Hoppa till innehållet

Samos

Från Wikipedia
För andra betydelser, se Samos (olika betydelser).
Samos (Σάμος)
Ö
Vathy
Vathy
Samos flagga
Etymologi: Det feniciska ordet sama, som betyder hög
Land Grekland Grekland
Region Nordegeiska öarna
Perifereiakí enótita Samos
Arkipelag Egeiska havet
Koordinater 37°44′N 26°50′Ö / 37.733°N 26.833°Ö / 37.733; 26.833
Huvudstad Vathy
Högsta punkt Viggla
 - läge 1434
Längd 43,45 km
Bredd 22,53 km
Area 477,395 km²
Befolkning 44 100 (2005)[1]
För allmänheten Ja
Nås enklast Båt eller flyg
Postnummer 931 xx
Riktnummer 2273
Licenskod MO

Samos (grekiska: Σάμος) är en grekisk ö i Egeiska havet, tillhörande regionen Nordegeiska öarna. Den är en av landets största och bördigaste öar och ligger vid Mindre Asiens västra kust, söder om Chios, norr om Patmos och Dodekaneserna (Tolvöarna), och väster om udden Mykale (nu Samsun dağı i Turkiet), från vilken den åtskiljs genom ett knappt 2 kilometer brett sund. Ön är 478 km² stor och har 44 100 invånare.[1]

Ön var under den förhistoriska tiden en mäktig stat, speciellt under tyrannen Polykrates hov. När han regerade byggdes bland annat Eupalinos tunnel. Under samma tid föddes Pythagoras, upphovsmannen till Pythagoras sats, på ön. Han har sedermera givit namn åt Pythagorion, en stad som ligger på ön. Dess historia har emellanåt varit krigisk med olika styren och flera sammandrabbningar, tills den i samband med Balkankrigen �r 1912 blev en del av Grekland.[2]

Geografi och klimat

[redigera | redigera wikitext]
Karta över Samos

Samos tillhör de östegeiska öarna, och ligger således i det Egeiska havet, i den östra delen. Den är en av de grekiska öar som är belägna närmast Turkiet; ön åtskiljs från det turkiska fastlandet av det omkring två kilometer breda Samossundet.[3] Under förhistorisk tid satt Samos ihop med Mindre Asien.[4] Längden på ön är ungefär 43,45 km och bredden är som mest 22,53 km, och arean är 478 km².[5] Arean inkluderar omgivande vatten samt öar som hör till ön: Prassonisi, Daskalio, Diapori, Makronisos, Strogillo, Kasonisi, Aghios Nikolaos, Petrokaravo, Samioupoula och Aghios Ioannis.[6] Ön består övervägande av metamorfa bergarter, bland annat marmor.[7] Den är i öster och väster genomdragen av en bergskedja (i forntiden kallad Ampelos), och består av många berg.[8] Samos har stora nivåskillnader, och är som bergigast i dess mitt, där berget Kerkis[5] (eller Kerketeus)[7] med sin högsta topp Viggla sträcker sig 1 434 meter över havet. Det finns teorier om att öns namn kommer från det feniciska ordet för hög, sama, på grund av berget.[2]

På båda sidor om denna bergskedja, som är en fortsättning på Mykale[5], utbreder sig vidsträckta slättmarker samt pinjeskogar.[2] Kustzonen växlar mellan klippor och sandstränder.[7] Jorden är fruktbar, och det finns fler träd än vad som är vanligt på grekiska öar,[8] bland annat stora mängder cypressträd som bidrar till att hålla marken fuktig.[7] Framför allt den södra delen är fruktbar, beroende på rena källor och vattendrag.[9] Samos har många små vikar med tillhörande stränder, stränderna är ofta av klapperstenar. Ofta ligger hotellen och tavernorna nära stränderna.[10]

Samos klimat är varmt och fuktigt. Det finns en smärre temperaturskillnad mellan öns olika delar, emedan den norra delen generellt sett har ett svalare klimat än de södra och östra delarna.[2]

Den forna huvudstaden, med samma namn som ön och med borgen Astypalaia och mäktiga hamnanläggningar, låg på sydöstra kusten. Nära staden reste sig ett stort Heratempel, Heraion, som har grävts ut i flera etapper, bland annat av Theodor Wiegand 1910. Den nuvarande huvudstaden Vathy ligger på öns östra del, vid en vik som skär in norrifrån. Förutom Vathy finns två hamnorter, Pythagorion och Karlovasi. Öns chora ligger nordväst om Pythagorion.[2]

