Hoppa till innehållet

Dam i nöd

Från Wikipedia
Dam i nöd

Stumfilmen Barney Oldfield's Race for a Life (1913), med en numera närmast stereotyp situation. Mabel Normand spelar den fastbundna kvinnan.

  • Betydelse – trop med en kvinna som behöver räddas
  • Typiska drag – kvinnan räddas av män; hennes utsatta situation driver berättelsen
  • Bakgrund – antika berättelser

Dam i nöd,[1][2][3] jungfru i fara, flicka i trångmål[4] eller andra varianter är ett återkommande berättargrepp (en trop) där en eller flera män tvingas att rädda en kvinna, som antingen kidnappats eller råkat i andra bekymmer. Släktskap, kärlek eller lusta ger den manlige protagonisten den motivation eller det tvång som behövs för att berättelsen ska komma igång.[5] Den kvinnliga rollfiguren i sig kan vara kompetent, men hamnar ändå i denna sorts situation.[6]

I denna trop är kvinnan nästan inte aktiv i berättelsen, utan ett offer som ofta bara väntar på att bli räddat. Detta gör hennes roll till en mänsklig MacGuffin[7] (något sekundärt som behövs för att driva berättelsen framåt[8]). Denna hjälplöshet inom fiktionen, menar vissa kritiker – bland andra feministen och bloggaren Anita Sarkeesian – hänger ihop med åsikter utanför fiktionen om att kvinnor som grupp behöver tas om hand av män.[5]

Genom historien har tropen dam i nöd utvecklats, något som bland annat beskrivits så här: "Det som förändras genom årtiondena är inte damen (kvinnan är alltid det svaga offret som behöver en manlig räddare), utan den som attackerar. Ansiktena på dem som attackerar inom populärmedia är otaliga: monster, galna vetenskapsmän, nazister, hippies, motorcykelgäng, utomjordingar... den grupp som bäst motsvarar den allmänna rädslan inom en kultur får rollen."[9]

Tropen Dam i nöd omfattar inte nödvändigtvis att den manlige huvudpersonen "får" kvinnan som belöning. Den kan dock kombineras med andra troper där den kvinnliga rollfiguren blir den manlige rollfigurens belöning i slutet av berättelsen.[5]

Den utsatta eller underlägsna kvinnan är också ett vanligt inslag inom pornografi. Här signalerar utsattheten en förstärkt möjlighet till sexuellt umgänge,[10] vilket kan trigga konsumentens sexuella fantasier. Likaså är den en av de roller som kan iklädas i en BDSM-lek.

Etymologi

[redigera | redigera wikitext]

Begreppet "dam i nöd" (eller varianter) är en svensk motsvarighet till engelskans "damsel in distress" och franskans "demoiselle en détresse", med samma betydelse. Engelskans "damsel" kommer från franskans "demoiselle", vilket betyder ung (adels)dam. Det franska ordet "détresse" betyder oro eller förtvivlan efter att ha blivit övergiven eller att känna sig hjälplös, eller fara.[5]

Olika varianter har använts på svenska, och ingen verkar ha blivit en etablerad form. Termen "damsel" förekommer mycket sällan i engelskan utanför liknande konstruktioner.[11]

Historia

[redigera | redigera wikitext]

Från antiken till medeltiden

[redigera | redigera wikitext]

Berättelsen har bakgrund i antika berättelser, såsom myten om Andromeda, som Perseus tvingades rädda genom att döda Medusa och därefter havsmonstret Cetus. Efter att ha räddat henne gifte de sig.[12][13] Även berättelsen om sköna Helena presenterar hur hon hamnar i fara flera gånger: som barn blir hon kidnappad av hjälten Theseus[14] och som vuxen blir hon förhäxad så att hon ska förälska sig i Paris, trots att hon redan är gift med kung Menelaos, vilket leder till att Menelaos och hans anförvanter anfaller Paris hem, något som blir upptakten till kriget mellan Troja och Sparta.[15]

Berättelsen finns även i indiska verk, till exempel Ramayana (omkring 200-talet f.Kr.), där Sita blir kidnappad och räddas av Rama.[16]

Paolo Uccellos m�lning av Sankt G�ran och draken, ca 1470, en skildring av hur riddaren r�ddar damen i n�d.

Flera historier i Tusen och en natt (skriven och ihopsamlad under perioden 800-talet till 1200-talet med till�gg fram till 1700-talet) inkluderar damer i n�d. En s�rskilt inflytelserik s�dan historia �r "Trolldomssagan om ebenholtsh�sten", d�r den persiske prinsen som med hj�lp av sin flygande mekaniska h�st r�ddar sin �lskade fr�n en hemsk svartkonstn�r.[17] Den ber�ttelsen verkar senare ha influerat senare ber�ttelse s�som Adenes Le Rois Cleomades (1200-talet) och "The Squire's Tale" i Geoffrey Chaucers Canterburys�gner (p�b�rjad 1389). En annan s�gen fr�n Canterburys�gner som kretsar kring samma tema �r "The Clerk's Tale", vars ber�ttelse handlar om en man som testar sin hustru Griseldas lojalitet genom allt sv�rare pr�vningar.[18]

I de medeltida romanserna var det ett �terkommande tema att jungfrun som var inf�ngad i ett torn i ett slott r�ddades av en kringresande riddare fr�n en sadistisk adelsman eller medlemmar ur religi�sa ordnar. I verkligheten var det mer troligt att jungfrun g�mde sig fr�n invaderande riddare.[19]

Samma sorts ber�ttelse om m�n som r�ddar kvinnor har sedan f�rts vidare under medeltiden, s�som i Sankt G�ran och draken och Rapunzel, men fick ett stort uppsving under 1800-talets gotiska period. Ber�ttelsen om hur Sankt G�ran r�ddar en jungfru �r ett sent tillskott till ber�ttelsen om honom, trots att det numera �r den h�ndelse han �r mest k�nd f�r.

En variant av dam i n�d �r den historia som p� svenska spridits under namnet T�rnrosa. I grundhistorien finns en kvinna som f�rtrollas och somnar, varp� hon r�ddas av andra. Ber�ttelsen �terfinns f�rsta g�ngen i medeltidsverket Perceforest (skriven mellan 1330 och 1344, tryckt i Frankrike 1528), d� med huvudpersonerna Troylus och Zelladine. Senare versioner �r bland andra nedskrivna av Giambattista Basile (Il Pentamerone, 1634-1636), Charles Perrault (G�smors sagor, 1697) och br�derna Grimm (Br�derna Grimms sagor, 1812). De olika versionerna har olika personer i r�ddarrollen, fr�n ett av kvinnans barn, efter att ha blivit v�ldtagen under sin s�mn, eller en prins, som kysser henne, men det finns �ven versioner d�r hon vaknar efter 100 �r j�mnt.[20]

John Everett Millais m�lning The Knight Errant fr�n 1870 po�ngterar den erotiska understr�mningen i ber�ttargreppet.

Fr�n ren�ssans till 1800-tal

[redigera | redigera wikitext]

I den moderna romanen g�r damen i n�d sin debut som titelfigur i Samuel Richardsons Clarissa (1748).[21] Huvudpersonen i brevromanen blir f�r�lskad i den grymme Robert Lovelace som lurar henne att f�rst�ra sitt rykte och d�refter h�ller henne f�ngen p� en bordell, d�r hon slutligen beg�r sj�lvmord f�r att undkomma sitt �de.[22]

Under resten av 1700-talet f�rekom flera exempel p� den medeltida tropen med jungfrur som f�ngats i slott och kloster, s�som Matilda i Horace Walpoles Borgen i Otranto (1764), Emily i Ann Radcliffes R�fvarslottet i Apenninska bergen (1794), och Antonia i Matthew Lewis Munken (1795).

Markis de Sades kortroman Justine (1791) tar fasta p� den erotiska undertexten i ber�ttelsen, med grova �vergrepp mot den unga Justine. Den skildringen fick de Sade f�ngslad de sista 13 �ren av hans liv.[23]

Fr�n viktorianskt melodrama till tidigt 1900-tal

[redigera | redigera wikitext]
En av de f�rsta ber�ttande filmerna var The life of an American Fireman (1903) av Edwin Porter, d�r en hj�lpl�s kvinna blir r�ddad av en manlig brandk�r. (Klicka f�r att se filmen.)

Den gotiska variationen av damen i n�d blev mer eller mindre f�rem�l f�r karikatyr under den viktorianska eran. P� den viktorianska teaterscenen presenterades en begr�nsad m�ngd med �terkommande rollfigurer: hj�lten, skurken, hj�ltinnan, en gammal man, en gammal kvinna, en komisk man och komisk kvinna som �r involverade i en sensationell intrig kring teman som k�rlek och mord. Hj�ltinnan placeras d� i fara av skurken, som r�ddas av den gode men inte alltf�r smarte hj�lten, med god hj�lp av �det.[24]

Inom actiongenren har greppet dam i n�d n�rmast blivit ett standardgrepp. Redan The Life of an American Fireman (filmad 1902, premi�r tidigt 1903), en av de tidigaste ber�ttande filmerna, handlar om hur brandm�n i sista stund r�ddar en kvinna undan en eld som hon sj�lv inte kunnat ta sig bort fr�n.[25]

I de filmserier som gjordes fr�n omkring 1912[26] och blev mycket popul�ra f�rekommer flera exempel p� greppet dam i n�d. En av de mest k�nda varianterna kretsar kring en dam som blivit fastbunden p� j�rnv�gssp�r medan hj�lten hindras p� v�gen, vilket �kar sp�nningen tills kvinnan blivit r�ddad. N�gra av de mest k�nda huvudpersonerna var kvinnor, exempelvis Ruth Roland, Marin Sais, Ann Little och Helen Holmes. Holmes framtr�dde bland annat som huvudperson i drygt h�lften av avsnitten av The Hazards of Helen, en 119 avsnitt l�ng filmserie (1914-1917).

Det �r ocks� de kvinnliga huvudpersonerna som var mest popul�ra. �ver 60 filmserier med kvinnor i huvudrollerna hade premi�r mellan 1912 och 1920.[27] 1913 kom vad som ibland anses vara den f�rsta riktiga amerikanska filmserien (som bibeh�ll sp�nningselement fr�n avsnitt till avsnitt), The Adventures of Kathlyn, med Kathlyn Williams i huvudrollen. Samtidigt publicerades en roman med samma namn, med bilder fr�n filmserien. Det var den f�rsta boken som baserades p� en film.[27]

Stillbild från filmserien The Perils of Pauline.

