Hoppa till innehållet

Vatikanstaten

(Omdirigerad från Vatikanstatens historia)

Ej att förväxla med Vatikanen.
Vatikanstaten
Status Civitatis Vaticanae
Stato della Città del Vaticano
Flagga Statsvapen
Nationalsång: Inno e Marcia Pontificale
(Svenska: "Hymn och påvlig marsch")
Vatikanstatens nationalsång, Inno e Marcia Pontificale.

läge
Vatikanstatens läge (grön) i Europa (mörkgrå)
med omgivande regioner (grå).
Detaljkarta över Vatikanstaten
Detaljkarta över Vatikanstaten läge
Detaljkarta över Vatikanstaten
HuvudstadVatikanstaten (en del av Rom, Italien)
Största stad Vatikanstaden (en del av Rom, Italien)
Officiellt språk Italienska[a]
Statsskick Enhetsstatlig
Absolut monarki under ett ecklesiologiskt teokratiskt valrike[b]
 -  Suveränitet Heliga stolen
 -  Suverän/Påve Franciskus
 -  Kardinalstatssekreterare Pietro Parolin
 -  Guvernör Fernando Vérgez Alzaga
Nationalförsamling Påvliga kommissionen
Självständighet från Italien genom Lateranfördraget[8] 
 -  Erkänd 11 februari 1929;
för 95 år sedan
 (1929-02-11) 
Area
 -  Totalt 0,44 km²[3]  (258:e)
 -  Vatten (%) Försumbart
Befolkning
 -  2020 års uppskattning 801[9] (235:e)
 -  2014 års folkräkning 842[10] 
 -  Befolkningstäthet 1,043 inv./km² (12:e)
Valuta Euro (EUR)
Tidszon CET (UTC+1)
 -  Sommartid CEST (UTC+2)
Topografi
 -  Högsta punkt Vatikanträdgårdarna, 78 m ö.h.
Kör på Höger sida[c]
Nationaldag 13 mars
Nationalitetsmärke V
Landskod VA, VAT, 336
Toppdomän .va
Landsnummer +379[d]

Vatikanstaten (latin: Status Civitatis Vaticanae; italienska: Stato della Città del Vaticano[11], i direkt översättning ”Vatikanstadens stat”) är en suverän mikrostat belägen som en enklav i den italienska huvudstaden Rom. Vatikanstaten upprättades 1929 genom Lateranfördraget, vilket gav påven och ledningen för den romersk-katolska kyrkan oberoende efter en mångårig konflikt med Kungariket Italien. Påven har sitt ämbete som kyrkans högste ledare genom att han företräder Heliga stolen, ett internationellt rättssubjekt skilt från Vatikanstaten. Det är genom Heliga stolen som kyrkan upprätthåller diplomatiska relationer med andra stater och internationella organisationer.[12]

Vatikanstatens främsta funktion är att tillförsäkra Heliga stolen ett oberoende så att påven och den romersk-katolska kyrkan inte skall vara beroende av någon annan världslig makt, på det sätt som den varit mellan 1870 och 1929.[13] Befolkningen i Vatikanstaten är runt 800 personer av vilka endast cirka 450 är medborgare.[14] Till b�de yta och befolkning r�r det sig om v�rldens minsta sj�lvst�ndiga stat. Vatikanens namn kommer fr�n Vatikankullen i Rom, och runt dess territorium l�per en mur som �r cirka 3 200 meter l�ng. Vatikanstaden skrevs 1984 in i Unescos v�rldsarvslista.[15]

Karta �ver Vatikanstaten.
Sedan Lateranf�rdraget sl�ts �r detta omr�de Vatikanstatens territorium.

Fram till 1870 var p�ven furste �ver Kyrkostaten som t�ckte en betydande del av den apenninska halv�n, men i samband med Italiens enande inf�rlivades dess territorier i det framv�xande Kungariket Italien. P�ven gick fr�n att ha varit en suver�n furste till att vara beroende av det italienska kungad�met, och f�rklarade sig d� som varande "f�nge i Vatikanen".[16]

Det var f�rst 1929 under Benito Mussolinis period som regeringschef som konflikten kunde �verbryggas genom Lateranf�rdraget.[17] F�rdraget �tergav Heliga stolen kontroll �ver viktiga kyrkobyggnader i Rom, d�r Vatikanen fick bilda en suver�n stadsstat, samt att kyrkor och administrationsbyggnader utanf�r Vatikanens omr�de tillerk�ndes exterritorialitet motsvarande som f�r utl�ndska staters ambassader.[15] Som en f�rsoningsgest f�rdigst�llde Italien ocks� paradgatan Via della Conciliazione som l�per genom Rom till Petersplatsen.

