Kungsladug�rd, G�teborg
| Kungsladugård, nr 24 | |
| Stadsdel | |
 Kungsladugårdsskolan vid Älvsborgsplan. En framträdande byggnad i fonden av Älvsborgsgatan.
| |
| Land | Sverige |
|---|---|
| Kommun | Göteborg |
| Stad (tätort) | Göteborg |
| Stadsområde | Centrum |
| Koordinater | 57°41′15.19″N 11°54′56.84″Ö / 57.6875528°N 11.9157889°Ö |
| Area | 111[1] hektar |
| Statistikkod | primärområde 101, stadsdelsnummer 24 |
Kungsladugård är en stadsdel och ett primärområde i stadsområde Centrum i Göteborgs kommun, beläget i västra Göteborg. Stadsdelen har en areal på 111 hektar.[1]
Stadsdelen består i huvudsak av två delar, de täta kvarteren av landshövdingehus i den norra delen och de öppna trädgårdskvarteren med villor och radhus i den södra delen. Några utmärkande platser är Plaskis (den stora plaskdammen på Älvsborgsplan), Mariaplan som ligger i stadsdelens centrum och Slottsskogskolonin som är ett koloniområde i stadsdelens östra del, närmast Slottsskogen.
Geografi
[redigera | redigera wikitext]
Stadsdelens norra del ligger på ett låglänt område som svagt sluttar uppåt mot söder. Väster om stadsdelen ligger det högre liggande området Sandarna och i öster ligger branterna upp mot Gråberget.
Stadsdelens södra del ligger till största delen i en dal som utgör fortsättningen på det sluttande området från Göta älv i norr. Utmed dalens östra sida ligger Gråberget och Slottsskogen, och utmed dalens västra sida klättrar stadsdelen upp på sidan av en ås vars krön är skogklätt. Åsen skiljer denna del av stadsdelen från den stora Västra kyrkogården. Längst i söder övergår det sakta sluttande området i små kullar där stadsdelen Högsbo tar vid.
Historik
[redigera | redigera wikitext]Stadsdelen fastställdes den 14 juli 1916 av Kungl. Maj:t och bildades av delar ur Majornas första och tredje rotar.[2] och har stadsdelsnummer 24[3] Området har en betydligt äldre historia, som del av Älvsborgs slotts ägor och den gamla förstaden Majorna. Det är efter Älvsborgs Kungsladugård som stadsdelen fått sitt namn, en kungsgård belägen innanför Älvsborgs slott. I väster, nära älven inom nuvarande stadsdelen Majorna, ligger själva gårdsanläggningen. När staden Göteborg byggdes, med start 1621, revs Älvsborgs slott. Kungsladugården och dess marker tillföll då landshövdingen av Älvsborgs län. Kungsladugårdens ägor omfattade områden väster om Göteborg, från Stigbergsliden till Älvsborgs slott och sydost därom. Ett antal hundra hektar innefattande Majorna, Slottsskogen och Änggården.
|
| |
Vänster: karta över Kungsladugård, 1872. Höger: Hans Wilhelm Brandels plan för Kungsladugård, 1876.
| ||
|
| |
Vänster: Lilienbergs plan för Kungsladugård, 1916. Höger: Kungsladugård, 2008.
| ||
Under 1700-talet växte staden, och utanf�r stadsgr�nsen p� kungsladug�rdens marker kom spontan bebyggelse att v�xa fram. I Majorna, l�ngs med Allm�nna v�gen som f�ljer �lven fr�n staden till Klippan, arrenderades tomter ut f�r olika verksamheter och enklare bost�der. Skyddad av landsh�vdingen f�rblev Slottsskogen obebyggd, �ngg�rden �ster d�rom k�ptes ut fr�n kungsladug�rden. Den 24 maj 1716 sk�nkte Karl XII till G�teborgs stad Kungsladug�rds �gor (samt Gamla Varvet och Gamla �lvsborgs backe), mot att staden till sitt f�rsvar skulle anskaffa 3 stycken skepp och 60 stycken kanoner.[4]
1868 inf�rlivades kungsladug�rdens mark i G�teborgs stad och bildade Carl Johans f�rsamling och 1876 uppr�ttades en stadsplan som dock ej genomf�rdes. Fram till 1900-talets b�rjan blev omr�det d�rf�r en obebyggd jordbruksmark under "Kungsladug�rden".