Ett annat exempel är The Perils of Pauline (1914, 20 avsnitt), med Pearl White i huvudrollen. White blev den mest kända av de kvinnliga huvudpersonerna, och råkade ut för många faror på branta klippor, i luftballonger och i brinnande hus. Flera av avsnitten av The Perils of Pauline är numera försvunna, och det är därför omöjligt att avgöra om hon utsattes för att bli bunden och lagd på ett tågspår, såsom det ibland påstås, eftersom det räknas som en typisk scen från filmserieperioden. Det finns dock inga anteckningar om att hon skulle göra det, och flera andra rollfigurer har utsatts för samma sak, inklusive Mabel Normand i Barney Oldfield's Race for a Life.[27] Pearl White fick senare flera huvudroller i åtminstone åtta filmserier till, fram till 1923, bland andra tre serier om rollfiguren Elaine (sammanlagt 36 avsnitt, 1914-1915).[27]

Filmen Så går det till i krig (1926), där huvudpersonen räddar sin flickvän. (Klicka för att se filmen)

1926 kom Buster Keatons Så går det till i krig, som utspelar sig under amerikanska inbördeskriget, där huvudpersonens flickvän Annabelle Lee (Marion Mack) blir kidnappad, varpå Keaton följer efter dem.[28] Filmen, som anses vara en av de 50 bästa filmerna (enligt Sight & Sounds rangordning),[29] använder en del tid i början av filmen för att etablera att Annabelle Lees kärlek bygger på att Keatons rollfigur beter sig som en hjälte.[30][31]

Kvinnorna inom "det sensationella melodramat" betraktas inom senare forskning som den mest frigjorda manifestationen av Den Nya Kvinnan.[32] Några av de mer berömda gjordes av författaren och skådespelerskan Grace Cunard och regissören Francis Ford, bland andra Lucille Love, The Girl of Mystery (1914) och The Purple Mask (1916–1917), som bägge bevaras av Library of Congress. Även Helen Holmes producerade flera av sina filmer, eftersom det var det enda sättet att se till att de blev tillräckligt farofyllda.[33] Det som skiljer denna sorts dam i nöd från andra former är att kvinnan i fråga inte är hjälplös utan själv löser problemet. De är då en kvinnlig variant av det Joseph Campbell och senare dramaturgiska skolor i hans ådra kallat huvudpersonen i Hjälteresan.[34]

Under första världskriget användes tropen dam i nöd på amerikanska affischer för att rekrytera soldater.[35]

Från det att ljudfilmen kom och blev kommersiellt spritt på 1920-talet, blev det betydligt ovanligare med kvinnliga huvudpersoner i filmserier.[27] Kvinnornas roller förvandlades från aktiva till glamorösa, varpå de aktiva rollerna i stället spelades av män.[36]

En annan av de tidiga företeelserna i modern tid, som fick stort genomslag, är trollkarlen P. T. Selbit, som 1921 första gången presenterade sitt trick med den itusågade damen.[37] Bland annat den skräckinspirerade teaterformen Grand Guignol har sagts varit en av inspirationskällorna. Senare trollkarlar har fortsatt att till synes utsätta en assisterande kvinna i fara för publikens underhållning.

Olivia och Karl-Alfred

[redigera | redigera wikitext]
I kortfilmen Popeye the Sailor Meets Sindbad the Sailor (1936) har den tidigare äventyrliga Olivia förvisats till att bli kidnappad så att Karl-Alfred får rädda henne. (Klicka för att se filmen.)

1919 publicerades för första gången komediseriestrippen Thimble Theatre ('fingerborgsteater' syftar möjligen på det lilla formatet som fingerdockor har). Serien hade bland andra paret Olive Oyl och Harold Hamgravy som huvudpersoner, tillsammans med Olives bror Castor, som drog med paret på äventyr, ofta med syfte att snabbt bli rik.[38][39] Olive (som byggde p� Segars tidigare granne Dora Paskel[40] och p� svenska har kallats Olivia) var sj�lvst�ndig, opportunistisk och hade starka k�nslostormar.[38]

Serien blev dock inte s�rskilt popul�r f�rr�n sj�mannen Karl-Alfred d�k upp 1929. Efter Karl-Alfreds debut fick serien en ny riktning (Hamgravy f�rsvann, och Olivia och Karl-Alfred blev ett par) och en egen serietidning tillika en radioserie. N�r seriens skapare, E.C. Segar, dog 1938, tog hans assistent Bud Sagendorf �ver, varp� Karl-Alfred och Olivia genomlevde �ventyr b�de som tecknad TV-serie och i filmer (fr�n och med 1933).[39] I steget �ver till film f�r�ndrades Olivias funktion i ber�ttelserna. Det f�rsta avsnittet handlar om hur hon blir kidnappad och lagd p� ett t�gsp�r medan Karl-Alfred och skurken Bluto (ibland kallad Brutus) j�mf�r sina krafter.[41] Detta blev ett �terkommande tema i de f�ljande avsnitten och �nd� k�nde Olivia d� och d� en dragning till Bluto, vilket orsakade ett triangeldrama.[42] Som en av de mest popul�ra serietidningsfigurerna under 1930-talet[41] har modellen d�r en urstark tuff man som r�ddar sin flickv�n f�tt stort inflytande.

1930 kom ocks� kortfilmen "The Gorilla Mystery" d�r Musse Piggs flickv�n Mimmi kidnappas av en gorilla, varp� Musse blir tvungen att r�dda henne.[43]

Pulp�ldern

[redigera | redigera wikitext]

I slutet p� 1800-talet kom de allra f�rsta tidningarna med grovt papper, s� kallad "pulp", d�rav "pulp magazine".[44] De f�rsta var riktade mot barn- och ungdomar, men blev alltmer riktade mot vuxna m�n. I b�rjan p� 1900-talet hade n�stan samtliga fokus p� snabbt skrivna ber�ttelser och f�rgglada omslag, ofta med kvinnor i hotfulla situationer.[45] Filmserierna, de tecknade serierna och den �kande m�ngden skr�ckfilmer korsbefruktade de ber�ttelser och omslag som producerades, vilket exempelvis ledde till fler ber�ttelser liknande Nyoka the Jungle Girl (inspirerad av en rollfigur som Edgar Rice Burroughs skapade[46] och senare filmatiserad flera g�nger). En annan liknande rollfigur �r Jane Porter, den kvinnliga huvudpersonen i b�de romanerna och filmversionerna av Tarzan.

1923 startades science fiction-tidskriften Weird Tales, vars omslag k�nnetecknas av utomjordiska hot mot kvinnor.[44]

  • F�rsta numret av Weird Tales
    F�rsta numret av Weird Tales
  • Numret av Weird Tales som gavs ut i oktober 1926
    Numret av Weird Tales som gavs ut i oktober 1926
  • Numret av Weird Tales fr�n februari 1927
    Numret av Weird Tales fr�n februari 1927
  • Ace Mystery fr�n september 1936
    Ace Mystery fr�n september 1936
  • Planet Stories fr�n v�ren 1942
    Planet Stories fr�n v�ren 1942
  • Planet stories fr�n vintern 1945
    Planet stories fr�n vintern 1945
  • The Spider fr�n april 1934
    The Spider fr�n april 1934

Scream queen

[redigera | redigera wikitext]

Med b�rjan i 1930-talet kom en st�rre v�g av skr�ckfilmer, bland annat eftersom framv�xten av ljudfilm f�r�ndrade m�jligheterna att skapa k�nslost�mningar: filmmusik anv�ndes f�r att skapa sp�nning, medan ljudeffekter s�som f�rst�rkta fotsteg och monster som st�nade och skrek �kade hotbilden.[47] Genrens framg�ngar kan ha varit ett s�tt att fly undan den stora ekonomiska depressionen.[47] Under �rtiondet gjordes filmer om n�gra av de rollfigurer som senare varit synonyma med skr�ckfilmsgenren: Dracula, Frankensteins monster, Dr. Jekyll and Mr. Hyde (alla tre 1931), Mumien (1932), Den osynlige mannen (1933), och Varulven (1941). Flera av filmerna g�r en stor sak av att monstren anfaller kvinnor. Under filmandet av Dracula exempelvis skickas ett PM runt med texten: "Dracula is only to attack women." f�r att undvika eventuella anklagelser om f�rt�ckt homosexualitet ifall Dracula skulle suga blod fr�n manliga offer.[48] (I uppf�ljaren Dracula's Daughter finns det dock tv�rtom starkt uttalade lesbiska �vertoner, och i uppf�ljaren till Frankenstein, Frankensteins brud, anfaller det kvinnliga monstret inte n�gra offer.[48]) Mumien kretsar kring ett f�rvirrat monster som f�rf�ljer en kvinna som liknar hans tidigare �lskarinna.[48]

Skr�cken i Svarta lagunen kidnappar en kvinna.

1933 kom filmen King Kong, d�r rollfiguren Ann Darrow (spelad av Fay Wray) blev kidnappad av en gigantisk apa. Den drygt 15 meter h�ga apans k�rlek till hans kvinnliga f�nge blev en modern omskrivning av sagan om sk�nheten och odjuret,[49][50] d�r odjuret blir olyckligt k�r i den vackra kvinnan, medan kvinnan l�ngsamt inser att vilddjuret har en mild sida och f�rs�ker t�mja vilddjuret, innan vilddjurets v�ldsamma natur och andra m�nniskors lika v�ldsamma natur tvingar is�r dem och f�r ihop henne med en mer passande, normal man.[51] Filmen kom att klippas om inf�r senare filmvisningar, f�r att minska de mer erotiska inslagen, s�som en scen d�r apan tar av Darrows kl�der och luktar p� dem.[50] Wray skulle senare spela samma sorts utsatta kvinna flera g�nger.[52] Det g�r henne till ett av de f�rsta stora exemplen p� det som senare skulle komma att kallas "scream queen", en sk�despelerska som blivit mest ber�md f�r sina roller som kvinna i n�d med starka reaktioner p� vad som h�nder.[53][54][55]

Ett senare exempel p� en scream queen �r Janet Leigh efter hennes framtr�dande som Marion Crane i Psycho (1960). Trots flera scener d�r hon �r utsatt f�r den psykotiske Norman Bates, �r det scenen i duschen, d�r hon blir m�rdad, som f�tt mest uppm�rksamhet.[56][57][58] Scenen p�verkade Leighs privatliv, eftersom hon b�de blev r�dd f�r att duscha[59] och utsk�md f�r att filmen verkade visa hennes halvnakna kropp (det var i sj�lva verket en stand-in[60]), men scenen medf�rde likv�l ber�mmelse och m�nga efterf�ljare.[58][61]

Leighs dotter, Jamie Lee Curtis, spelade en liknande rollfigur 18 �r senare i succ�skr�ckfilmen Alla helgons blodiga natt (1978), och fick d�refter flera roller d�r hon uts�tts f�r seriem�rdare i Prom night (1980), Dimman (1980) och Alla helgons blodiga natt 2 (1981). P� grund av Curtis �terkommande framg�ngar inom en genre som sedan 1950-talet haft f� succ�er, bortsett fr�n Alfred Hitchcocks filmer, �r det som en hyllning till henne som uttrycket scream queen myntas.[62][63][62] Alla helgons blodiga natt f�ljdes av flera s� kallade slasher-filmer, som ofta kretsade kring temat sexuell promiskuitet,[64] s�som Terror p� Elm Street (1984), d�r Heather Langenkamps rollfigur attackerades fr�n m�rdare som existerade i dr�mmar men �verlevde, till skillnad fr�n hennes sexuellt aktiva v�n. Temat �terkom med framg�ng fram tills Neve Campbells rollfigur i Scream (1996) br�t m�nstret genom att vara sexuellt aktiv som �verlevande kvinna.[65]

I mitten av 1980-talet fick den utsatta kvinnan en ny sorts hot, i form av en cyborg i filmen Terminator (1984). Under filmen kom dock rollfiguren (spelad av Linda Hamilton) att utvecklas till en mer aktiv person, och i uppf�ljaren Terminator 2 (1991) har hon f�rvandlats till en krigare.[55][66] En annan variant �r den unga flickan Newt fr�n Aliens (1986) som b�rjar som f�rf�ljd och paranoid, men l�ngsamt v�mer upp f�r den tidigare modern, Ripley, och hennes manliga medhj�lpare.[67]

Lois Lane och andra seriefigurer

[redigera | redigera wikitext]
Margot Kidder, som spelade Lois Lane i St�lmannen-filmerna p� 1970- och 1980-talet.

