Hoppa till innehållet

Europe

Från Wikipedia
Ej att förväxla med Européer.
Europe
Europe under upptr�dande vid Cirkus i Stockholm i november 2016
BakgrundSverige Upplands V�sby, Sverige
GenrerH�rdrock, glam metal
�r som aktiva1979-1992, 2003-
SkivbolagHot Records, Epic Records, Sanctuary Records, Earmusic[k�lla beh�vs], Silver Lining Music[k�lla beh�vs]
ArtistsamarbetenTone Norum, Easy Action, Dokken
WebbplatsOfficiell webbplats
Medlemmar
Joey Tempest
John Norum
John Lev�n
Mic Michaeli
Ian Haugland
Tidigare medlemmar
Kee Marcello
Tony Reno
Peter Olsson
Marcel Jacob (avliden)
Utm�rkelser

Europe �r ett svenskt h�rdrocksband fr�n Upplands V�sby i Sverige. Gruppen hade m�nga hitl�tar under 1980-talet och tidiga 1990-talet, som "The Final Countdown", "Prisoners in Paradise", "Rock the Night", "Superstitious", "Seven Doors Hotel", "Carrie", "Open Your Heart," "Let the Good Times Rock" och "Cherokee", innan de gjorde ett uppeh�ll. Efter comebacken i b�rjan p� 2000-talet har de �ven f�tt nyare hitl�tar som "Got to Have Faith", "Hero", "Always the Pretenders", "Last Look at Eden", "New Love in Town", "Not Supposed to Sing the Blues" och "Firebox". Den st�rsta publik som Europe har haft var under millenniespelningen 31 december 1999[2] (i Stockholm) och deras l�ngsta spelning var p� Sweden Rock Festival 2013. Europe har sl�ppt elva studioalbum, 29 singlar, tre livealbum, tre kompilationer och en EP, dessa har tillsammans s�lt �ver 20 miljoner exemplar.[3]

De f�rsta �ren (1978-1985)

[redigera | redigera wikitext]

Joey Tempest och John Norum bildade 1978 bandet Force tillsammans med basisten Peter Olsson och trummisen Tony Reno (Tony Niemist�).[4] Olsson ersattes snart av John Lev�n. I b�rjan (1978-1981) spelade de p� torg och p� olika fester, men 1982 bytte bandet namn fr�n Force till Europe och vann Rock-SM,[5] d�r f�rstapriset var en skivinspelning.[6] Deras f�rsta, sj�lvbetitlade album Europe sl�pptes 1983 och s�lde �ver 30 000 exemplar i Sverige. Efter det fick de kontrakt i Japan, gjorde en musikvideo till det inledande sp�ret p� plattan; "In the Future to Come" och sl�ppte singeln "Seven Doors Hotel". Sommaren 1983 genomf�rde bandet en turn� med avslutning p� Gr�na Lund, varefter albumet Wings of Tomorrow spelades in och sl�pptes 1984. Inf�r den efterf�ljande turn�n rekryterades keyboardisten Mic Michaeli, och Tony Reno ersattes av Ian Haugland (H�kan Haugland). �r 1985 fick Europe g�ra soundtracket till filmen On the loose och de deltog ocks� i Swedish Metal Aid och turnerade p� st�rre svenska arenor.

The Final Countdown (1986-1987)

[redigera | redigera wikitext]

