Nya riket
- Se även motsvarigheten i Hettiterrikets historia
Nya riket är en modern beteckning på perioden omkring 1550–1070 f.Kr. i det forntida Egyptens historia. Till Nya riket räknas dynastierna 18-20. Perioden är känd som Egyptens storhetstid genom landets maktställning och de rika arkeologiska fynd som hör till perioden. Detta trots de Amon-präster som hotade faraons makt. I början av dessa år fick världen sin första kvinnliga regent, Hatshepsut. Senare under åren regerade Echnaton, med frun Nefertite (då känd för sin otroliga skönhet), en farao som inför monoteism i form av guden Aton.
Det Nya riket (ca 1550–1100 f.Kr.) var Egyptens storhetstid i territoriellt hänseende. Under denna tid etablerades Nubien som "koloni" ända ned till fjärde katarakten, och Syrien och Palestina gjordes till "protektorat". Den inre strukturen var stabil, man hade även ett fungerade skattesystem (en beskrivning �terfinns i Wilbour-papyrusen). Nya Rikets faraoner var �ven flitiga byggherrar, n�got som m�rks inte minst fr�n ruinerna av templet vigt �t nationalguden Amon i Karnak. Nya riket styrdes av dynastierna 18-20, och bland dessa dynastiers h�rskare kan Thotmes III ("krigarkungen"), Hatshepsut (den kvinnliga faraon) och Echnaton (den "religi�se reformatorn") n�mnas.
Historia
[redigera | redigera wikitext]Det nya riket blir stormakt
[redigera | redigera wikitext]Efter Ahmoses �terf�renande av Egypten[1] och expedition in i Kanaan skulle det dr�ja innan Egypten faktiskt lyckades konsolidera sina er�vringar i Mellan�stern. Farao Thutmosis III som kommit att kallas "Egyptens Napoleon" ut�kade den Egyptiska arm�n och gjorde flera kampanjer in i Kanaan och Syrien som b�de utvidgade rikets gr�nser och motverkade upproriska sm�stater i omr�det[2]. Efter Thutmosis kampanjer skulle en viss tid av stabilitet f�lja d� Egypten ans�gs som en m�ktig stormakt fram till Amenhotep IV blev farao.
Amenhotep IV som senare kom att �ndra sitt namn till Akhenaton f�r att hedra sin gud Aton kom att inf�ra vad som kan ha varit v�rldens f�rsta monoteism. Han och hans fru Nefertiti spenderade mycket tid p� att st�pa om den Egyptiska kulturen b�de religi�st och konstn�rligt. Detta kom dock till kostnad av Egyptens internationella makt. Akhenatons fokus p� Egyptens interna situation och hans uppenbart bristande intresse f�r internationell politik ledde till att det nyligen �terh�mtade Hettiterriket sakta men s�kert ut�kade sitt politiska inflytande i Kanaan och Fenicien, n�got som faraonerna i den 19:de dynastin skulle tvingas k�mpa med. Efter Akhenatons och Nefertitis d�d gjordes flera f�rs�k att radera dem ur den Egyptiska historien.[3]
Nya rikets zenit
[redigera | redigera wikitext]Den 19:de dynastin grundades av r�dgivaren Ramses I som valts som eftertr�dare till farao Horemheb av 18:de dynastin. Ramses I:s tid som farao var kort men han kom att efterf�ljas av sin son Seti I och sedan dennes son Ramses II som b�da kom att st�rka det nu dalande riket och leda det till nya er�vringar och forna Egyptens absoluta h�jdpunkt i makt och inflytande.
Ramses II kom att �rva ett starkt Egypten av sin far Seti och riktade n�stan omg�ende blicken mot de omr�den i Kanaan som under Akhenaton g�tt f�rlorade dels till Hettiterna och dels genom olika uppror som gjort vissa omr�den sj�lvst�ndiga. Han gjorde flera kampanjer mot Kanaan och Feniciern vilka kulminerade i slaget vid Kadesh d�r Ramses II:s trupper kom att m�ta den Hettitiska arm�n under kung Muwatalli II. I slagets tidiga skede hamnade Ramses II och en del av hans arm� i historiens f�rsta fullt nedtecknade bakh�ll men han och hans trupper lyckades h�lla ut till dess att resten av den Egyptiska arm�n anl�nde till slagf�ltet. Egypterna drev sedan tillbaka de vid detta l�ge utspridda Hettitiska trupperna. Vem som faktiskt gick segrande ur slaget �r oklart. Hettitierna lyckades inte krossa den egyptiska arm�n och de lyckades inte tillf�ngata eller dr�pa Ramses II men Ramses II lyckades inte heller krossa den hettitiska arm�n och hans kampanj avbr�ts efter slaget. B�da sidorna p�stod sig ha segrat vid Kadesh och ett fredsavtal sl�ts mellan de tv� rikena. Ramses II kom sedan att fokusera resten av sin tid som farao p� att stabilisera Egypten och ut�ka dess inflytande politiskt snarare �n milit�rt vilket ledde till en period av fred i riket.[4]
Efter Ramses II d�d fortsatte hans efterf�ljare att utf�ra milit�ra kampanjer i b�de Mellan�stern och Afrika. Dock b�rjade intriger i hovet att t�ra p� det Egyptiska rikets f�rm�ga att h�vda sig internationellt.
