Malteserorden

Suver�na Milit�ra Hospitali�ra Orden av Sankt Johannes av Jerusalem av Rhodos och av Malta Sovrano Militare Ordine Ospedaliero di San Giovanni di Gerusalemme di Rodi e di Malta
Valspr�k: Tuitio Fidei et Obsequium Pauperum (latin) (svenska: Till trons f�rsvar och de beh�vandes tj�nst)
Nationals�ng: Ave Crux Alba (latin) (svenska: Hell dig, vita kors)
l�ge
Huvudstad		Malteserordens palats, Rom, Italien
Officiellt spr�k		Italienska
Statsskick		Monarki
-	Furste och Storm�stare	John T. Dunlap
-	Storkommend�r	frater Emmanuel Rousseau
Etablering
-	Deklarerad	cirka 1099
-	Erk�nd	15 februari 1113 av p�ve Paschalis II
Befolkning
-	�rs uppskattning	3 13 000 medlemmar 80 000 volont�rer
Valuta		Malteserscudo
Tidszon		UTC+1

Malteserordens flagga hissad �ver Fort Sankt Angelo, Birgu, Malta. Omr�det tillh�r sedan 1999 �ter orden som extraterritoriell besittning.

Malteserkors.

Malteserorden (italienska: Ordine di Malta), formellt Suver�na Milit�ra Hospitali�ra Orden av Sankt Johannes av Jerusalem av Rhodos och av Malta (italienska: Sovrano Militare Ordine Ospedaliero di San Giovanni di Gerusalemme di Rodi e di Malta, ofta f�rkortat Sovrano militare Ordine di Malta, SMOM), �r en romersk-katolsk religi�s orden f�r lekm�n. Orden grundades cirka �r 1099 i Jerusalem och �r v�rldens �ldsta �nnu existerande riddarorden. Historiskt har Malteserorden g�tt under namnet Johanniterorden, men efter erh�llandet av �n Malta �r 1530 har det nuvarande namnet brukats. Orden har idag sitt h�gkvarter i Rom. Den saknar egentligt territorium, men betraktar sig som ett internationellt r�ttssubjekt och uppr�tth�ller diplomatiska f�rbindelser med ett antal stater.

I dag r�knar orden omkring 13 000 medlemmar, 80 000 permanenta volont�rer och 20 000 medicinskt utbildad personal verksamma i fler �n 120 l�nder. Ordens syfte �r att hj�lpa utsatta sjuka, �ldre, funktionsnedsatta, flyktingar, heml�sa och barn �ver hela v�rlden, utan �tskillnad av h�rkomst eller religionstillh�righet, bland annat vid naturkatastrofer, epidemier och milit�ra konflikter.

Malteserorden �r historiskt kopplad till de evangeliska Johanniterordnarna och de erk�nner i dag varandra �msesidigt som stammande fr�n samma rot med Malteserorden som den ursprungliga grenen.

Historik

Heliga landet

Handelsm�n fr�n den italienska staden Amalfi kom med den fatimidiske guvern�rens samtycke att grunda ett h�rb�rge i Jerusalem f�r kristna pilgrimer redan 1070. Det uppkallades efter Johannes d�paren och kom att lyda under Benediktinerorden som redan var etablerad i staden med Sankta Maria kloster. N�r staden bel�grades av de kristna under F�rsta korst�get kastades h�rb�rgets m�stare ut ur staden varefter han med sin lokalk�nnedom kunde hj�lpa de bel�grande styrkorna. Efter att de kristna er�vrat staden mottog h�rb�rget stora donationer och kunde kring 1099 bli oavh�ngigt av Benediktinerorden som Johanniterorden. Orden erk�ndes 1113 av p�ve Paschalis II. Den kom att lyda direkt under p�ven och kom inte bara att forts�tta med sitt v�rdande av de sjuka utan kom �ven att utveckla en milit�r del som kom att bli tongivande i Outremer och f� kontroll �ver ett flertal borgar, d�ribland Krak des Chevaliers. Orden expanderade �ven i Europa och �ppnade flera dotterh�rb�rgen samtidigt som den �ven fick en del bos�ttningar under sin kontroll.