1938 publicerades det f�rsta numret av Action Comics, den serietidning d�r St�lmannen f�rst figurerar. I samma nummer medverkar ocks� reportern Lois Lane. Efter att ha nobbat St�lmannens alter ego, Clark Kent, hamnar Lane i fara, ur vilken St�lmannen r�ddar henne.[68] Det skulle komma att bli ett �terkommande tema i deras relation. �ven om paret �r k�nt f�r sin k�rlekshistoria, d�r Lane f�rs�ker avsl�ja att St�lmannen �r samma person som Clark Kent, har Lanes f�rm�ga att hamna i farliga situationer och bli r�ddad av St�lmannen blivit omtalad.[69][70][71] Andra menar dock att Lois Lane �r en sj�lvst�ndig rollfigur.[72][73][74]

Lane byggde p� rollfiguren Torchy Blane, den tuffa reporten som det gjordes nio B-filmer om mellan 1937 och 1939. Serien byggde p� en serie kiosklitteraturnoveller om den manlige reportern Kennedy av Frederick Nebel, och som k�mpade f�r att f� mer information fr�n polisen MacBride.[75] I filmversionerna fick Kennedy bli kvinna, medan MacBride blev hennes k�rleksintresse.[76] Reporter var ett av de f� yrken under 1930-talet d�r kvinnor i USA kunde anses lika sj�lvst�ndiga och intelligenta som m�n, och Blane, som spelades av Glenda Farrell i filmerna, f�rkroppsligade det v�lsmorda munl�dret och den h�ga sj�lvk�nslan f�rtj�nstfullt, och fick m�ta de f�rdomar som fanns vid tiden, vilket gjorde att rollfiguren fick �n vidare ber�mmelse.[76]

N�stan samtliga adaptationer av St�lmannen-ber�ttelser har haft med rollfiguren Lois Lane, med olika grad av "dam i n�d"-niv�. Radioserien The Adventures of Superman, som gick under 11 �r med b�rjan 1940, redan tv� �r efter det f�rsta numret av tidningen, har med Lane som en central rollfigur.[77] Serien blev mycket popul�r, och Bud Collyer som St�lmannen och Joan Alexander som Lane blev f�r m�nga det f�rsta m�tet med figurerna, och det �r i radioserien m�nga av de egenskaper vi f�rknippar med St�lmannen-figuren etableras, s�som att han �r k�nslig f�r kryptonit.[78] Under seriens g�ng blev Lane kidnappad och utsatt f�r fara flera g�nger.[79] Radioserien avslutades i samband med att TV-serien med samma namn startade. Där spelades Lane först av Phyllis Coates och därefter av Noel Neill. Även här hamnar Lane i återkommande faror. I det näst sista avsnittet, "The Perils of Superman" (en syftning till filmserien The Perils of Pauline) läggs Perry White på en såg, Jimmy Olsen placeras i en bil som är på väg mot ett stup, Clark Kent är fast i ett bad med syra, och Lois Lane blir fastbunden på ett tågspår medan ett tåg kommer.[80]

I Stålmannen (1978) är Stålmannens första superhjältehandling att rädda Lois Lane ur en störtande helikopter, men där förekommer också en scen där Clark Kent och Lois Lane blir rånade, varpå Lane sparkar iväg rånarens pistol, så att Kent/Stålmannen tvingas fånga kulan i luften, utan att Lane upptäcker det.[81] I Stålmannen II (1980) låtsas Stålmannen, i Clark Kent-kläder, att han inte kan rädda Lane (spelad av Margot Kidder) för att slippa avslöja sin hemliga identitet. TV-serien Lois & Clark (1993-1997) kretsar mer kring förhållandet mellan Lane och Kent, men inkluderar sin beskärda del av situationer där Lane riskerar sitt liv, medveten om att Stålmannen räddar henne.[82] I Man of Steel (2013) räddar Stålmannen Lane igen, men Lane blir inte enbart en dam i nöd, utan hjälper till att besegra motståndarna.[83] Lane har inspirerat flera bifigurer hos andra superhjältefigurer, som också används som dam i nöd för att ge hjälten motivation att agera.

Batman har under sin tid räddat flera kvinnor återkommande gånger. Under seriens "Golden Age" (den engelska benämningen används ofta även på svenska[84][85]), som vanligtvis avser perioden 1938-1954, är det Julie Madison och Vicki Vale som är damer i nöd (Vale återkom när Batman blev film 1989), och under 1970-talet är det Silver St. Cloud.[86] I filmerna Batman Begins (2005) och The Dark Knight (2008) är det Rachel Dawes, ungdomskärlek till Batmans alter ego Bruce Wayne, som förvandlas till dam i nöd.[87]

Den blinde superhjälten Daredevil gjorde sin debut 1964. Hans alter ego, advokaten Matt Murdock, har en sekreterare vid namn Karen Page. Page blir tidigt (i nummer 3) kidnappad och räddad av Daredevil.[88] Därefter lever rollfiguren farligt gång på gång: hon blir ett kärleksintresse för både Matt Murdock och dennes kollega Foggy Nelson. Snart kidnappas hon igen (nummer 4, nummer 14, nummer 26).[88] Hennes relation med Murdock förändras när han avslöjar sin hemliga identitet till henne. Hon bestämmer sig sedan för att lämna firman och blir skådespelare i Los Angeles. Page hamnar i pornografibranschen och utvecklar ett heroinberoende. Efter att berättat om Murdocks hemlighet till en knarklangare, återvänder hon till Hell's Kitchen. Informationen når ut till Kingpin som förstör Murdocks liv på flera olika sätt. Trots Pages förräderi, hjälper Murdock henne att komma ur sitt missbruk och de blir ett par. I det femte numret av Daredevil volym 2 (mars 1999) mördas Page av Bullseye.[89] I TV-serieversionen från 2015-2016 (där hon spelas av Deborah Ann Woll) dröjer det till avsnitt 10 innan hon blir kidnappad.[88] Senare tar hon dock flera initiativ för att rädda sig själv.

Kirsten Dunst spelar Mary Jane Watson i filmerna Spider-Man, Spider-Man 2 och Spider-Man 3.
Kirsten Dunst spelar Mary Jane Watson i filmerna Spider-Man, Spider-Man 2 och Spider-Man 3.

1965, tre år efter att superhjälten Spindelmannen introducerades, presenterades rollfiguren Mary Jane Watson (i nummer 25[90]). Deras förhållande blev stormigt, och Watson hade också ett förflutet med en våldsam fader. Efter att Watson lyckats lista ut Spindelmannens hemliga identitet fördjupades förhållandet och de gifte sig. Efter det blev hon anfallen och kidnappad ett flertal gånger,[91] samt dödförklarad efter att en motståndare tagit över Spindelmannens identitet.[92] Andra damer i nöd som Spindelmannen tvingats rädda är Betty Brant och Gwen Stacy, varav den senare i en berömd vändning faktiskt dödas av en av Spindelmannens motståndare.[93]

En mildare variant är den mer parodiska tecknade TV-serien Underdog (1964-1973), där den timide hunden Shoeshine Boy förvandlas till superhjälten Underdog, så fort hans kärleksintresse Sweet Polly Purebred hotas.[94][95] En annan serie som framför allt riktar sig till barn är Scooby-Doo (med början 1969), där rollfiguren Daphne Blake blir kidnappad och tvingas räddas så ofta av de manliga rollfigurerna att det blivit ett återkommande skämt.[96][97][98][99]

Westerndamer i nöd

[redigera | redigera wikitext]

Under 1950- och 1960-talets boom för västerngenren på amerikansk TV och film förekom enlevering av kvinnor och därefter deras assimilering in i indianernas stammar. Särskilt omtalad är John Wayne-filmen Förföljaren (1956), där en ung flicka (spelad av Natalie Wood) blir bortförd och Wayne letar i flera år, och bestämmer sig för att döda flickan när han träffar henne, eftersom hon troligen blivit besudlad av indianerna.[100] Filmen, som bygger på en roman av Alan Le May, har historiska förlagor, och har sedan valts ut som en av de tio bästa filmerna någonsin.[101]

Under den framväxande spagettivästern används kvinnors nöd också som en motivator för huvudpersonen. I För en handfull dollar (1964) med Clint Eastwood har den gifta Marisol (Marianne Koch) blivit gisslan hos en av de stridande släkterna.[91] Filmen Django (1966), som blev omtalad för sina våldsamma scener, kretsar kring en man (spelad av Franco Nero) som flera gånger räddar en prostituerad (spelad av Loredana Nusciak) undan mexikanska banditer eller f�re detta soldater.[102][103] �terigen �r en av anledningarna till att kvinnan uts�tts f�r v�ld att hon besudlats av l�gre st�ende m�nniskor.[104] Filmen fick mer �n trettio uppf�ljare, inklusive Quentin Tarantinos version fr�n 2012, som �ven den kretsar kring en dam i n�d, n�mligen slaven Djangos fru Broomhilda, som blivit s�ld till en sadistisk plantage�gare.[105][106]

�ven senare westernfilmer, som den mer realistiska antihj�lteber�ttelsen De skoningsl�sa (1992) med Eastwood, handlar om f�ljderna av n�r tv� cowboys misshandlar en prostituerad kvinna (spelad av Anna Levine) s� allvarligt att hon blir vanst�lld. En av hennes v�nner v�grar att l�ta de b�gge m�nnen komma undan och anlitar en pensionerad revolverman.[107][108]

Inom spel

[redigera | redigera wikitext]

Nintendos f�rsta stora framg�ng i v�stv�rlden kom i b�rjan p� 1980-talet. M�let var fr�n b�rjan att anv�nda sig av Karl-Alfred, men sv�righeter att f� tag p� r�ttigheterna gjorde att Shigeru Miyamoto och hans team ist�llet tvingades att arbeta fram en egen rollfigur med Karl-Alfred och Olivia som grund. Rollfiguren King Kong var en annan f�rebild. Resultatet blev Donkey Kong (1981), om "Jump Man" vars flickv�n "The Lady" kidnappades av en gorilla, varp� Jump Man tvingas r�dda henne. Senare d�ptes huvudpersonerna om till Mario och Pauline. Mario fick med b�rjan i spelet Super Mario Bros. (1985) ist�llet r�dda en annan flickv�n, prinsessan Peach fr�n den hemske sk�ldpaddan Bowser. Av de 14 centrala Super Mario-spelen blir prinsessan Peach kidnappad i 13. Det enda undantaget �r Super Mario Bros. 2 fr�n 1988 d�r hon �r en spelbar figur.[5]

Spelkritikern Anita Sarkeesian.