Nya rikets fall
[redigera | redigera wikitext]Den 20:de dynastin skulle komma att bli den sista stora egyptiska dynastin och den sista "stora" faraon var Ramses III. Ramses III verkar ha h�rskat �ver ett relativt stabilt och starkt rike men de var under tryck fr�n invasioner av libyska stammar vilket resulterade i tv� krig under Ramses 6:e och 11:e �r som farao. Striderna stod d� i Egyptens v�stra nildeltaomr�de och Ramses gick segrande ur b�da krigen[5]. Under Ramses 18:s �r som farao invaderades Egypten av sj�folken som verkar ha kommit b�de fr�n havet och �ver land via Libyen. Ramses besegrade sj�folken i tv� stora slag. Slaget vid Djahy som var en strid mot de landsv�gs-kommande sj�folken och slaget vid deltat som var ett sj�slag mellan den egyptiska och sj�folkets flottor. �ven om alla invasioner besegrades t�rde striderna p� den Egyptiska arm�n och statskassan. Egypten b�rjade nu f�rlora kontrollen �ver sina kolonier i Kanaan och kunde inte g�ra mycket �t den saken. Ramses skall ha bosatt krigsf�ngar fr�n de besegrade sj�folken i Kanaan efter att ha besegrat dem men det är möjligt att de helt enkelt erövrade området från Egypterna. De kom där att grunda nya stadsstater medan det Egyptiska riket förföll.[6]
Under Ramses sista år på tronen led Egypten av interna problem. Under hans 29:e år som farao verkar Egypten ha drabbats av strejk då de inte längre kunde betala ut mat till sin arbetskraft[7]. Under samma period verkar trädtillväxten ha stannat av globalt fram tills 1140 f.Kr vilket tyder på att någon form av luftförorening hindrade en stor del av solljuset från att nå marken. Ett förslag på anledning till detta är att Heklavulkanen på Island fick utbrott men det är omdebatterat[8].
Ramses III:s död följdes av inre stridigheter mellan hans söner och tre av dem (Ramses IV, Ramses VI och Ramses VIII) kom att ta tronen tätt inpå varandra. Egypten fortsatte drabbas av torka och Nilen svämmade inte längre över till den grad den tidigare gjort. Svält, uppror och korruption bredde ut sig över riket och faraonerna förlorade sakta sin makt. Vid farao Ramses XI:s tid gjorde prästerskapet i Thebe sig självständiga och grundade i och med det ett nytt övre Egypten. I nedre Egypten tog rådsmannen Smendes makten och grundade den 21:a dynastin. Tiden för de stora egyptiska rikena (ledda av inhemska egyptier) var därmed förbi.
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ Christopher Bronk Ramsey et al., Radiocarbon-Based Chronology for Dynastic Egypt, Science 18 June 2010: Vol. 328, nr. 5985, sid. 1554–1557.
- ^ Redmount, Carol A. "Bitter Lives: Israel in and out of Egypt." sid. 89–90. The Oxford History of the Biblical World. Michael D. Coogan, ed. Oxford University Press. 1998.
- ^ Tyldesley, Joyce A. (2005). Nefertiti : Egypt's sun queen (Rev. ed). Penguin. ISBN 978-0-14-194979-6. OCLC 680052711. https://www.worldcat.org/oclc/680052711. Läst 14 april 2020
- ^ Thomas, Susanna, 1966- (2003). Rameses II : pharaoh of the new kingdom (1st ed). Rosen Pub. Group. ISBN 0-8239-3597-3. OCLC 48450161. https://www.worldcat.org/oclc/48450161. Läst 14 april 2020
- ^ Nicolas Grimal, A History of Ancient Egypt, Blackwell Books, 1992. sid.271
- ^ Eric H. Cline and David O'Connor, eds. Ramesses III: The Life and Times of Egypt's Last Hero (University of Michigan Press; 2012)
- ^ William F. Edgerton, "The Strikes in Ramses III's Twenty-Ninth Year", JNES10, nr. 3 (July 1951), sid. 137–145.
- ^ Frank J. Yurco, "End of the Late Bronze Age and Other Crisis Periods: A Volcanic Cause," in Gold of Praise: Studies on Ancient Egypt in Honor of Edward F. Wente, ed: Emily Teeter & John Larson, (SAOC 58) 1999, sid. 456-458.
Den ursprungliga texten, eller delar av texten, till denna artikel kommer från Forntida Egypten