cker sig fr�n Bornholm och Sk�ne i s�der till Uppland i norr och l�ngs den norska kusten upp till Tr�ndelag. Den �r en regional variant av s� kallad Sn�rkeramisk kultur (Corded Ware culture) som f�rekommer i nord�stra Europa under tredje �rtusendet f�re Kristus. C14-dateringar av gravar daterar fenomenet eller kulturkomplexet till ca 2950-2300 f.Kr., men i vissa regioner p� kontinenten f�rsvinner den tidigare. Det finns �n s� l�nge mycket f� dateringar fr�n Sverige, men de �ldsta �r fr�n tiden runt 2900-2800 f.Kr. I samband med spridningen av dessa sn�rkeramiska kulturer upph�r i regel de f�reg�ende kulturerna helt, utan att l�mna n�gra sp�r efter sig under den efterf�ljande tiden.
�ven i Finland kallas denna kultur ibland f�r stridsyxekultur, eller finsk stridsyxekultur (till skillnad fr�n svensk-norsk stridsyxekultur), men en del arkeologer f�redrar sn�rkeramisk kultur och andra beh�ller det missledande begreppet b�tyxkultur. Det finska materialet liksom det som f�rekommer i Baltikum �r mycket likt det svenska, medan det danska (enkeltgravskultur) skiljer sig fr�n den svensk-norska stridsyxekulturen b�de vad g�ller f�rem�lsformer och gravskick, samt liknar mer det sn�rkeramiska kulturerna i Nederl�nderna, Tyskland, Polen och Ryssland.
N�r stridsyxekulturen upph�rde c:a 2400 f.Kr. skedde det relativt snabbt i hela s�dra Skandinavien, och m�nga n�rliggande omr�den i nord�stra Europa. Det sp�r som finns kvar i Sverige under den efterf�ljande perioden senneolitikum �r de enkla skafth�lsyxorna d�r de �ldsta har en del formm�ssiga likheter med sina f�reg�ngare, vilka dock snart upph�r.
Enligt modern DNA-teknik finns en koppling mellan DNA i stridsyxekulturens skelett och Jamnakulturen (engelska Yamnaya culture), en kultur fr�n norra sidan av Svarta Havet, som �r den mest sannolika kandidaten f�r b�raren av det urindoeuropeiska spr�ket.[1] D�rmed anses det att stridsyxekulturen �r baserad p� invandring, vilket somliga inte ansett tidigare.[1]
F�rem�lstyper
[redigera | redigera wikitext]
F�rutom de stridsyxor som namngivit kulturen och de typiska keramikk�rlen, finns en rad f�rem�l som �r typiska f�r kulturen. Hit h�r de tv�reggade flintyxorna och flintmejslarna, som relativt ofta dessutom �r h�leggade. Detta utm�rkande drag finns f�r skandinavisk del endast hos de f�taliga spetsnackiga och h�leggade flintyxorna fr�n senneolitikum, vilka fr�mst p�tr�ffats p� Jylland i Danmark. Kvaliteten p� huggning och slipning �r generellt sett avsev�rt s�mre �n under trattb�garkulturens tid. Variationen i form och storlek tycks inte vara kronologiskt betingad.
Bergartsyxor, eller de flata yxor utan skafth�l och av andra bergarter �n flinta, �r alltid r�teggade och ofta symmetriska och v�lgjorda. D�remot �r de ovanliga, b�de som gravg�vor och l�sfynd.
L�rbensformade slipstenar tillh�r de f�rem�l som helt saknas under andra tidsperioder och i andra kulturer. Vad som slipats i dem �r oklart, eftersom det inte tycks finnas n�gra k�nda f�rem�l som passar med slipytorna.
Kopparf�rem�len �r b�de extremt s�llsynta och enkla till form och storlek.
Spafttungepilar (av typ D), �r den enda f�rem�lsform med direkt koppling till den f�reg�ende kulturen, trattb�garkulturen, men de �r extremt s�llsynta och har betydligt l�gre kvalitet �n tidigare typer.
Stridsyxorna
[redigera | redigera wikitext]
I sitt �ldsta stadium f�rekommer i alla sn�rkeramiska grupper i Europa fr�mst likartade sn�rornerade keramikk�rl av en enkel typ, men ocks� en typ av stridsyxa, snarlik den svensk-norska undergruppens �ldsta yxtyp. I senare stadier finns det f� stridsyxor i de centraleuropeiska omr�dena, medan de �r talrika i de norra och �stra omr�dena. Enligt somliga forskare har inte stridsyxorna anv�nts som vapen, utan haft en mer symbolisk funktion, till exempel som statussymbol, men enligt andra forskare hade de flera funktioner d�r vapen var en viktig funktion, vilket framtr�der i deras form som g�r dem till effektiva vapen. Namnet b�tyxkultur kommer av att de svensk-norsk-finska stridsyxorna efterhand kom att likna b�tar/kanoter - om de lades upp och ned - men det har inget att g�ra med tillverkningen av b�tar. I ett tidigt skede av kulturen skiftade man fr�n massiv borr till r�rborr vid tillverkningen av skafth�let, vilket f�renklade processen.