H�sten 1985 gick Europe in i studion igen f�r att spela in en uppf�ljare. De hade precis skrivit ett miljonkontrakt med Epic. Man hade mycket material att jobba med och man arbetade intensivt. Den som producerade detta album var Kevin Elson. Efter ett par f�rseningar och problem sl�pptes slutligen Europes genombrottsskiva The Final Countdown. Singeln med samma namn s�lde cirka 8 miljoner exemplar och n�dde f�rstaplatsen p� listorna i 26 l�nder. Uppf�ljarna "Rock The Night", balladen "Carrie" (som n�dde en tredje plats p� amerikanska Billboardlistan) och "Cherokee" blev ocks� stora hits och spelades flitigt mellan 1986 och 1988. Det gjordes turn�er i Sverige, Norge och Japan. Efter den sista turn�n best�mde John Norum sig f�r att l�mna gruppen p� grund av att han inte var n�jd med bandets nya inriktning, d� han ans�g att Europe blivit f�r "poppiga". Dessutom var han inte l�ngre p� speciellt god fot med managerna och d�rf�r inledde han ist�llet en solokarri�r. Vissa h�vdar att Norum ocks� fick sparken, men detta �r inte den officiella versionen. S�kandet efter en ny gitarrist b�rjade genast och efter ett par veckor var det klart att Kee Marcello fr�n Easy Action skulle ta John Norums plats. Europe gav sig ut p� en v�rldsturn� som tog dem till Europa och USA. Denna turn� var en enda stor succ� d� de s�lt ut n�stan varenda spelning.

Out of This World (1988-1990)

[redigera | redigera wikitext]

Europe gick �nnu en g�ng in i studion med pressen av att g�ra en b�ttre platta �n The Final Countdown. Out of This World spelades in i London med producenten Ron Nevison. Medan skivan mixades gav sig bandet sommaren 1988 ut p� en turn� med Def Leppard. �ven denna turn� blev en succ�. Europe testade under denna turn� att k�ra tre nya l�tar "Superstitious", "Let the Good Times Rock" och "Ready or Not". De blev allt mer popul�ra i USA och n�r Out of This World sl�pptes b�rjade försäljningen bra, tack vare att turnén med Def Leppard varit en succé. Turnén lockade en publik på över 500 000 människor. Skivan fick bra omdömen från kritikerna och sålde en miljon exemplar i USA, samt nådde höga placeringar på många topplistor världen över.[7] I november och december spelade Europe i Asien; de besökte tre länder: Japan, Taiwan och Indien. I januari 1989 startade Europe sin Europaturné i Sverige, Malmö. Även denna turné blev ett enda stort segertåg, dock hade Europe svårare att sälja ut lika stora arenor som de hade under "The Final Countdown" turnén i bland annat Italien och Västtyskland. Turnén avslutades i april. Efter detta var det meningen att de skulle turnera i både Nord- och Sydamerika; de skulle även turnerat i Australien men dessa planer gick i stöpet eftersom försäljningen av plattan inte blivit så bra som planerat och managern Thomas Erdtman ville att man skulle lägga ner mer tid på en ny uppföljare. Dock gjorde Europe två spelningar till under 1989. Den 19 augusti 1989 spelade Europe i Milton Keynes tillsammans med bland annat Bon Jovi och Skid Row. Detta skulle egentligen vara årets "Monsters of Rock" i Donington men det flyttades till Milton Keynes. Publiken på denna konsert var 65 000 personer.

Medlemmarna i Europe flyttade av skatteskäl till Turks- och Caicosöarna i Västindien. Under oklara omständigheter fick medlemmarna dålig ekonomisk rådgivning och gjorde dåliga affärer, vilka sedermera ledde till stora skatteskulder. Joey Tempest var fortfarande skyldig Kronofogdemyndigheten cirka 10 miljoner kronor 2006.

1990 lades mycket tid ner på att spela in det nya albumet men man gjorde också en mindre turné i Sydostasien, kallad "Far East Tour".

Prisoners in Paradise (1990-1992)

[redigera | redigera wikitext]

Under 1990 lade Europe ner mycket tid på att spela in en ny platta. Men när de presenterade resultatet för skivbolaget blev det sågat. Skivbolaget ville höra hits. Då hände något som aldrig hänt förr, man började skriva låtar med andra låtskrivare, som Jim Vallance och Eric Martin. Efter att lite nya låtar kommit till och vissa strukits bort släpptes slutligen Prisoners in Paradise. Mottagandet blev dock inte som förväntat. Grungen hade slagit ner som en bomb och musikindustrin genomgick förändringar, detta gjorde att Europes femte skiva inte fick så mycket uppmärksamhet och promotion som den skulle behövt. De fick ändå en bra start på den nya skivan då de genomförde en konsert under årsskiftet 1991-1992. De spelade bland annat med Metallica, Thunder och TeslaTokyo Dome i Japan inför 60 000 åskådare. Denna spelning var premiären för Prisoners in Paradise-turnén som sedan fortsatte i Finland och resten av Europa. Innan turnén startade hade albumet sålt 600 000 exemplar och efter turnén runt en miljon exemplar. Turnén var dock inte en succé då man inte lyckades sälja ut en enda konsert och de hallar man spelade i var halvfulla.

