Hoppa till innehållet

Adjektiv

Fr�n Wikipedia

Adjektiv �r en ordklass. Orden i denna ordklass anger egenskaper, som stor eller gr�n, eller tillst�nd, som st�ngd eller �ppen. Adjektiv talar om hur n�gonting annat (ofta ett substantiv) �r eller uppfattas, till exempel "en fin bil". En vanlig minnesramsa (som �ven finns i m�nga andra varianter) �r: Adjektiven sedan l�r, hurudana tingen �r, till exempel sur och tv�r. Sj�lva ordet adjektiv kommer av latinets adjectivum (av adjicere, till�gga').

Adjektiv i svenskan

[redigera | redigera wikitext]

Adjektiv �r en ordklass som beskriver andra ord. Dessa av adjektiv beskrivna ord �r i princip alltid substantiv; ytterst s�llsynt kan adjektiv f�rekomma utan substantiv i bisatser. Det �r �ven s� att svenska adjektiv b�js i f�rh�llande till substantiven.

Som "en stor byggnad" men "ett stort hus" och �ven i plural, "de stora husen".

Adjektivens komparering

[redigera | redigera wikitext]

Adjektivens beskrivande sker ofta �ven p� ett j�mf�rande s�tt, s.k komparering. Komparering inneb�r en form av graderad j�mf�relse av adjektivet som beskriver substantivet.

I urindoeuropeiska komparerades adjektiven med �ndelser, p� svenska anv�nds �ndelserna "-are" och "-ast". Till exempel "fin, finare, finast" och "gr�n, gr�nare, gr�nast". I urgermansk tid fick n�gra adjektiv b�jningsformer med omljud, exempelvis "stor", "st�rre", "st�rst".

I vulg�rlatin b�rjade de urindoeuropeiska b�jningsm�nstren gl�mmas bort och man satte ist�llet ett m�ttsord framf�r adjektivet. I de romanska spr�ken �r det numera endast enstaka adjektiv som b�js med �ndelser, exempelvis orden f�r "mer" och "mindre" som ju i sin tur kan komparerar andra adjektiv.

N�r svenska l�nat in latinska adjektiv har man oftast b�jt dem enligt vulg�rlatinsk modell, d.v.s. med orden mer och mest. Som i "irriterande, mer irriterande, mest irriterande" och "komplicerad, mer komplicerad, mest komplicerad".

Detta g�rs ocks� i engelskan, medan tyskan alltid b�jer inl�nade adjektiv med �ndelser.

Ett specialfall �r n�r man l�ter bli att komparera och ist�llet anv�nder ett annat ord f�r att markera egenskapen. I analogi med tyska "alt-�lter-�ltesten" skulle man kunna t�nka sig en svensk komparativ "ald-�ldre-�ldst". Att det inte blivit s� kan bero p� f�r stor likhet med ordet "allt", man har d�rf�r i st�llet anv�nt participet "gammal" s� mycket att svenskar numera ser "gammal-�ldre-�ldst" som ett paradigm.

Anv�ndning

[redigera | redigera wikitext]

Adjektiven har i svenskan tre huvudfunktioner, d�r de b�da vanligaste �r best�mningar till substantiv, antingen som 1) attribut till huvudordet i nominalfras eller som 2) predikativ till nominalfras. I dessa b�da funktioner kongruensb�js adjektiven, i f�rsta fallet efter huvudordet i obest�mda nominalfraser, i det andra fallet efter hela nominalfrasen. Adjektiven kan ocks� med neutrumsuffixet -t anv�ndas som 3) adverbial, det vill s�ga som best�mning till verb. I vissa grammatikor klassificeras d� adjektivet som ett adverb.[1]

Funktion Exempel Kommentar
1. Attribut En gammal byggnad Attribut i obest�md nominalfras
Ett gammalt slott Adjektivet kongruensb�js efter nominalfrasens huvudord, slott
2. Predikativ Byggnaden var gammal Predikativ till nominalfras
Byggnaderna var gamla Adjektivet kongruensb�js efter hela nominalfrasen
3. Adverbial Byggnaden luktade gammalt Adjektiv med suffixet -t kan anv�ndas som adverbial

Dessutom kan adjektiv anv�ndas i en fj�rde och mer s�llan f�rekommande funktion, som huvudord i nominalfras som saknar substantiviskt huvudord: De gamla stannade hemma.

