Årstabroarna
Årstabroarna är två parallella järnvägsbroar över Årstaviken i Stockholm, som förbinder Årsta och Stockholms innerstad. De två broarna har tillsammans fyra järnvägsspår. På den västra bron finns även en gång- och cykelbana. Broarna passerar över ögruppen Årsta holmar.
När den nyare västra bron invigdes 2005 användes den initialt främst för norrgående trafik, medan södergående trafik gick på den äldre östra bron. Spåren närmast mitten var då främst avsedda för Stockholms pendeltåg, medan de yttre spåren nyttjades för övrig trafik. Från och med Citybanans driftsättning juli 2017 används den västra bron av tåg som trafikerar Citybanan (pendeltågen, samt ibland även andra tåg t.ex. när getingmidjan är avstängd och något tåg behöver transporteras mellan norra och södra Stockholm) och den östra bron av tåg som passerar Stockholms centralstation (fjärr-, regional- och godståg samt, då Citybanan inte fungerar, tillfälligt även pendeltåg).[1]
Under 1920-talet fanns även långtgående planer på en gatubro ovanpå den dåvarande (östra) Årstabron. Projektet kom dock inte att genomföras, och först 20 år senare uppfördes istället Skanstullsbron som den första gatubron på segelfri höjd över Hammarbyleden.[2]
Östra Årstabron är sedan 1986 ett statligt byggnadsminne.[3]
Historia
[redigera | redigera wikitext]
Den första järnvägsförbindelsen över Årstaviken byggdes 1860 i samband med Västra stambanans sträckning till Södra station. Då uppfördes en låg järnvägsbank med en svängbro över viken. Banken drogs längre västerut över Årstaviken än dagens Årstabroar, ungefär i höjd med nuvarande Liljeholmsbron. Några brofundament från svängbron syns fortfarande intill Liljeholmsbrons södra landfäste.
När Hammarbyleden anlades i mitten på 1920-talet som en bättre farled mellan Mälaren och Saltsjön kunde man inte ha kvar passagen via järnvägsbanken. Den ökande trafiken och hinderliga broöppningar krävde en ny bro och en ny högre Årstabro (nuvarande östra Årstabron) tog över järnvägstrafiken från Västra och Södra stambanan till Stockholm. Årstabron var en del av ett större infrastrukturprojekt som innefattade tre klaffbroar: Liljeholmsbron, Skansbron och Danviksbron samt kanal- och slussbyggen: Hammarby sluss och Danvikskanalen. Projektet avlastade Slussen från fartygstrafik som nu kunde gå via Hammarbyleden och Danvikskanalen och västra stambanan kunde dras på högbro till Stockholms södra station.
Östra Årstabron
[redigera | redigera wikitext]
Den nya sträckningen för västra stambanan över Hammarbykanalen mellan Västberga och Stockholms södra station utstakades i mitten av 1910-talet. Hela sträckan blev 3 600 meter lång, en förkortning med 787 meter jämförd med den gamla vägen över Liljeholmens station (se karta längst ner i artikeln). Förberedelser för broprojektet påbörjades redan under tiden för första världskriget genom fältundersökningar och en internationell tävling utlystes strax efter kriget.
När tävlingstiden var slut den 15 maj 1919 hade 34 förslag kommit in. I prisnämnden satt bland andra arkitekt Ivar Tengbom och väg- och vatteningenjören Per Gullander. Arkitekttävlingens första pris med motto ”Simplicitas” hade lämnats av Maschinenfabrik Augsburg-Nürnberg AG med Sven Markelius och Olof Lundgren som arkitekter och Arcus AB som konstruktör. Andra pris gick till ”Über Land und Wasser” med förslagsställare Brokonstruktionsbyrån Nilsson & Co samt Martin Westerberg som arkitekt och tredje pris var ”Hammarbyleden” som ett antal tunga tyska industrier under ledningen av Friedrich Krupp AG hade lämnat in.[4]
Alla tre förslag hade gemensamt ett antal akveduktliknande korta brospann och ett större fackverksspann över farleden. Efter omfattande diskussioner och omarbetningar av förslaget enligt första priset kunde 1923 ett avtal tecknas mellan intressenterna Statens Järnvägar (SJ) och Stockholms stad, vilket ledde till att arbetena påbörjades samma år.