Uppehållet (1992-1999)

[redigera | redigera wikitext]

I mars 1992 tog gruppen ett uppehåll. Joey Tempest och Kee Marcello gjorde soloalbum och John Levén, Mic Michaeli och Ian Haugland turnerade med andra band och artister. I slutet av 1999 började en massa rykten spridas om att Europe skulle återförenas. Medlemmarna förnekade detta eftersom inget var säkert. Men efter ett noggrant övervägande bestämde de sig för att göra en tillfällig spelning vid tolvslaget på nyårsafton. Gruppen framförde "Rock The Night" och "The Final Countdown" (med en publiksiffra på 600 000-1 000 000) i samband med de av Kinneviksfären sponsrade festligheterna vid millennieskiftet i Stockholm. Både Kee Marcello och John Norum spelade på denna konsert.

Comeback och Start From the Dark

[redigera | redigera wikitext]

År 2004 bestämde sig gruppen för att återförenas med John Norum och spela in en ny skiva. Den fick titeln Start From The Dark och släpptes 23 september 2004 och har sålts i 600 000 exemplar. En första spelning skedde på Sweden Rock Festival 2004, och 2005 gjorde de en spelning i Luleå som var den enda livekonserten i Sverige det året. 2006 släpptes skivan Secret Society. För att fira 20-årsjubileet av sitt genombrott släppte de en DVD med en konsert från The Final Countdown-turnén, som också innehåller extramaterial där bandet berättar om den tiden. 2007 gjordes en världsturné i samband med den nya skivan. I början av juli samma år spelade de på gatufesten i Sundsvall. Den 25 augusti 2007 spelade de i Sommarkrysset i TV4 och framförde "The Final Countdown" samt "Let The Children Play" från den nya skivan. Som första hårdrocksband spelade gruppen i kalkstensbrottet Dalhalla i Dalarna sista augusti och första september 2007.

I januari 2008 spelade de in skivan Almost Unplugged, en liveskiva som spelades in på Nalen i Stockholm. De spelade tillsammans med en stråkkvartett och framförde både egna låtar och coverlåtar från band som inspirerat dem. Den 14 augusti 2009 spelade de på Göteborgs kulturkalasGötaplatsen.[8] Här räknade man på förhand med cirka 20 000 åskådare, men över 100 000 kom.

Den 9 september 2009 släpptes skivan Last Look At Eden och trots de mindre framgångarna med Secret Society gick albumet rakt upp till en förstaplacering på den svenska albumlistan. Den 14 september släpptes albumet i övriga Europa. Första singeln från skivan var titelspåret "Last Look At Eden" och en video spelades också in till låten. Andra singeln "New Love In Town" blev mycket populär. Den nådde som bäst en femtonde plats på svenska singellistan samt sjätte plats på Trackslistan och elfte plats på DigiListan. Musiken till låten skrevs redan under tidigt 90-tal och var tänkt som en av låtarna på Prisoners in Paradise. Men då saknades det en text till låten och man lade undan den tills vidare.

I december 2009 gjorde Europe två liveframträdanden i Sverige, den 26 december i Lisebergshallen i Göteborg och den 28 december på Hovet i Stockholm. Som förband fungerade Crucified Barbara och Aggressive Chill. Den 12 och 13 juni 2010 spelade Europe som förband till Kiss, första kvällen på Stockholms stadion, det andra förbandet var Mustasch. Europe var däremot inte med kvällen därefter på Malmö Stadion. Sommaren 2011 turnerade Europe med Takida.

Den 6 augusti 2011 uppträdde Europe på den 22:a världsjamboreen i Skåne med låtarna "The Final Countdown", "Rock the Night" och "Superstitious". Ett nytt album, Bag of Bones, släpptes i april 2012 och kritikerrosades, samt sålde guld i Sverige.

