Stridsvagn 103
| Stridsvagn 103 | |
|---|---|
 Stridsvagn 103 C | |
| Typ | Huvudstridsvagn |
| Tjänstehistoria | |
| I tjänst | 1967–1997 |
| Använts av |  Sverige
|
| Produktionshistoria | |
| Konstruerad | 1956 |
| Konstruktör | Sven Berge |
| Producerad | 1967-1972 |
| Tillverkare | Bofors |
| Antal tillverkade | 290 |
| Varianter | Strv 103-0 Strv 103A Strv 103B Strv 103C Strv 103D |
| Specifikationer | |
| Vikt | 103A: 37 ton 103B: 39,7 ton 103C: 42,5 ton |
| Längd | 9,00 meter |
| Bredd | 3,4 m utan flytutrustning 3,6 m med flytutrustning 3,8 m med jeepdunk-kjol (103C) |
| Höjd | 2,14 meter |
| Besättning | 3 (vagnchef, förare/skytt, signalist/bakåtförare) |
| Primär beväpning | 1 × 10,5 cm kan strv 103 akan 50 patroner totalt |
| Sekundär beväpning | 3 × 7,62 mm ksp 58 strv ksp 2750 patroner totalt 8x rökkastare för rökhgr m/56 32 rökhandgranater totalt 2x lyskastare för 71 mm lysvinggr (enbart 103C) 8 lysvinggranater totalt |
| Motor | 103A Diesel: Rolls-Royce K60 (240 hk) Gasturbin: Boeing GT502 (300 hk) 103B Diesel: Rolls-Royce K60 (240 hk) Gasturbin: Caterpillar 553 (400 hk normaleffekt, 490 hk högeffekt) 103C Diesel: Detroit 6V-53T (290 hk) Gasturbin: Caterpillar 553 (400 hk normaleffekt, 490 hk högeffekt) |
| Hastighet | 50 km/h (väg) 6 km/h (flytning) |
Stridsvagn 103 (militärförkortning: strv 103), även känd som stridsvagn S (engelska: S-tank), är en svensk tornlös huvudstridsvagn från 1960-talet. Den är känd för sin unika konstruktion med ett tornlöst chassi. Kanonen är fast lagrad i chassit och riktning sker genom att hela fordonet manövreras. Stridsvagn 103 utvecklades i slutet av 1950- och början på 1960-talet och levererades till svenska armén mellan 1967 och 1971. Stridsvagn 103 utgjorde, tillsammans med Centurionvagnarna, huvuddelen av den svenska arméns pansartrupper fram till 1990-talet då de ersattes av stridsvagn 121 och stridsvagn 122.
Historia
[redigera | redigera wikitext]Konceptet för det som skulle bli stridsvagn 103 presenterades redan 1956 av Armétygförvaltningens Sven Berge. Det byggde på en billigare och lättare vagn som visade mindre målyta, eftersom kanonen lagrades fast i skrovet istället för i ett torn. Riktning av kanonen skedde genom bandsidriktning och en kontrollerbar upphängning för höjning och dumpning. Förslaget utvecklades vidare av Berge i samarbete med Bofors som ett framtida svenskt alternativ för en stridsvagn.
Efter skrotningen av stridsvagnsprojektet KRV under mitten av 1950-talet började den svenska armén diskutera utvecklingen av en ny generation stridsvagnar för att ersätta de brittisktillverkade Centurionvagnarna (strv 81 och 101).[källa behövs] AB Landsverk, Volvo och Bofors föreslog att återuppta KRV-projektet, men detta ansågs för dyrt. Istället påbörjades projekteringen av ett nytt projekt. Från detta togs 3 huvudalternativ fram:
- alternativ A / stridsvagn A – angloamerikansk utveckling – en tungt pansrad huvudstridsvagn i regi med amerikanska M48/brittiska Chieftain.
- alternativ T / stridsvagn T – tysk/fransk utveckling – en lättskyddad mobil huvudstridsvagn i regi med tyska Leopard 1/franska AMX-30.