Avgr�nsning

[redigera | redigera wikitext]

Det �r inte helt oproblematiskt att avgr�nsa adjektiven mot andra ordklasser, s�rskilt inte adjektivistiska pronomen och adverb. Adjektiven �r best�mningar till huvudord eller hela nominalfraser, och ett s�rskiljande drag hos adjektiven �r att de kongruensb�js efter sitt huvudord (vilket inte g�ller adverben):

  • En gr�n b�t
  • Ett gr�nt hus

Med suffixet -t kan adjektiv ocks� anv�ndas som adverb, det vill s�ga som best�mning till ett verb. I vissa grammatikor klassificeras ordet d� som adverb, men enligt Svenska Akademiens grammatik (1999) �r det fortfarande ett adjektiv. Om adjektiv anv�nds som adverb kongruensb�js de inte efter nominalfrasens huvudord:

  • Trafikljuset visade gr�nt
  • Lampan blinkade gr�nt

Adjektiv �r en "�ppen ordklass", vilket betyder att nya adjektiv st�ndigt tillkommer i spr�ket. Nya adjektiv bildas fr�mst genom sammans�ttningar och avledningar (se nedan), men ocks� genom inl�n fr�n andra spr�k och slang. Tv� exempel p� adjektiv som hamnat p� Spr�kr�dets nyordlistor under 2000-talet �r "kreddig" (ansedd) och "promotiv" (fr�mjande).

Sammans�ttning

[redigera | redigera wikitext]

Adjektiv kan bildas genom sammans�ttning av substantiv och ett adjektiv:

  • kol-svart
  • sten-s�ker
  • r�d-vill

Adjektiv kan ocks� bildas genom sammans�ttning av tv� adjektiv:

  • dum-dryg
  • r�d-gul
  • s�t-sur

�ven sammans�ttningar med pronomen, adverb och prepositioner f�rekommer:

  • jag-svag
  • hemma-k�r
  • genom-sur

Adjektiv kan bildas genom avledning med ett prefix eller suffix. Bildningar med prefix �r ofta negationer av andra adjektiv:

  • o-l�mplig
  • in-konsekvent
  • a-moralisk

Svenskan inneh�ller ett stort antal suffix som anv�nds f�r att bilda adjektiv av substantiv, till exempel -ig, -isk och -ad:

  • rost-ig
  • moln-ig
  • marxist-isk
  • h�g-ad

Adjektiv kan �ven bildas av verb, till exempel med suffixen -bar, -sam och -sk:

  • sk�nj-bar
  • akt-sam
  • gl�m-sk

Adjektivorden kan �ven anv�ndas som utg�ngspunkt vid bildning av adverb, vanligen med avlednings�ndelser som -en, -ligen eller -vis.

Adjektiv har tv� typer av b�jning, kongruensb�jning och komparationsb�jning:

  • En gr�n strumpa
  • Ett gr�nt strumpeband (kongruensb�jning)
  • Ett gr�nare samh�lle (komparationsb�jning)

D�remot �r vissa adjektiv helt ob�jliga, bland annat alla adjektiv som slutar p� obetonad vokal:

  • En lila strumpa
  • Ett lila strumpeband
  • Ett mer lila samh�lle

Kongruensb�jning

[redigera | redigera wikitext]

Kongruensböjning innebär i modern svenska att ett adjektiv som är attribut till ett huvudord böjs för att "passa ihop", eller vara kongruent med sitt huvudord. På svenska böjs adjektiv efter huvudordets genus, numerus, species och sexus.

