Medborgarskap

Medborgarskap �r ett uttryck med r�tter i den franska revolutionens id�er. Som medborgare avses i modernt spr�k en person som har fulla politiska och sociala r�ttigheter och skyldigheter i en stat. R�tten till medborgarskap baseras vanligen p� en av tv� principer:

• Jus sanguinis, "blodets princip": en person f�r sitt medborgarskap enligt sina f�r�ldrars medborgarskap
• Jus soli, "jordens princip": en person f�r sitt medborgarskap beroende p� f�delseort. Detta �r vanligt i klassiska immigrantnationer, till exempel USA.

F�rv�rvat medborgarskap: en person som har flyttat till en stats territorium och bor d�r permanent kan f� medborgarskap efter ans�kan till myndigheterna om personen uppfyller uppst�llda krav. Detta kan f�rv�rvas antingen ist�llet f�r tidigare medborgarskap (som d� m�ste s�gas upp) eller som komplement till tidigare medborgarskap om de ber�rda staterna till�ter dubbelt medborgarskap, se nedan.

Nationalitet avser idag en persons medborgarskap i en stat, ett land eller i en utropad nation som �nnu inte har politisk kontroll �ver en egen nationalstat. Historiskt har nationalitet �ven avsett identitet, fosterlandsk�nsla och h�rkomst i en grupp som k�nner sig som en nation, och �r �n idag ofta sammankopplat med etnisk tillh�righet.

Bakgrund

Medborgarskapets uppkomst

Medborgarskapet eller medborgarr�tten (latin "ius civitatis"), inneb�r i vidstr�ckt bem�rkelse att en person har r�ttslig samh�righet med en stat och dess befolkning eftersom han �r en del av den. Den r�ttsliga samh�righeten har tv� sidor, en yttre, folkr�ttslig, och en inre, statsr�ttslig. Den f�rsta betecknas medborgarskap eller nationalitet, den andra medborgarskap eller medborgarr�tt i inskr�nkt bem�rkelse.

Den som vistas i en stat blir under vistelsen tillf�llig unders�te i staten i den meningen att han eller hon m�ste r�tta sig efter de lagar och f�rordningar som g�ller d�r. Bos�tter han sig i staten (erh�ller domicil), blir unders�tsf�rh�llandet starkare. Den som �ger en fastighet eller f�r ett offentligt �mbete, ing�r r�ttsligt i forensernas klass. Efter ans�kan till myndighet kan den som bor stadigvarande i en stat f� stats- och medborgarskap (naturalisation). D� upph�r personen inte att vara medborgare genom att resa ut ur landet eller genom att bos�tta sig i en annan stat.

Man kan bli medborgare i en stat i huvudsak p� tre s�tt:

1. Genom att ens f�r�ldrar �r medborgare i staten (mer specifikt se nedan),
2. Genom att man bor inom en stats territorium (ocks� om detta territorium f�rs �ver fr�n en stat till en annan),
3. Genom ans�kan till ansvarig myndighet i den stat medborgarskapet g�ller.

�vertagande av medborgarskap fr�n f�r�ldrar: Barn i ett giltigt �ktenskap f�r i de flesta stater sin faders nationalitet och f�ljer sedermera faderns medborgarskap tills de blir myndiga. Om fadern d�r innan barnet blir myndigt beh�ller barnet sitt medborgarskap och �ndrar det inte om till exempel modern gifter om sig med en utl�nning. Barn som f�ds utom �ktenskap f�r moderns medborgarskap. Om modern gifter sig med utl�ndsk man som inte �r barnets far beh�ller barnet sitt tidigare medborgarskap. Om moderns gifter sig med barnets far kan barnet f� faderns medborgarskap. Ett speciellt problem �r �ktenskap som juridiska anses ogiltiga (oftast enligt en stats lagar men inte enligt en annan stats), ofullkomnade �ktenskap. Barnet r�knas d� som f�tt utom �ktenskap om �ktenskapet �r ogiltigt i det land d�r medborgarskapsfr�gan blivit aktuell.