- alternativ S / stridsvagn S – speciell/svensk utveckling – Sven Berges tornlösa huvudstridsvagn med fast lagrad kanon och hydraulisk bandriktning, det som kom att bli stridsvagn 103.
Dessa alternativ ställdes mot varandra inför försvarsbeslutet 1958. Stridsvagn T föll bort ganska snabbt i tävlingen medan stridsvagn A och stridsvagn S togs vidare. Vid 1958 års försvarsbeslut antogs alternativ S för vidare utveckling och försök med testriggar påbörjades. När dessa visade sig lyckade beställdes två prototyper av Bofors: försöksvagn S1 och försöksvagn S2, och vagnen döptes till stridsvagn 103 (det vill säga, tredje stridsvagnen i svenska armén med en kanonkaliber över 10 cm).[1] Flera utförandes provades mellan prototyperna: strv S1A, S1B, S1C, S2A och S2B.
Proven med prototyperna S1 och S2 visade att vagntypen var väl passande för de svenska kraven och en förserie om 10 vagnar beställdes, kallade stridsvagn 103-0 eller "nollserien". Dessa provades under antal år med olika huvar för vagnchefen, olika siktesutrustning, simutrustning med mera fram tills 1966.[2]
Åren 1967–1971 levererades 290 exemplar av Stridsvagn 103. Den maximala produktionstakten var sju vagnar per månad. Stridsvagn 103 tillfördes pansarbrigaderna Södra skånska brigaden (PB 7), Skånska dragonbrigaden (PB 8), Skaraborgsbrigaden (PB 9) och Norrbottens pansarbataljon (P 5).
Stridsvagn 103 utgick ur försvarsorganisationen 1997. Av totalt 302 tillverkade fordon har merparten skrotats, men en handfull fordon finns bevarade på museer både i Sverige och i utlandet.
Konstruktion
[redigera | redigera wikitext]
Stridsvagn 103 hade inget torn, vilket gav en låg profil. Kanonen var fast lagrad i chassiet, vilket innebar att hela fordonet fick vridas för att rikta kanonen i sidled, och hela vagnen fick med hjälp av hydraulik höjas och sänkas för att rikta kanonen i höjdled.
Den tornlösa designen var ett radikalt avsteg från den rådande förståelsen av hur stridsvagnar såg ut och fungerade, och den väckte internationell uppmärksamhet. Den hade både för- och nackdelar. Avsaknaden av torn gav vagnen en låg och flack profil, vilket gjorde den svårare att träffa och motståndskraftigare mot fientlig eld. God optik och kanonens stabila montering gjorde det också möjligt att skjuta snabbt och på långa avstånd med precision. Å andra sidan var det omöjligt att rikta kanonen för skott under färd, förutom rakt fram i färdriktningen. Detta ansågs dock vara en acceptabel nackdel, eftersom vagnar med rörliga torn visserligen kunde rikta sin kanon under färd men med så låg precision att även de normalt tvingades stanna inför skott.[3] Ytterligare en unik detalj med Stridsvagn 103 var att en av de tre bes�ttningsm�nnen satt v�nd bak�t och hade egna styrmedel, f�r att kunna k�ra vagnen bort fr�n fienden i h�g hastighet utan att beh�va blotta det tunnare sid- och bakpansaret.
Trots sin utformning var Stridsvagn 103 avsedd f�r anfallsstrid. Den svenska arm�ns pansarbrigader (PB 63), d�r Stridsvagn 103 ingick, var anfallsbrigader med uppgift att g� till motanfall mot fientliga brohuvuden och luftlands�ttningar.[4][5] Den doktrin som uttalades i d�tidens pansarreglemente beskriver ett aggressivt stridss�tt, �ven i defensiva situationer.[6] Utformningen av Stridsvagn 103, med dess l�ga profil, byggde p� skydd snarare �n defensivt uppf�rande.[4]
Strv 103 var �ven fullst�ndigt amfibisk d� den med hj�lp av en flytb�lg kunde simma med 6 km/h.