Genus

Ett mindre antal adjektiv saknar etablerad neutrumform och används normalt inte i konstruktioner där adjektivet annars ska kongruensböjas. Dessa ord saknar helt neutrumform, t.ex. flat, rädd, såt, eller har en neutrumform som språkbrukare tenderar att automatiskt undvika, t.ex. pryd, snöd och vred.[2] Denna grupp kallas "defekta adjektiv" och består av ett trettiotal ord som slutar på -d, -t eller -dd. Adjektiven används med något undantag uteslutande om levande varelser. Problemet finns inte hos ord som slutar på -d och som normalt används om döda ting, dvs neutrum, där är det accepterat att -d skall ersättas med -tt, till exempel obebott (av obebodd) och sprött (av spröd).[3]

Numerus

  • Flera fina bilar (plural, utrum)
  • Flera fina tåg (plural, neutrum)

Species

Böjningen påverkas också av huvudordets species (bestämdhet). I bestämd form används samma böjningsform oberoende av genus och numerus:

  • Den fina bilen (singular, utrum)
  • Det fina huset (singular, neutrum)
  • De fina husen (plural, neutrum)

Normalt används samma form som den obestämda pluralformen. Bestämdhetsformerna kallas även svaga former. Förutom i nominalfraser där huvudordet har bestämd form används de även i fraser med genitivattribut och i tilltalsfraser, och efter "den", "det" och "de" använda som determinativa pronomen, och efter former av denna:

  • Eriks fina bil
  • Kära vän!
  • Ge mig den stora boll(en) som ligger till vänster om dig!
  • Denna vackra dag(en) måste man bara gå ut.

(I de två senare fallen använder vissa språkbrukare bestämd form även för huvudordet.)

Detta återspeglar att skillnaden mellan "stark" och "svag" böjning historiskt sett inte direkt hade med species att göra, utan sammanhängde med om attributet förekom tillsammans med böjda pronomen eller inte.

Sexus

Om huvudordet betecknar en person av manligt kön, kan i singular -e användas i stället för -a vid bestämd form:

  • Den unge prinsen

Detta är en rest av det äldre genussystemet och är inte längre obligatoriskt, men är fortfarande vanligt i framför allt substantiverad användning:

  • Den döde var min vän
  • Den döda var min vän

Komparationsböjning

[redigera | redigera wikitext]

Med hjälp av komparation, stegring, kan man uttrycka en ökande intensitet av den egenskap som adjektivet beskriver. Vissa adjektiv kompareras normalt inte, till exempel inte gravid, död och svensk. En del svenska adjektiv, särskilt längre sådana, kompareras med tillägget mer för komparativ och mest för superlativ. Även adverb kan kompareras (men kongruensböjs däremot inte).

Adjektivens böjning vid komparering beror på vilken deklination som adjektivet tillhör. De flesta svenska adjektiv tillhör första deklinationen, vilket betyder att de får ändelserna -are och -ast i komparativ respektive superlativ.

Den första deklinationen är produktiv, vilket betyder att nybildade och inlånade adjektiv hamnar i denna deklination (ex. cool, coolare eller fjollig, fjolligare[4]).

Adjektiv i andra deklinationen får ändelserna -re och -st vid komparering. Det rör sig om ord som funnits länge i svenska, och som ofta får omljud i komparativ och superlativ:

  • stor
  • större
  • störst

Fem adjektiv har inga komparativ- och superlativformer (eller ingen positivform, beroende på hur man ser på saken):

  • gammal, äldre, äldst
  • bra/god, bättre, bäst
  • dålig, sämre, sämst
  • dålig/ond/illa, värre, värst
  • liten, mindre, minst

I komparativ finns ingen morfologisk skillnad mellan obestämd och bestämd form. Superlativ har däremot, i likhet med positiv, bestämdhetsböjning. Suffixet är -e när superlativändelsen är -ast (ful-ast-e) och -a när den bara är -st (tyng-st-a). Liksom i positiv kan detta -a i superlativ bytas ut mot maskulin-e i singular om huvudordet semantiskt maskulint.

  1. ^ Hultman 2003, s. 77.
  2. ^ Hultman 2003, s. 87.
  3. ^ Svenska språknämnden 2005, s. 109-112.
  4. ^ I den moderna betydelsen feminint homosexuell; tidigare hade fjollig betydelsen "sinnessvag" eller "enfaldig"

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]