Urbanisering
Urbanisering (av latin urbs, "stad"), �r en folkf�rflyttning fr�n landsbygd till stadsomr�den. I statistiken �r urbanisering ett procenttal p� hur stor andel av ett omr�des befolkning som bor i st�der. I det ber�kningss�tt av urbaniseringsgrad som F�renta nationerna rekommenderar anv�nds en definition av stad som ett stadsomr�de med minst 20 000 inv�nare. Urbanisering �r motsatsen till ruralisering. Det f�rstn�mnda inneb�r att m�nniskor flyttar fr�n glesbefolkade, isolerade regioner in till t�tbebyggda omr�den d�r det redan bor m�nga m�nniskor s� att avst�nden till n�rmaste grannar minskar, enkelt uttryckt. En ruralisering inneb�r d�rmed motsatsen, att m�nniskor flyttar ifr�n varandra och att avst�nden f�rstoras. Den globala trenden �r en allt mer tilltagande urbanisering.
I den svenska statistiken som insamlas och utarbetas av Statistiska centralbyr�n kan utl�sas hur stor andel av befolkningen som bor i t�torter, vilket �r en detaljeringsgrad ner till sammanh�ngande bebyggelseomr�den med minst 200 personer. Detta fastslogs som en gemensam nordisk t�tortsdefinition vid det nordiska chefsstatistikerm�tet 1960 och till�mpas sedan dess. Tidigare under 1900-talet hade begreppet t�tort varierat.[1] F�r �ldre �rhundraden, som saknar statistik om t�tortsomr�den, anv�nds i st�llet statistik som grundar sig p� den administrativa indelningen i st�der och landsort.
Andel av befolkningen i ett land, vilka �r bosatta i st�der, betecknas urbaniseringsgraden.
| �r | St�dernas folkm�ngd i procent av rikets |
St�der + k�pingar + municipal- samh�llen |
Befolkning inom t�t- bebyggelse |
|---|---|---|---|
| 1800 | 9,8 | ||
| 1810 | 9,4 | ||
| 1820 | 9,8 | ||
| 1830 | 9,7 | ||
| 1840 | 9,7 | ||
| 1850 | 10,1 | ||
| 1860 | 11,3 | 11,3 | |
| 1870 | 12,9 | 13,2 | |
| 1880 | 15,1 | 15,4 | |
| 1890 | 18,8 | 19,1 | |
| 1900 | 21,5 | 25,1 | 28,2 |
| 1910 | 24,8 | 30,1 | 34,0 |
| 1920 | 29,6 | 34,7 | 45,2 |
| 1930 | 32,7 | 38,5 | 48,5 |
| 1935 | 34,4 | 40,5 | 51,4 |
| 1940 | 37,5 | 44,4 | 56,2 |
| 1945 | 42,3 | 49,8 | 61,0 |
| 1950 | 47,5 | 56,3 | 66,2 |
| 1955 | 49,4 | 57,8 | ? |
| 1960 | 51,5 | 59,4 | 72,7 |
| 1965 | 53,8 | 61,8 | 77,4 |
Urbaniseringen i f�rhistorisk tid
[redigera | redigera wikitext]Urbanisering �r ett relativt begrepp p� samma s�tt som ordet stad. Det som f�rr r�knades som stad ses idag kanske som en by p� sin h�jd. K�nt �r att m�nniskor runt om i v�rlden bildar samh�llen f�r att tillsammans bidra till en s�krare existens. Fram till neolitisk tid levde m�nniskor i kringstr�vande grupper och flyttade fr�n omr�de till omr�de. I Fr�mre orienten b�rjade m�nniskor mer systematiskt ta vara p� olika v�xter, som s� sm�ningom utvecklades till vete och korn. M�nniskorna drogs till de b�sta jordarna och hade ett behov att f�rsvara dem och det arbete som lagts ned.