F�rbisprungen av teknikutvecklingen
[redigera | redigera wikitext]�sikterna om huruvida Stridsvagn 103 var en framg�ng eller ett misslyckande g�r is�r.[7][8] N�r den konstruerades hade vagnen ett gott skydd, god eldkraft och god precision j�mf�rt med m�nga andra moderna stridsvagnar, och den tornl�sa designen medf�rde flera f�rdelar utan alltf�r p�tagliga nackdelar. Under 1970-talet b�rjade stridsvagn 103 halka efter i den teknologiska utvecklingen. Gyrostabilisering b�rjade inf�ras p� tornvagnar, som nu kunde skjuta med god precision i olika riktningar under f�rd medan Stridsvagn 103 fortfarande tvingades stanna och v�nda sig mot m�let. Att kanonen l�g inne i chassit gjorde det sv�rt att uppgradera den till en kraftigare kaliber n�r detta b�rjade bli p�kallat, och inf�randet av pilprojektiler under 1980-talet minskade skyddsv�rdet hos vagnens flacka profil. �ven om vagnen hade flera finesser och god prestanda f�r sin tid n�r den f�rst togs i bruk, blev den gradvis f�rbisprungen av teknikutvecklingen.[9]
Kostnaderna f�r projektet var 665 miljoner kronor varav 120 miljoner kronor i utvecklingskostnader, vilket gav ett styckpris p� 2,29 miljoner kronor per vagn. Detta var ca 1 miljon kronor mer �n vad Bundeswehr betalade f�r den f�rsta serien Leopard 1, 1964.[10][11][12][13][14]
Bes�ttning
[redigera | redigera wikitext]Strv 103 hade tre mans bes�ttning: vagnchef, skytt/f�rare och bak�tf�rare. B�de vagnchef och skytt/f�rare kunde skjuta med och k�ra vagnen, medan bak�tf�raren sk�tte radiopassningen. F�r att minska tiden fr�n m�luppt�ckt till skott kunde vagnchefen l�ta skytt/f�raren k�ra vagnen, medan han med hj�lp av sin vridbara vagnchefshuv spanade efter m�l att bek�mpa. S� fort vagnchefen identifierat ett m�l tog han �ver kommandot, riktade in vagnen och sk�t, varefter han l�mnade tillbaka kommandot till f�raren.
Kanon
[redigera | redigera wikitext]
Huvudbev�pning p� stridsvagn 103 utgjordes av en 10,5 cm r�fflad automatkanon med L/62 kaliberl�ngd.[15] Arm�beteckning var 10,5 cm kanon strv 103.[16] Kanonen utvecklades av Bofors och var utformad f�r att skjuta samma patron (105 � 617 mm) som anv�ndes av den brittiska Royal Ordnance L7-kanonen (arm�beteckning 10,5 cm kan strv 101 och 102) som satt i stridsvagn 101 och 102. Kanonens rekylbromsar underst�ddes �ven av bandhydrauliken, vilken hj�lpte till att �terf�ra eldr�ret till dess exakta l�ge det hade precis innan avfyrningen.
Laddautomat
[redigera | redigera wikitext]Trots sin kaliber var kanonen helautomatisk med en integrerad laddautomat, vilket klassar vapnet som en automatkanon.[15] Vapnets maximala eldhastighet var 24 skott per minut, eller 2,5 sekunder mellan skott.[17][18] Den praktiska eldhastigheten var dock n�got l�gre d� skytten, beroende p� omst�ndigheterna, beh�vde lokalisera m�let igen efter skott p� grund av bland annat dammuppkast fr�n f�reg�ende skott. Enligt ett dokument fr�n Krigsarkivet var den praktiska eldhastigheten ca 13,5 skott per minut, eller 4,5 sekunder mellan skott.[17] Vid behov kunde man dock avge automateld genom att h�lla avfyrning- och laddknapp intryckta.