Städer

[redigera | redigera wikitext]
Se även: Lista över orter på Samos

Öns huvudstad, Vathy, även kallad för Samos, ligger i Vathybukten på öns norra sida. Staden har ungefär 6 000 invånare, av vilka de flesta bor i en del som kallas Ano Vathy ("höga staden"), som ligger utspritt över en bergssluttning. Den andra delen heter Kato-Vathy ("låga staden"). Staden övertog titeln som huvudstad på 1830-talet från öns chora. Staden har öns viktigaste hamn och är det viktigaste affärscentrumet. På stadens strandpromenad, som heter Themistokleus Sofouli, uppkallad efter den kände grekiske politikern Themistoklis Sophoulis, ligger en kyrka som heter Ecclesia Catolica, som fram till 1974 hyste nunnor av vilka de flesta kom från Frankrike.[11] I staden finns ett arkeologiskt museum, där bland annat världens största kourosstaty, som är nästan fem meter hög, finns. Kyrkliga bysantinska museet finns även i staden, och påstås ha en liten bit av Jesu kors inlagt i en av sina klenoder. I samma museum finns pergament från 1200-talet.[12]

Karlovasi (Καρλόβασι) är en stad med 9 590 invånare (2001).[13] De flesta färjor som kommer till ön anländer även i staden, som före andra världskriget exporterade lädervaror och därigenom var en viktig industristad. Staden är uppdelad i fyra delar; Paleo är den äldsta stadsdelen, som ligger över stadens hamnkvarter, som kallas Limani. Centralt i staden ligger stadsdelen Meson, och den nyaste stadsdelen heter Neo ("ny"), och uppfördes på 1920- och 30-talet. Nära staden finns de så kallade Potami-vattenfallen, i vilka man kan bada. Utanför staden ligger Samos äldsta kapell, Metamorfosis Sotiros.[14]

Pythagorion, på Samos sydöstra kust.

Staden Pythagorion (Πυθαγόρειο) ligger på öns sydöstra del, och har ungefär 1 500 invånare.[15] Den är huvudstad i kommunen med samma namn, som har 9 000 invånare.[13] Med 164,662 km²[16] är kommunen den största på ön. Stadens bebyggelse ligger till största del runt stadens hamn. Den stad som under antiken kallades Samos tros ligga i dagens Pythagorion. Hustaken är i regel tegelbeklädda till skillnad från många andra städer, vilket beror på Turkiets kulturella inblandning i staden.[15] I staden föddes både Aristarchos och Pythagoras.[17] Förklarelsekyrkan ligger i staden, vid vilken ruinerna av en antik kristen basilika ligger, som tros härstamma från 400- eller 500-talet. I staden ligger även Logothetis-borgen, som var en viktig byggnad under befrielsekriget på 1820-talet. Det har spekulerats i att den borgruin som finns i staden var Polykrates borg. Ruinen är dock inte är tillgänglig för allmänheten.[18]

Kokkari (Κοκκάρι), ett gammalt fiskeläge, ligger längs den norra kusten, 10 kilometer väster om Vathy, och ligger i en halvcirkel runt stadens hamn. Vattnet i hamnen ramas in av omgivande höjder. Kokkari huserar många charterfaciliteter.[19] På bergshöjderna i öns centrala delar finns flera mindre bergsbyar. Vourliotes (Βουρλιώτες) ligger på 320 meters höjd på bergssidan till ett 1 025 meter högt berg, Profeten Elias berg. I byn ligger klostret Moni Vrondianis, öns äldsta kloster som byggdes vid 1500-talet mitt. Manolates (Μανωλάτες, näktergalarnas by), ligger 350 meter över havet en bit från Vourliotes.[20] 12 km upp i bergen från Vathy låg under antiken Hissia, där i dag Mytilini (Μυτιληνιοί) ligger. Hissa var enligt arkeologiska fynd ett matriarkatsamhälle. I dag finns i den nuvarande staden ett paleontologiskt museum som innehåller över 13 miljoner år gamla urtidsdjursskelett, såsom gaseller, antiloper och hästar. Efter den paleontologiska upptäckten, som gjordes av tyskar 1917, har utgrävningar kontinuerligt genomförts.[21]

Historia

[redigera | redigera wikitext]
Pythagoras byst.

Filosofen Pythagoras, epikern Choirilos och astronomen Aristarchos kom från ön, skalderna Ibykos och Anakreon vistades där vid Polykrates hov,[22] och fabeldiktaren Aisopos och historikern Herodotos var viss tid verksamma där. Under antiken var ön en av de mäktigaste staterna i det joniska förbundet.[23]

Äldsta tiden

[redigera | redigera wikitext]

Samos har bebotts sedan 2000-talet f.Kr. Ön var tätbebodd med många byar och tempel.[24] Enligt sägnen beboddes Samos i äldsta tider av karer och leleger, men den befolkades på 1000-talet f.Kr. av joner[25] från Epidauros i Argolis,[5] och var en av de mäktigaste staterna i det asiatiska Jonien. Tack vare handeln blomstrade staten snart, och samierna gick i spetsen för övriga greker vad gäller utvecklingen av sjöfarten. Ön regerades först av kungar, som ledde sin härkomst från herakliden Prokles, men senare följde en aristokratisk, och därefter en demokratisk regim.[26]