Nintendo p�b�rjade i mitten av 1980-talet en serie spel, d�r f�rsta delen, The Legend of Zelda (1986), handlade om hur huvudpersonen Link skulle r�dda den tillf�ngatagna prinsessan Zelda.[109] Zelda-serien har d�refter fortsatt med titlarna The Adventure of Link, A Link to the Past, Link's Awakening, Ocarina of Time, Majora's Mask, Oracle of Ages, Oracle of Seasons, A Link to the Past Four Swords, The Wind Waker, Four Swords Adventures, The Minish Cap, The Legend of Zelda: Twilight Princess, och The Legend of Zelda: Phantom Hourglass.[110] Figuren Zelda var fr�n b�rjan inget mer �n en prinsessa som g�ng p� g�ng blev kidnappad av den onde Ganon.[110] Trots att serien �r d�pt efter Zelda har hon inte varit en spelbar rollfigur i n�got av spelen. D�remot har rollfiguren utvecklats och i de senare spelen �terkommit som n�got av en bifigur till hj�lten, men �ven som en rollfigur som kan ge ledtr�dar till huvudpersonen.[5] I Ocarina of Time �r Zelda utkl�dd till man och lyckas undg� att bli kidnappad under stora delar av spelet, �nda fram tills hon avsl�jar sin verkliga identitet, d� hon blir kidnappad igen. Och i The Wind Waker �r hon utkl�dd till en �ventyrlig pirat. N�r hennes verkliga identitet avsl�jas f�r hon stanna kvar i slottet, varifr�n hon strax blir kidnappad.[5]

N�gra andra spel som anv�nder dam i fara-tropen �r Kung Fu Master (1984), My Hero (1986), Haunted Castle (fr�n Castlevania-serien, med b�rjan 1986), Wizards & Warriors (1987), Final Fantasy (1987), The Adventures of Bayou Billy (1988), Altered Beast (1988), Adventures of Lolo (1989), Teenage Mutant Ninja Turtles (1989), Final Fight (1990), Joe & Mac (1991), Super Ghouls 'n Ghosts (1991), Super Adventure Island (1992) och Crash Bandicoot (1996).

�ven senare spel s�som The Bouncer (2001), Timesplitters 2 (2002), Rygar: The Legendary Adventure (2002) och Kingdom Hearts (2003) inneh�ller samma trop. Orsaken till att den inte minskat i anv�ndning kan vara att spelen �r skrivna f�r att bekr�fta den manliga delen av publikens bild av sig sj�lv som kraftfull, p� bekostnad av de kvinnliga rollfigurerna.[111] Under stundom har de kvinnliga rollfigurerna dock f�tt en mer aktiv roll, s�som att ge det avg�rande slaget mot skurken, men d� efter att ber�ttelsens huvudsakliga sp�nningsmoment avklingat. Under 2000-talet har ocks� allt fler datorspel b�rjat anv�nda sig av det ber�ttargrepp som ibland kallas kvinnan i kylsk�pet, d�r en kvinna m�rdas under chockerande omst�ndigheter som ett s�tt att motivera huvudpersonen att agera,[112][113] ofta i samklang med dam i n�d-greppet, s� att exempelvis huvudpersonens fru m�rdas, medan deras gemensamma barn kidnappas (Max Payne, Outlaws). En variant av dam i n�d-tropen �r n�r hj�lten inser att den kvinna han f�rs�kt att r�dda �r f�r skadad eller besatt av en ond ande, etc, och d�dar henne f�r att l�ta henne slippa sm�rtan (Splatterhouse, Castlevania: Lament of Innocence, Breath of Fire IV, Gears of War 2), ofta f�reg�nget av att kvinnan ber om att bli d�dad.[111]

Spelkritikern Anita Sarkeesian, som gjort en videoserie om ber�ttargreppet Dam i n�d inom spelv�rlden (2013), har m�tt kritik, men �ven st�d fr�n tidskrifter som Forbes[114] och webbplatser som Polygon.[115] Sarkeesian menar bland annat att �ven om det inte finns en direkt f�ljd av att spela datorspel i form av v�ld mot kvinnor, �kar risken att manliga spelare ser kvinnor som �godelar eller underordnade personer som det �r deras roll att beskydda, och att de f�tal verktyg som finns i spelen - dominans och kontroll genom anv�ndandet av v�ld mot andra - g�r det sv�rare f�r m�n att v�lja andra verktyg f�r att m�ta traumatiska h�ndelser s�som n�rst�endes d�d.[111]

Film under 1970-tal till 2010-tal

[redigera | redigera wikitext]

Under slutet av 1900-talet och början av 2000-talet utvecklades tropen dam i nöd på film, med blandade resultat. Faktorer var bland annat 1960-talets feminism och de förhöjda nivåer på våld på film som inleddes under 1970-talet.

De stiliserade damerna i nöd

[redigera | redigera wikitext]

Den ena stilen kretsar kring stiliserade faror, där de kvinnliga rollfigurerna visserligen porträtterades vara i fara, men aldrig egentligen sårades. Prinsessan Smörblomma (Buttercup) i Bleka dödens minut (bok 1973, film 1987) blev föremål för flera friare, och kidnappades, men var ända till slutet välbehållen.[91]

Carrie Fisher, som spelade prinsessan Leia i Stjärnornas krig-trilogin, 2013.
Carrie Fisher, fotograferad 2013. Hon spelade prinsessan Leia i Stjärnornas krig-trilogin, 1977-1983.

En annan prinsessa, Leia Organa (spelad av Carrie Fisher), börjar som en självständig rollfigur, men blir snabbt tillfångatagen i Stjärnornas krig (1977) för att hon hade hemliga uppgifter om var motståndsrörelsen befann sig och räddas av en grupp män.[66] I uppföljaren Rymdimperiet slår tillbaka (1980) blir hon åter tillfångatagen och räddas åter av män, och likaledes i den sista filmen i den ursprungliga trilogin, Jedins återkomst (1983).[116][91]

Efter den starka kvinnliga rollfiguren Marion Ravenwood i Jakten på den försvunna skatten (1981) använde sig uppföljaren Indiana Jones och de fördömdas tempel (1984) av en annan stereotyp dam i nöd: den överkänsliga stadskvinnan Willie Scott (spelad av Kate Capshaw).[117][118] Bland de faror hon utsätts för finns bland annat en mördarsekt, tunnlar med insekter, en eldgrop och en underjordisk tågbana.[119][120][121] 1984 kom också den mer komiskt inriktade filmen Den vilda jakten på stenen med Kathleen Turner i huvudrollen, som romantikförfattaren Joan Wilder vars syster blir kidnappad. Hon tvingas då att ta hjälp av äventyraren Jack Colton (spelad av Michael Douglas) för att frita systern och rädda Wilder ur de knipor hon hamnar i på vägen.[122]

Ett exempel på hur kvinnorollen förändrades under 1980-talet är Holly Gennero (spelad av Bonnie Bedelia) i Die Hard (1988). Maken (spelad av Bruce Willis), som bor i en annan stad, besöker hennes nya toppjobb strax innan terrorister tar över huset. När maken blir en nagel i ögat på terroristerna, blir deras separation samt det faktum att hon använder sitt flicknamn för att de asiatiska cheferna förväntar sig att hon är ensamstående, räddningen undan flera faror. I slutet tas dock Gennero som gisslan, varpå maken tvingas konfrontera skurkarna för att rädda henne.[123][124] I uppföljaren Die Hard 2 (1990) sitter Gennero, som numera återtagit sin makes efternamn, på ett flygplan som inte kan landa på grund av en ny terroristsituation, som maken tvingas stoppa. Hennes position gör hennes roll mindre aktiv i intrigen, och därmed filmen mindre angelägen för publiken.[125] Senare filmer i samma serie har först låtit Gennero bli makens dåliga samvete (som enbart medverkar per telefon) och därefter ersatt kvinnan med parets barn, i någorlunda samma roller. Dottern Lucy som medverkar i Die Hard 4.0 (2007) är betydligt mindre aktiv än sonen Jack som medverkar i A Good Day to Die Hard (2013).[126]

1994 kom filmen Speed, där Sandra Bullock spelade Annie Porter. Filmen har bland annat liknats vid "Die Hard på en buss"[127] och blev en stor succé.[128] Handlingen kretsar kring hur Porters buss blir hotad att sprängas om den sänker hastigheten under 80 km/h, och hur Porter och de andra passagerarna tvingas att bli räddade av poliser ur SWAT-styrkan.[91]

Senare exempel på samma självständiga kvinna, som i slutänden fortfarande måste räddas av män, är Elena Montero i Zorro – Den maskerade hämnaren (1998) och dess uppföljare (2005), Evelyn Carnahan i Mumien (1999) och dess uppföljare (2001), Nyah Nordoff-Hall i Mission Impossible II (2000) och Julia Meade i Mission Impossible III (2004), Meg Altman i Panic Room (2002), Elisabeth Swann i Pirates of the Caribbean (2003) och dess uppföljare,[91] och Evey i V för Vendetta (grafisk roman 1982–1985, film 2005).

De realistiska damerna i nöd

[redigera | redigera wikitext]

Den andra huvudfåran under perioden 1970-2010-tal är de mer realistiska våldsamma skildringarna av kvinnor i nöd. Här är scener med våldtäkter, grövre våld och blod vanligt förekommande, men även scener med psykologiskt djup. Dirty Harry-filmerna (med början 1971) innehåller flera skildringar av mäns våld mot kvinnor, och särskilt Sudden Impact, 1983) som kretsar kring en kvinnas hämnd för en gruppvåldtäkt (kvinnan spelas av Sondra Locke), något som slutar med att hon fångas in och ska våldtas igen, tills Harry Callahan kommer och räddar henne.[129][130]

Jodie Foster, som spelade prostituerad tonåring i Taxi Driver och våldtagen kvinna i Anklagad.

1976 års Taxi Driver har en annan sorts dam i nöd, den unga prostituerade Iris (spelad av den då 13-åriga Jodie Foster), som efter en kort period av självständighet blir räddad av den samhällskritiske huvudpersonen i en blodig uppgörelse med hennes hallick.[66][131]

Den kritikeromtvistade Blue Velvet (1986) kretsar kring en collegestudent som hamnar i en kärlekstriangel med den lokala polisens dotter (spelad av Laura Dern) och en nattklubbssångerska (spelad av Isabella Rossellini), vars familj hålls gisslan för att hon ska utföra sexuella tjänster åt kidnapparen. Studenten lyckas befria kvinnan från psykopaten men blir sedan tillsammans med den unga kvinnan.[132]

Jodie Foster återkom i en annan uppmärksammad roll 1988, då hon spelade Sarah Tobias i Anklagad. Hon spelade där en kvinna som blivit våldtagen, men som själv blir misstänkliggjord och som har svårt att få gärningsmännen dömda, trots hjälp av sin advokat (spelad av Kelly McGillis). Det är först när vittnesmålet från ett av de manliga vittnena kommer fram som tre av de personerna som hejat på under våldtäkten kan dömas.[133] Antalet filmer d�r v�ldt�kt eller hot om v�ldt�kt sker �r �ver 220 (varav 32 �r riktade mot m�n).[134][135] Till och med den i stort sett �ventyrsbaserade Robin Hood: Prince of Thieves (1991) har en scen som kretsar kring ett v�ldt�ktsf�rs�k p� huvudpersonens k�rleksintresse, Marion (spelad av Mary Elizabeth Mastrantonio). V�ldt�kten �r gjord i en komisk ton, som har f�tt kritik senare,[136][137] och avslutas med att den manliga huvudpersonen r�ddar Marion.

Maggie Grace, som spelade dottern Kim Mills i den m�rka Taken (2008) och dess uppf�ljare.
Maggie Grace, som spelade dottern Kim Mills i den m�rka Taken (2008) och dess uppf�ljare.