Laddautomaten var bel�gen omedelbart efter den upp�tg�ende kilen p� kanonens bakstycke. Centralt p� vagnens �vre bakpansar fanns en liten lucka f�r utkast av tomhylsor. Centralt p� vagnens l�gre bakpansar fanns �ven en lucka f�r att ta ut patroner som laddats men inte avfyrats.
Magasin
[redigera | redigera wikitext]Kanonen hade tv� helautomatiska magasin l�ngst bak i vagnen, �tkomliga utifr�n genom luckor under utrustningsl�dorna. Det h�gra automatmagasinet hade plats f�r 25 patroner medan det v�nstra hade plats f�r 20 patroner. Vardera automatmagasin kunde enbart f�ra en typ av projektil �t g�ngen, vilket normalt betydde att det ena inneh�ll spr�nggranater medan det andra inneh�ll pansarprojektiler. Skytt och vagnchef kunde fr�n styrdonet elektroniskt v�lja vilket magasinen laddautomaten skulle anv�nda. Det fanns �ven ett manuellt magasin med fem patroner f�r andra �ndam�l, vanligtvis r�kgranater. Det manuella magasinet sk�ttes av bak�tf�raren. Omladdning av samtliga magasin tog runt 10 minuter, vilket �r drygt en tredjedel av tiden det tog att g�ra detsamma med en strv 101/102.
Ammunition
[redigera | redigera wikitext]Nedan tabell redovisar de ammunitionstyper som kunde anv�ndas i Stridsvagn 103: Vissa projektiltyper som annars fanns tillg�ngliga till stridsvagn 101 och 102 kunde ej anv�ndas p� stridsvagn 103 d� de var f�r l�nga f�r att passa laddautomaten.
| Uppdelning | Full beteckning | F�rkortning | Typ | Ursprung | K�lla |
|---|---|---|---|---|---|
|
|
|
spr�nggranat | Sverige
|
[16] |
|
|
|
�vningsgranat | Sverige
|
[16] |
|
|
|
r�kgranat |  Storbritannien
|
[16] |
|
|
|
underkalibrig k�rnprojektil | L28A1 APDS-T | [16] |
|
|
|
underkalibrig k�rnprojektil | Sverige
|
[16] |
|
|
|
underkalibrig k�rnprojektil | L52A1 APDS-T | [16] |
|
|
|
pilprojektil | M111 APFSDS-T | [16] |
|
|
|
pilprojektil | M426 APFSDS-T (nerkortad) | [16] |
|
|
|
�vningsprojektil | [16] | |
|
|
|
�vningsprojektil | Sverige
|
[16] |
|
|
|
�vningsprojektil | Sverige
|
[16] |
Kulsprutor
[redigera | redigera wikitext]Parallellt med huvudbev�pningen fanns tv� st 7,62 mm kulsprutor av typen ksp 58 strv monterade i en l�da p� frontpansaret framtill p� v�nster sida av vagnen, vardera med 500 skott. Kulsprutorna avfyrades en i taget v�xelvis, men var inte skottst�llda sinsemellan. Reglage fanns f�r att sp�nna mekanismen inifr�n, men eldavbrott som inte kunde l�sas med denna �tg�rd fordrade att n�gon kl�ttrade ur vagnen och �ppnade l�dan.
P� vagnchefens observationshuv fanns ytterligare en Ksp 58. Denna kunde man�vreras runt om inifr�n med st�ngd lucka genom att bland annat rotera huven. Vagnchefens kulspruta var stabiliserad i sidled men manuell inst�llning i h�jdled var n�dv�ndig.
R�k- & lysgranater
[redigera | redigera wikitext]Ut�ver kanon och kulsprutor var vagnen �ven utrustad med r�kkastare, vilka kunde utl�sas av vagnchefen. Vid REMO (Renovering och modifiering) till strv 103C utrustades vagnen �ven med Lyran-lyskastare.