Öns storhetstid ägde rum under 500-talet f.Kr., huvudsakligen när tyrannen Polykrates hade makten mellan 538 f.Kr. och 522 f.Kr.[1] De flesta av öarna utanför Joniens kust var då under Samos ägo, och ön hade stora rikedomar. Under Polykrates styre smyckades i synnerhet huvudstaden, som också hette Samos, med flera praktfulla byggnader. Mest känt var det stora Heratemplet[1] utanför staden, men flera andra byggnader var också vida berömda, bland annat Eupalinos tunnel, en vattenledning som ledde genom en tunnel under ett berg, samt en hamnfördämning och Pythagoreions stadsmurar. Samos grundade under denna tid också flera kolonier.[26] År 522 f.Kr. korsfästes Polykrates av perserna, varefter ön under lång tid föll under deras styre.[24] Därefter styrdes Samos mestadels av persiska lydfurstar, tills det efter grekernas seger vid slaget vid Mykale 479 f.Kr. återfick sin självständighet och anslöt sig till attiska sjöförbundet.[1][22]

Krig och uppror

[redigera | redigera wikitext]

I början tillät Aten samierna att behålla en aristokratisk författning,[26] men år 440 f.Kr. hamnade ön i strid med Miletos och vädjade till Aten om hjälp. Atenaren Perikles stödde dock Miletos, och Samos gjorde uppror. Perikles seglade då dit med en flotta för att avsätta dess oligarkiska regering och i stället insätta en demokratisk. Sparta hotade att blanda sig i det hela, men vid ett möte med det peloponnesiska förbundets medlemmar röstade dess medlemmar mot att intervenera å Samos vägnar mot Aten, och Perikles kunde underkuva ön.[1]

Vid Peloponnesiska krigets slut 404 f.Kr. l�srycktes den fr�n Aten, men �terintr�dde efter slaget vid Knidos �r 394 f.Kr. f�r n�gon tid i det nybildade attiska vapenf�rbundet. F�r en tid l�sgjorde sig �n �ter fr�n Aten,[26] men �r 365 f.Kr. er�vrades den av den attiske f�ltherren Timotheos, som f�rjagade befolkningen och i st�llet l�t flytta in attiska klerucher. F�rst efter Alexander den stores d�d 323 f.Kr. �tergavs Samos till samierna av Perdikkas. �r 318 f.Kr. fick atenarna �ter tillbaka Samos, men det tycks snart d�refter �ter ha blivit sj�lvst�ndigt.[26] N�gon g�ng under denna tid skall historikern och f�rfattaren Douris av Samos ha styrt �n som en tyrann, men det �r os�kert n�r och hur l�nge.[1][27] Under n�gon tid h�rde det sedan under Egypten och k�mpade med Antiochos den store och Mithridates mot romarna, men led stora f�rluster[26] och inf�rlivades �r 129 f.Kr. med Romarriket[1] och 84 f.Kr. med den romerska provinsen Asia.[22] �r 58 e.Kr. f�rs�kte aposteln Paulus sprida kristendomen till �n.[24]

Senare tid

[redigera | redigera wikitext]

Under medeltiden stod Samos f�rst under bysantinskt v�lde fram till 1204, f�ljt av grekiska och v�steuropeiska makthavare och d�refter under Republiken Genua (1304-1329 och 1346-1475).[28] Den tillh�rde d�refter det osmanska riket.[1] Under en l�ng tid utsattes �n f�r plundringar av olika grupper; redan under 100-talet e.Kr. plundrade romarna med sig stora delar av �ns rikedomar till Rom. Plundringarna fortsattes av bland annat turkar, araber och sj�r�vare. Dessa var s� omfattande att �n blev obeboelig och s�ledes obebodd fr�n 1475 och hundra �r fram�t.[11] �r 1562 beboddes �n �terigen d� ett samh�lle grundades av Osmanska riket, som hade er�vrat �n 1550[22][25].

