Hoppa till innehållet

Stenek

Fr�n Wikipedia
Stenek
Status i v�rlden: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
Dom�nEukaryoter
Eukaryota
RikeV�xter
Plantae
DivisionFr�v�xter
Spermatophyta
UnderdivisionG�mfr�v�xter
Angiospermae
KlassTrikolpater
Eudicotyledonae
OrdningBokordningen
Fagales
FamiljBokv�xter
Fagaceae
Sl�kteEksl�ktet
Quercus
ArtStenek
Q. ilex
Vetenskapligt namn
Quercus ilex
AuktorLinn�
Utbredning

Stenek (Quercus ilex) �r en st�dsegr�n ek som �r inhemsk i Medelhavsområdet.

Nya blad och hanblommor på försommaren.

Stenekar kan bli 20–27 meter höga, med mörk fårad bark och läderaktiga städsegröna blad. De förekommer även i buskartad form i Medelhavsområdets macchia. Bladen sitter i allmänhet kvar i minst två år. Bladen är mörkgröna på ovansidan och med vit filtaktig undersida. Bladformen är mycket variabel; vuxenformen har oftast släta bladkanter och är 4–8 cm långa och 1–3 cm breda, medan ungdomsformen av bladen har tandade kanter och liknar bladen hos järnek, Ilex aquifolium (som inte alls är någon ek). Detta är förmodligen en anpassning för att skydda sig mot betande djur. Det klassiska latinska namnet för stenek är ilex och järnekarnas likhet med unga stenekar har gjort att järneksläktet fått just namnet Ilex. Ekollonen mognar på hösten samma år som blomningen.

Det finns två underarter av stenek:

  • Quercus ilex subsp. ilex. Inhemsk i den norra och östra delen av artens utbredningsområde, från norra Iberiska halvön och Frankrike österut till Grekland och Turkiet. Bladen är smala och ekollonen har bitter smak.
  • Quercus ilex subsp. rotundifolia (synonymer Q. rotundifolia, Q. ballota). Inhemsk i den sydvästra delen av artens utbredningsområde, i sydvästra Frankrike, Andorra, centrala och södra Iberiska halvön och nordvästra Afrika. Bladen är bredare och ekollonen är ätliga och välsmakande samt saknar den vanliga bittra smaken.

Stenek kan anpassa sig till regioner med varierande väderförhållanden som ganska torr, mycket fuktig, varm eller i bergstrakter kall. Den kan under korta tider uthärda temperaturer så låga som -24 °C eller så höga som 42 °C. Årsnederbörden bör vanligen ligga mellan 380 och 1450 mm men kan ibland vara 250 mm.[1]

Stenek bildar trädgrupper eller skogar där nästan inga andra träd ingår samt trädansamlingar med andra träd. Olika skogsformer med stenek är typiska. Den första är en blandskog tillsammans med atlas-en (Juniperus thurifera) i Atlasbergen i norra Afrika samt i bergstrakter i Spanien. I den andra skogsformen hittas stenek vid kanten eller i grupper intill aleppotall och andra växter som är typiska för biomen macchia och garrigue. Den tredje formen är skogar med hårdbladsväxter där stenek ofta är dominerande. Andra växter i samma skogar är vanligen olivträd, johannesbröd, korkek, smultronträd, smalbladig stenved (Phillyrea angustifolia), vintergetapel (Rhamnus alaternus) och terpentinträd.[1]

Mogna ekollon.

Stenekar ger ett bra virke och ekollonen kan användas som föda åt svin. Ekollonen hos underarten Q. ilex subsp. rotundifolia är ätliga även för människor och används i Spanien också för att framställa en typ av likör som kallas bellota, vilket helt enkelt betyder ekollon.

Tack vare att steneken är grön året om är den relativt populär som prydnadsträd i Medelhavsområdet, men även i vissa delar av Västeuropa med milda vintrar. Den har förvildats lokalt i södra England.

Stenekar betraktas traditionellt sett inte som härdiga i Sverige och det finns inte heller några stora gamla etablerade exemplar i Sverige. De tål annars ändå förvånansvärt mycket vinterkyla och anses vara härdiga ner till åtminstone −15 °C. Stora etablerade exemplar kan klara kortvarig kyla ända ner mot −20 till −25 °C. Det är vanligare att de drabbas av torkskador eller solskador på vintern än egentliga frostskador. De har emellertid ovanan att ibland skjuta nya skott även på sensommaren och dessa riskerar då att frysa bort. Stenekar kr�ver inte heller n�gon h�g sommarv�rme f�r att v�xa bra, vilket �r f�rv�nande med tanke p� att de h�rstammar fr�n Medelhavsomr�det. I sj�lva verket tycks stenekar trivas b�ttre i klimat med svala och fuktiga somrar �n i medelhavsklimat med torra och varma somrar. Stenekar �r dock ganska variabla i h�rdighet och vissa varianter �r uppenbarligen mindre h�rdiga. De h�rdigare varianterna b�r annars ha f�ruts�ttningar att klara sig �ven p� l�ngre sikt i �tminstone delar av zon 1. Huruvida de kan uppn� tr�dstorlek i Sverige �r dock �nnu os�kert.

Den exakta h�rdigheten hos Q. ilex subsp. rotundifolia �r ok�nd. Den v�xer dock ofta p� h�g h�jd och i svalare trakter inom sitt utbredningsomr�de, vilket tyder p� att den nog ocks� kan vara ganska k�ldh�rdig.

Det finns en korsning mellan stenek och skogsek (Q. robur) som �r k�nd som Turners ek (Q. � turneri) och som anses vara h�rdigare �n den rena steneken. Det finns n�gra relativt stora exemplar av Turners ek p� friland i bland annat Sk�ne. Den �r inte helt st�dsegr�n och tappar ofta en del av bladen fram mot v�rkanten beroende p� hur kall vintern har varit. I b�sta fall sitter bladen kvar till h�sten �ret d�rp�. Skillnaden i h�rdighet mellan Turners ek och h�rdigare varianter av stenek �r dock egentligen inte s� stor.

Bevarandestatus

[redigera | redigera wikitext]

Intensivt skogsbruk, br�nder och betande husdjur som skadar tr�det hotar best�ndet. N�gra populationer f�rsvann fullst�ndigt i samband med landskapets omvandling till jordbruksmark eller samh�llen. Trots artens f�rm�ga att uth�rda torka kan alltf�r l�nga perioder utan regn vara skadligt i framtiden. Stenek hotas �ven av luft- eller vattenf�roreningar. Algsvampar som tillh�r samma sl�kte som potatisbladm�gel drabbar olika exemplar. Dessutom kan svampen Cryphonectria parasitica vara skadlig. Hot fr�n skadedjur �r d�remot obetydliga.[1]

Trots de beskrivna hoten anses hela best�ndet vara stabilt. IUCN listar stenek som livskraftig (LC).[1]

  1. ^ [a b c d e] Rankou, H., M'SOU , S., Barstow, M., Harvey-Brown, Y. & Martin, G. 2017 Quercus ilex . Från: IUCN 2017. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 21 juni 2020.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]