Medborgarskap baserat p� bostadsort: Detta blir aktuellt framf�r allt om ett omr�de �verg�r till en annan stat (exempel: Finlands avtr�dande av �stra Karelen till Sovjetunionen). Inv�narna i detta omr�de blir d� medborgare i den stat till vilken omr�det �verg�r om de inte beg�r (opterar) att f� f�rbli medborgare i sitt gamla land. I ett antal stater f�r ett barn som �r f�tt inom staten av utl�ndska f�r�ldrar och som sedan �r bosatt d�r till dess det blir myndigt medborgare i denna stat, antingen automatiskt eller genom att l�mna in en anm�lan till myndigheterna. Den som har f�tt medborgarskap p� detta s�tt r�knas inte som inf�dd. Som inf�dd r�knas endast personer som f�tt sitt medborgarskap genom f�r�ldrarna.

Ett barn kan bli medborgare bara genom att f�das inom en viss stats territorium. Det g�ller t.ex. i USA och i Kanada. Inget europeiskt land till�mpar l�ngre denna r�ttighet utan att andra villkor ocks� �r uppfyllda.

Olika lagar kring f�rv�rv av medborgarskap har lett till uppkomsten av dubbelt medborgarskap, n�got som man genom internationella avtal sedan 1930 f�rs�kt begr�nsa uppkomsten av dubbla medborgarskap. Samtidigt har man �ven f�rs�kt att undvika uppkomsten av statsl�shet. FN:s deklaration om m�nskliga r�ttigheter 1948 kung�r att alla m�nniskor skall ha r�tt till ett medborgarskap. 1961 �rs FN-deklaration om begr�nsning av statsl�shet syftar till att skapa m�jligheter f�r den som saknar medborgarskap att f�rv�rva ett s�dant.

F�rlust av medborgarskap

I de stater d�r dubbelt medborgarskap inte till�ts f�rloras medborgarskapet om man f�r medborgarskap i en annan stat. Detta g�llde i Sverige fram till den stora �ndringen av medborgarskapslagen som genomf�rdes �r 2001. M�nga svenska medborgare hade trots detta dubbla eller flerdubbla medborgarskap genom att detta inte anm�ldes till svensk myndighet. Medborgarskapet kan ocks� f�rloras av den som har bosatt sig utomlands l�ng tid (tidigare i Sverige 10 �r) utan att anm�la till sitt hemlands myndigheter att han / hon vill beh�lla sitt ursprungliga medborgarskap.

Historiskt har personer �ven kunnat fr�ntas sitt medborgarskap genom politiska �tg�rder, som straff f�r ett brott eller som ett led i en rasistisk politik. Man kan �ven f�rlora sitt medborgarskap genom att det land d�r man har medborgarskap upph�r att existera. Tidigare kunde �ven kvinna f�rlora sitt medborgarskap om hon gifte sig med en man av annan nationalitet eller maken bytte nationalitet under �ktenskapet. Detta f�rbj�ds dock genom en FN-deklaration 1979. FN utf�rdade �ven 1989 en deklaration om barns r�tt till medborgarskap d� de p� grund av olika lagar i faderns och moderns medborgarskapsl�nder riskerar att bli statsl�sa.

Folkr�ttslig inneb�rd

Enligt folkr�tten har det land i vilket en person �r medborgare inget ansvar f�r vad personen f�retar sig, men skall ge henne skydd och st�d vid kontakter med ett fr�mmande lands myndigheter. Det land d�r hon �r medborgare kan f�r detta kr�va att hon lyder det egna landets lagar och f�rordningar ocks� n�r hon �r utomlands och i vissa fall ocks� att personen inte har dubbelt medborgarskap, se nedan.