Samos tog del i det grekiska frihetskriget fr�n 1821,[25] och 1824 vann grekerna under Konstantin Kanaris ett slag �ver turkarna vid Samos.[26] N�r Grekland blev sj�lvst�ndigt �r 1830 inr�knades emellertid inte Samos i detta. I st�llet intog det 11 december 1832 under garanti av Frankrike, England och Ryssland en s�rst�llning som ett till Osmanska riket skattskyldigt furstend�me med egen f�rvaltning under en av sultanen utn�mnd furste av grekisk nationalitet. I styrelsen bitr�ddes fursten av en "senat" av fyra medlemmar, valda av honom bland �tta av �ns fyra distrikt (Vathy, Chora, Marathokambo och Karlovasi[5]) f�reslagna personer. Lagstiftningen tillh�rde en representation av 36 medlemmar med metropoliten som talman.[22] Under Tripoliskriget angreps Samos 1912 av tv� italienska krigsskepp, som bombarderade huvudstaden och f�rjagade den turkiska bes�ttningen, varefter samierna proklamerade sin anslutning till kungariket Grekland.[1][24] Vid Lausannefreden 1923 fastst�lldes det att Grekland fick beh�lla �n.[26]

Under andra v�rldskriget ockuperades Samos av Italien, som i maj 1941 utan motst�nd landsatte en division p� �n.[29] Snart bildades dock en motst�ndsr�relse,[29] och n�r Italien kapitulerade i september 1943 landsteg en allierad styrka p� �n och befriade den.[30] Den 17 november 1943 bombarderades dock huvudstaden av tyskt flygvapen,[29] och den 21 november ockuperade Tyskland �n, efter det att brittiska och grekiska trupper, samt flertalet av �ns inv�nare, evakuerats av Royal Navy.[30] �n stod d�refter under tyskt v�lde i ett �r till.[29] Efter krigsslutet b�rjade s� det grekiska inb�rdeskriget (1946-1949), som t�rde h�rt p� Samos.[29] M�nga av �ns inv�nare l�mnade d�rf�r �n och bosatte sig utomlands, s�rskilt i USA och Australien.[29] P� 1950-talet b�rjade man �teruppbygga Samos, och fr�n 1970-talet blev �n allt mer turistanpassad.[29]

Den 3 augusti 1989 kraschade ett flygplan av typen Short 330 fr�n Olympic Airlines in i berget Kerkis p� 1 210 meters h�jd under dagtid, p� grund av dimma. Alla p� planet, tre i bes�ttningen och 31 passagerare, dog.[31]

Sev�rdheter

[redigera | redigera wikitext]

Eupalinos tunnel

[redigera | redigera wikitext]
Huvudartikel: Eupalinos tunnel
Inuti Eupalinos tunnel.

Eupalinos tunnel ligger p� berget Kastris bergssluttningar, v�ster om Pythagorion. Tunneln, som byggdes f�r att f�rs�rja Pythagorion med vatten, och �r genom det, d� den byggdes p� 530-talet f.Kr., det f�rsta europeiska f�rs�ket att g�ra s�, och konstruerades av ingenj�ren Eupalinos fr�n Megara, p� best�llning av Polykrates. Den ing�r i dag i v�rldsarvet Pythagoreion och Heraion p� Samos.[32] Tunneln �r 1 026 meter l�ng, och var genom berget sammankopplad med Aghiadesk�llan i Mytilinibergen. Den f�rsta biten �r mycket tr�ng, vartefter den utvidgar sig till st�rre grottor. Hela tunneln �r inte �ppen f�r allm�nheten.[18]

Byggnationen p�b�rjades fr�n b�gge h�ll, och sammanm�ttes i mitten med enbart en liten f�rskjutning i takh�jden. Den byggdes med enkla redskap och m�tinstrument, och r�knas som ett av antikens fr�msta byggnadsverk.[18]

Heraion p� Samos

[redigera | redigera wikitext]
Huvudartikel: Heraion p� Samos
Heraion p� Samos

Heraion p� Samos �r ett tempel av sorten heraion som �r helgat �t den grekiska gudinnan Hera. 1992 upptogs omr�det tillsammans med Pythagoreion p� v�rldsarvslistan. Enligt den grekiska mytologin tr�ffade Hera, som var f�dd p� �n, sin man Zeus vid floden Imvrassos, varvid man uppf�rde templet. Det antika templet var bland de st�rsta i Grekland, och var 100 meter l�ngt, 54 meter brett och 25 meter h�gt. Det fanns d� 133 pelare, av vilken en �terst�r i dag. Under 800-talet uppf�rdes templet, som var det f�rsta med kolonner runt hela.