Östra Årstabron byggdes åren 1923–1929 under överinseende av SJ:s chefsarkitekt Folke Zettervall, bland konstruktörer kan nämnas Ernst Nilsson och Salomon Kasarnowsky, två ingenjörer som senare även konstruerade Tranebergsbron och Västerbron i Stockholm. Sakkunnig var professorn vid KTH Henrik Kreüger och vid brokonstruktionens arkitektoniska formgivning medverkade arkitekten i Byggnadsstyrelsen Cyrillus Johansson. Johansson var alltså inte brons ursprungliga arkitekt utan det var Sven Markelius i samarbete med Olof Lundgren.[5]
Bland entreprenörerna märks Skånska Cementgjuteriet, Kreuger & Toll samt Kockums Mekaniska Verkstad. Som rådgivare i entreprenad- och avtalsfrågor anlitades Axel Björkman (VD för Arcus AB).[6]
Brons 20 valvbågar är gjutna i betong i kombination med ett större, cirka 150 meter långt brospann i stålfackverk söder om Årsta holmar. Grundläggningen av bropelarna under vatten utfördes med hjälp av kassuner som med tryckluft och övertryck kunde hållas täta.[7] Det var första gången som denna metod kom till användning i Sverige. Valvbågarna göts med hjälp av en flyttbar form, vars stomme stöddes på betongkonsoler på bropelarnas sidor. Dessa konsoler (fyra på varje pelarsida) lämnades kvar och syns fortfarande.
Bron var på sin tid Sveriges längsta bro och var ursprungligen tänkt att kunna byggas på med en övre vägbana för fordonstrafik (se avsnitt "Gatubron"). I farleden norr om Årsta holmar dominerar två höga pyloner brons utseende. Detta var inte bara ett estetiskt grepp av arkitekten utan även ett praktiskt; spannet mellan pylonerna kunde från början lyftas upp om passage av höga fartyg blev aktuell.[8] Den 23 februari 1973 medgav Kommunikationsdepartementet att spannet låstes och svetsades fast i nedsänkt läge, eftersom både den mer frekventa användningen av Södertälje kanal (som alternativ färdväg mellan Mälaren och Östersjön) och segelfartygens minskade betydelse hade lett till att spannet under 1960-talet endast lyfts enstaka gånger per år.
Den totala längden är 753 meter och bredden är 9 meter. Segelfri höjd söder om Årsta holmar är 26 meter och segelbar bredd är 75 meter. Innan spannet norr om Årsta holmar svetsades fast var segelfri höjd där 32 meter. Nu är den 21,5 meter med en bredd om 24 meter.[9]
En inskription på södra pylonen lyder:
- DENNA BRO UPPFÖRDES
- UNDER KONUNG GUSTAF Vs REGERING
- 1925 - 1929
Bron invigdes den 23 november 1929 av kung Gustaf V. Kostnaden uppgick till cirka 11 miljoner kronor. Bron klassades 1986 som byggnadsminne och är avbildad på ett frimärke från 1 december 1956.
Renovering
[redigera | redigera wikitext]Fr�n och med 2007 till 2012 genomgick �stra �rstabron en omfattande renovering som utf�rdes p� uppdrag av Trafikverket. Under v�ren 2007 f�rdigst�lldes arbeten med f�rst�rkning av de tv� fundamenten som st�lb�gen �ver farleden mellan �rsta och �rsta holmar vilar p�. Renoveringen syftade framf�r allt till att d�mpa bullret och f�rb�ttra den bristf�lliga dr�neringen som orsakade att regnvatten l�ngsamt br�t ner betongen. Under gamla �rstabrons makadam lades gummimattor som t�tskikt mot betongen. Bland annat f�rst�rktes �ven samtliga 20 betongvalv med ny armering och ny betong och betongvalvens sidor f�rs�gs med ett nytt ytskikt av betong. Arbetena var avslutade i december 2012.[10]
Historiska bilder
[redigera | redigera wikitext]-
Valven gjuts ca 1924 -
S�dra brospannet ca 1925 -
Brons lyftspann ca 1926 -
S�dra brospannet ca 1928 -
Den f�rdiga bron ca 1930 -
Bron avbildad p� katalog 1934
Gatubron
[redigera | redigera wikitext]
Fr�n b�rjan var det planerat att ha en r�rlig klaff ist�llet f�r ett h�j- och s�nkbart spann �ver den norra farleden. Det �ndrades 1925 d� avtalet med Stockholms stad kompletterades p� s� s�tt att j�rnv�gsbron i framtiden kunde p�byggas med en fast v�gbana f�r fordonstrafik. P� stadens bekostnad f�rst�rktes bron s� att den kunde b�ra en j�rnkonstruktion med en fri h�jd av omkring 32 meter �ver vattnet.