Stadsplanen f�r stadsdelen lades fast 1916 av Albert Lilienberg. Planen omfattade de d� obebyggda �ngarna s�der om Klippan som tillh�rt �lvsborgs kungsladug�rd. G�teborg var vid den h�r tiden i stort behov av ordentliga arbetarbost�der och den nya stadsdelen blev en forts�ttning p� arbetarstadsdelen Majorna som str�ckte sig l�ngs �lven fram till Klippan. Planen avs�g att f� fram en v�lordnad stadsdel men syftade �ven till att f� fram variation. Stora kvarter av landsh�vdingehus med ljusa g�rdar uppf�rdes mellan 1917 och 1935 fr�n Majorna i norr, och s�derut. Gatorna best�r av omv�xlande breda esplanader, kr�kta sm�gator och m�nga mindre platsbildningar (turbinplatser). S�der om stadskvarteren byggdes samtidigt ett egnahemsomr�de.
Fyra milj�er inom stadsdelen, som beh�llit den ursprungliga bebyggelsen, anses vara av kulturhistoriskt riksintresse till stor del p� grund av den enhetligt utf�rda stadsplanen. De fyra �r: Landsh�vdingehusen (milj�n omfattar ett 30-tal kvarter med landsh�vdingehus, skola med mera, mellan Karl Johansgatan och St�th�llaregatan), Kungsladug�rdskolonin (milj�n omfattar en grupp kolonitr�dg�rdar med stugor), Kungsladug�rds egnahem (milj�n omfattar radhus, parhus och villor samt enstaka stiftelsehus i syd�stra delen) samt bostadshus vid Svaleboplatsen (milj�n omfattar ett 20-tal flerbostadshus norr om H�gsboleden).
Silverk�llan
[redigera | redigera wikitext]Silverk�llan var en stadsbrunn i kvarteret Bolm�rten vid Bruksgatan i Kungsladug�rd. K�llan l�g i den nordv�stra delen av det nuvarande omr�det f�r sp�rvagnshallarna, och lades igen i b�rjan av 1880-talet n�r hallarna vid �lvsborgsgatan uppf�rdes och Bruksgatan lades ut. Det var egentligen tv� k�llor bredvid varandra, d�r den ena troligen kallades f�r Guldk�llan. B�da k�llorna var stadsbrunnar �t �lvsborgs stad. P� platsen vid Silverk�llan l�g ett gammalt tr�hus med samma namn, vilket revs d� vagnhallarna skulle uppf�ras. Innan stadens vattenledning dragits dit ut, var k�llan ett av de b�sta h�mtningsst�llena i Majorna. Vattnet uppges ha varit v�lsmakande och n�stan kristallklart.