Det ersattes under 700-talet f.Kr. av ett nytt tempel som var f�rst med att ha dubbla rader av kolonner p� templets framsida. 570 f.Kr. b�rjade man bygga ett �n st�rre tempel, som arkitekten Rhoikos och hans son Theodoros stod f�r, och var en blandning mellan jonisk och dorisk arkitekturstil. Gudabilder pr�glade templets v�ggar. Detta tempel var 45 meter brett och 80 meter l�ngt med minst 100 kolonner. Mellan templet och Pythagorion gick en v�g av marmor som var �ver 4 880 meter l�ng, och som byggdes p� 700-talet f.Kr., och var kantat av m�nga byggnader och statyer.[32][33]

Panagia Spiliani

[redigera | redigera wikitext]

Panagia Spiliani, �ven kallat Spilianklostret[18] ligger p� 125 meters h�jd p� bergssluttningen nedanf�r Eupalinos tunnel. Klostret best�r av en kyrka och ett kloster f�r munkar, samt en grotta inneh�llande ett madonnakapell med en avbild av Jungfru Maria. Forskare tror efter vittnesm�l fr�n d�tida filosofer att Pythagoras studerade filosofi i grottan. Under Bysantinska riket anv�ndes den som en helig kristen plats, troligtvis anv�nd av munkar. Grottan har haft ett spirituellt inflytande p� Pythagorions inv�nare. Ljus som har skymtats av sj�m�n under nattliga f�rder har f�rklarats som Jungfru Marias �stadkommelse, och Joseph Georgeirini, Samos �rkebiskop p� 1600-talets senare h�lft, skrev att samierna visar stor v�rdnad f�r grottan och att de tror att m�nga mirakel �ger rum d�r. Grottan �r �tta till 15 meter bred och en och en halv till fyra meter h�g.[34]

Nedanf�r klostret ligger en amfiteater som �r nedg�ngen, men som restaureringsprojekt har p�b�rjats p�. Fr�n klostret syns det som �r kvar fr�n stadens antika stadsmur som byggdes under 300-talet f.Kr. och som var 6,5 km l�ng med 35 torn och 12 portar.[18]

N�ringsliv

[redigera | redigera wikitext]

Jordbruk, handel och turism �r Samos huvudsakliga n�ringar. �n r�knas som det fr�msta handels- och kulturcentret bland Egeiska �arna, och man odlar vindruvor, bomull, oliver, tobak och fikon. Vin, olivolja, frukt, timmer �r andra omr�den som �r viktiga f�r n�ringen. Fiske var tidigare en viktig n�ring, men p� grund av �verfiske och konflikter med Turkiet om fisker�ttigheter i Egeiska havet f�ngas nu lite fisk i farvattnen runt Samos.[7] En viktig industri �r tillverkandet av b�tar, b�de jakter, motorbarkasser och fiskeb�tar.Turismen �r betydande.[1][7]

Turism

[redigera | redigera wikitext]

Samos �r en � som �r popul�r bland utl�ndska turister, som ofta �r d�r p� charter. H�gs�songen �ger rum mellan juli och augusti, men turister kommer till �n i huvudsak fr�n april till oktober. P� Samos finns tv� v�rldsarv, Pythagoreion samt Heraion p� Samos. Eupalinos tunnel �r ett annat popul�rt turistm�l. �n har m�nga str�nder. Framf�rallt p� �ns s�dra och �stra delar �r turismen p�taglig.[2] Flera charterf�retag, s�som Apollo, �ker till �n.[35]

Utbildning

[redigera | redigera wikitext]

I Karlovasi finns Egeiska universitetet representerat med tre naturvetenskapliga avdelningar; matematik, informations- och kommunikationssystemteknik samt statistisk och f�rs�kringsfinansiell matematik. Universitetet har ungef�r 2 000 studenter.[36]

Kultur

[redigera | redigera wikitext]

Fr�n att ursprungligen mestadels ha arbetat f�r att �verleva dagen, har inv�narna p� Samos utvecklat en rik kultur och tradition. �n �r bland annat k�nt f�r sitt vin, sin tobaksindustri och sin keramik, som gjordes p� �ns lera. M�nga av samiernas traditioner har bibeh�llits, s�som traditionella s�nger och danser, gamla dikter, fester samt kiskekiou, en matr�tt som �ts efter den heliga liturgin. Det finns i dag flera organisationer och personer som arbetar f�r att samla in och bevara �ns kultur.[37]

Mat och dryck

[redigera | redigera wikitext]
Gemista

Maten p� Samos �r influerat av de olika folk, b�de fr�n Grekland och Mindre Asien, som genom historien har bebott �n. �ns agrikulturella produkter har p�verkat k�ket likas�, tillsammans med fisk p� grund av �ns l�ge mitt i ett hav. Yemista (eller gemista) �r en typisk specialitet fr�n Samos, som best�r av ugnsbakade fyllda gr�nsaker s�som paprika, med en risfyllning. Kryddor som basilika, k�rvel och oregano anv�nds f�r att krydda risfyllningen. En lokal paj best�r av pajskal med en gr�t av mj�l och vatten. Resterna fr�n pajen kan man sedan g�ra pannkakor p� som serveras med honung. K�ttet grillas ofta.[38]