Riddarna av Rhodos

N�r Akko som sista kristna stad i det heliga landet f�rlorades kom Johanniterorden att tempor�rt flytta sitt h�gkvarter till Cypern. Orden s�g dock behovet av ett eget territorium och f�rs�kte n� en uppg�relse med den bysantinske kejsaren, som formellt sett var h�rskare �ver Rhodos, om att f� Rhodos som ett l�n under honom. Detta f�rs�k misslyckades men orden kom �nd� att etablera ett konvent p� �n 1309, varefter orden snart fungerade som �ns h�rskare. Makten bef�stes genom uppf�randet av bef�stningar samt genom att uppmana till kolonisation av landet. Orden efterstr�vade �ven inflytande i Anatolien d�r de tributbelade flera st�der. Samtidigt kom orden dock att g� fr�n att vara mer landinriktad till att inrikta sig p� havet. Orden kom att bygga upp en flotta f�r att skydda kristna k�pm�n fr�n muslimska pirater samtidigt som de sj�lva gav sig in i piratyrket f�r att st�ra muslimsk sj�fart. De f�rde �ven denna kamp p� land d� de bland annat tog kontroll �ver Smyrna 1343 och plundrade Alexandria. Efter att Konstantinopel fallit f�r de turkiska osmanerna tvingades dock orden p� defensiven n�r dessa f�rs�kte krossa det piratn�ste de s�g i riddarnas bas p� Rhodos. 1480 kom osmanerna under Mehmet II att g�ra ett f�rsta f�rs�k att er�vra �n men misslyckades. De �terkom 1522 under S�leyman I med en arm� p� 140 000 man som efter en sex m�nader l�ng bel�gring tvingade ordensriddarna att kapitulera. Ordensriddarna till�ts dock att avmarschera och segla till Europa med skepp som Suleyman sj�lv tillhandah�ll f�r detta �ndam�l. D�refter kom ordensriddarna att sakna ett eget territorium till dess att de 1530 fick Malta, under spansk �verh�ghet, av Karl V.

Organisation

Ordens vapensk�ld.

Ordens medlemmar var under denna tid uppdelade i tre grupper. Riddarna som antagit klosterl�ftena bildade ordens k�rna. Den andra gruppen var kaplanerna som inte hade n�gra milit�ra f�rpliktelser utan ist�llet fungerade som sj�las�rjare f�r ordensmedlemmarna och dem som bodde p� deras territorium. Den tredje gruppen var sergeanterna eller de tj�nande br�derna, som antingen kunde ha en milit�r roll eller arbeta med det administrativa arbetet inom orden.

Under tiden på Rhodos kom orden att organiseras i åtta så kallade nationer. Dessa var Frankrike, Provence, Auvergne, Aragonien, Kastilien, Italien, Tyskland och England. Var och en av dessa hade tillskrivits en högre post inom orden. Dessa var "Grand Hospitaller" för Frankrike, "Grand Commander" för Provence, marskalk för Auvergne, standarbärare för Aragonien, storkansler för Kastilien, Admiral för Italien, stor-bailiff för Tyskland och Turkopolier för England. Ordens stormästare var som synes inte föreskriven någon speciell nation utan kunde väljas från vilken nation som helst.

Malta

Jean Parisot de la Valette.

Efter att Malta kommit i ordens händer kom de snart att återgå till samma leverne som de hängivit sig åt på Rhodos. De bekämpade nordafrikanska kapare och fortsatte med sin egen jakt på turkiska skepp samtidigt som de deltog i Karl V:s expeditioner till Algeriet och Tunisien. Orden kom därför att än en gång ställas inför Süleyman den store vars trupper ledda av Mustafa Pascha försökte invadera ön 1565, dels för att stoppa ordensriddarnas härjningar, dels för att få en bas för en möjlig invasion av Italien. Osmanerna lyckades efter hårda strider inta den mindre befästningen Sant' Elmo men visade sig oförmögna att inta de befästa städerna Senglea och Birgu som försvarades av stormästaren Jean Parisot de la Valette och avbröt belägringen i början av september. Efter belägringen återgick orden till sina strider mot de nordafrikanska kaparna samt deltog i slaget vid Lepanto men kom därefter att drabbas av dekadens i fråga om följandet av ordens religiösa regler och disciplinen inom den. Protestantismen gjorde också att orden förlorade mycket av sina tillgångar på kontinenten. Malta förlorades slutligen till Napoleon I 1798.

Suveräna Malteserorden

Aleksej Vasiljev, kommendör, 1800-talet.