Jeriko v�xte fram efter 8000 f.Kr och r�knas som en av v�rldens �ldsta st�der. Klimatet f�rs�mrades n�gon g�ng mellan 4000 och 3000 f.Kr. och m�nga drog sig d� till omr�den med floder som tidvis �versv�mmade marken. St�der b�rjade v�xa upp kring floder som Nilen, Eufrat, Indus och Gula floden. St�dernas framv�xt gick parallellt med framv�xten av starka centralmakter. Det blev �ven viktigt att h�lla reda p� register och �gandef�rh�llanden, vilket ledde till anteckningar, f�rst i form av bilder, som snart utvecklades till bildskrift. I Sumer i dagens Irak var leran ett utm�rkt medel att rita i, men bilderna blev av naturliga sk�l inte s�rskilt bildlika. Sumererna l�ste det genom att rita med hj�lp av ett antal killiknande raka streck i olika kombinationer, det som kallas kilskrift.
Den tidiga urbaniseringen skedde med andra ord i den senare sten�ldern, neolitisk tid, och f�rde �ver en period av fem tusen �r m�nniskan vidare till h�gre teknologiska h�jder. Klimatf�r�ndringen bidrog ytterligare till denna utveckling. Uppfinnandet av skriften var i sin tur startskottet p� den historiska tiden eftersom f�rhistoria och historia skiljs �t att den f�reg�ende saknar skriftliga k�llor.[3]
Urbanisering i historisk tid
[redigera | redigera wikitext]Urbaniseringen har fortsatt till v�ra dagar, men i vissa perioder har st�derna g�tt tillbaka. Jordbrukets �verskott har anv�nts till att f�da en administrativ, teknisk och milit�r befolkning i st�derna. St�dernas utveckling har d�rf�r f�ljt den politiska utvecklingen. Starka stater har snabbt f�tt befolkningstillv�xt i sina st�der, medan f�rsvagade staters st�der har f�rfallit och g�tt under.
Urbanisering i industrialismens tidevarv
[redigera | redigera wikitext]Urbaniseringen tog f�rnyad kraft i V�steuropa, s�rskilt i England sedan Amerika uppt�ckts. Handeln med kolonierna skapade ett �nnu st�rre �verskott p� vilket st�derna kunde leva. Under Upplysningstiden och industrialismens genombrott b�rjade kol och �ngmaskiner anv�ndas f�r att producera b�ttre redskap och maskiner. Jordbruket kunde d�rf�r effektiviseras och inflyttning fr�n landsbygden till st�derna tog f�rnyad fart.[4]
Urbanisering i modern tid
[redigera | redigera wikitext]Fram till slutet av 1700-talet bodde �nnu de flesta p� landsbygden och st�derna var oh�lsosamma omr�den p� grund av d�liga hygieniska f�rh�llanden. B�ttre insikter om hygien och behovet av vatten- och avloppsledningar f�rb�ttrade v�sentligt st�derna som effektiva produktionsenheter.
Bruket av jordbruksmaskiner �r den fr�msta orsaken till att de allra flesta i moderna l�nder idag bor i st�der. I moderna l�nder kr�vs ytterst f� personer i jordbruket och �verskottet av arbetskraft dras till st�derna i jakt p� arbete och bidrar till en f�rb�ttrad v�lf�rd.
I Sverige liksom i m�nga andra l�nder leder denna process till att folk samlas till redan stora omr�den. Processen medf�r d�rf�r b�de avfolkningsbygder och stora sammanh�ngande stadsbebyggelser.
I l�nder med stark befolkningstillv�xt (vanligen utvecklingsl�nder) �r en �kad urbaniseringsgrad ett tecken p� en b�de oplanerad och okontrollerad folkf�rflyttning till stora st�der. Det �verskott av oftast outbildad arbetskraft som d� uppst�r st�ller stora krav p� samh�llsplanering och samh�llsekonomi.
