Chinchillor
 |
Den h�r artikeln beh�ver fler eller b�ttre k�llh�nvisningar f�r att kunna verifieras. (2012-10) �tg�rda genom att l�gga till p�litliga k�llor (g�rna som fotnoter). Uppgifter utan k�llh�nvisning kan ifr�gas�ttas och tas bort utan att det beh�ver diskuteras p� diskussionssidan. |
| Chinchillor | |
-2.JPG) Tam chinchilla | |
| Systematik | |
|---|---|
| Dom�n | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggstr�ngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | D�ggdjur Mammalia |
| Ordning | Gnagare Rodentia |
| Underordning | Marsvinsartade gnagare Caviomorpha |
| Familj | Harm�ss Chinchillidae |
| Sl�kte | Chinchillor Chinchilla |
| Vetenskapligt namn | |
| � Chinchilla | |
| Auktor | Bennett, 1829 |
| Utbredning | |
 | |
| Arter | |
| |
| Synonymer | |
|
| |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Chinchillor (Chinchilla) �r ett sl�kte med d�ggdjur inom ordningen gnagare vilka tillh�r familjen harm�ss och omfattar tv� arter. De f�rekommer bland tr�d eller klippskrevor i Anderna p� 3000-5000 meters h�jd i Peru, Bolivia, Chile och Argentina. B�da arterna �r utrotningshotade och IUCN kategoriserar dem som akut hotade. Chinchillor har i Nordamerika f�tts upp i f�ngenskap i sedan 1923 framf�r allt f�r p�lsen. Vissa chinchillor som hade mindre fin p�ls b�rjade s�ljas som husdjur, och idag f�ds djuren upp f�r b�da �ndam�len. Tama chinchillor tros h�rstamma fr�n C. lanigera. Chinchillor kallas �ven ullr�ttor.[2][3]
Systematik
[redigera | redigera wikitext]Chinchillor �r n�ra sl�kt med marsvin och jordpiggsvin, men dess n�rmaste sl�ktingar �r arten viscacha och sl�ktet bergsviscachor. Det finns tv� arter av chinchilla, stor chinchilla (Chinchilla chinchilla) (tidigare ben�mnd Chinchilla brevicaudata) och liten chinchilla (Chinchilla lanigera).[4]
Utseende och anatomi
[redigera | redigera wikitext]
De morfologiska skillnaderna mellan de tv� arterna �r f�, men C. chinchilla har kortare svans, kraftigare nacke och skuldror och kortare �ron �n C. lanigera. Chincillan �r vanligen 20 till 30 cm fr�n nos till svansrot. Honor �r ofta n�got st�rre �n hanar. Vikten f�r en vuxen hona �r 450 till 600 gram och f�r en vuxen hane 400 till 600 gram. Individer i f�ngenskap kan idag bli betydligt st�rre, upp emot ett kilo. Kroppstemperaturen �r 38 till 39 grader Celsius och djurets hj�rtrytm ligger vid 200 till 350 slag per minut. En chinchilla tar 40 till 80 andetag per minut.
Chinchillans p�ls �r 30 g�nger mjukare �n m�nniskoh�r och �r den h�gsta densiteten h�r per kvadratcentimeter bland landdjur (�ver 20.000 per kvadratcentimeter).[k�lla beh�vs] Den tjocka p�lsen ger ett utm�rkt skydd mot kyla.
Chinchillor har cirka 60 h�rstr�n som v�xer ur en h�rs�ck.[5]
Vilt best�nd
[redigera | redigera wikitext]Chinchillor f�rekommer bland klippskrevor i Anderna p� 3000-5000 meters h�jd i Peru, Bolivia, norra Chile och nordv�stra Argentina.[5]
F�dan best�r av en n�ringsfattig vegetarisk diet beroende p� vad de karga torra sluttningarna kan erbjuda[5] i form av �rter, blommor, gr�s, bark, och annan h�gl�nt bergsvegetation. Chinchillorna �r sociala djur och lever i flockar om 15 till 100 individer. I det vilda �r chinchillor mest nattaktiv.[5]
Chinchillan blir k�nsmogen vid omkring 5-9 m�naders �lder och kan f�da ungar upp till �ver 10 �rs �lder. Honan har flera �gglossningar under brunsts�songen som varar mellan maj och november (vilda populationer). Exemplar som h�lls p� norra halvklotet i f�ngenskap fortplantar sig d�remot mellan november och maj.[5] En dr�ktighet varar ganska exakt i 111 dagar och ger vanligen en kull p� 1-3 ungar. Ibland blir det upp till 5 eller 6 ungdjur men detta �r mycket ovanligt.[5] En ung chinchilla som vid f�delsen v�ger cirka 35 gram diar sin mor ungef�r 6-8 veckor.[5] Honan blir mottaglig f�r en ny dr�ktighet direkt i samband med nedkomsten av ungarna. Chinchillor f�r oftast 2 kullar om �ret. Enstaka exemplar lever 10 �r i naturen och individer i f�ngenskap kan bli 20 �r gamla eller lite �ldre.[5]
Historia
[redigera | redigera wikitext]
Chincaindianerna, som chinchillan f�tt sitt namn av, var m�jligen f�rst med att uppskatta deras speciella p�ls och tillverkade textilier av chinchillap�ls. Tama chinchillor uppskattades b�de som s�llskap, som k�lla till material, och som delikatess.