Medborgares r�tt- och skyldigheter

Medborgarr�tten i inskr�nkt mening �r ur statsr�ttslig synpunkt av tv� slag, allm�n och speciell. Den allm�nna medborgarr�tten omfattar de friheter och r�ttigheter som tillkommer alla landets medborgare p� grund av deras medborgarskap: (f�rsamlingsfrihet, religionsfrihet, tryckfrihet, yttrandefrihet, n�ringsfrihet, frihet fr�n utvisning mm.). I den allm�nna medborgarr�tten ing�r ocks� medborgarnas skyldigheter enligt statens lagar till exempel skyldighet att betala skatter eller att g�ra v�rnplikt. Den speciella medborgarr�tten inneb�r att medborgaren f�r vissa s�rskilda fri- eller r�ttigheter eller skyldigheter (valr�tt, valbarhet, skyldighet att mottaga val, i gamla tider r�tt till st�ndsprivilegier).

Gr�nsen mellan allm�n och speciell medborgarr�tt �r flytande. I synnerhet g�ller detta den medborgerliga r�tten eller plikten att r�sta vid val som i m�nga sammanhang anses vara den mest grundl�ggande medborgarr�tten. De politiska friheterna som f�ljer med medborgarr�tten �r i moderna konstitutioner ofta grundlagsskyddade, �ven om detta i lagtexten begr�nsas till ett principiellt uttalande.

Medborgarskap i olika delar av v�rlden

Europeiska unionen

Alla medborgare i Europeiska unionens medlemsstater �r automatiskt ocks� medborgare i unionen. Unionsmedborgarskapet beror allts� p� medborgarskap i de stater som ing�r i unionen och ingen kan avs�ga sig endast det ena av dessa. Medborgarskapet i unionen ger bland annat m�jlighet att r�ra sig fritt i alla medlemsstater. En medborgare i unionen har ocks� r�tt att delta i kommunala och europeiska val i bos�ttningslandet och att kommunicera med EU:s institutioner p� n�got av unionens officiella spr�k.

Sverige

Den svenska medborgarskapslagen grundar sig p� h�rstamningsprincipen, det vill s�ga att det är föräldrarnas medborgarskap som avgör vilket medborgarskap deras barn får. Man kan bli svensk medborgare genom födelse, adoption, förälders giftermål (legitimation) eller ansökan (naturalisation).

Utländska medborgare som har permanent uppehållstillstånd (PUT) och är folkbokförda i Sverige har i de flesta situationer samma rättigheter och skyldigheter som svenska medborgare. Det finns dock vissa skillnader. Bara svenska medborgare har en absolut rätt att bo och arbeta i landet och bara svenska medborgare har rösträtt i riksdagsvalen. Man kan inte heller bli invald i riksdagen utan svenskt medborgarskap. Den som har begått allvarlig eller upprepad brottslighet och inte är svensk medborgare kan dömas till utvisning ur Sverige.

Den 1 juli 2001 fick Sverige en ny medborgarskapslag som tillåter dubbelt medborgarskap och underlättar bland annat för barn och ungdomar att bli svenska medborgare.

Sverige ställer inga krav på språkkunskaper eller landkännedom som villkor för att bevilja medborgarskap. Andra europeiska länderna utan sådana krav är: Belgien, Irland och Italien.

USA

Det finns två primära källor för medborgarskap i USA: födslorätt medborgarskap, där en person antas vara medborgare om han eller hon föddes inom USA:s territoriella gränser eller föddes utomlands till en förälder som är amerikansk medborgare, och genom naturalisation, en process där en behörig laglig invandrare ansöker om medborgarskap och accepteras.

Amerikanska lagar tillåter flera medborgarskap. En medborgare i ett annat land som är naturaliserat som amerikansk medborgare kan behålla sitt tidigare medborgarskap, även om de måste avstå från lojalitet till det andra landet. En amerikansk medborgare behåller sitt amerikanska medborgarskap när han eller hon blir medborgare i ett annat land, om det andra landets lagar tillåter det.

Se även

• Medborgerliga rättigheter
• Statslös

Referenser

Källor

• Medborgarrätt i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1912)

Externa länkar

• Tobias Harding: Så definierar staten sina medborgare