En av de romaner som definierade 1990-talets amerikanska romanv�rld var Bret Easton Ellis American Psycho (1991).[138] Redan innan bok publicerades fick den stark kritik f�r sina v�ldsamma scener, objektifieringen av kvinnor och den rikliga f�rekomsten av pornografi, och riskerade d�rf�r att �terkallas av f�rlaget.[139] Vad som skiljer American Psycho fr�n de flesta andra tidigare romaner �r att "den inte erbjuder n�gra enkla l�sningar f�r f�rortsbor, inte presenterar n�gon tr�stande kunskap om att en bristf�llig men i slut�nden superhygglig kille finns p� plats att r�dda dem fr�n de onda."[138] Ellis har senare sagt att bokens huvudperson inte g�r att f�rest�lla sig utanf�r Reaganerans yuppiev�rld[140] d�r dekadens har ersatt k�rlek och sympati.[141] Boken gav Ellis ett rykte som sadist och gjorde att han blev parodierad som ondskefull.[141] Romanen filmatiserades 2000, men har ocks� blivit musikal.[141]

Under det tidiga 2000-talets v�g av filmatiseringar av tecknade serier blev en av de stora framg�ngarna Sin City (tecknad serie 1991, film 2005). En av filmens kvinnliga huvudpersoner �r Nancy Callahan, som �r 11 �r i filmens b�rjan och 9 �r senare i filmen (d� hon spelas av Jessica Alba). Hon blir attackerad vid flera tillf�llen och r�ddas av en polis som ocks� tvingas i f�ngelse f�r att ha skjutit den t�nkte g�rningsmannen.[91] Ber�ttelsen inneh�ller ocks� flera kvinnor som r�ddas av m�n.

En av de mer framg�ngsrika filmserierna under 2000- och 2010-talet �r Taken (f�rsta filmen 2008, andra filmen 2012, tredje filmen 2014).[142] I vardera filmen kidnappas en familjemedlem av familjen Mills. Tonen n�r dottern Kim Mills (Maggie Grace)[91] kidnappas i f�rsta filmen och ska s�ljas som sexslav �r mycket m�rkare �n traditionella actionfilmer,[143][144] p� ett s�tt som kidnappningen av den manlige huvudpersonen Bryan Mills (spelad av Liam Neeson) och hans exfru Lenore Mills (spelad av Famke Janssen) inte �r i den andra filmen. Serien har bland annat kritiserats f�r just det f�ruts�gbara m�nstret.[145][146]

F�rekomst inom pornografi och BDSM

[redigera | redigera wikitext]
Se �ven: Pornografi, V�ldspornografi och BDSM

Tropen med Dam i n�d lockar ofta fram en skyddsreflex hos betraktaren, som vill r�dda den utsatta. Sj�lva hennes utsatthet kan dock vara lockande,[147] bland annat f�r att det i en relation kan g�ra det l�ttare f�r en man att dominera eller fatta beslut �t henne.[148] Denna omst�ndighet utnyttjas bland annat inom pornografin.[10] Pornografi produceras i f�rsta hand i syfte att vara sexuellt upphetsande, bland annat som ett hj�lpmedel vid onani. Den vanligaste pornografin �r riktad till heterosexuella m�n, och m�n har oftare l�ttare att bli upphetsade av visuella stimuli.[149]

En m�ngd olika sexuella fantasier portr�tteras inom pornografin, inklusive situationer kopplade till individens maktfantasier.[150] I den vanligaste pornografin fokuseras p� kvinnan som den utsatta eller sexuellt villiga, vilket i fantasins v�rld g�r henne tillg�nglig f�r sexuellt umg�nge. I mer utpr�glad v�ldspornografi �r kvinnans utsatthet ofta sj�lva grundf�ruts�ttningen f�r den sexuella situationen, som i den sexuella fantasin kan ageras ut som en v�ldt�kt.[151] Rollf�rdelningen mellan k�nen �r dock mer j�mnt f�rdelad i folks sexuella fantasiv�rld,[152] vilket bland annat �terspeglas inom BDSM-kulturen.[153] Inom BDSM �r "dam i n�d" en av flera liknande roller som en undergiven kan ikl�da sig.[154]

Den kvinnliga utsattheten inom kulturen anses ibland vara en bidragande orsak till att en stor del av pornografin just portr�tterar kvinnor i dominerade roller.[155] Sexuella fantasier om att dominera eller bli dominerad �r en av de vanligaste sexuella fantasierna hos b�de m�n och kvinnor,[156][157] och ibland anses att popul�rkulturen bidrar till att f�rst�rka vanligheten hos detta scenario.[158] Forskaren Linda Williams anser att pornografins utseende till stor del �r en kompensation f�r avst�ndet mellan betraktaren och den betraktade.[159] Forskare anser att individens k�nsla av utsatthet och �ngest kan �ka den sexuella upphetsningen,[147] och att scenarierna inom pornografi ofta utnyttjar detta f�rh�llande.[151]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
Den h�r artikeln �r helt eller delvis baserad p� material fr�n engelskspr�kiga Wikipedia, tidigare version.