Gatubrons j�rn�verbyggnad skulle vila p� bropelarnas sidor vars bredd �kades i form av en hylla p� varje sida och med �verkant cirka 1,5 meter �ver vattenytan.[11] Dessa hyllor �r det enda som syns idag av de utf�rda f�rberedelserna. �verbyggnaden skulle konstrueras av tv� rader nitade pl�tbalkar som huvudreglar samt ett system av tv�r- och l�ngsg�ende reglar som skulle b�ra k�rbanan av armerad betong. Vid fackverksspannet skulle konstruktionen ansluta till spannets huvudbalkar, som hade f�rst�rkts.
�verbyggnadens totala bredd planerades till 16 meter varav k�rbanan utgjorde 11 meter. H�gsta punkten f�r gatuplanet skulle komma att ligga 38,3 meter �ver vattenytan.[11] �r 1924 presenterades �ven en variant med st�dkonstruktion av betong, troligen ritad av Cyrillus Johansson.
Gatubron byggdes aldrig, men fr�gan aktualiserades d� och d�. Ett problem i sammanhanget var att b�gspannet �ver den s�dra farleden begr�nsade en framtida k�rbana till enbart tre k�rf�lt, vilket p� 1960-talet ans�gs vara f�r smalt.
I 1960 �rs trafikledsplan kom planen med en gatubro emellertid igen. Denna g�ng med motorv�gsstandard och placerad direkt v�ster om j�rnv�gsbron. Arbetsnamnet f�r denna v�gf�rbindelse var "Tantoleden" som skulle bli en l�nk mellan Stockholms ringled och det lokala gatun�tet i �rsta och p� S�dermalm.[12]
Nutida bilder
[redigera | redigera wikitext]-
�stra bron, norra spannet -
�stra bron, s�dra spannet -
�stra bron, brof�ste -
Pylon f�r det h�j- och s�nkbara brosegmentet -
Ett fjärrtåg på östra bron -
Ett fjärrtåg på fackverksspannet
Bron i populärkulturen
[redigera | redigera wikitext]I musikgruppen Abbas video "The Day Before You Came" från 1982 förekommer en helikopteråkning längs gamla Årstabron; denna filmsekvens gjorde bron internationellt berömd. I Susanne Biers film Freud flyttar hemifrån finns ett par scener inspelade i den södra pylonen som har ett rum med fönster där en man bosatt sig.[13]
Västra Årstabron
[redigera | redigera wikitext]
Västra Årstabron är den nyare av de två broarna. Bron blev nödvändig eftersom den gamla Årstabron inte längre räckte till för att upprätthålla den allt tätare tågtrafiken till och från Stockholms Central. Man anordnade en internationell arkitekttävling som vanns av den brittiske arkitekten Norman Foster.
Foster ville ha en mycket slank bro, som liksom ett tunt streck avtecknade sig framför den gamla bron. Bron konstruerades av WSP Sverige och det brittiska konsultföretaget Ove Arup & Partners som även medverkade vid formgivningen.[14]
År 2000 började byggnadsarbetet med den nya bron, en betongbro med förspänd armering. Bron konstruerades så slank att ingenjörerna hade svårigheter att få plats med all armering och den dubbelkrökta undersidan av bron ställde timmermän och armerare inför extra utmaningar. Den låga bygghöjden tillät inte heller tyngden av ett konventionellt rälsmontage med slipers och bädd av makadam utan rälerna monterades direkt utan slipers i betongbanan.