Genom Lateranf�rdraget uppr�ttades ocks� ett konkordat som bland annat gav kyrkan m�jlighet att p�verka Italiens familje- och undervisningslagstiftning, men de flesta av dessa privilegier avskaffades genom ett nytt konkordat 1984.[18][19]

Som h�gste ledare f�r den romersk-katolska kyrkan �r p�ven Vatikanstatens suver�n och h�rskare (italienska: Sovrano dello Stato della Citt� del Vaticano). Som statschef och med absolut monarki som statsskick har p�ven genom den suver�na lagstiftande, verkst�llande och d�mande makten m�jlighet att env�ldigt ingripa i styret, men i praktiken sk�ts statsf�rvaltningens verksamhet l�pande genom P�vliga kommissionen f�r Vatikanstaten som p� egen hand �r lagstiftande f�rsamling. Vatikanstaten �r en av endast n�gra f� stater i v�rlden som inte ens p� pappret (de jure) �r n�gon demokrati.

Kardinal Giuseppe Bertello, som �r ordf�rande f�r P�vliga kommissionen f�r Vatikanstaten, agerar samtidigt regeringschef som ordf�rande i det r�d som ut�var Vatikanstatens guvernorat.[20] Lagstiftningen sker p� italienska och r�ttsakterna kung�rs i Supplemento per le leggi e disposizioni dello Stato della Citt� del Vaticano vilket �r ett supplement till Heliga stolens officiella tidning Acta Apostolicae Sedis. Vatikanstatens funktioner uppr�tth�lls endast p� en miniminiv� f�r att f� staten att fungera, och det �r ist�llet Heliga stolen som utg�r det mer betydelsefulla organet.[13]

Heliga stolen

[redigera | redigera wikitext]
Huvudartikel: Heliga stolen

Heliga stolen (latin: Sancta Sedes, italienska: Santa Sede), som �r skild fr�n Vatikanstaten, har inte n�got eget territorium, men erk�nns �nd� som ett internationellt r�ttssubjekt och har diplomatiska relationer med 176 stater och internationella organisationer som F�renta nationerna och Europeiska unionen.[12] Kurian utg�r Heliga stolens regering och det �r genom denna som p�ven leder kyrkans verksamhet. Den �ldsta instansen i kurian �r Heliga stolens statssekretariat vilket leds av kardinalstatssekreterare Tarcisio Bertone. Statssekretariatet �r indelat i sektionen f�r allm�nna fr�gor som leds av en �rkebiskop med titeln substitut och sektionen f�r internationella relationer som leds av en �rkebiskop med titeln sekreterare f�r relationer med stater. �rkebiskop Dominique Mamberti leder den andra sektionen och �r Heliga stolens utrikesminister. Lagstiftningen f�r Heliga stolen sker till skillnad fr�n Vatikanstaten p� latin, vilket �ven det officiella spr�ket i kurian.[21]

Kyrkan har ungef�r 1,1 miljarder medlemmar v�rlden �ver och som religi�s ledare f�r en sj�ttedel av v�rldens befolkning har p�ven ett betydande inflytande. Johannes Paulus II, som var p�ve mellan 1978 och 2005, var av polsk nationalitet och hade verkat som pr�st bakom j�rnrid�n f�re upph�jelsen, kom tydligt att p�verka den politiska utvecklingen i �steuropa. Han utvecklade �ven f�rbindelser med andra religioner, bland annat diplomatiska relationer med den judiska staten Israel 1994. �r 2005 uts�gs kardinal Joseph Ratzinger till Johannes Paulus eftertr�dare varvid han tog sig namnet Benedictus XVI, och han har ansetts st� sin f�reg�ngare ideologiskt n�ra samt dela dennes konservativa syn p� bland annat aborter och kvinnliga pr�ster. Sedan 2013 �r Franciskus, f�dd som Jorge Mario Bergoglio i Buenos Aires, Argentina, p�ve. Han har kombinerat en traditionell syn p� kyrkan med ett st�rre engagemang i sociala fr�gor och milj�fr�gor.

Peterspenningen som samlas in bland den romersk-katolska kyrkans medlemmar �r en viktig inkomstk�lla f�r Heliga stolen.