Pansarskydd
[redigera | redigera wikitext]
Fronten bestod av en 40 mm tjock pansarsk�ld f�rsedd med luckor i samma tjocklek f�r att komma �t motorerna. �ven taket hade en tjocklek av 40 mm. Sidorna hade en tjocklek av enbart 20 mm men var f�rst�rkta med interna br�nsletankar f�r extra skydd mot riktad spr�ngverkan. Fronten var �ven f�rsedd med 30 mm h�ga, 40 mm djupa pansarfl�nsar kallade revben som �kade det frontala skyddet. P� grund av frontens extrema lutning (s� kallat sluttande pansar) var vagnen ogenomtr�nglig frontalt mot m�nga av d�tidens projektiltyper, d� dessa antingen gled av eller saknade genomslagsf�rm�gan att sl� igenom.[19] genom att absorbera mycket av den kinetiska energin fr�n inkommande projektiler.[19] Vid mobilisering s� fick vagnen �ven tillg�ng till den hemliga[20] gallerskärmen Tillsatsutrustning 2930[21], vilket bestod av stålstänger med 30 mm i diameter som skulle monteras i framkanten av frontpansaret. För C-versionen utgjorde dieselfyllda jeepdunkar kjolpansar på sidorna av vagnen som extra skydd mot pansarspränggranater.
När 103:an togs i bruk var skyddet ypperligt, men även här gick utvecklingen förbi: vid skjutprov utförda 1991 gick de inlånade T-72:ornas pilprojektiler obevekligen rakt igenom målet, en 103:a med monterat skyddsgaller.[9]
Versioner
[redigera | redigera wikitext]Provvagn S1 och S2
[redigera | redigera wikitext]
Prototypserie (Bofors VK 105 X 59)[a] – 2 levererade 1961 – provades i flera utföranden:
- Stridsvagn S1 A – skjutrigg med elmotor ombord för styrning, beväpnad med en 105 mm kanon och 20 mm automatkanon m/45 i pansrad vapenhuv
- Stridsvagn S1 B – körrigg
- Stridsvagn S1 C – körrigg, samma som S2 B
- Stridsvagn S2 A – körrigg
- Stridsvagn S2 B – körrigg, samma som S1 C
Stridsvagn 103-0
[redigera | redigera wikitext]_(cropped).jpg)
Förserie (Bofors VK 105 S 60)[b] – 10 vagnar – för fältutprovning (även kallad "nollserien"). Till stor del lika stridsvagn 103A men utan pansarflänsar med mera. Från början försedda med samma observationshuv som den på Pansarbandvagn 301, minus 20 mm akan. Vagnarna användes för många olika tester och modifierades med olika funktioner med tiden. Vissa vagnar fick samma huv som stridsvagn 103A, vissa fick flytutrustning, vissa fick schaktblad, etc.[22]
Stridsvagn 103A
[redigera | redigera wikitext].jpg)
Första serieutförande (Bofors VK 105 S 64-2 A)[c] – 80 vagnar levererade 1967–1969 – med 300 hk gasturbinmotor. Flytutrustning ej ännu monterad.
Stridsvagn 103B
[redigera | redigera wikitext]_(cropped).jpg)
Andra serieutförande – 210 vagnar levererade 1970–1971 – med 490 hk gasturbinmotor. Parallellt modifierades A-modellen om till B-standard.
Flytutrustning monterades strax efter leverans och IR-strålkastare togs bort kort inpå tjänsteperioden.
Stridsvagn 103C
[redigera | redigera wikitext].jpg)
Vid försvarsbeslutet 1982 beslutades att det skulle väntas med inköp av en ny stridsvagn till 1990-talet, varpå modifiering av de befintliga vagnarna blev nödvändig. Renoveringen och modifieringen av strv 103 innebar bland annat förbättringar på följande punkter:
- Laseravståndsmätare integrerad med skyttens sikte
- Ny kolvmotor från Detroit Diesel
- Delvis ny växellåda
- Möjlighet till kjolpansar bestående av dieselfyllda jeepdunkar
- Lyskastare
- Schaktblad till samtliga vagnar
Samtliga ombyggda 103B togs i bruk 1986-1988 under beteckning strv 103C.