Br�det har traditionellt serverats till de flesta r�tter. Br�dbakandet utf�rdes av kvinnorna som i sin tur l�rde sina d�ttrar, och m�nnen sk�rdade vetet eller kornet, som anv�ndes till br�det. J�smedlet till br�det tillverkades av pr�sten under gudstj�nsten till Stavroproskiniseos-h�gtiden. En oke (ett ottomanskt m�tt; 1,282 kg) mj�l siktades i en bunke vari ett kors doppades. Han tog sedan upp mj�let, och l�t det mj�l som f�ljt med korset upp falla ner i bunken igen. Vid liturgins slut h�lldes heligt vatten ner tills blandningen blev vattnig, och den gavs till kvinnan. Varje kv�ll blandade hon blandningen med lite mj�l och l�t det j�sa �ver natten.[39]

Vinet som odlas p� Samos b�r samma namn som �n och �r ett av Greklands mest ber�mda viner. Av druvsorten Muscat Blanc � Petit Grains producerar man ett s�tt vitt vin,[40] vilket Dionysos enligt legenden skall ha givit receptet till. Det anv�nds i katolska kyrkor som vin till nattvarden.[2] Drycken souma dricks p� �n.

Musik

[redigera | redigera wikitext]

Den f�rsta samlingen av traditionella samiska s�nger publicerades av Regal Press 1887, och fanns i samiern Epaminonda Stamatiadis (en lokal bildad man, f�dd 1835, d�d 1901[41]) verk Samiaka. I verket, som best�r av fem volymer, och d�r den sista volymen beskriver Samos kultur, beskriver han den samiska kulturen, och s�ngerna finns nedskrivna i tabulaturer. D�r framg�r �ven vilka danser som dansades till musiken, och vilka musikinstrument som anv�ndes. Exempel p� danser som n�mndes �r samiotikos, plataniotikos, smyrnios, syrtos eller politikos, pousta och nisiotikos. Med grundandet av Malagariou Hieratic School b�rjade kyrklig musik l�ras ut systematiskt och mot 1800-talets slut byggdes p� grund av stadsutvecklingen tv� filharmoniska skolor i Vathy och Karlovasi. I ett annat verk, av Nikolaos Dimitrou, beskrivs de musikaliska aktiviteter, instrument och allm�nna musiktraditioner som finns p� Samos. Under 1900-talet fortsatte insamlandet av s�nger i flera publikationer, om �n dock inte lika systematiskt som i Stamatiadis verk.

N�r Samos inkorporerades i Grekland 1912 b�rjade man f�lja den grekiska musiktraditionen, och influerades av rembetiko, country, folkmusik, s�v�l som utl�ndsk musik som str�mmade genom radio. Under 1950-talet b�rjade allt fler festivaler dyka upp med m�nga olika musikstilar. S�ckpipan hade l�nge varit ett traditionellt samiskt instrument, och anv�nts emellan�t ensamt som ackompanjemang till s�ng. Anv�ndandet av instrumentet sj�nk under 1900-talet, n�r andra instrument b�rjade bli vanligare, och idag anv�nds den mest vid br�llop. Den samiska s�ckpipan bestod av sex h�l, av vilka fem satt p� den h�gra pipan och en till v�nster. P� m�nga andra grekiska �ar anv�ndes ist�llet tio h�l.[42] Fr�n 1960-talet och fram�t minskade antalet festivaler och traditionella instrument medan de f�rsta nattklubbarna �ppnade. Anv�ndandet av traditionella instrument har fortsatt minska.[43]

Flera olika sorters instrument har pr�glat den samiska musikkulturen. Santuren kom till �n fr�n Mindre Asien. Instrumentet var mycket vanligt fram till 1900-talets f�rsta h�lft, men har d�refter anv�nts mindre och i dag tros tre samier beh�rska instrumentet. Fotigga eller piniavli var ett annat vanligt instrument, som �r en slags fl�jt som best�r av en fl�jtpipa, som g�rs av brons eller koppar, och som �r runt 30 centimeter l�ng och �ppen p� b�da sidor. Fl�jten har sex h�l p� framsidan och ett p� baksidan, alla separerade med ett fingers avst�nd. Fiolen anv�ndes fram till 1980-talet d� de sista fiolspelarna slutade spela. Ist�llet blev gitarren v�ldigt vanlig, och ett band kunde best� av tre gitarrister. Den kom fr�n Mindre Asien runt 1910-talet till �n. Bleckbl�sinstrument var vanligt f�rekommande mellan 1890, d� de introducerades fr�n Mindre Asien, och 1960-talet, d� man ist�llet b�rjade använda mikrofoner och förstärkare för att få högre ljud. Dragspelet var vanligt på ön från 1950-talet, men blev senare ofta utbytt mot harmonium. Det första harmoniet skall ha varit av märket farfisa och ha tagits till ön från Aten 1971. Klarinetter har åtnjutit viss popularitet, speciellt i folkmusikband.[44]