Internationella relationer

[redigera | redigera wikitext]

Vatikanstaten uppr�tth�ller visserligen inte p� egen hand n�gra diplomatiska relationer med andra stater och har s�llan n�gra bilaterala relationer med andra stater �n Italien, men genom de mellanstatliga organisationer man deltar i kommer man �nd� i kontakt med andra stater. Samarbetet inom dessa organisationer �r snarast av teknisk natur, med fr�gor som bland annat g�ller kommunikationer och upphovsr�tt.[13] Exempel p� mellanstatliga organ d�r Vatikanstaten deltar:[22]

Inkomsterna till Vatikanstaten kommer fr�n f�rs�ljning av frim�rken, mynt och souvenirer till turister, fr�n avgifter f�r intr�de till Vatikanens museum samt fr�n f�rs�ljning av olika skrifter. Inkomsterna och levnadsstandarden f�r dem som arbetar i Vatikanen �r j�mf�rbara med eller n�got b�ttre �n de som g�ller f�r dem som arbetar i staden Rom.[23]

Vatikanstaten �r inte medlem av den ekonomiska och monet�ra unionen, men tack vare sin valutaunion med Italien bytte man fr�n vatikansk lira till euro samtidigt som eurol�nderna. Genom ett s�rskilt avtal med Europeiska unionen har Vatikanstaten �ven r�tt att pr�gla sina egna euromynt.[24] Euromynten och sedlarna introducerades den 1 januari 2002, men Vatikanstaten ger inte ut egna sedlar. Utf�rdandet av euromynt �r strikt reglerat genom f�rdrag, �ven om ett n�got st�rre antal till�ts ge ut d� det tilltr�der en ny p�ve.[25] Mynten �r dock s�llan i cirkulation d� de k�ps upp av myntsamlare.[26] Fram till antagandet av euro var Vatikanstatens mynt och frim�rken m�rkta med den egna valutan vatikansk lira, vilken var knuten till den italiensk liran.

Den enda fackf�reningen i Vatikanstaten, Associazione Dipendenti Laici Vaticani, bildades 1988.

Vatikanstatens gendarmeri (italienska: Corpo della Gendarmeria dello Stato della Citt� del Vaticano) uppr�ttades 1970 och utg�r Vatikanstatens polisk�r.[27] Schweizergardet (italienska:Guardia Svizzera Pontificia) �r sannolikt den mest k�nda s�kerhetsstyrkan p� Vatikanens omr�de, men den tillh�r inte Vatikanstaten utan Heliga stolen. F�re 1970 d� s�kerhetsstyrkorna reformerades fanns det ytterligare ett antal milit�r- och polisk�rer under Heliga stolen posterade i Vatikanen. Gendarmeriet och Schweizergardet har �ven ett n�ra samarbete med den italienska civila statspolisen (italienska: Polizia di Stato - Ispettorato di pubblica sicurezza presso il Vatican), d� det r�der fri passage f�r allm�nheten mellan Italien och Vatikanstaten vid Petersplatsen. Att bes�ka de delar av Vatikanen som inte �r �ppna f�r allm�nheten fordrar s�rskilt tillst�nd.

Huvudartikel: Kultur i Vatikanstaten

Vatikanstatens sev�rdheter best�r av bland annat Peterskyrkan, Petersplatsen, Sixtinska kapellet, Vatikanmuseerna (inkluderande Stanze di Raffaello), Vatikantr�dg�rdarna, Cortile del Belvedere samt p�vens bostad i Palazzo Apostolico, administrativa byggnader och kurians m�teslokaler. Vatikanen har varit p�vens residens sedan tidigt 1400-tal. I Vatikanen finns det b�de egen television- och radiostation, vilken bland annat s�nder p� svenska. En dagstidning ges ut som heter L'Osservatore Romano, och det finns en nyhetsbyr�. Vatikanstaten har ocks� ett eget postv�sen, och en j�rnv�gsstation.

  • Peterskyrkan
  • Sant'Anna dei Palafrenieri (arkitekturhistoriskt intressant med sin ovala grundplan och ovala kupol; ritad av Vignola)
  • Sant'Egidio
  • Santa Maria della Piet�, Campo Santo Teutonico
  • Santi Martino e Sebastiano degli Svizzeri, schweizergardets egen kyrka
  • San Pellegrino
  • San Salvatore in Terrione
  • Santo Stefano degli Abissini