Stridsvagn 103D
[redigera | redigera wikitext]D-versionen var en prototyp för vidareutveckling av 103C om armén inte skulle tillföras Strv Ny.
- Ny gasturbin
- NBC-filter
- Mjukare gång
- Stabilisering i höjdled för vagnchefens kulspruta
- Passiv IR
- Kalkylator för ballistisk beräkningar för skjutning mot rörliga mål
- Utvecklat skydd i framförallt den frontala sektorn
Minvält 103C
[redigera | redigera wikitext].jpg)
MV 103C Deminer var ett projekt som syftade till att ta fram en minröjningsvagn med mintröska baserad på stridsvagn 103C. Projektet lades ner 1997.
Galleri
[redigera | redigera wikitext]-
Stridsvagn 103 vid Revingehed 2015. -
Stridsvagn 103 vid Revingehed 2015. -
Stridsvagn 103 vid Revingehed 2015. -
Strv 103C utan dieselskydd vid Revingehed 2019. -
Strv 103C med minvältsaggregat monterat.
Anmärkningar
[redigera | redigera wikitext]Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ ”Stridsvagn 103 C”. Foreningenp5.com. Arkiverad från originalet den 21 april 2009. https://web.archive.org/web/20090421145547/http://www.foreningenp5.com/sv/fordon/strv_103c/strv_103c.htm. Läst 30 mars 2009.
- ^ ”Historien bakom Strv 103 "S"”. ointres.se. https://www.ointres.se/strv_103.htm. Läst 27 december 2020.
- ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 19 september 2016. https://web.archive.org/web/20160919092848/http://worldoftanks.com/en/news/pc-browser/21/The_Chieftains_Hatch_Fire_On_The_Move/. Läst 10 september 2016.
- ^ [a b] Hugemark, Bo (2015). Den Stora Armén. Medströms Bokförlag. sid. 27-28, 128-133, 257-260. ISBN 978-91-7329-123-1. Läst 6 mars 2018
- ^ Hugemark, Bo; Björeman, Carl (2017). ”Kapitel 7, Milo S - fienden skulle hejdas vid kusten”. Den Stora Invasionen. Medströms Bokförlag. sid. 131-163. ISBN 978-91-7329-138-5. Läst 6 mars 2018
- ^ ”Pansarreglemente Stridsvagnspluton, 1974”. http://tanks.mod16.org/pdf/Pansarreglemente%20stridsvagnspluton%20%281974%29.pdf. Läst 6 mars 2018.
- ^ ”Strv 103 – en hemlig besvikelse”. web.archive.org. 17 januari 2008. Arkiverad från originalet den 17 januari 2008. https://web.archive.org/web/20080117095724/http://www.forsvarsframjandet.org/FMF-98-4/Strv-103.htm. Läst 15 februari 2021.
- ^ ”Strv 103 - ett ”Ess” (S) i stridsvagnsleken”. web.archive.org. 10 juni 2007. Arkiverad från originalet den 3 maj 2013. https://archive.today/20130503021313/http://www.forsvarsframjandet.org/fmf-03-2/Strv_103_-_ett_Ess_S_i_stridsvagnsleken.html. Läst 15 februari 2021.
- ^ [a b] ”Historien bakom Strv 103 "S"”. www.ointres.se. https://www.ointres.se/strv_103.htm. Läst 15 februari 2021.