Urval av noterbara personer

[redigera | redigera wikitext]

Följande personer föddes på Samos:

Referenser

[redigera | redigera wikitext]

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ [a b c d e f g h i j k] ”Samos”. Nationalencyklopedin. http://ne.se/lang/samos. Läst 28 mars 2010. 
  2. ^ [a b c d e f g] Lindblad och Westby, s. 417
  3. ^ "It nestles in the north-east corner of the Aegean Sea, close to the coast of Asia Minor with which it is separated by a strait under 2 miles wide." Karta från www.toubis.gr
  4. ^ "In fact, Samos was connected to Asia Minor in prehistoric times." Karta från www.toubis.gr
  5. ^ [a b c d e] Bunbury, Edward Herbert; Caspari, Maximilian Otto Bismarck; Gardner, Ernest Arthur (1911). ”Samos”. Encyclopaedia Britannica. Storbritannien. http://en.wikisource.org/w/index.php?title=1911_Encyclop%C3%A6dia_Britannica/Samos&oldid=1166919. Läst 29 mars 2010. 
  6. ^ Karta från www.toubis.gr
  7. ^ [a b c d e f] ”Sámos”. Store norske leksikon. http://snl.no/S%C3%A1mos. Läst 28 mars 2010. 
  8. ^ [a b] "Samos is a montainous, wooded island". Karta från www.toubis.gr
  9. ^ "with fertile plains in the south watered by cascading streams and springs of crystal waters." Karta från www.toubis.gr
  10. ^ Lindblad och Westby, s. 422
  11. ^ [a b] Lindblad och Westby, s. 419
  12. ^ Lindblad och Westby, ss. 420-421
  13. ^ [a b] Δείτε τη Διοικητική Διαίρεση (på grekiska). Hellenic Interior Ministry. www.ypes.gr. Hämtat 28 mars 2010.
  14. ^ Lindblad och Westby, s. 426
  15. ^ [a b] Lindblad och Westby, ss. 427-428
  16. ^ ”POPULATION TABLE - MUNICIPAL AREA” (på engelska). Pythagorio Online. 12 oktober 1991. Arkiverad från originalet den 13 maj 2012. https://web.archive.org/web/20120513144946/http://www.pythagorion.net/dimos/population.htm. Läst 28 mars 2010. 
  17. ^ - The Official Website of the Municipality of Pythagorio Arkiverad 17 augusti 2007 hämtat från the Wayback Machine.. Hämtat 28 mars 2010.
  18. ^ [a b c d e] Lindblad och Westby, ss. 428-429
  19. ^ Lindblad och Westby, s. 423
  20. ^ Lindblad och Westby, ss. 424-425
  21. ^ Lindblad och Westby, s. 432
  22. ^ [a b c d e] Samos i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1916)
  23. ^ Dahlberg, Gunnar, red (1950). ”Samos” (på svenska). Tidens lexikon - Koncentrerad uppslagsbok (5). Stockholm: Tidens förlag. ss. 2470. Läst 29 mars 2010. 
  24. ^ [a b c d] Lindblad och Westby, avsnittet "Historia"
  25. ^ [a b c] ”Sámos - historie”. Store norske leksikon. http://snl.no/S%C3%A1mos/historie. Läst 28 mars 2010. 
  26. ^ [a b c d e f g h] Samos i Salmonsens Konversationsleksikon (andra utgåvan, 1926)
  27. ^ Athenaeus 337d; Suda s.v. Lynkeus.
  28. ^ "Samos" i Arborelius Gunilla, Mena-Berlin Doe, red (1998). Bra böckers lexikon 2000. 20, Rätt-Skel. Höganäs: Bra böcker. Libris 8370494. ISBN 91-7119-815-6 
  29. ^ [a b c d e f g] ”History of Samos - 2nd World War”. travel-to-samos.com. http://www.travel-to-samos.com/page.php?page_id=63. Läst 28 mars 2010. 
  30. ^ [a b] "Dodecanese" i John Hammerton, Gordon Stowell (red.): The New Universal Encyclopedia, volym 5: COOK-EATO. The Caxton Publishing Company Limited, London u.å.
  31. ^ ”Fatal Plane Crashes and Significant Events Since 1970 for Olympic Air” (på engelska). AirSafe.com. 7 oktober 2009. http://www.airsafe.com/events/airlines/olympic.htm. Läst 30 mars 2010. 
  32. ^ [a b] ”World Heritage Lista - Advisory Body Evaluation - Pythagoreion and Heraion of Samos” (pdf). http://whc.unesco.org/archive/advisory_body_evaluation/595.pdf.  (engelska)(franska)
  33. ^ Lindblad och Westby, s. 430
  34. ^ ”Ιερά Μονή Παναγίας Σπηλιανής Πυθαγορείου” (på grekiska). Ιερα Μητροπολις Σαμου, Ικαριας και Κορσεων. Arkiverad från originalet den 24 augusti 2013. https://web.archive.org/web/20130824082315/http://www.imsamou.gr/monast.php?id=11. Läst 28 mars 2010. 
  35. ^ ”Samos”. Apollo. http://www.apollo.se/SE/vart-vill-du-resa/Europa/Grekland/Samos/Pages/default.aspx/. Läst 13 juli 2010. 
  36. ^ ”Statistics” (på engelska). University of the Aegean. Arkiverad från originalet den 1 mars 2010. https://web.archive.org/web/20100301035948/http://www3.aegean.gr/aegean/en/statistics.htm. Läst 28 mars 2010. 
  37. ^ Stamatia Ladikou. ”Laography of Samos” (på engelska eller grekiska). Collection, Documentation and Creation of Digital Collection of Samos’ culture and civilization'. Samos Prefecture. Arkiverad från originalet den 11 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160311095942/http://culture.samos.gr/c/portal_public/layout?p_l_id=1.15. Läst 28 mars 2010. 
  38. ^ ”Samos i Grekland”. Samos I Grekland. https://www.in2greece.com/swedish/places/summer/islands/samos.htm. Läst 28 mars 2024. 
  39. ^ Stamatia Ladikou. ”Breads” (på engelska eller grekiska). Collection, Documentation and Creation of Digital Collection of Samos’ culture and civilization'. Samos Prefecture. Arkiverad från originalet den 11 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160311095942/http://culture.samos.gr/c/portal_public/layout?p_l_id=1.15. Läst 28 mars 2010. 
  40. ^ ”Samos”. Oenoforos. Arkiverad från originalet den 19 augusti 2010. https://web.archive.org/web/20100819214245/http://www.oenoforos.se/Producent.aspx?producerID=20. Läst 15 november 2011. 
  41. ^ Dr. Metin. ”ESKİ İSTANBUL'DA YUNAN SAHNESİ” (på turkiska). Ankara Üniversitesi Dergiler Veritabanı. sid. 91. http://dergiler.ankara.edu.tr/dergiler/13/1184/13692.pdf. Läst 28 mars 2010. 
  42. ^ Stamatia Ladikou. ”Bagpipes” (på engelska eller grekiska). Collection, Documentation and Creation of Digital Collection of Samos’ culture and civilization'. Samos Prefecture. Arkiverad från originalet den 11 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160311095942/http://culture.samos.gr/c/portal_public/layout?p_l_id=1.15. Läst 28 mars 2010. 
  43. ^ Stamatia Ladikou. ”History” (på engelska eller grekiska). Collection, Documentation and Creation of Digital Collection of Samos’ culture and civilization'. Samos Prefecture. Arkiverad från originalet den 11 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160311095942/http://culture.samos.gr/c/portal_public/layout?p_l_id=1.15. Läst 28 mars 2010. 
  44. ^ Stamatia Ladikou. ”The Instruments” (på engelska eller grekiska). Collection, Documentation and Creation of Digital Collection of Samos’ culture and civilization'. Samos Prefecture. Arkiverad från originalet den 11 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160311095942/http://culture.samos.gr/c/portal_public/layout?p_l_id=1.15. Läst 28 mars 2010. 

