532 Herculina
| 532 Herculina | |
.png) Tredimensionell modell baserad p� asteroidens ljuskurva. | |
| Uppt�ckt | |
|---|---|
| Uppt�ckare | Max Wolf |
| Uppt�cktsplats | Heidelberg |
| Uppt�cktsdatum | 20 april 1904 |
| Beteckningar | |
| MPC-beteckning | 532 Herculina |
| Alternativnamn | 1904 NY, 1950 JP, A904 HE |
| Uppkallad efter | Herakles |
| Sm�planetskategori | Asteroidb�ltet |
| Omloppsbana[1] | |
| Epok: 21 januari 2022 | |
| Aphelium | 3,266 AU |
| Perihelium | 2,276 AU |
| Halv storaxel | 2,771 AU |
| Excentricitet | 0,1787664 |
| Siderisk omloppstid | 4,61 �r |
| Medelomloppshastighet | 17,89 km/s |
| Medelanomali | 197,2� |
| Inklination | 16,30� |
| Longitud f�r uppstigande nod | 107,4� |
| Periheliumargument | 76,63� |
| Fysikaliska data | |
| Diameter | 222,39 km |
| Massa | ~2,29�1019[2] kg |
| Medeldensitet | ~4[2] g/cm� |
| Synodisk rotationsperiod | 9,405 h[4] |
| Albedo | 0,1694 |
| Temperatur | K |
| Spektraltyp | S |
| Skenbar magnitud | 8,82[3] - 11,99 |
| Absolut magnitud (H) | 5,91[1] |
532 Herculina �r en av de st�rsta asteroiderna, med en diameter p� omkring 225 km.
Uppt�ckt
[redigera | redigera wikitext]Den uppt�cktes 20 april 1904 av den tyske astronomen Max Wolf i Heidelberg, och hade inledningsvis beteckningen 1904 NY.[5] Ursprunget till namnet �r inte k�nt. Det kan h�rstamma fr�n Hercules, eller efter n�gon ok�nd kvinna med detta namn.[6] Asteroider som uppt�cktes vid denna tid brukade ben�mnas efter karakt�rer inom operor, men om namnet kommer fr�n en s�dan, finns det ingen k�nd anteckning om.
Fysiska egenskaper
[redigera | redigera wikitext]Herculina �r en av de tjugo st�rsta asteroiderna i asteroidb�ltet.[7] Asteroiden har en mycket komplex ljuskurva och det har d�rf�r varit sv�rt att best�mma dess form och rotation. En rad av observationer 1982 gav en modell av Herculina som ett tredimensionellt objekt med m�tten 260�220�215 km. 1985 gav analys av s�dana data att asteroiden var ickesf�risk med en ljus fl�ck, medan en studie gjord 1987 visade att objektet var sf�riskt och hade tv� m�rka fl�ckar. Detta motsades 1988 av studier av v�rmestr�lning som visade att objektet inte kunde vara sf�riskt. Under senare delen av 1980-talet har en allm�nt erk�nd modell gett ett tredimensionellt objekt med variation i albedo eller topografiska strukturer.[8]
Observationer gjorda 2002 av den elektromagnetiska str�lningen indikerar att Herculina inte �r sf�risk utan mer liknar ett r�tblock. Analysen indikerar att det finns ett stort antal stora kratrar liknande 253 Mathilde, men utan n�gra variationer i albedon. F�rh�llandet mellan axlarna beskrevs som 1:1.1:1.3, vilket �verensst�mmer v�l med tidigare modeller.[9]
S/1978 (532) 1
[redigera | redigera wikitext]Under observationer 1978 av en ockultation av stj�rnan SAO 1220774 blev Herculina den f�rsta asteroid d�r man kunde "bekr�fta" att den hade en asteroidm�ne. Man konstaterade att Herculina har en diameter p� 216 km och att månen var 45 km stor och hade sin omloppsbana på ett avstånd av 1 000 km från huvudkroppen.[10] Mycket noggranna undersökningar 1993 med rymdteleskopet Hubble, misslyckades med att hitta någon måne.[11]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
- ^ [a b] Masses and densities of minor planets Arkiverad 1 januari 2013 hämtat från the Wayback Machine. - Yu. Chernetenko, O. Kochetova, and V. Shor
- ^ ”Bright Minor Planets 2005”. Minor Planet Center. Arkiverad från originalet den 27 augusti 2010. https://web.archive.org/web/20100827232404/http://www.cfa.harvard.edu/iau/Ephemerides/Bright/2005/. Läst 21 maj 2008.
- ^ NASA JPL Small-Body Database Browser on 532 Herculina Läst 4 november 2008
- ^ Provisional elements of the minor planet 1904 NY. J. C. Hammond, Astronomical Journal, vol. 24, iss. 564, p. 105-105 (1904) ADS archive copy
- ^ Lutz Schmadel (1992) (på engelska). Dictionary of Minor Planet Names, Volym 1. Springer Verlag, Berlin. sid. 55. ISBN 3-540-00238-3. https://books.google.se/books?id=aeAg1X7afOoC&pg=PA55&dq=532+Herculina&hl=sv&sa=X&ei=_tzNUqzXHoX_ygOV5YCgBQ&ved=0CEAQ6AEwAg#v=onepage&q=532%20Herculina&f=false. Läst 3 maj 2015
- ^ 20 Largest Asteroids
- ^ Speckle interferometry of asteroids (NASA CR-180438). J. Drummond, Steward Observatory, University of Arizona, May 31, 1988
- ^ Models of Twenty Asteroids from Photometric Data Arkiverad 16 februari 2008 hämtat från the Wayback Machine.. M. Kaasalainen, J. Torppa, and J. Piironen, Icarus 159, 369–395 (2002).
- ^ Satellite of Minor Planet 532 Herculina Discovered During Occultation. David W. Dunham, The Minor Planet Bulletin, Volume 6, p.13-14 (December 1978) ADS archive copy
- ^ Imaging observations of asteroids with Hubble Space Telescope. Storrs et.al., Icarus 137, 260–268 (1999)
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]- Diagram över omloppsbanan för 532 Herculina från NASA Jet Propulsion Laboratory (JPL)
| |||||||||||