Urbaniseringens framtid
[redigera | redigera wikitext]Det finns tecken på att urbaniseringen i västvärlden håller på att förändras. Fram till 1970-talet handlade dåtidens urbanisering främst om att människor flyttade från landsbygden (små byar/ren landsbygd) till närmaste större fabrik varvid bruksorter uppstod. Flera svenska städer som Hagfors och Oxelösund uppstod på detta viset. Efter 1970 råkade många av dessa traditionella bruksorter i kris, varvid massavskedanden och fabriksnedläggningar blev till. Nu flyttade folk från bruksorterna till närmaste större stad eller till ännu större städer med ett mer sammansatt och högteknologiskt näringsliv. Sedan 1970 är det framförallt inte den rena landsbygden eller småbyarna som avfolkats utan främst mindre städer och tätorter som domineras av ett ensidigt näringsliv och haft dåliga förbindelser med närmaste större dynamiska näringslivsregion. Inflyttning från landsbygd till städerna pågår ännu parallellt med denna process, men eftersom andelen av befolkningen som bor på landet är såpass liten så är det ingen stor process längre. Det som sker på landsbygden idag är i stor utsträckning "naturlig avfolkning", där de äldre människor som bor kvar håller fast vid sina värv tills de dör och ingen tar över efter dem. Avfolkningen av mindre städer och bruksorter med dåliga omvärldsförbindelser kan ses som ett led av urbaniseringens drivkraft, där människor från mindre och isolerade befolkningsområden flyttar in till större och öppnare befolkningsområden för att bo nära andra människor.
Olika forskare har gjort olika förutsägelser hur framtiden kommer att te sig för urbaniseringen. Ett scenario är att det kommer att gå till en smärtgräns, sedan kommer samhället kollapsa eftersom man inte klarar av att förse invånarna med förnödenheter då dessa fastnar i trafikstockningar med följd att priserna stiger och infrastrukturen inte klarar av fler människor. Idag ser man tydliga exempel på detta i tredje världens storstäder som i Bangladesh, Indien, Nigeria m.fl. städer där detta håller på att ske då städerna fysiskt inte klarar av att försörja fler människor med bostäder, mat m.m. Ett annat scenario gör gällande att i framtiden kommer så gott som alla människor att bo i tätbefolkade koncentrerade befolkningsområden, omgivna av högeffektiva jordbruk för att försörja befolkningsområdena, och att all mark som blir över kommer att vara en obebodd vildmark där enbart naturen härskar. En anledning till att människor tenderar att söka sig till andra människor är för att kunna slippa vara beroende av naturens krafter, vilka man lättare kan dölja i storstäder där man kan bygga en infrastruktur som kan ta hand om till exempel vårfloder. Inträffar däremot en händelse man inte hade planerat likt Orkanen Katrina i New Orleans, kollapsar snabbt storstaden och anarki bryter ut. Detta är ett tema som många dystopiska romaner och filmer tagit upp det senaste århundradet då det funnits megastäder på vår jord.
Se även
[redigera | redigera wikitext]Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ Ylander, sid. 80-83.
- ^ Tabell 3, 5 och 6 i Hans Ylander: "Urbanisering och tätortsutveckling i Sverige" (PDF), sid. 71-93 av Markanvändningen i Sverige (andra utgåvan 2003), ISBN 91-618-0630-7
- ^ Kinder, H och Hilgemann W, "Atlas of World History - from the Beginning to the Eve of the French Revolution" (Harmondsworth: Penguin Books 1987,p. 17-29.
- ^ Dillard, D, "Västeuropas och Förenta staternas ekonomiska historia" (Lund: Liber 1987,p. 199-219.
Litteratur
[redigera | redigera wikitext]- Palmer, R. R, Colton, J, "Nya tidens världshistoria I", Stockholm: Norstedts Tryckeri, 1985
Vidare läsning
[redigera | redigera wikitext]- Jacobson, Magnus (1997). ”Den växande staden.”. Populär historia (Lund : Populär historia, 1991-) 1997:3,: sid. [12]-18 : färgill.. ISSN 1102-0822. ISSN 1102-0822 ISSN 1102-0822. http://www.popularhistoria.se/artiklar/den-vaxande-staden/. Libris 2320336
- Olsson K, Haas T och Nilsson D. Urbanismer. Nordic Academic Press.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Scholia har publikationer om Urbanisering