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ ”Vad är en dam i nöd?”. Debok. Arkiverad från originalet den 9 juli 2015. https://web.archive.org/web/20150709202627/http://www.debok.net/sprak/2015/02/Vad-ar-en-dam-i-nod.html. Läst 3 maj 2016. 
  2. ^ ”VASA - en dam i nöd”. SvD.se. http://www.svd.se/vasa-en-dam-i-nod. Läst 3 maj 2016. 
  3. ^ ”New York Times- en dam i nöd - DN.SE” (på svenska). DN.SE. 30 augusti 2009. http://www.dn.se/kultur-noje/new-york-times-en-dam-i-nod/. Läst 3 maj 2016. 
  4. ^ Prenkert, Tomas. ”Böcker | P. G. Wodehouse på svenska”. www.wodehousebibliografier.n.nu. http://www.wodehousebibliografier.n.nu/bocker. Läst 3 maj 2016. 
  5. ^ [a b c d e f g] ”Feminist Frequency” (på amerikansk engelska). 7 mars 2013. https://feministfrequency.com/video/damsel-in-distress-part-1/. Läst 26 oktober 2016. 
  6. ^ armondikov (2 februari 2015). ”The Damsel in Distress Trope – And Why “But She’s Bad-Ass!!” Is Not An Excuse”. https://sphericalbullshit.wordpress.com/2015/02/02/the-damsel-in-distress-trope-and-why-but-shes-bad-ass-is-not-an-excuse/. Läst 29 oktober 2016. 
  7. ^ Living MacGuffin, TV Tropes, läst 29 november 2016
  8. ^ ”Definition of MACGUFFIN” (på engelska). www.merriam-webster.com. https://www.merriam-webster.com/dictionary/MacGuffin. Läst 14 november 2021. 
  9. ^ Yeoman Lowbrow. ”When Natives Attack! White Damsels and Jungle Savages in Pulp Fiction”. Flashbak. http://flashbak.com/when-natives-attack-white-damsels-and-jungle-savages-in-pulp-fiction-28233/. Läst 18 oktober 2016. 
  10. ^ [a b] Morkel, Wendy (8 juni 2018). ”The Surprising Motivator for Violence in Pornography” (på amerikansk engelska). Utah Valley Counseling. Arkiverad från originalet den 14 november 2021. https://web.archive.org/web/20211114120928/https://utahvalleycounseling.com/blog/2018/06/08/the-surprising-motivator-for-violence-in-porn/. Läst 14 november 2021. 
  11. ^ ”Definition of DAMSEL”. www.merriam-webster.com. http://www.merriam-webster.com/dictionary/damsel. Läst 25 oktober 2016. 
  12. ^ ”Andromeda in Perseus and Andromeda”. www.shmoop.com. Arkiverad från originalet den 17 september 2016. https://web.archive.org/web/20160917162915/http://www.shmoop.com/perseus-andromeda/andromeda-character.html. Läst 6 september 2016. 
  13. ^ Komarraju, Sharath (17 juli 2014). ”The Original Damsel in Distress: Andromeda”. Arkiverad från originalet den 11 september 2016. https://web.archive.org/web/20160911165616/https://sharathkomarraju.com/2014/07/17/the-original-damsel-in-distress-andromeda/. Läst 6 september 2016. 
  14. ^ ”helena, grekisk mytologi”. www.in2greece.com. Arkiverad från originalet den 5 oktober 2017. https://web.archive.org/web/20171005105548/http://www.in2greece.com/swedish/historymyth/mythology/names/helen.htm. Läst 6 september 2016. 
  15. ^ ”Unga Fakta - Grekisk mytologi”. www.ungafakta.se. http://www.ungafakta.se/grekiskmytologi/manniskorna/troja/troja.asp. Läst 6 september 2016. 
  16. ^ ”Indiska berättelser: Rama och Sita”. UR Skola. http://urskola.se/Produkter/163757-Indiska-berattelser-Rama-och-Sita. Läst 3 maj 2016. 
  17. ^ Teratologen, Nikanor. ”Litteratur: Tusen och en natt Aladdin och den underbara lampan och andra sagor”. Tidningen Kulturen. Arkiverad från originalet den 30 oktober 2016. https://web.archive.org/web/20161030211059/http://tidningenkulturen.se/index.php/litteratur/litteraturkritik/13025-litteratur-tusen-och-en-natt-aladdin-och-den-underbara-lampan-och-andra-sagor-. Läst 18 oktober 2016. 
  18. ^ ”The Clerk's Prologue and Tale -- An Interlinear Translation”. sites.fas.harvard.edu. Arkiverad från originalet den 6 oktober 2016. https://web.archive.org/web/20161006164009/http://sites.fas.harvard.edu/~chaucer/teachslf/clkt-par.htm. Läst 25 oktober 2016. 
  19. ^ ”Chivalry or The Chivalric Code”. webpages.uidaho.edu. http://webpages.uidaho.edu/engl257/Medieval/chivalry.htm. Läst 25 oktober 2016. 
  20. ^ ”Från våldtäktsoffer till disneyfigur - Borås Tidning”. 22 februari 2008. http://www.bt.se/essaer/fran-valdtaktsoffer-till-disneyfigur/. Läst 20 september 2016. 
  21. ^ McCrum, Robert (14 oktober 2013). ”The Guardian” (på brittisk engelska). ISSN 0261-3077. https://www.theguardian.com/books/2013/oct/14/100-best-books-clarissa-samuel-richardson. Läst 25 oktober 2016. 
  22. ^ ”SparkNotes: Clarissa: Plot Overview”. www.sparknotes.com. http://www.sparknotes.com/lit/clarissa/summary.html. Läst 25 oktober 2016. 
  23. ^ ”The Dangerous Marquis de Sade”. The New York Times. 27 mars 1988. ISSN 0362-4331. http://www.nytimes.com/1988/03/27/books/the-dangerous-marquis-de-sade.html. Läst 3 maj 2016. 
  24. ^ Booth, Michael (1965). English Melodrama. Herbert Jenkins, sid 23, hänvisat i A Companion to Thomas Hardy, Keith Wilson (red)
  25. ^ ”The Life of an American Fireman: Scene By Scene Description”. tcf.ua.edu. Arkiverad från originalet den 3 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160303174822/http://www.tcf.ua.edu/Classes/Jbutler/T112/LifeOfAnAmericanFireman.html. Läst 6 september 2016. 
  26. ^ ”What Happened to Mary (1912) - Walter Edwin | Synopsis, Characteristics, Moods, Themes and Related | AllMovie”. AllMovie. http://www.allmovie.com/movie/v238598. Läst 3 maj 2016. 
  27. ^ [a b c d e] ”Serial Films”. www.filmsite.org. http://www.filmsite.org/serialfilms.html. Läst 12 juli 2016. 
  28. ^ Ebert, Roger. ”The General Movie Review & Film Summary (1927) | Roger Ebert” (på engelska). www.rogerebert.com. https://www.rogerebert.com/reviews/great-movie-the-general-1927. Läst 5 juni 2018. 
  29. ^ ”The 50 Greatest Films of All Time | Sight & Sound” (på engelska). British Film Institute. http://www.bfi.org.uk/news/50-greatest-films-all-time. Läst 5 juni 2018. 
  30. ^ ”The General Buster Keaton film analysis • Senses of Cinema” (på amerikansk engelska). sensesofcinema.com. http://sensesofcinema.com/2014/cteq/the-general/. Läst 5 juni 2018. 
  31. ^ ”The General (1927)” (på engelska). www.filmsite.org. http://www.filmsite.org/gene.html. Läst 5 juni 2018. 
  32. ^ Mahar, Karen Ward: Women Filmmakers in Early Hollywood. Baltimore: Johns Hopkins University Press, 2006, kap. 4; Singer, Ben: Melodrama and Modernity: Early Sensational Cinema and Its Contexts. New York: Columbia University Press, 2001, kap. 7; Koszarski, Richard. An Evening’s Entertainment: The Age of the Silent Feature Picture, 1915-1928. History of the American Cinema. Vol 3. New York: Scribner, 1990, s 164–166; Bean, Jennifer M. “Introduction: Towards a Feminist Historiography of Early Cinema.” In Jennifer Bean and Diane Negra eds., A Feminist Reader in Early Cinema. Durham: Duke UP, 2002, s 404–433, citerad i How Women Worked in the US Silent Film Industry av Jane Gaines, Radha Vatsal, https://wfpp.cdrs.columbia.edu/essay/how-women-worked-in-the-us-silent-film-industry/#Sensational%20Melodrama:%20Action%20Serials%20and%20Cliffhangers Arkiverad 30 oktober 2016 hämtat från the Wayback Machine.
  33. ^ ”How Women Worked in the US Silent Film Industry – Women Film Pioneers Project”. wfpp.cdrs.columbia.edu. Arkiverad från originalet den 27 juni 2016. https://web.archive.org/web/20160627175135/https://wfpp.cdrs.columbia.edu/essay/how-women-worked-in-the-us-silent-film-industry/. Läst 12 juli 2016. 
  34. ^ ”hero's journey”. www.thewritersjourney.com. Arkiverad från originalet den 28 oktober 2016. https://web.archive.org/web/20161028170951/http://www.thewritersjourney.com/hero%27s_journey.htm. Läst 30 oktober 2016. 
  35. ^ ”Destroy this mad brute Enlist - U.S. Army.”. Library of Congress. http://www.loc.gov/pictures/item/2010652057/. Läst 26 oktober 2016. 
  36. ^ Knight, Gladys L. (2010-01-01) (på engelska). Female Action Heroes: A Guide to Women in Comics, Video Games, Film, and Television. ABC-CLIO. ISBN 9780313376122. https://books.google.com/books?id=0PKSFHwhTGYC. Läst 12 juli 2016 
  37. ^ Steinmeyer, Jim (2003). Hiding the Elephant: How Magicians Invented the Impossible. William Heinemann/Random House. sid. 277–295. ISBN 0-434-01325-0 
  38. ^ [a b] ”Know Thy History: Thimble Theatre”. 22 maj 2012. Arkiverad från originalet den 30 oktober 2016. https://web.archive.org/web/20161030203957/https://webcomicoverlook.com/2012/05/22/know-they-history-thimble-theatre/. Läst 19 juli 2016. 
  39. ^ [a b] ”Celebrating the Life and Work of E.C. Segar, Creator of Popeye”. Comics Alliance. http://comicsalliance.com/tribute-ec-segar/. Läst 19 juli 2016. 
  40. ^ ”Popeye: 10 things you never knew”. http://www.telegraph.co.uk/books/childrens-books/popeye-10-things-you-never-knew/. Läst 19 juli 2016. 
  41. ^ [a b] ”Popeye From Strip To Screen”. www.awn.com. http://www.awn.com/mag/issue2.4/awm2.4pages/2.4langerpopeye.html. Läst 19 juli 2016. 
  42. ^ ”Olive Oyl: Popeye was an Afterthought”. 13 oktober 2011. http://americacomesalive.com/2011/10/13/olive-oyl-popeye-was-an-afterthought/. Läst 19 juli 2016. 
  43. ^ ”The Gorilla Mystery”. Internet Movie Database. http://www.imdb.com/title/tt0020932/. Läst 26 oktober 2016. 
  44. ^ [a b] ”History of Pulps”. www.pulpmags.org. http://www.pulpmags.org/history_page.html. Läst 25 oktober 2016. 
  45. ^ ”What Is Pulp Fiction? And we don't mean the movie!”. www.vintagelibrary.com. Arkiverad från originalet den 27 augusti 2017. https://web.archive.org/web/20170827184310/http://www.vintagelibrary.com/pulpfiction/introduction/What-Is-Pulp-Fiction.php. Läst 25 oktober 2016. 
  46. ^ Markstein, Donald D.. ”Don Markstein's Toonopedia: Nyoka the Jungle Girl”. www.toonopedia.com. http://www.toonopedia.com/nyoka.htm. Läst 25 oktober 2016. 
  47. ^ [a b] ”Horror Film History — Horror Films in the 1930s”. www.horrorfilmhistory.com. http://www.horrorfilmhistory.com/index.php?pageID=1930s. Läst 26 juli 2016. 
  48. ^ [a b c] ”The Horror Honeys: Hollywood Horror History: Classic Horror of the 1930's”. www.thehorrorhoneys.com. Arkiverad från originalet den 30 oktober 2016. https://web.archive.org/web/20161030205001/http://www.thehorrorhoneys.com/2014/05/hollywood-horror-history-classic-horror.html. Läst 26 juli 2016. 
  49. ^ ”King Kong”. Turner Classic Movies. http://www.tcm.turner.com/tcmdb/title/2690/King-Kong/articles.html. Läst 26 juni 2020. 
  50. ^ [a b] ”King Kong (1933)”. www.filmsite.org. http://www.filmsite.org/kingk.html. Läst 26 juli 2016. 
  51. ^ ”Ann Darrow”. King Kong wiki. http://kingkong.wikia.com/wiki/Ann_Darrow. Läst 26 juli 2016. 
  52. ^ ”Fay Wray: Damsel in Distress”. Legacy.com. 2 mars 2013. http://www.legacy.com/news/celebrity-deaths/article/fay-wray-damsel-in-distress. Läst 7 juni 2016. 
  53. ^ ”13 Best Horror Movie Scream Queens of All Time”. movieweb.com. 13 augusti 2015. http://movieweb.com/best-horror-movie-scream-queens-all-time/?page=1. Läst 7 juni 2016. 
  54. ^ ”The Greatest Scream Queens in Horror Cinema” (på amerikansk engelska). Flavorwire. 6 oktober 2013. http://flavorwire.com/418732/the-greatest-scream-queens-in-horror-cinema. Läst 7 juni 2016. 