Under torra somrar anlitades k�llan av folk l�ngv�ga ifr�n, men den tycks trots det aldrig ha sinat. Man h�mtade vattnet i sp�nner, som bars i ok �ver axlarna. Det fanns �ven professionella "vattum�n" p� den tiden, personer som mot betalning h�mtade vatten till hush�llen. Det vanliga priset var sex styver f�r varje 'v�nda', allts� h�mtning med tv� fyllda sp�nner. Silverk�llan �verbyggdes senare av bruks�garen David Carnegie med ett k�llhus av r�tt tegel. Det var d� en tid p� modet att promenera dit ut och dricka brunn, trots att k�llan bevisligen inte hade n�gra speciellt h�lsobringande effekter.[5][6][7][8]
Kvarter
[redigera | redigera wikitext]
Kungsladug�rd omfattade 1923 av f�ljande kvarter: N:o 1 Bl�klinten, N:o 2 R�dklinten, N:o 3 Styvmorsviolen[9], N:o 4 Gullkragen, N:o 5 Bl�klockan, N:o 6 Linn�an, N:o 7 Vintergr�nan, N:o 8 H�sthoven, N:o 9 Kattfoten, N:o 10 Maskrosen, N:o 11 Pr�stkragen, N:o 12 Kungsljuset, N:o 13 Fingerblomman, N:o 14 Bolm�rten, N:o 15 �renprisen, N:o 16 �gontr�sten, N:o 17 H�skallran, N:o 18 Gullvivan, N:o 19 Majvivan, N:o 20 Duvkullan, N:o 21 Sval�rten, N:o 22 Snarreven, N:o 23 Sm�rbollen, N:o 24 Sm�rblomman, N:o 25 Stenbrackan, N:o 26 Kattosten, N:o 27 Kabbelekan, N:o 28 Blodn�van, N:o 29 Besks�tan, N:o 30 K�rleks�rten, N:o 31 Konvaljen, N:o 32 V�rl�ken, N:o 33 Stormhatten, N:o 34 Sv�rdsliljan, N:o 35 Daggk�pan, N:o 36 R�dkl�vern, N:o 37 Gullpudran, N:o 39 Misteln, N:o 40 Renfanan, N:o 41 Gullriset, N:o 42 Mal�rten, N:o 43 Vitkl�vern, N:o 44 Blomvassen, N:o 45 Vattenkl�vern, N:o 46 Murgr�nan, N:o 47 S�rl�kan, N:o 48 Tj�rblomman, N:o 49 G�ksk�llan, N:o 50 Bl�sippan, N:o 51 Vitsippan, N:o 52 Porsen, N:o 53 Fj�llsippan, N:o 54 Nattviolen, N:o 55 Solv�ndan, N:o 56 Takl�ken, N:o 57 K�ringtanden, N:o 58 Riddarsporren, N:o 59 Andmaten, N:o 60 Ljungen,[10] N:o 61 Klockljungen, N:o 62 Getporsen, N:o 63 Fackelblomstret, N:o 64 N�ckrosen, N:o 65 H�stsvansen, N:o 66 S�ltingen, N:o 67 Kardborren, N:o 68 Ormbunken, N:o 69 Troll�rten, N:o 70 Stens�tan, N:o 71 Alprosen, N:o 72 V�tterosen, N:o 73 �ngsullen[11]
Efter stora f�r�ndringar 1923 av stadsplanen (nya gator och nya hus som delat upp kvarter) har flera nya kvarter tillkommit och en del har utg�tt. Nya kvarter efter 1923 �r:
N:o 74 Harsyran, N:o 75 R�dplistern[9], N:o 78 Jordrevan, N:o 79 �kermyntan, N:o 80 S�tblomstret, N:o 81 Mandelblomman, N:o 82 �kervindan, N:o 83 G�s�rten, N:o 84 Backtimjan, N:o 85 Bl�b�rsriset, N:o 86 Lingonriset, N:o 87 K�rrspiran[12], N:o 88 �ngskrassen, N:o 89 S�tv�pplingen, N:o 90 �ngssvingeln, N:o 91 Draktimjan, N:o 92 Dun�rten, N:o 93 Finger�rten, N:o 94 Fj�llrosen, N:o 95 Myrliljan, N:o 96 Tall�rten, N:o 97 Vitm�ran, N:o 98 Gulm�ran.
Kvartersbeskrivning
[redigera | redigera wikitext]- 1:a kvarteret Bl�klinten, omges av Jaegerdorffsplatsen, Kustroddaregatan, Birgittagatan och Karl Johansgatan. Det best�r av tre byggnader med olika form och storlek. Tv� fick bygglov 1917, och 1930 tillkom huset mot Jaegerdorffsplatsen. Arkitekterna var; Karl Severin Hansson (1917-18) samt H. Larsson och Gunnar L. Peterson (1930-31).
