Hoppa till innehållet

Henrik Schück

Från Wikipedia
Uppslagsordet ”Schück” leder hit. För andra betydelser, se Schück (olika betydelser).
Henrik Schück
Henrik Schück. Bild från Hvar 8 dag 1906.
FöddJohan Henrik Emil Schück
2 november 1855
Klara församling[1][2], Sverige
Död3 oktober 1947 (91 år)
S:t Johannes församling[1], Sverige
BegravdUppsala gamla kyrkogård[3]
kartor
Andra namnMeilhac ok Halévy[4]
Medborgare iSverige
Utbildad vidUppsala universitet[1]
SysselsättningFörfattare, litteraturhistoriker[1], filolog[5]
Befattning
Stol nummer 3 i Svenska Akademien (1913–1947)[6]
ArbetsgivareLunds universitet
Uppsala universitet
MakaSigrid Charlotta Feron[1][2]
BarnAdolf Schück (f. 1897)[2]
Utmärkelser
Kungliga priset (1890)
Hedersdoktor vid Uppsala universitet (1917)[7]
Redigera Wikidata

Johan Henrik Emil Schück, född 2 november 1855 i Stockholm, död 3 oktober 1947, var en svensk litteraturhistoriker. Svenskt biografiskt handlexikon kallade Schück "en av de främsta litteraturhistoriska forskare, vårt land någonsin ägt".[8] Han var far till Adolf Schück.

Schück var professor vid Lunds universitet 1890–1898 och vid Uppsala universitet 1898–1920. Mellan 1898 och 1918 var han inspektor vid Stockholms Nation. Vidare var han rektor vid Uppsala universitet 1905–1918 och ledamot av Svenska Akademien 1913–1947, på stol 3. Åren 1920–1936 var Schück ledamot av Akademiens Nobelkommitté och 1918–1929 ordförande i Nobelstiftelsens styrelse. Han var även ledamot av Vitterhetsakademien (1921) och Vetenskapsakademien och 1919 var han med och grundade Bellmanssällskapet.

År 1880 var Schück en av grundarna av Svenska Litteratursällskapet, där han snabbt blev den helt dominerande ledaren. Han företrädde en form av positivism, mot romantikens spekulativa estetik. Det skulle samlas in handfasta data och arkivalia i syfte att lägga en säker grund för litteraturhistoriska undersökningar. Därtill gav sällskapet ut en årsbok med det programmatiska namnet Samlaren. Mot viss opposition lyckades Schück förvandla litteraturvetenskap i Sverige till litteraturhistoria och idéhistoria, med stor betoning på forskning om författarnas liv. Även innehållet i verken analyserades i förhållande till historia. Han tog avstånd från en filologisk textuppfattning och var inte intresserad av litterär textanalys. Sina resultat redogjorde han med detaljrik frodighet och ibland stark subjektivitet. Tillsammans med Karl Warburg skrev han Svensk illustrerad litteraturhistoria (1–3, 1896–1897; en egen omarbetad upplaga 1–4, 1926–1930) som går fram till 1870, samt Allmän litteraturhistoria (1-7, 1919–1926) som går fram till och med romantiken. Han skrev även en rad biografier, om bland andra Olaus Petri, Gustav III och William Shakespeare.[9]

Henrik Schück är begravd på Uppsala gamla kyrkogård.[10]

I Statens porträttsamlingGripsholms slott återfinns en knäbild på Schück utförd av David Wallin 1925.

Bibliografi i urval

[redigera | redigera wikitext]

Priser och utmärkelser

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ [a b c d e] J Henrik E Schück, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 6418, läs online.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b c] Folkräkningar (Sveriges befolkning) 1910, Riksarkivet, läs onlineläs online, läst: 18 juli 2020.[källa från Wikidata]
  3. ^ Schück, Johan Henrik Emil, Svenskagravar.se, läs online, läst: 18 juli 2020.[källa från Wikidata]
  4. ^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: nlk20020113499, läst: 30 augusti 2020.[källa från Wikidata]
  5. ^ Katalog der Deutschen Nationalbibliothek, Deutsche Nationalbibliotheks katalog-id-nummer: 117124478, läst: 10 juni 2020.[källa från Wikidata]
  6. ^ Svenska Akademin ledamotsregister: schuck-henrik, läst: 18 juli 2020.[källa från Wikidata]
  7. ^ Teologiska fakultetens hedersdoktorer, läs online, läst: 30 augusti 2017.[källa från Wikidata]
  8. ^ Schück, Johan Henrik Emil i Herman Hofberg, Svenskt biografiskt handlexikon (andra upplagan, 1906)
  9. ^ Focus, Almqvist & Wiksell, 1970
  10. ^ Svenska Gravar Kvarter: 03 Gravplats: 0214 Gamla kyrkogården Uppsala

Vidare läsning

[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Företrädare:
Sven Libert Bring
Inspektor för Malmö nation
1896–1897
Efterträdare:
Aron Alexanderson
Företrädare:
Carl Gustaf Lundquist
Inspektor för Stockholms nation
1898–1918
Efterträdare:
Erik Schöne Staaff
Företrädare:
Olof Hammarsten
Uppsala universitets rektor
1905–1918
Efterträdare:
Ludvig Stavenow