Anmärkningar

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ Många andra språk används av institutioner som är belägna i stadsstaten, som exempelvis Heliga stolen, Schweizergardet och den Påvliga vetenskapsakademin. Heliga stolen använder latin som officiellt språk, italienska som lagstiftningsspråk och franska som diplomatiskt språk; dessutom så använder Heliga stolens statssekretariat engelska, tyska, italienska, polska, portugisiska och spanska. Schweizergardet, där kommandon oftast ges på tyska, använder också franska och italienska, samt två av de tre officiella schweiziska språken, i sina officiella ceremonier.[1]
  2. ^ ([2][3][4][5][6][7]) Notera att påven är såsom biskopen av Rom ex officio statsöverhuvud.
  3. ^ Besökare och turister får ej köra inuti Vatikanstaten utan specifikt tillstånd, vilket normalt endast beviljas till de som har officiella göromål i Vatikanstaten.
  4. ^ Internationella teleunionen tilldelade koden +379 till Vatikanstaten; ingår i den italienska telefonnumren och använder den italienska landskoden +39 följt av 06 (för Rom) och 698.
  1. ^ ”Solemn oath of the Vatican Swiss guards” (Videofil på Youtube). Vatican News. 6 maj 2014. https://www.youtube.com/watch?v=QTeh9_3VGLQ. Läst 30 mars 2020. 
  2. ^ ”State Departments” (på engelska). Vatikanstatens officiella webbplats. Arkiverad från originalet den 24 maj 2011. https://web.archive.org/web/20110524030947/http://www.vaticanstate.va/EN/State_and_Government/StateDepartments/index.htm. Läst 30 mars 2020. 
  3. ^ [a b] ”Europe :: Holy See (Vatican City)”. The World Factbook. Central Intelligence Agency. Arkiverad från originalet den 7 januari 2019. https://web.archive.org/web/20190107082440/https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/vt.html%20. Läst 30 mars 2020. 
  4. ^ Robbers, Gerhard (2006) (på engelska). Encyclopedia of World Constitutions. Infobase Publishing. sid. 1009. ISBN 978-0-81606078-8. https://books.google.se/books?id=M3A-xgf1yM4C&pg=PA1009&redir_esc=y. Läst 30 mars 2020 
  5. ^ Megoran, Nick (2009) (på engelska) ( PDF). International Encyclopedia of Human Geography. "11". Elsevier. sid. 226. ISBN 978-0-08-044911-1. https://www.staff.ncl.ac.uk/nick.megoran/pdf/theocracy.pdf. Läst 30 mars 2020 
  6. ^ ”Vatikanstaten: Politiskt system”. Utrikespolitiska Institutet. https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/europa/vatikanstaten/politiskt-system/. Läst 30 mars 2020. 
  7. ^ ”Organi dello Stato” (på italienska). Vatikanstatens officiella webbplats. Arkiverad från originalet den 22 maj 2010. https://web.archive.org/web/20100522225439/http://www.vaticanstate.va/IT/Stato_e_Governo/OrganidelloStato/. Läst 30 mars 2020. ”La forma di governo è la monarchia assoluta.” 
  8. ^ ”Lateranfördraget”. Nationalencyklopedin. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/lateranf%C3%B6rdraget. Läst 30 mars 2020. 
  9. ^ ”Vatican City Population 2020”. World Population Review. https://worldpopulationreview.com/countries/vatican-city-population/. Läst 30 mars 2020. 
  10. ^ ”Holy See (Vatican City) - Population”. IndexMundi. https://www.indexmundi.com/g/g.aspx?c=vt&v=21. Läst 30 mars 2020. 
  11. ^ ”Portale Istituzionale”. Stato della Città del Vaticano. http://www.vaticanstate.va/. Läst 14 maj 2010.  (italienska)
  12. ^ [a b] ”Relazioni bilaterali e multilaterali della Santa Sede”. Heliga stolen. http://www.vatican.va/news_services/press/documentazione/documents/corpo-diplomatico_index_it.html. Läst 14 maj 2010.  (italienska)
  13. ^ [a b c] ”Origini e Natura”. Stato della Città del Vaticano. Arkiverad från originalet den 11 april 2010. https://web.archive.org/web/20100411075657/http://www.vaticanstate.va/IT/Stato_e_Governo/NoteGenerali/Origini_e_Natura.htm. Läst 14 maj 2010. ”... le strutture dello Stato Vaticano sono ridotte al minimo indispensabile per il suo funzionamento.”  (italienska)