  55. ^ [a b] ”The Horror Honeys: Scream Queen Hall of Fame”. www.thehorrorhoneys.com. Arkiverad från originalet den 14 maj 2016. https://web.archive.org/web/20160514002048/http://www.thehorrorhoneys.com/p/scream-queen-hall-of-fame.html. Läst 7 juni 2016. 
  56. ^ ”Behind the Camera - Psycho”. Turner Classic Movies. http://www.tcm.turner.com/this-month/article/191164%257C0/Behind-the-Camera-Psycho.html. Läst 26 juni 2020. 
  57. ^ ”8 unnerving facts about that 'Psycho' shower scene”. HLNtv.com. HLN. Arkiverad från originalet den 24 augusti 2016. https://web.archive.org/web/20160824151425/http://www.hlntv.com/article/2014/10/29/psycho-shower-scene-facts. Läst 26 juli 2016. 
  58. ^ [a b] Robinson, Joanna. ”Jamie Lee Curtis Recreates Mom Janet Leigh’s Famous Shower Scene from Psycho”. http://www.vanityfair.com/hollywood/2015/09/jamie-lee-curtis-psycho-shower-janet-leigh. Läst 26 juli 2016. 
  59. ^ Weinraub, Bernard (1 maj 1995). ”The New York Times”. ISSN 0362-4331. http://www.nytimes.com/1995/05/01/movies/psycho-in-janet-leigh-s-psyche.html. Läst 26 juli 2016. 
  60. ^ Hodgkinson, Will (29 mars 2010). ”Secrets of the Psycho shower”. the Guardian. http://www.theguardian.com/film/2010/mar/29/psycho-body-double-marli-renfro. Läst 26 juli 2016. 
  61. ^ ”7 Hilarious Psycho Shower-Scene Parodies” (på amerikansk engelska). 16 juni 2016. Arkiverad från originalet den 26 juli 2016. https://archive.is/20160726164248/http://moviepilot.com/posts/3968066. Läst 26 juli 2016. 
  62. ^ [a b] ”Jamie Lee Curtis”. Biography.com. http://www.biography.com/people/jamie-lee-curtis-9542075. Läst 26 juli 2016. 
  63. ^ ”Scream Queens / Useful Notes - TV Tropes” (på amerikansk engelska). TV Tropes. http://tvtropes.org/pmwiki/pmwiki.php/UsefulNotes/ScreamQueens. Läst 26 juli 2016. 
  64. ^ Chad Brewer. ”The Stereotypic Portrayal of Women in Slasher Films: Then Versus Now”. Arkiverad från originalet den 19 oktober 2016. https://web.archive.org/web/20161019113904/http://etd.lsu.edu/docs/available/etd-04092009-105427/unrestricted/Brewer_thesis.pdf.pdf. Läst 26 juli 2016. 
  65. ^ ”I Scream, You Scream, We All ‘Scream’ for Feminism! | Bitch Flicks”. www.btchflcks.com. Arkiverad från originalet den 30 oktober 2016. https://web.archive.org/web/20161030203911/http://www.btchflcks.com/2014/08/i-scream-you-scream-we-all-scream-for-feminism.html#.V6nh8dbyjI0. Läst 9 augusti 2016. 
  66. ^ [a b c] ”UPPSATSER.SE: Skillnader och likheter mellan kvinnliga actionhjältar under 1970-, 1980- & 2010-talet : En analys av kvinnliga karaktärer i actionfilmer, http://liu.diva-portal.org/smash/get/diva2:810753/FULLTEXT01.pdf”. www.uppsatser.se. http://www.uppsatser.se/uppsats/901049ee39/. Läst 27 september 2016. 
  67. ^ ”9 Amazing Female Action Heroes”. fandango.com (Fandango). http://www.fandango.com/movie-photos/9-amazing-female-action-heroes-1140. Läst 30 november 2015. 
  68. ^ Action Comics#1, sidan 6 ff, Archive.org, läst 10 maj 2016
  69. ^ Batman v Superman and the Ridiculous Nature of the ‘Damsel in Distress’, The Mary Sue, läst 10 maj 2016
  70. ^ Lois Lane, Sleepy Comics, läst 10 maj 2016
  71. ^ ”Damsel in distress” (på engelska). Fannypack.co.uk. Arkiverad från originalet den 7 augusti 2016. https://web.archive.org/web/20160807123507/http://fannypack.co.uk/tag/damsel-in-distress/. Läst 10 maj 2016. 
  72. ^ Why Lois Lane Is Not And Should Not Be A Damsel In Distress, ComicBook.com, läst 10 maj 2016
  73. ^ Lois Lane’s Feminist Revolution, The Atlantic, läst 10 maj 2016
  74. ^ A Brief History of Lois Lane in Comics Arkiverad 17 augusti 2016 hämtat från the Wayback Machine., BitchMedia.org, läst 10 maj 2016
  75. ^ ”Kennedy”. www.thrillingdetective.com. http://www.thrillingdetective.com/kennedy.html. Läst 12 juli 2016. 
  76. ^ [a b] ”Torchy Blane”. www.thrillingdetective.com. http://www.thrillingdetective.com/torchy.html. Läst 12 juli 2016. 
  77. ^ ”Superman in the media”. Radio Recall - MWOTRC. http://www.mwotrc.com/rr2005_02/superman.htm. Läst 23 augusti 2016. 
  78. ^ ”Superman Homepage”. www.supermanhomepage.com. http://www.supermanhomepage.com/radio/radio.php?topic=r-radio. Läst 28 augusti 2016. 
  79. ^ ”The Adventures of Superman (radio)”. http://dc.wikia.com/wiki/The_Adventures_of_Superman_(radio). Läst 28 augusti 2016. 
  80. ^ ”Adventures of Superman: Episode Reviews”. www.supermanhomepage.com. http://www.supermanhomepage.com/tv/tv.php?topic=reviews/aos-ep103. Läst 28 augusti 2016. 
  81. ^ ”How Superman Returns Screwed up the Man of Steel” (på amerikansk engelska). 12 mars 2016. http://screenrant.com/superman-returns-screwed-up-man-of-steel/?view=all. Läst 23 augusti 2016. 
  82. ^ ”FOR WHAT IT'S WORTH | Bryce Zabel: Lois & Clark: The Not-So-New Adventures of Superman”. 29 mars 2016. Arkiverad från originalet den 29 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160329020347/http://bztv.typepad.com/newsviews/2006/06/lois_clark_the_.html. Läst 23 augusti 2016. 
  83. ^ ”Why So Serious, Superman?”. Arkiverad från originalet den 30 oktober 2016. https://web.archive.org/web/20161030201534/http://www.usnews.com/news/articles/2013/06/14/man-of-steel-review-why-so-serious-superman. Läst 23 augusti 2016. 
  84. ^ ”Golden Age - Seriewikin”. seriewikin.serieframjandet.se. http://seriewikin.serieframjandet.se/index.php/Golden_Age. Läst 20 september 2016. 
  85. ^ ”Ny blogg! Seriearkeologi: The Golden Age (1938–1950) | bildobubbla.se”. bildobubbla.se. http://bildobubbla.se/2016/02/ny-blogg-seriearkeologi-the-golden-age/. Läst 20 september 2016. 
  86. ^ ”Comic Books / Damsel In Distress - TV Tropes”. tvtropes.org. http://tvtropes.org/pmwiki/pmwiki.php/DamselInDistress/ComicBooks. Läst 20 september 2016. 
  87. ^ ”What Christopher Nolan Could Have Done With Rachel Dawes” (på amerikansk engelska). Arkiverad från originalet den 7 oktober 2016. https://web.archive.org/web/20161007201445/http://moviepilot.com/posts/2545047. Läst 20 september 2016. 
  88. ^ [a b c] ”The Many Lives of Karen Page: The Damsel in Distress” (på amerikansk engelska). 20 april 2015. http://mcuexchange.com/the-many-lives-of-karen-page-the-damsel-in-distress/. Läst 28 augusti 2016. 
  89. ^ ”Karen Page - Characters - Daredevil: The Man Without Fear”. www.manwithoutfear.com. http://www.manwithoutfear.com/daredevil-characters/Karen_Page. Läst 20 september 2016. 
  90. ^ ”SpiderFan.org - Characters : Mary Jane Watson-Parker : Apps”. www.spiderfan.org. Arkiverad från originalet den 7 oktober 2016. https://web.archive.org/web/20161007055758/http://www.spiderfan.org/characters/apps/mary_jane.html. Läst 30 augusti 2016. 
  91. ^ [a b c d e f g h] ”Top 10 Damsels in Distress in Movies”. WatchMojo.com. http://watchmojo.com/video/id/12500/. Läst 28 augusti 2016. 
  92. ^ ”SpiderFan.org - Characters : Mary Jane Watson-Parker”. www.spiderfan.org. Arkiverad från originalet den 4 oktober 2016. https://web.archive.org/web/20161004175628/http://www.spiderfan.org/characters/mary_jane.html. Läst 30 augusti 2016. 
  93. ^ ”I Let Gwen Stacy Die - TV Tropes”. tvtropes.org. http://tvtropes.org/pmwiki/pmwiki.php/Main/ILetGwenStacyDie. Läst 20 september 2016. 
  94. ^ Harsha (25 juni 2007). ”Underdog and Sweet Polly Purebred: By Dr. Harsh K. Luthar”. https://luthar.com/2007/06/24/underdog-and-sweet-polly-purebred/. Läst 25 oktober 2016. 
  95. ^ ComicBookReligion.com. ”Religion of Sweet Polly Purebred; Underdog's love interest”. www.comicbookreligion.com. http://www.comicbookreligion.com/?c=22083&Sweet_Polly_Purebred. Läst 25 oktober 2016. 
  96. ^ ”Kidnapping Daphne Blake”. Scoobypedia. http://scoobydoo.wikia.com/wiki/Kidnapping_Daphne_Blake. Läst 30 oktober 2016. 
  97. ^ Mehta, Maitri. ”Scooby-Doo Is Getting An Animated Feature Film & Here Are 6 Reasons The Beloved Cartoon Is Still Relevant”. https://www.bustle.com/articles/104800-scooby-doo-is-getting-an-animated-feature-film-here-are-6-reasons-the-beloved-cartoon-is. Läst 30 oktober 2016. 
  98. ^ ”Scooby Doo, Where Are You? | Scooby Doo Review!”. scoobydooreview.com. Arkiverad från originalet den 30 oktober 2016. https://web.archive.org/web/20161030205046/http://scoobydooreview.com/?page_id=9. Läst 30 oktober 2016. 
  99. ^ ”Interpretations of Cartoon Network Arabic” (på amerikansk engelska). 2 maj 2014. https://mmg21.wordpress.com/scooby-doo-analysis/. Läst 30 oktober 2016. 
  100. ^ ”Top 10 Damsels in Distress in Movies”. WatchMojo.com. http://watchmojo.com/video/id/12500/. Läst 7 juni 2016. 
  101. ^ ”Analysis: The Greatest Films of All Time 2012 | BFI”. www.bfi.org.uk. http://www.bfi.org.uk/films-tv-people/sightandsoundpoll2012. Läst 7 juni 2016. 
  102. ^ ”DJANGO: 50 Furious Westerns Series - FuriousCinema.com” (på amerikansk engelska). 12 november 2013. https://www.furiouscinema.com/django-fifty-furious-westerns-series/. Läst 6 september 2016. 
  103. ^ ”Son of Django's Spaghetti Western Reviews: Django”. sonofdjango.blogspot.se. http://sonofdjango.blogspot.se/2007/07/django.html. Läst 6 september 2016. 
  104. ^ ”Django Review (Scherpschutter) - The Spaghetti Western Database”. www.spaghetti-western.net. https://www.spaghetti-western.net/index.php/Django_Review_(Scherpschutter). Läst 6 september 2016. 
  105. ^ Bradshaw, Peter (18 januari 2013). ”The Guardian” (på brittisk engelska). ISSN 0261-3077. https://www.theguardian.com/film/2013/jan/17/django-unchained-review. Läst 6 september 2016. 
  106. ^ ”Diger och kultig western”. Svenska Dagbladet. http://www.svd.se/diger-och-kultig-western. Läst 6 september 2016. 
  107. ^ ”Unforgiven (1992)”. Epsilon Reviews. http://www.epsilonreviews.com/reviews/2016/3/28/unforgiven. Läst 28 augusti 2016. 
  108. ^ ”Unforgiven” (på amerikansk engelska). Larsen on film. http://www.larsenonfilm.com/unforgiven. Läst 28 augusti 2016. 
  109. ^ ”The Many Faces of Princess Zelda: From 1986 to 2013”. Arkiverad från originalet den 30 oktober 2016. https://web.archive.org/web/20161030203316/http://geeksterink.com/blogs/the-many-faces-of-princess-zelda-from-1986-to-2013. Läst 4 oktober 2016. 
  110. ^ [a b] ”The Story of Princess Zelda”. msu.edu. https://msu.edu/~russcait/wra210/Zelda.html. Läst 4 oktober 2016. 
  111. ^ [a b c] ”Damsel in Distress: Part 2 - Tropes vs Women in Video Games”. https://www.youtube.com/watch?v=toa_vH6xGqs. Läst 30 oktober 2016. 
  112. ^ ”If You Want To Get Angry, Watch This “Women In Refrigerators” Supercut”. www.themarysue.com. http://www.themarysue.com/fridging-supercut/. Läst 30 oktober 2016. 
  113. ^ ”Women in Refrigerators: Killing Females in Comics | The Artifice”. the-artifice.com. http://the-artifice.com/women-in-refrigerators-killing-females-in-comics/. Läst 30 oktober 2016. 
  114. ^ Kain, Erik. ”Anita Sarkeesian's 'Damsel In Distress' Feminist Frequency Video Is Excellent And Important - Here's Whyx”. Anita Sarkeesian's 'Damsel In Distress' Feminist Frequency Video Is Excellent And Important - Here's Why. http://www.forbes.com/sites/erikkain/2013/03/09/anita-sarkeesians-damsel-in-distress-feminist-frequency-video-is-excellent-and-important-heres-why/#6b89e54d4a05. Läst 29 oktober 2016. 