Chinchillap�ls b�rjade anv�ndas i Europa efter att spanska conquistadorer p� 1500-talet f�rde med sig p�lsverk av chinchilla fr�n Chile. Chinchillap�lsen blev snabbt ett mode hos societeten, och den �kade efterfr�gan p� p�ls drev n�stan arten till utrotning i slutet av 1800-talet men hejdades av chilenska myndigheterna som inf�rde jaktf�rbud.
Amerikanen Mathias F. Chapman tog i februari 1923 med sig elva djur (tre honor och �tta hanar) till USA f�r att starta p�lsfarmar och lade d�rmed grunden f�r de tama chinchillor som finns i v�rlden idag. Tama chinchillor tros h�rstamma fr�n C. lanigera.
Chinchillaavel
[redigera | redigera wikitext]Chinchillauppf�dare f�rs�ker framh�va olika p�lsteckningar och kroppsformer, men vanligast �r den gr� chinchillan. Aveln efterstr�var s�rdrag i utseendet d� chinchillor med ovanlig f�rg och teckning v�rderas h�gre. Vissa f�rger �r recessiva (exempelvis violett och safir) och framkommer bara n�r b�da f�r�ldrarna har anlag f�r samma recessiva f�rger. Vid parning mellan djur med anlag f�r velvet-f�rgad eller vit p�ls utvecklas inte alla foster normalt.
Egenskaper
[redigera | redigera wikitext]N�stan alla vilda chinchillor har d�tt ut. N�gra s�llsynta ber�ttelser (A.E. Brehm, 1864; Jim�nez, 1995) g�r att vi �nd� kan f� en uppfattning om deras utseende och beteende. De domesticerade chinchillorna har �rvt sina f�rf�ders egenskaper. Se ocks� artiklarna om sl�ktets arter och varianter f�r ytterligare detaljer.
Dessa gnagare, som �r av samma storlek som sm� kaniner (Jim�nez, 1995), �r perfekt anpassade till sitt levnadss�tt i en farlig milj�.
Sociala beteenden
[redigera | redigera wikitext]Chinchillornas naturliga milj� �r mycket torr klippterr�ng i Anderna, upp till �ver 4 500 meters h�jd (Jimenez, 2007). Maximal h�jd �r olika f�r olika arter. D�r byggde de f�rr sina bon i familjekolonier som kunde uppg� till hundratals individer. men allteftersom de blev f�rre i allm�nhet reducerades ocks� storleken p� senast k�nda kolonierna av arten C. lanigera [6]. Honorna �r st�rre �n hanarna och dominerande. Det r�der delade meningar om huruvida de �r monogama[7].
F�r att kommunicera ger de ifr�n sig diverse l�ten och sm� skrik[8], gnisslar t�nder, placerar urin eller uts�ndrar en stark doft f�r att uttrycka aggression. Sammanst�tningar �r mycket ovanliga om de har n�gorlunda gott om utrymme.
Relation till rovdjur
[redigera | redigera wikitext]
Eftersom de �r sm�v�xta v�xt�tare �r chinchillorna typiska bytesdjur. Med sina sm� brandgula framt�nder och delvis atrofierade t�r (framtassar har fyra t�r samt en atrofierad; baktassarna har tre t�r samt en atrofierad) som har mycket korta klor �r de inte v�l utrustade f�r att f�rsvara sig utan deras r�ddning ligger i flykten. Bakbenen �r mer utvecklade �n frambenen och har trampdynor som ger gott f�ste. De har ocks� en yvig svans som g�r att de kan st� upp och se l�ngt, hoppa ungef�r som en k�nguru och kl�ttra snabbt p� bergssidorna vid minsta varningstecken (A.E. Brehm, 1864). P�lsen lossnar i tofsar och h�r fr�n svansen ramlar l�tt av f�r att den ska kunna undfly naturliga rovdjur (rovf�glar, r�v och m�rd).
Chinchilla har stora svarta �gon, stora �ron[9] och l�nga morrh�r som g�r att de kan orientera sig i m�rkret bland klipporna.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ MeSH Tree Location(s) for Rodentia. Arkiverad 4 mars 2016 h�mtat fr�n the Wayback Machine. Ki.se. L�st 2011-11-16.
- ^ Chinchilla Arkiverad 6 januari 2015 hämtat från the Wayback Machine., Karolinska Institutet
- ^ Carl Auerbach (1932): Uppslagsord: Wollmaus, Tysk-svensk ordbok, projektet Runeberg
- ^ Wilson & Reeder, red (2005). ”Chinchillidae” (på engelska). Mammal Species of the World. Baltimore: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-8221-4
- ^ [a b c d e f g h] Ronald M. Nowak, red (1999). ”Chinchillas” (på engelska). Walker’s Mammals of the World. The Johns Hopkins University Press. sid. 1662-1663. ISBN 0-8018-5789-9
- ^ Jaime E. Jiménez, Conservation of the last wild chinchilla (Chinchilla lanigera) archipelago : a metapopulation approach PDF-dokument Arkiverad 8 november 2006 hämtat från the Wayback Machine., Departement of Wildlife Ecology and Conservation, University of Florida, Gainesville, Florida USA. Artikel i Vida Silvestre neotropical 1995
- ^ Maike Röder-Thiede, Chinchillas. Collection Animaux, Petits Pratiques, Ed. Hachette, 2000
- ^ Tama chinchillors läten Arkiverad 18 juni 2019 hämtat från the Wayback Machine., beskrivningar och inspelningar
- ^ Brain museum
Tryckta källor
[redigera | redigera wikitext]- engelska Jaime E. Jiménez, The extirpation and current status of wild Chinchillas, Departement of Wildlife Ecology and Conservation, University of Florida, Gainesville, Floride USA. 1995. pdf-dokument
|