  14. ^ ”Popolazione”. Stato della Città del Vaticano. Arkiverad från originalet den 8 april 2010. https://web.archive.org/web/20100408214552/http://www.vaticanstate.va/IT/Stato_e_Governo/NoteGenerali/Popolazione.htm. Läst 14 maj 2010.  (italienska)
  15. ^ [a b] ”Extraterritorialità”. Stato della Città del Vaticano. Arkiverad från originalet den 11 januari 2010. https://web.archive.org/web/20100111081503/http://www.vaticanstate.va/IT/Stato_e_Governo/NoteGenerali/Extraterritorialita.htm. Läst 14 maj 2010.  (italienska)
  16. ^ Kertzer, David I. (2004) (på engelska). Prisoner of the Vatican: The Pope's Secret Plot to Capture Rome from the New Italian State. Houghton Mifflin. sid. 3. ISBN 9780618224425. ”When, on September 20, 1870, Italian troops finally broke through Rome's walls and clamied the city as part of the new Italian state, Pius proclamed himself a 'prisoner of the Vatican.'” 
  17. ^ ”Trattato Santa Sede - Stato Italiano”. Stato della Città del Vaticano. Arkiverad från originalet den 12 april 2010. https://web.archive.org/web/20100412171831/http://www.vaticanstate.va/IT/Stato_e_Governo/LegislazioneeNormativa/Leggi_e_Decreti.htm. Läst 14 maj 2010.  (italienska)
  18. ^ Hirsch Ballin, Ernst (2004). ”The Italian Republic”. i Prakke, Kortmann (på engelska). Constitutional law of 15 EU member states. Kleuwer Legal Publishers. sid. 486. ISBN 90 13 01255 8 
  19. ^ L. 25 marzo 1985, n. 121 - Ratifica ed esecuzione dell'accordo, con protocollo addizionale, firmato a Roma il 18 febbraio 1984, che apporta modificazioni al Concordato lateranense dell'11 febbraio 1929, tra la Repubblica italiana e la Santa Sede. Accordo di Villa Madama. Parlamento italiano. Wikisource. (italienska)
  20. ^ ”Presidenza del Governatorato dello S.C.V.”. Stato della Città del Vaticano. Arkiverad från originalet den 14 maj 2010. https://web.archive.org/web/20100514114823/http://www.vaticanstate.va/IT/Stato_e_Governo/StrutturadelGovernatorato/Presidenza/. Läst 14 maj 2010.  (italienska)
  21. ^ ”Regimi Ecclesiae Universae”. Heliga stolen. http://www.vatican.va/holy_father/paul_vi/apost_constitutions/documents/hf_p-vi_apc_19670815_regimini-ecclesiae-universae_it.html. Läst 14 maj 2010. ”La Curia Romana, oltre alla lingua ufficiale latina, può far uso anche delle lingue oggi largamente conosciute.”  (italienska)
  22. ^ ”Partecipazioni ad Organizzazioni Internazionali”. Stato della Città del Vaticano. Arkiverad från originalet den 12 april 2010. https://web.archive.org/web/20100412151133/http://www.vaticanstate.va/IT/Stato_e_Governo/RapportiInternazionali/Partecipazioni_ad_Organizzazioni_Internazionali.htm. Läst 14 maj 2010.  (italienska)
  23. ^ ”Holy See (Vatican City): Economy”. CIA - The World Factbook. Arkiverad från originalet den 7 januari 2019. https://web.archive.org/web/20190107082440/https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/vt.html%20#Econ. Läst 21 augusti 2009.  (engelska)
  24. ^ ”Euromyntens utseende”. Europeiska unionens officiella tidning nr C 373, 28/12/2001 s. 0001 - 0030. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=CELEX:52001XC1228%2804%29:SV:HTML. Läst 13 maj 2010. 
  25. ^ ”Agreements on monetary relations (Monaco, San Marino, the Vatican and Andorra)”. Activities of the European Union: Summaries of legislation. http://europa.eu/legislation_summaries/economic_and_monetary_affairs/institutional_and_economic_framework/l25040_en.htm. Läst 21 augusti 2009. 
  26. ^ ”Benedict Vatican euros set for release”. Catholic News. 21 augusti 2009. Arkiverad från originalet den 5 juli 2008. https://web.archive.org/web/20080705161645/http://www.cathnews.com/news/604/100.php. Läst 21 augusti 2009. 
  27. ^ ”Corpo della Gendarmeria dello Stato della Città del Vaticano”. Stato della Città del Vaticano. Arkiverad från originalet den 28 juni 2010. https://web.archive.org/web/20100628140246/http://www.vaticanstate.va/IT/Stato_e_Governo/StrutturadelGovernatorato/Corpo_della_Gendarmeria.htm. Läst 14 maj 2010.  (italienska)

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]