Bron är ihålig, här finns en inspektionsgång och diverse försörjningsledningar. Den är 833 meter lång, och dess segelfria höjd är 26 meter. Bropelarna, tio stycken, är grundlagda på berg, delvis 35 meter under vattennivån. Spännvidden mellan pelarna är 78 meter.[15] Brons betong är rödfärgad i en färgton motsvarande falu rödfärg, som Norman Foster tyckte passade bra för en bro i Sverige. Bron öppnades för norrgående tågtrafik 22 maj 2005, och provisoriskt för sydgående trafik 12 juni. Den invigdes 28 augusti 2005 av kung Carl XVI Gustaf.
En liknande inskription som på östra bron finns på västra brons sida på Södermalm. Texten lyder:
- DENNA BRO UPPFÖRDES 2000–2005
- UNDER KONUNG CARL XVI GUSTAFs REGENTTID
Den nya Årstabron har två järnvägsspår, en gång- och cykelbana på västra sidan och en körbana för servicefordon på östra sidan. Bron är 833 meter lång och 19,5 meter bred och har 26 meter segelfri höjd. Byggherre var Banverket och byggentreprenör var Skanska.
Nutida bilder
[redigera | redigera wikitext]-
Västra bron räckesdetalj -
Infästning av rälerna direkt i betongen -
En faluröd bro över faluröda byggnader -
En av brons bropelare i kvällsljus -
Ett pendeltåg på västra bron
Panorama, bron och utsikten
[redigera | redigera wikitext]
Se även
[redigera | redigera wikitext]Referenser
[redigera | redigera wikitext]
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ ”Infrastrukturnyheter: Ny bro leder tågtrafiken rätt in på Citybanan, publicerad 2009-11-24.”. Arkiverad från originalet den 18 november 2015. https://web.archive.org/web/20151118061949/http://www.infrastrukturnyheter.se/2009/11/ny-bro-leder-tagtrafiken-ratt-in-pa-citybanan. Läst 9 november 2012.
- ^ Larsson, Yngve (1977). Mitt liv i Stadshuset – Andra delen: I tjänst hos denna stolta stad (1920–1954). Stockholm: Stockholms kommunalförvaltning. sid. 429 ff. Libris 7751622. ISBN 91-85676-00-4 (Digital version, s. 343–673)
- ^ RAÄ:s bebyggelseregister: Lagskydd.
- ^ Årstabron (1929), s. 12
- ^ Rudberg (1989), s. 24
- ^ Årstabron (1929), s. 35-36
- ^ Årstabron (1929), s. 22
- ^ Olof Hultin; Ola Österling; Michael Perlmutter (2002) [1998]. Guide till Stockholms arkitektur. Stockholm: Arkitektur Förlag. Libris 8465772. ISBN 91 86050‐58‐3
- ^ Sjöfartsverkets sjökort Stockholms Hamn nr 6141, utg 1999
- ^ Trafikverket: Gamla Årstabrons renovering. Arkiverad 14 december 2013 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ [a b] Årstabron (1929), s. 30
- ^ Dufva (1985), s. 209
- ^ Håkan Forsell: Att ställa rum till förfogande, Årstabron (läst 17 juni 2020)
- ^ Phorio: Nya Årstabron in Stockholm.
- ^ Årstabron tuff utmaning för byggare. Husbyggaren, nr 1, februari 2005 Arkiverad 20 augusti 2010 hämtat från the Wayback Machine.
Tryckta källor
[redigera | redigera wikitext]- Dufwa, Arne, red (1985). Trafik, broar, tunnelbanor, gator. Monografier utgivna av Stockholms stad, Stockholms tekniska historia 1. Stockholm: Liber Förlag. Libris 513275. ISBN 91-38-08725-1
- Eva Rudberg (1989). Sven Markelius, arkitekt. Stockholm: Arkitektur Förlag. ISBN 91-86050-22-2
- Statens Järnvägar (1929). Årstabron. Statens Järnvägars presentation av Årstabron
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Årstabroarna.- Artikel ur Tidning för Byggnadskonst 1933 Årstabron, Sveriges största bro, invigd
- Bilder från bygget av nya Årstabron i juni 2004.
| ||||||||