Keramiken
[redigera | redigera wikitext]
Det europeiska namnet sn�rkeramisk kultur �terspeglar den centrala roll keramiken spelat hos dessa grupper, s� �ven i Sverige. I en majoritet av gravarna, b�de f�r m�n och kvinnor, har en eller ett par sm� sk�lformade b�gare inkluderats. Sk�rvor av dessa k�rl �terfinns ocks� p� boplatserna, vilka dock �r anm�rkningsv�rt f� och betydligt f�rre �n antalet gravar, vilket f�ranleder fr�gan om keramikk�rl har anv�nts i hush�llen eller om de enbart har anv�nts vid riter och ceremonier s�som vid gravl�ggning. De representerar en helt ny keramisk tradition med tunna k�rlv�ggar uppbyggda med tumning och leran �r magrad med "chamotte", d.v.s. krossad br�nd lera/keramik. Denna teknik skiljer sig totalt fr�n det som �r k�nt inom trattb�garkulturen, eller den f�reg�ende kulturen. De tidiga k�rlen �r fr�mst sn�rornerade, men l�ngre fram i perioden blir det vanligast med tandad kamst�mpel som trycks in f�r att skapa vinkellinjer och vinkelband.
Gravskick
[redigera | redigera wikitext]Gravarna �r enmans- eller dubbelgravar, i Sverige uteslutande under flat mark, vilka �r med eller utan stenpackning, men i �vriga delar av den sn�rkeramiska kulturen i Europa �r det vanligt att de t�cks av l�ga h�gar. Den d�de ligger alltid i sovst�llning med uppdragna kn�n och p� sidan, s.k. hocker. I Sverige �r de allra flesta gravarna orienterade l�ngs en ungef�rlig nord-sydaxel. De d�da ligger antingen p� v�nster sida med huvudet i norr, eller p� h�ger sida med huvudet i syd. P� s� s�tt ligger alla d�da med ansiktet v�nt mot �st/syd�st. Det verkar troligast att de flesta som l�g med huvudet i norr var m�n, medan de som hade huvudet i syd var kvinnor. Varianter finns dock, s�rskilt i dubbelgravarna d�r de tv� d�da, vare sig de �r tv� m�n eller tv� kvinnor eller mer troligen en av varje, alltid ligger fot mot fot med huvudet i olika väderstreck men med ansiktet vänt österut.
Vanligaste gravgåvorna är: flata yxor i flinta eller annan bergart, flintspånskniv, 1-2 keramikkärl, stridsyxa (bara för män, men inte för alla män), bärnstenspärlor, benpärlor. Med undantag av stridsyxan, förekommer de flesta av de olika typerna av gravgåvor både hos män och kvinnor, men i olika omfattning.
Ett känt exempel på en grav från stridsyxekulturen är den så kallade "Bergsgraven" som länge varit en del av den fasta utställningen i Östergötlands museum i Linköping. Den grävdes fram av arkeologer 1953 när Bergsrondellen anlades i nordvästra Linköping.[2][3] Under museets ombyggnad 2019 har man DNA-analyserat skeletten och funnit att de är släkt med stäppnomader, den tredje gruppen av invandrare till Sverige efter istiden.[4][5][6]
Ekonomi
[redigera | redigera wikitext]Stridsyxekulturens ekonomi är svår att utreda, eftersom extremt få välbevarade boplatser hittats samtidigt som ben sällan har bevarats i gravar eller på boplatser om de inte varit brända. De var troligen bönder, vilket sädeskornsavtryck i keramiken och pollenanalyser visar. De hade också boskap, och möjligen var fåren nu viktigare än nötkreaturen, vilket är en förändring mot förhållandet inom den tidigare trattbägarkulturen. Men de var även jägare av hjort, rådjur och fågel vilket vissa gravar med välbevarat material visar.
Se även
[redigera | redigera wikitext]Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] ”Förhistoriska migrationer avslöjas med hjälp av DNA”. Lunds universitet. 18 maj 2016. https://www.fokusforskning.lu.se/2016/05/18/forhistoriska-migrationer-avslojas-med-hjalp-av-dna/.
- ^ Bondestenålder - Bergsgraven, Linköpings historia; läst 17 oktober 2019.
- ^ På spaning efter Bergsgraven, Kulturarv Östergötland; läst 17 oktober 2019.
- ^ The genomic ancestry of the Scandinavian Battle Axe Culture people and their relation to the broader Corded Ware horizon, The Royal Society, 9 oktober 2019; läst 17 oktober 2019.
- ^ Dna-analys avslöjar var stridsyxekulturen kom ifrån, Forskning.se, 14 oktober 2019; läst 17 oktober 2019.
- ^ När stridsyxekulturen kom till Sverige, Vetenskapsradion, Sveriges Radio P1, 16 oktober 2019; läst 17 oktober 2019.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]