Sköldkörtel

Sk�ldk�rtel (thyroid gland) och bisk�ldk�rtlar (parathyroid glands)

Sk�ldk�rteln, eller tyreoidea (latin: glandula thyreoidea), �r en tv�delad endokrin (hormonproducerande) k�rtel lokaliserad i halsen, strax under struphuvudet och utmed sidorna p� luftstrupen. Sk�ldk�rtelns livsn�dv�ndiga hormoner, tyreoideahormoner, g�r direkt ut i blodet och spelar en viktig roll i �mnesoms�ttningen.

Anatomi

Sk�ldk�rteln best�r av tv�, ibland tre, lober. Varje lob �r fem cm l�ng, tre cm bred och tv� cm tjock. Den tredje loben ben�mns pyramidloben och finns hos ca 15 procent av befolkningen. I normalfallen best�r sk�ldk�rteln av h�ger och v�nster lob (lobus dexter et sinister). Dessa sammanfogas framtill i isthmus glandulae thyroideae som ligger framf�r ringbrosket (cartilago cricoidea).

Hormonproduktion

Strukturformel f�r trijodtyronin (T3)

Strukturformel f�r tyroxin (T4)

Histologiskt best�r sk�ldk�rteln av sf�riska folliklar. P� dessas cellytor finns tyreotropinreceptorer som binder TSH vid sk�ldk�rteln. Sk�ldk�rtelns celler samlar upp tyrosin och salt (Na+/I-). I cellerna katalyseras saltets jodid till jod av tyreoperoxidas. I follikelcellerna bildas tyreoglobulin med detta jod, som samlar tyrosinet. Vid syntesen av tyrosin och jod bildas tyreoideahormoner. Hormonerna �r f�sta vid tyreoglobulinet tills TSH f�ster vid tyreotropinreceptorerna. F�st p� receptorerna signalerar TSH att hormonerna ska fris�ttas fr�n tyreoglobulinet och follikelcellerna. D�rmed uts�ndras hormonerna fr�n sk�ldk�rteln in i blodet.

Syntesen av tyrosin och jod vid tyreglobulinet bildar s� kallat tyroxin (T4) vilket �r ett av de tv� viktigaste tyreoideahormonerna. Omkring 80 procent av T4, normalt sett, dejoderas till trijodtyronin (T3) i v�vnaderna. T3 �r mycket mer aktivt �n T4, som i stor utstr�ckning �r ett prohormon. En del T3 bildas ocks� i sk�ldk�rteln. Omkring 20 procent av det totala T3 bildas d�r genom att �verblivna rester fr�n produktionen av T4, monojodtyrosin och dijodtyrosin, dejoderas av ett sk�ldk�rtelenzym, jodtyrosindejodinas typ II.

Huvuddelen av det T4 och T3 som uts�ndras fr�n sk�ldk�rteln �r bunden till transportproteiner. Det �r den fria icke-proteinbundna fraktionen av T4 och T3 som �r biologiskt aktiv. Sk�ldk�rtelhormonerna T3 och T4 transporteras i blodet i st�rst (70 procent) utstr�ckning bundet till proteinet TBG (tyroxinbindande globulin), men �ven till viss del (15-20 procent) av albumin samt (10-15 procent) transtyretin och cirka 3 procent bundet till lipoproteiner. TBG har tv� viktiga funktioner:

1) bidra med en stor cirkulerande reservoar av T4, f�r att buffra f�r akuta f�r�ndringar i sk�ldk�rtelfunktion (efter borttagande av sk�ldk�rteln har cirkulerande T4 minskat med ca 50 procent efter en vecka),

2) minska f�rlust av T4 och T3 genom att binda och minska f�rlust genom urin.

Endogent producerat eller exogent tillf�rt fritt T4, kompenseras raskt genom bindning till TBG, eftersom bara 30 procent av dess T4 bindningsst�llen normalt �r upptagna. Transtyretin och albumin har l�gre affinitet men h�gre kapacitet att transportera hormonerna. Via blodet n�r sedan tyreoideahormonerna kroppens celler d�r de p�verkar �mnesoms�ttningen. N�r T4 och T3 via blodet n�r m�lceller i kroppen binder det sig dit vid sk�ldk�rtelhormonreceptorer, varmed de kan verka cellul�rt.