Efter att temporärt ha residerat i Messina, Catana och Ferrara flyttade orden 1834 sitt säte till Rom varefter orden inriktade sig på sin ursprungliga uppgift att vårda de sjuka.

Corpo militare dell'ACISMOM, Associazione dei cavalieri italiani, under militärparad vid Festa della Repubblica i Rom, Italien (2007).

1877 kom dock orden att bilda en volontärtrupp till den italienska armén med uppgift att vårda de sjuka i både krig och fred. Denna trupp kom även att verka efter jordbävningen i Messina 1908, varefter kung Viktor Emanuel III beslutade att dessa trupper skulle bli en integrerad del av den italienska armén samtidigt som de skulle vara ansvariga för den suveräna Malteserordens italienska association. Under de båda världskrigen skötte dessa trupper italienska sjuktåg vilket de sedermera prisades för. Dessa trupper ingår fortfarande i den italienska armén, mestadels som sjukvårdsofficerare, och för då både den italienska flaggan och Malteserordens egen flagga.

Organisation

Malteserorden har idag endast ett sjuttiotal ordensriddare som avlagt klosterlöftet men har istället 12 000 sekulära riddare och damer, 80 000 volontärer samt 11 000 läkare, sjuksystrar och annan personal som underhåller och driver de sjukhus, vårdcentraler, skolor, universitet och liknande som orden driver världen över.

Beskyddare av Malteserorden

Malteserorden har alltid en kardinal utsedd till sin beskyddare. Denne har som uppgift att se till ordens andliga intressen, dess medlemmar samt ordens relation till den Heliga stolen.

Beskyddare av Malteserorden, sedan 1961:

• Paolo Giobbe (8 augusti 1961 – 3 juli 1969)
• Giacomo Violardo (3 juli 1969 – 17 mars 1978)
• Paul-Pierre Philippe, O.P. (10 november 1978 – 9 april 1984)
• Sebastiano Baggio (26 maj 1984 – 21 mars 1993)
• Pio Laghi (8 maj 1993 – 11 januari 2009)
• Paolo Sardi (6 juni 2009 – 8 november 2014)
• Raymond Leo Burke (sedan 8 november 2014)

Malteserorden i Sverige

Verksamheten spred sig till Sverige i och med Sveriges kristnande och varade fram till Gustav Vasas reduktion under reformationen i Sverige. Efter detta låg den regionala verksamheten nere fram till 1959.

Medeltiden

• Johanniterklostret i Eskilstuna, Södermanland (cirka 1180–1527)
• Johanniterorden i Stockholm (cirka 1330–1527)
• Kronobäcks kloster, Småland (cirka 1479–1527)

Nutid

1959 återupprättades den skandinaviska associationen av Malteserorden, med ansvarsområde Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige. För närvarande består associationen av cirka 40 medlemmar.

Associationen har haft följande ledarskap:

• Per von Holstein, Danmark, regent, 1959–1963
• greve Johan Arthur Lagergren, Sverige, regent a.i, 1963-1974
• friherre Rutger von Essen, Sverige, regent a.i, 1975–1977
• greve Nils Bielke, Sverige, regent a.i, 1978–1984
• greve Nils Bielke, Sverige, president, 1984–1987
• greve Erik Sparre, Sverige, president, 1987–2002
• friherre Gustaf von Essen, Sverige, president 2002–2008
• ärkehertiginnan Walburga Habsburg Douglas, Sverige, president (ad interim) 2008
• prins Andreas von und zu Liechtenstein, Sverige, president 2008–2014
• Kent Johansson, magistral kommissionär, Luxemburg, 2014–2017
• Benedicta Lindberg, Sverige, president 2017–

Se även

• Heliga gravens orden
• Tempelherreorden
• Tyska orden
• Johanniterorden i Stockholm under medeltiden
• Johanniterorden

Referenser

Källor

• Wibeck, Sören (2007). Korståg: Västerlandets heliga krig ([Ny utg.]). Lund: Historiska media. Libris 10266209. ISBN 978-91-85507-52-8 
• Slagfältet under stormaktstiden. Historiska Media. 2006. ISBN 91-85377-44-9 
• http://www.newadvent.org/cathen/07477a.htm
• https://web.archive.org/web/20080610090744/http://www.chivalricorders.org/orders/smom/

Externa länkar

• Officiell webbplats
• Officiell webbplats för Skandinaviska associationen