- ^ FRITT MILITÄRT FORUM, 4/1998, Strv 103 – en hemlig besvikelse Överste Hans Nilsson, Skövde Arkiverad 20 juni 2007 hämtat från the Wayback Machine. (sidan besökt 7 oktober 2008)
- ^ FRITT MILITÄRT FORUM 2/2003, Strv 103 – ett ”Ess” (S) i stridsvagnsleken (Del 1/2) Anders Lundström, F. d. major vid P 5 Arkiverad 10 juni 2007 hämtat från the Wayback Machine. (sidan besökt 7 oktober 2008)
- ^ FRITT MILITÄRT FORUM 3/2003, Strv 103 – ett ”Ess” (S) i stridsvagnsleken (Del 2/2) Anders Lundström, F. d. major vid P 5 Arkiverad 10 juni 2007 hämtat från the Wayback Machine. (sidan besökt 7 oktober 2008)
- ^ "Pansartrupperna 1942 - 1992" 1992, Arméns Pansarcentrum, Skövde; ISBN 91-630-1253-7
- ^ Die Leopard Familie Andreas Richter, D-31785 Hameln (Germany) (sidan besökt 17 Februari 2013)
- ^ [a b] Ove Ljung (1967). ”Kungl Arméförvaltningen presenterar stridsvagn 103.”. Broschyr (Kungliga Arméförvaltningen).
- ^ [a b c d e f g h i j k l] SKJTAB KAN STRV 103: 10,5 cm kanon strv 103, skjuttabeller. 1993
- ^ [a b] Hemliga handlingar, Pansartruppskolan, Försöksavdelningen, utgående och inkommande skrivelser rörande Stridsvagn S som förvars tillsammans, 1960-1965, Serie F II, Volym nr 1. Datahandbok strv 103, sida 1.
- ^ Försvarets materielverk, Armématerielförvaltningen, Fordonsavdelningen, Centralsektionen, Serie F I, Avgångna och inkomna skrivelser ordnade efter klassifikationssystem. 1100:1-11 - 7890:1, 1969, Volym nr 10. Kapitel: RAC Equipment Trials Wing, RAC Centre Report on Swedish S Tank.
- ^ [a b] Flera dokument från pansartruppskolan funnet i krigsarkivet.
- ^ https://imgur.com/Cd8DgEk
- ^ http://forum.skalman.nu/posting.php?mode=quote&f=51&p=640108&sid=a9db1430f67ab82a7bd24fd6aaa32132
- ^ Hemliga handlingar, Pansartruppskolan, Försöksavdelningen, utgående och inkommande skrivelser rörande Stridsvagn S som förvars tillsammans, 1960-1965, Serie F II, Volym nr 1. Hela bunten.
Referenser för datamall
[redigera | redigera wikitext]- Ljung, Ove (1967). Kungl Arméförvaltningen presenterar stridsvagn 103. Kungliga Arméförvaltningen. sid. 20
- AMKAT: Ammunitionskatalog för armén, data och bild. Försvarets materielverk. 1994
- Hemliga handlingar, Pansartruppskolan, Försöksavdelningen, utgående och inkommande skrivelser rörande Stridsvagn S som förvars tillsammans, 1960-1965, Serie F II, Volym nr 1. Datahandbok strv 103, sida 1. Pansartruppskolan. 1965
- Stridsvagn 103B, beskrivning del 1. Försvarets materielverk. 1983
- Stridsvagn 103C instruktionsbok. Försvarets materielverk. 1989
Vidare läsning
[redigera | redigera wikitext]- Kjellander, Bo, red (1992). Pansartrupperna 1942-1992. Skövde: Arméns pansarcentrum. Libris 7449092. ISBN 91-630-1253-7
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Stridsvagn 103.- Föreningen Stridsvagn S
- Historien bakom Strv 103
- Rickard O. Lindströms hemsida om svenska pansarvagnar
- Militär Historia 5/2010 Stridsvagn S - ett omstritt vapensystem
- Stridsvagn S i Tyskland 1/5)
- Strv 103 – en hemlig besvikelse
- Strv 103 - ett ”Ess” (S) i stridsvagnsleken
| |||||||||||||||||||||||||||||