  115. ^ Hosking, Claire (24 oktober 2014). ”Bound Women: Why games are better without a damsel to save”. Polygon. http://www.polygon.com/features/2014/10/24/6242329/character-design-sarkeesian. Läst 29 oktober 2016. 
  116. ^ ”Carrie Fisher: A Few Words on Princess Leia, Fame and Feminism”. Arkiverad från originalet den 16 juni 2018. https://web.archive.org/web/20180616200527/https://www.rollingstone.com/movies/news/carrie-fisher-a-few-words-on-princess-leia-fame-and-feminism-19830721. Läst 20 september 2016. 
  117. ^ Berardinelli, James. ”Indiana Jones and the Temple of Doom | Reelviews Movie Reviews”. Reelviews Movie Reviews. http://www.reelviews.net/reelviews/indiana-jones-and-the-temple-of-doom. Läst 20 september 2016. 
  118. ^ ”Movie Review - SCREEN: 'INDIANA JONES,' DIRECTED BY SPIELBERG - NYTimes.com”. www.nytimes.com. https://www.nytimes.com/1984/05/23/movies/moviesspecial/indiana-jones-and-the-temple-of-doom.html. Läst 26 juni 2020. 
  119. ^ Nordling. ”FORTUNE AND GLORY: 'In Defense of Willie Scott' by Nordling”. http://www.aintitcool.com/node/67421. Läst 20 september 2016. 
  120. ^ McCarthy, Todd (16 maj 1984). ”Review: ‘Indiana Jones and the Temple of Doom’” (på amerikansk engelska). http://variety.com/1984/film/reviews/indiana-jones-and-the-temple-of-doom-1200426218/. Läst 20 september 2016. 
  121. ^ ”Willie Scott (Kate Capshaw) in Indiana Jones and the Temple of Doom”. webcache.googleusercontent.com. Arkiverad från originalet den 1 augusti 2017. https://web.archive.org/web/20170801121923/http://www.shmoop.com/indiana-jones-temple-of-doom/willie-scott.html. Läst 20 september 2016. 
  122. ^ Ebert, Roger. ”Romancing the Stone Movie Review (1984) | Roger Ebert”. www.rogerebert.com. http://www.rogerebert.com/reviews/romancing-the-stone-1984. Läst 4 oktober 2016. 
  123. ^ ”Holly Gennero McClane (Bonnie Bedelia) in Die Hard”. www.shmoop.com. Arkiverad från originalet den 20 augusti 2016. https://web.archive.org/web/20160820065104/http://www.shmoop.com/die-hard/bonnie-bedelia.html. Läst 20 september 2016. 
  124. ^ ”Die Hard, Abrreviated View of Movie Page”. www.afi.com. http://www.afi.com/members/catalog/AbbrView.aspx?s=&Movie=55749. Läst 20 september 2016. 
  125. ^ Phipps, Keith (14 februari 2013). ”When John McClane Lost His Family, the Die Hard Movies Lost Much of John McClane”. http://www.laweekly.com/film/when-john-mcclane-lost-his-family-the-die-hard-movies-lost-much-of-john-mcclane-2612896. Läst 20 september 2016. 
  126. ^ ”Mary Elizabeth Winstead Returns as Lucy McClane for ‘Die Hard 5′” (på amerikansk engelska). 8 augusti 2012. http://screenrant.com/mary-elizabeth-winstead-die-hard-5/. Läst 20 september 2016. 
  127. ^ ”It’s “Die Hard on a bus that can’t slow down””. 4 mars 2016. http://www.avclub.com/article/its-die-hard-bus-cant-slow-down-233010. Läst 20 september 2016. 
  128. ^ ”Speed (1994) - Box Office Mojo”. www.boxofficemojo.com. http://www.boxofficemojo.com/movies/?id=speed.htm. Läst 20 september 2016. 
  129. ^ Ebert, Roger. ”Sudden Impact Movie Review & Film Summary (1983) | Roger Ebert”. www.rogerebert.com. http://www.rogerebert.com/reviews/sudden-impact-1983. Läst 20 september 2016. 
  130. ^ ”Sudden Impact”. TVGuide.com. http://www.tvguide.com/movies/sudden-impact/review/119368/. Läst 20 september 2016. 
  131. ^ ”Sweet Iris: “Easy Lay” | All The Lost Girls”. allthelostgirls.com. Arkiverad från originalet den 13 oktober 2016. https://web.archive.org/web/20161013213900/http://allthelostgirls.com/?page_id=154. Läst 27 september 2016. 
  132. ^ Lim, Dennis. ”“David Lynch should be shot”: Looking back on the madness and chaos of “Blue Velvet” and Ronald Reagan’s ’80s”. Salon. http://www.salon.com/2016/03/26/david_lynch_should_be_shot_looking_back_on_the_madness_and_chaos_of_blue_velvet_and_ronald_reagans_80s/. Läst 27 september 2016. 
  133. ^ Ebert, Roger. ”The Accused Movie Review & Film Summary (1988) | Roger Ebert”. www.rogerebert.com. http://www.rogerebert.com/reviews/the-accused-1988. Läst 20 september 2016. 
  134. ^ ”The Reflection of Rape Culture in the Media – Shameless Magazine”. shamelessmag.com. http://shamelessmag.com/blog/entry/the-reflection-of-rape-culture-in-the-media. Läst 27 september 2016. 
  135. ^ Trancer21. ”List: Sexual Violence in Media”. http://trancer21.livejournal.com/169042.html. Läst 27 september 2016. 
  136. ^ ”23 years after its release, Robin Hood: Prince Of Thieves is barely watchable”. 2 oktober 2014. http://www.avclub.com/article/23-years-after-its-release-robin-hood-prince-thiev-209716. Läst 27 september 2016. 
  137. ^ ”Revisiting Robin Hood: Prince Of Thieves at 25”. http://www.denofgeek.com/movies/kevin-costner/32998/revisiting-robin-hood-prince-of-thieves. Läst 27 september 2016. 
  138. ^ [a b] Welsh, Irvine (10 januari 2015). ”The Guardian” (på brittisk engelska). ISSN 0261-3077. https://www.theguardian.com/books/2015/jan/10/american-psycho-bret-easton-ellis-irvine-welsh. Läst 4 oktober 2016. 
  139. ^ ”Snuff This Book! Will Bret Easton Ellis Get Away With Murder?”. The New York Times. 16 december 1990. ISSN 0362-4331. http://www.nytimes.com/1990/12/16/books/snuff-this-book-will-bret-easton-ellis-get-away-with-murder.html. Läst 4 oktober 2016. 
  140. ^ ”American Psycho Author Bret Easton Ellis Tells Us Where Patrick Bateman Would Be Today”. 23 februari 2016. http://www.townandcountrymag.com/leisure/arts-and-culture/a4954/american-psycho-today/. Läst 4 oktober 2016. 
  141. ^ [a b c] ”'American Psycho' at 25: Bret Easton Ellis Looks Back”. http://www.rollingstone.com/culture/news/american-psycho-at-25-bret-easton-ellis-on-patrick-batemans-legacy-20160331. Läst 4 oktober 2016. 
  142. ^ ”Taken Movies at the Box Office - Box Office Mojo”. www.boxofficemojo.com. http://www.boxofficemojo.com/franchises/chart/?id=taken.htm. Läst 4 oktober 2016. 
  143. ^ ”Taken Review”. Washington Post. Arkiverad från originalet den 30 oktober 2016. https://web.archive.org/web/20161030203758/http://www.washingtonpost.com/gog/movies/taken,1145899.html. Läst 4 oktober 2016. 
  144. ^ Elley, Derek (13 mars 2008). ”Review: ‘Taken’” (på amerikansk engelska). http://variety.com/2008/film/markets-festivals/taken-1200535870/. Läst 4 oktober 2016. 
  145. ^ O'Sullivan, Michael (9 januari 2015). ”The Washington Post” (på amerikansk engelska). ISSN 0190-8286. https://www.washingtonpost.com/goingoutguide/movies/taken-3-movie-review-liam-neesons-trilogy-races-to-a-choppy-finish/2015/01/09/29ea6e18-9823-11e4-8005-1924ede3e54a_story.html. Läst 4 oktober 2016. 
  146. ^ ””Taken 3” - DN.SE” (på svenska). 9 januari 2015. http://www.dn.se/kultur-noje/filmrecensioner/taken-3/. Läst 4 oktober 2016. 
  147. ^ [a b] ”Dominant or Submissive? Paradox of Power in Sexual Relations | Psychology Today” (på engelska). www.psychologytoday.com. 11 juni 2012. https://www.psychologytoday.com/us/blog/evolution-the-self/201206/dominant-or-submissive-paradox-power-in-sexual-relations. Läst 14 november 2021. 
  148. ^ Singh, Sarjana (17 oktober 2015). ”9 Reasons Why Men Fall For Damsels In Distress” (på brittisk engelska). Storypick. https://www.storypick.com/damsels-in-distress/. Läst 20 december 2021. 
  149. ^ Seltzer, Leon F. (11 maj 2012). ”The Triggers of Sexual Desire: Men vs. Women | Psychology Today” (på engelska). www.psychologytoday.com. https://www.psychologytoday.com/us/blog/evolution-the-self/201205/the-triggers-sexual-desire-men-vs-women. Läst 14 november 2021. 
  150. ^ Solis, Michael A. (2021-03-17) (på engelska). Rescuing Women from American Mythology: The Damsel in Distress. Cambridge Scholars Publishing. sid. 133ff. ISBN 978-1-5275-6756-6. https://books.google.se/books?id=lOIlEAAAQBAJ&pg=PA133. Läst 14 november 2021 
  151. ^ [a b] Scott, Ellen (29 november 2017). ”Why do so many women have rape fantasies?” (på engelska). Metro. https://metro.co.uk/2017/11/29/why-do-half-of-women-have-fantasies-about-being-raped-7099630/. Läst 14 november 2021. 
  152. ^ Moore, Peter (13 februari 2015). ”Most Americans open to sexual dominance and submission | YouGov” (på amerikansk engelska). today.yougov.com. https://today.yougov.com/topics/lifestyle/articles-reports/2015/02/13/most-americans-open-sexual-dominance. Läst 14 november 2021. 
  153. ^ Botta, Daniela; Nimbi, Filippo Maria; Tripodi, Francesca; Silvaggi, Marco; Simonelli, Chiara (2019-03). ”Are Role and Gender Related to Sexual Function and Satisfaction in Men and Women Practicing BDSM?”. The Journal of Sexual Medicine 16 (3): sid. 463–473. doi:10.1016/j.jsxm.2019.01.001. ISSN 1743-6109. PMID 30773495. https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/30773495/. Läst 14 november 2021. 
  154. ^ Evie Lupine (12 december 2021). ”Bratting vs. Damsel in Distress [BDSM”] (på engelska). youtube.com. https://www.youtube.com/watch?v=MbcXgt4ZqYI. Läst 19 december 2021. 
  155. ^ Solis, Michael A. (2021-03-17) (på engelska). Rescuing Women from American Mythology: The Damsel in Distress. Cambridge Scholars Publishing. sid. 133. ISBN 978-1-5275-6756-6. https://books.google.se/books?id=lOIlEAAAQBAJ&pg=PA133. Läst 14 november 2021 
  156. ^ Cassel, Gabrielle (29 oktober 2019). ”Does That Sex Dream Mean What I Think It Means?” (på engelska). Healthline. https://www.healthline.com/health/healthy-sex/sexual-fantasies. Läst 14 november 2021. 
  157. ^ Rahman, Sophia (2 maj 2017). ”Why Are So Many Women Searching for Ultra-Violent Porn?” (på engelska). www.vice.com. https://www.vice.com/en/article/bm9w7v/why-are-so-many-women-searching-for-ultra-violent-porn. Läst 14 november 2021. 
  158. ^ Burns, Gary (2016-05-02) (på engelska). A Companion to Popular Culture. John Wiley & Sons. sid. 431ff. ISBN 978-1-4051-9205-7. https://books.google.se/books?id=P2jWCgAAQBAJ&pg=PA431. Läst 14 november 2021 
  159. ^ ”Williams,Linda - słowo/obraz terytoria” (på polska). terytoria.com.pl. https://terytoria.com.pl/10460-williamslinda. Läst 14 november 2021. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
v • r
Kvinnliga och manliga rolltyper
Kvinnliga
dam i nöd (Skönheten och odjuret) · HBTQ (pojkflicka · yuri) · medhjälpare (hovdam · Colombina) · mäktiga (femme fatale · häxa · kvinnlig actionhjälte · mahō shōjo · vamp) · tilldragande (ingeny · lycklig hora · Manic Pixie Dream Girl) · ytliga (Valley girl) · äldre (gammal kvinna · tant · urmoder)
Manliga
fadersfigur (gammal man � �ldre kampsportsl�rare) � harlekin (Pierrot) � HBTQ (velourman � yaoi) � m�ktiga (Don Juan) � unga (gossen Ruda � vilda (grottm�nniska � "mountain man" � �del vilde) � �ldre (gubbe � urfader) � �verl�gsna (dandy � snobb)
�vriga
i stan (grilljanne � stekare) � n�rd (freak � geek � otaku) � p� landet (byf�ne � lantis) � SF, fantasy och vetenskap (virrig professor · galen vetenskapsman · luftpirat · monster · rymdpirat · utomjordingar · Kaiju · universalgeni · övermänniska) · unga (brat · evig yngling · vilda barn · fjortis) · fyllbult · idol · låtsasvän · mecha · snåljåp
Se även: Arketyp · stereotyp · trop
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Dam_i_nöd&oldid=55984658”