Tryckta källor

[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]


v • r
Grekland
Största städer
Regioner
Greklands prefekturer
Achaia · Aitolien och Akarnanien · Andros · Argolis · Arkadien · Arta · Aten: Centrala, Norra, Södra, Västra  · Boiotien · Chalkidike · Chania · Chios · Drama · Elis · Euboia · Evritania · Evros · Florina · Fokis · Fthiotis · Grevena · Heraklion · Ikaria · Imathia · Ioannina · Ithaka · Kalymnos · Karditsa · Karpathos · Kastoria · Kavala · Kykladerna · Kefalinia  · Kilkis · Korfu · Korinth · Kos · Kozani · Lakonien · Larissa · Lasithi · Lefkas · Lemnos · Lesbos · Magnesien · Messenien · Milos · Mykonos · Naxos · Níson · Paros · Pella · Pierien · Pireus · Preveza · Rethymno · Rhodos · Rodhopi · Samos · Serrai · Sporaderna · Syros · Thassos · Thesprotia · Thessaloniki · Thira · Tinos · Trikala · Västra Attika · Xanthi · Zakynthos · Östra Attika
v • r
Joniska förbundet
Ingående städer
Chios · Efesos · Erythrai · Fokaia · Klazomenai · Kolofon · Lebedos · Miletos · Myus · Priene · Samos · Smyrna · Teos
Aktuella landskap
Aiolien · Chios · Jonien · Karien · Lydien · Samos
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Samos&oldid=55883183”