Produktionen av T3 och T4 regleras av det sk�ldk�rtelstimulerande hormonet TSH fr�n hypofysen med negativ �terkoppling. N�r T4 och T3 �r l�ga produceras mer TSH, och n�r T4 och T3 �r h�ga bildas mindre TSH. Som regel brukar d�rf�r l�ga TSH-v�rden ses vid h�ga v�rden av T4 och T3 och vice versa (vid vissa sjukdomstillst�nd kan det vara tv�rt om). TSH regleras ocks� av ett hormonet TRH fr�n hypotalamus. Mycket TRH ger mycket TSH och d�rmed mer T4 och T3. Sk�ldk�rteln aktiveras dessutom av typ I-receptorer f�r vasoaktiva intestinala peptider.

I sköldkörteln bildas också kalcitonin, som sänker kalciumnivåerna i blodet genom att minska osteoklasternas nedbrytning av benvävnad.

Sköldkörtelns aktivitet beror på samverkan med flera hormoner och kroppsliga processer. Den beror också på klimatet, temperaturen i omgivningen och altituden, vilket bidrar till skillnader i basalomsättningen. Vad som är en normalt fungerande sköldkörtel kan därför ses i relation till i vilket klimat och på vilken altitud personen bor, och vilken årstid det är. Personer som lever i mycket kallt klimat kan drabbas av polärt T3-syndrom vilket i sammanhanget är ett normalt tillstånd.

Sköldkörtelns funktion hos gravida kvinnor påverkar i hög grad fostrets utveckling. Högaktiv, men frisk, sköldkörtel kan möjligen öka fostrets storlek, medan en hypotyreos orsakar låg födelsevikt.

Relaterade sjukdomar

Det är relativt vanligt med sköldkörtelsjukdomar och de drabbar fem procent av befolkningen. Sköldkörtelhormonerna är viktiga bland annat för normal tillväxt under uppväxten. Brist på sköldkörtelhormoner under tidiga barndomsår kan resultera i kongenitalt jodbristsyndrom (kretinism), som karaktäriseras av bland annat intellektuell funktionsnedsättning och kortvuxenhet.

Sköldkörtelcancer är mycket ovanligt men antalet fall har ökat de senaste åren.

Sköldkörtelhormonerna ökar även cellernas metabolism (ämnesomsättning) och därigenom värmeproducerande förmåga samt förmåga att bibehålla rätt koncentrationer av joner i och utanför cellen. De vanligaste orsakerna till underfunktion i sköldkörteln, hypotyreos, är globalt endemisk jodbrist samt ett autoimmunt tillstånd benämnt Hashimotos sjukdom vilket är vanligaste orsaken i I-länderna. Sköldkörtelns sjukdomar är en undergrupp till endokrinologi som är en del av invärtesmedicin.

Överproduktion av sköldkörtelhormon går under benämningen hypertyreos (jfr struma). Vid giftstruma är kroppens metabola processer hyperaktiva. Vid hypertyreos är halten av TSH i blodet sänkt medan fritt T4 och fritt T3 i typiska fall uppvisar förhöjda halter. Vid hypotyreos gäller det motsatta förhållandet för TSH, fritt T4 och fritt T3.

Sköldkörtelns aktivitet kan påverkas av andra sjukdomar, så kallade euthyroid-sick syndromes.

Kirurgi

Borttagande av sköldkörteln kallas tyreodektomi och är praxis vid sköldkörtelcancer, svårare hypertyreos och storväxt struma som kan leda till mekaniska besvär. Vid total tyreodektomi är det alltid nödvändigt med livslång läkemedelsbehandling med sköldkörtelhormon. Vid partiell tyreodektomi kan det dock vara möjligt för den kvarvarande delen att helt eller delvis kompensera för förlusten.