Hoppa till innehållet

Verklighet

Från Wikipedia

Verklighet (även realitet, engelska reality; franska réalité; grekiska energeia; latin actualitas, realitas; tyska Wirklichkeit; spanska realidad) är ett begrepp som används särskilt inom filosofin och som betecknar b�de egenskapen att vara verklig/t och allt det som �r verkligt. F�rutom denna rent spr�kliga distinktion kan man urskilja tv� huvudbetydelser av begreppet. F�r det f�rsta kan det anv�ndas f�r att beteckna allt som �r f�rverkligat, i motsats till endast m�jligt, alternativt f�rverkligande i sig i motsats till m�jlighet i sig. F�r det andra kan det anv�ndas f�r att kontrasteras mot det blott skenbara, det vill s�ga verkligheten s�dan den falskeligen ter sig f�r n�gon observat�r. Detta �r exempelvis filosofen Friedrich Hegels anv�ndning av begreppet. Hegel skriver i b�rjan av sin R�ttsfilosofi att "Det verkliga �r det f�rnuftiga, och det f�rnuftiga �r det verkliga".

Det finns en klassisk mots�ttning mellan tanken att verkligheten �r det som v�ra sinnesintryck ger omedelbar kontakt med och en b�de religi�s och filosofisk id� att det sinnena visar oss �r en illusion eller en sl�ja som d�ljer en egentlig verklighet. I v�sterlandet kan denna tanke sp�ras fr�mst till Parmenides och Platon. Enligt Parmenides �r den sanna verkligheten en homogen enhet[1], medan den enligt den klassiske Platon i Staten och andra verk som Faidon utg�rs av en h�gre tidl�s och evig v�rld av begreppsliga id�er, som fungerar som urformer, "paradeigma" f�r sinnenas f�r�nderliga verklighet. Dessa id�er erinrar om den hinduiska advaita vedanta-filosofin med dess id� om sinnev�rlden som en Mayas sl�ja. Samma tankeg�ng �teruppstod p� andra s�tt senare hos Immanuel Kant, som skilde p� fenomenv�rlden, det vill s�ga den gemensamma verklighet vi lever i via v�ra sinnen (den empiriska v�rlden) och v�rlden s�som den egentligen �r, tinget-i-sig. �ven Kant antar att dessa tv� �r helt olika, men till�gger att vi inte kan veta n�got om tinget-i-sig. Kants filosofi ledde Arthur Schopenhauer till att �n mer betona det hinduiska draget i dennes teori om att tinget-i-sig �r viljan, den strävande urkraft som ligger bakom allting, inklusive våra själsliv och vars främsta egenskap är att aldrig bli tillfredsställd.

  1. ^ Diels, Hermann (2016). Parmenides Lehrgedicht; griechisch und deutsch. Läst 02-04 

Övriga källor

[redigera | redigera wikitext]
  • Uppslagsordet verklighet från Filosofilexikonet, red. Poul Lübcke, övers. Jan Hartman (Sthlm 1988)