Herkules (stjärnbild)
- F�r andra betydelser, se Herkules (olika betydelser).
| Herkules | |
 | |
| Lista �ver stj�rnor i Herkules | |
| Latinskt namn | Hercules |
|---|---|
| F�rkortning | Her |
| Symbologi | Herakles |
| Rektascension | 17 h |
| Deklination | 30� |
| Area | 1225 grad� (5:e st�rsta) |
| Huvudstj�rnor | 14 |
| Bayer/Flamsteedstj�rnor | 106 |
| Stj�rnor med exoplaneter | 7 |
| Stj�rnor med skenbar magnitud < 3 | 0 |
| Stj�rnor n�rmare �n 50 ljus�r | 4 |
| Ljusaste stj�rnan | Beta Herculis (2,8m) |
| N�rmaste stj�rnan | My Herculis (27,4 l�) |
| Messierobjekt | 2 |
| Meteorregn | Tau-herkuliderna |
| N�rliggande stj�rnbilder | Draken Bj�rnvaktaren Norra kronan Ormen Ormb�raren �rnen Pilen R�ven Lyran |
| Synlig vid latituder mellan +90� och −50� B�st synlig klockan 21:00 under juli. | |
Herkules (Hercules p� latin) �r en stj�rnbild p� norra stj�rnhimlen.[1][2] Den �r en av de 88 moderna stj�rnbilderna som erk�nns av den Internationella Astronomiska Unionen.
Historik
[redigera | redigera wikitext]Den antike astronomen Ptolemaios inkluderade i sitt samlingsverk Almagest stjärnorna i Jakthundarna i stjärnbilden Stora björnen. Stjärnbilden introducerades sedan av den polske astronomen Johannes Hevelius på 1600-talet.
Mytologi
[redigera | redigera wikitext]
Stjärnbilden har fått sitt namn efter Hercules, den romerska motsvarigheten till den grekiske hjälten Herakles. Herakles i sin tur förknippas ofta med den sumeriska hjältekungen Gilgamesh. Stjärnbilden har också en historia som daterar sig ända tillbaka till sumerisk tid.
Stjärnor
[redigera | redigera wikitext]
Herkules är den femte största konstellationen på stjärnhimlen, men har ändå ingen stjärna av första magnituden. Här är en sammanställning på de stjärnor som har ett egennamn och de ljusstarkaste.[4][5]
- β - Beta Herculis (Kornephoros) är ljusstarkast med magnitud 2,76.
- ζ - Zeta Herculis är en multipelstjärna med den kombinerade ljusstyrkan 2,81.
- δ - Delta Herculis (Sarin) är också en multipelstjärna och har magnitud 3,13.
- π - Pi Herculis har magnitud 3,15.
- α - Alfa Herculis (Rasalgethi, Ras Algethi) är också en multipelstjärna, med magnitud 2,8. Primärkomponenten är en röd jättestjärna. Rasalgethi är arabiska och heter översatt till latin Caput Ingeniculi.
- μ - My Herculis (Marfak Al Jathih Al Aisr) har magnitude 3,42.
- η - Eta Herculis (Sophian) är en stjärna i huvudserien med magnitude 3,49.
- ξ - Xi Herculis har magnitud 3,70.
- γ - Gamma Herculis är en halvregelbunden variabel som varierar i ljusstyrka 3,74 – 3,81.
- ο - Omikron Herculis (Atia, 103 Herculis) har magnitud 3,83. Atia närmar sig vårt solsystem. Om ungefär 3 miljoner år kommer Atia att vara natthimlens starkaste stjärna, med magnitud -0,4.
- θ - Theta Herculis (Rukbalgethi Genubi) är en oregelbunden variabel som varierar i ljusstyrka 3,7 – 4,1. Översatt från arabiska blir stjärnans egennamn ”södra knäet”.
- τ - Tau Herculis (Rukbalgethi Shemali) är en blå stjärna av magnitud 3,89. Dess namn betyder på samma sätt ”norra knäet”. Rukbalgethi Shemali var polstjärna ungefär 7400 f Kr och kommer tillbaka i det läget ungefär år 18400.
- ε - Epsilon Herculis (Cujam) är en spektroskopisk dubbelstjärna av magnitud 3,91.
- λ - Lambda Herculis (Maasym) har magnitude 4,40. William Herschel upptäckte att vårt solsystem rör sig i riktning mot Maasym. Avståndet är nu 370 ljusår.
- ω - Omega Herculis (Kajam) har magnitud 4,58. Stjärnan har tidigare haft beteckningen 51 Serpentis.
- κ - Kappa Herculis (Marfik) är en dubbelstjärna av magnitud 5,16. Egennamnet kommer från arabiska Al-Mirfaq, som betyder ”armbåge”.
Djuprymdsobjekt
[redigera | redigera wikitext]Det finns gott om intressanta objekt i Herkules. Här är några exempel.[5][4]
- Messier 13 (NGC 6205, ibland även kallad Herkuleshopen) är en klotformig stjärnhop består av ungefär 300000 stjärnor och är av magnitud 5,8.
- Messier 92 (NGC 6341) är också en klotformig stjärnhop av magnitud 6,52 och en av de äldsta stjärnhoparna, med en beräknad ålder av 14,2 miljarder år.
- Herkuleshopen (Abell 2151) är en galaxhop av magnitud 13,00 ungefär 500 miljoner ljusår från jorden som består av ungefär 200 galaxer. Den är del i den större Superhopen Herkules (SCI 160).
- Abell 2199 är en galaxhop som består av ungefär 290 galaxer. Den ljusstarkaste är den elliptiska galaxen NGC 6166 som är av magnitud 11,78.
- NGC 6210 är en planetär nebula av magnitud 11,7.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ Ian Ridpath och Wil Tirion (2007). Stars and Planets Guide. Princeton University Press, Princeton. ISBN 978-0-00-725120-9
- ^ ”De nutida stjärnbilderna”. Naturhistoriska Riksmuseet. http://www.nrm.se/faktaomnaturenochrymden/rymden/denutidastjarnbilderna.2277.html. Läst 22 januari 2014.
- ^ ”Urania’s Mirror”. Ian Ridpath. http://www.ianridpath.com/atlases/urania.htm. Läst 22 januari 2014.
- ^ [a b] ”Hercules Constellation”. http://www.constellation-guide.com/constellation-list/hercules-constellation/. Läst 22 januari 2014.
- ^ [a b] Astronomica – Galaxer – planeter – stjärnor – stjärnbilder – rymdforskning. Tandem Verlag GmbH (svensk utgåva). 2007. sid. 382-383. ISBN 978-3-8331-4371-7
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Herkules.
| ||||||||