I juli 2014 uppträdde Europe vid Väsby Rock Festival. Året efter kom gruppens tionde album, War of Kings[9].

Den 26 maj 2016 spelade Europe på U Rock festivalen i Umeå som huvudbandet tillsammans med D-A-D, Danko Jones och Sator.

Den 20 oktober 2017 utkom Europes elfte studioalbum, Walk the Earth.[10]

Nuvarande medlemmar
¹ Live
² Fram till 1984
³ Live 1991-1992
Tidigare medlemmar

Samlingsalbum

[redigera | redigera wikitext]
  • First Tour (1983)
  • Wings of Tomorrow Tour (1984)
  • On the Loose Tour (1985)
  • The Final Countdown World Tour (1986-1987)
  • Summer Tour 1988 (förband till Def Leppard)
  • Out of this World Tour (1988-1990)
  • Far East Tour (1990)
  • Prisoners in Paradise Tour (1991-1992)
  • Festival Tour (2004)
  • Start From the Dark Tour (2004-2005)
  • Secret Society Tour (2006-2008)
  • 2009 World Tour (2009)
  • Last Look At Eden Tour (2009-2010)
  • Balls 'N' Banners Tour (2011)
  • Tält-turné med Takida (2011)
  • Festival Tour '11 (2011)
  • Bag of Bones World Tour (2012)
  • 30th Anniversary Tour (2013)
  • Wings Over Sweden (2014)
  • U.K Tour med Foreigner och FM (2014)
  • 2014 World Tour (2014)
  • War of Kings World Tour (2015-2017)
  • The Final Countdown 30th Anniversary Tour (2016)
  • Tour the Earth (2017)

Priser och utmärkelser

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ Broder Daniel och Titiyo invalda i Swedish Music Hall of Fame, 3 maj 2018, läs online, läst: 20 juni 2020.[källa från Wikidata]
  2. ^ Europe Setlist at Skeppsholmen, Stockholm, Sweden youtube.com
  3. ^ Lancashire Telegraph: Scandinavian rock legends on their way
  4. ^ Carlsson, Peter (7 augusti 2010). ”Tidsaxel Europe; 1978-2010”. allehanda.se. https://www.allehanda.se/artikel/tidsaxel-europe-1978-2010. Läst 18 december 2019. 
  5. ^ ”Hårdrock tog priset. Enköpingsband vann rock-SM”. DN.SE. 27 april 1993. https://www.dn.se/arkiv/teater/hardrock-tog-priset-enkopingsband-vann-rock-sm/. Läst 18 december 2019. 
  6. ^ ”ROCK-SM (1982) – JOHN NORUM official website” (på engelska). https://johnnorum.se/rock-sm-1982/. Läst 18 december 2019. 
  7. ^ ”American Album Chart”. Billboard.com. Arkiverad från originalet den 5 december 2008. https://web.archive.org/web/20081205183400/http://www.billboard.com/bbcom/retrieve_chart_history.do?model.chartFormatGroupName=Albums&model.vnuArtistId=4566&model.vnuAlbumId=803208. Läst 24 juni 2008. 
  8. ^ My News Desk: Europe på Götaplatsen under Kulturkalaset
  9. ^ Nilsson, Anders (6 mars 2015). ”Europe – War of Kings”. HYMN. https://hymn.se/2015/03/06/europe-war-of-kings/. Läst 18 december 2019. 
  10. ^ ”Europe har hittat hem”. Musikbloggen. 20 oktober 2017. https://musik.aftonbladet.se/2017/10/europe-har-hittat-hem/. Läst 18 december 2019. 
  11. ^ ”Europe invalda i Swedish Music Hall of Fame”. www.stockholmdirekt.se. 3 maj 2018. Arkiverad från originalet den 25 februari 2020. https://web.archive.org/web/20200225163918/https://www.stockholmdirekt.se/nyheter/europe-invalda-i-swedish-music-hall-of-fame/repdpnrec!5fhGakZjQINO4BhI3G3JdA/. Läst 25 februari 2020. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]