- 2:a kvarteret Rödklinten, Omges av Slottsskogsgatan, Carnegiegatan, Birgittagatan och Kustroddaregatan. Kvarteret innehåller tre hästskoformade hus, Uppförda i början på 1930-talet. På 1970-talet genomfördes en större ombyggnad. Arkitekter var Birger Johansson och Ernst Jämfelt (1932) samt Gotthard Gillermo och H. Larsson (1933).[13]
- 3:e kvarteret Styvmorsviolen, omges av Slottsskogsgatan, Hägergatan, Birgittagatan och Carnegiegatan.
Broströmska stiftelsen - en byggnad med bostadssocial inriktning
[redigera | redigera wikitext]
Inom stadsdelen finns sedan 3 mars 2017 ett byggnadsminne. Det är Broströmska stiftelsen, vars byggnader uppfördes 1924. Husen och dess kvarter är infogade i den stadsplan över Kungsladugård, som Albert Lilienberg utarbetade 1911–1915 (fastställd av Kungl. Maj:t den 14 juli 1916). Husen är ritade av arkitekten Andrew Persson. Byggnaderna uppfördes i stiftelsens regi efter en donation av arvingarna till Axel och Mathilda Broström. Stiftelsen angav en tydlig social inriktning för bostadsbyggandet. Det finns ännu hyresgäster i fastigheten med anknytning till sjöfarten. Byggnaderna inrymmer drygt 100 lägenheter fördelade på 1-3 rum och kök. I bottenplanet finns några lokaler för andra verksamheter. Lägenheterna var avsedda för anställda – eller deras änkor – inom sjöfarten, vid Göteborgs hamn, Göteborgs tullverk eller inom järnväg, post-, telegraf- eller kommunalförvaltning.
Dalheimers hus
[redigera | redigera wikitext]Strax nordost om Kungsladugård, mellan Gråberget och Slottsskogsgatan i stadsdelen Majornas 1:a rote, byggdes 1974 Dalheimers hus efter att godsägaren Fritz Potenz Dalheimer 1922 gett en donation för "att bereda hem för blinda, vanföra eller eljest lytta människors vård företrädesvis från lärare- eller lägre tjänstemannaklassen".[14] Huset består av sex våningar och används som korttidsboende, med daglig verksamhet och friskvårdscenter.
Samhällsliv och kultur
[redigera | redigera wikitext]
Plaskis
[redigera | redigera wikitext]Plaskis, som ursprungligen hette älvsborgsdammen, är en stor plaskdamm på Älvsborgsplan, anlagd 1930-1931[källa behövs] för medel ur Charles Felix Lindbergs fond. Dammen är sommartid en populär badplats för barnfamiljer och har under vår och höst, då den är torrlagd, varit en lika populär yta för skatare, inlineåkare och liknande.
Utbildning
[redigera | redigera wikitext]Kungsladugårdsskolan, vid Birger Jarlsgatan, stod klar 1932 efter ritningar av arkitekt Ragnar Ossian Swensson (1882-1959).[15]
Offentlig konst i stadsdelen Kungsladugård
[redigera | redigera wikitext]I stadsdelen finns tre skulpturer:
- Statyn Ung man i tidstypisk 1940-talsstil föreställande en ung naken man i nästan naturlig storlek. Statyn står i slutet av Ståthållaregatans allé, framför ett tidstypiskt hyreshus.
- Skulpturen Vårdträdet i form av ett flera meter högt kastanjeträd i brons med rinnande vatten som del av verket. Skulpturen står på planen framför Dalheimers hus i nordöstra delen av stadsdelen, mellan Slottsskogsgatan och Gråberget. Konstnär är Lars Stocks och skulpturen placerades 1991.
- Skulpturen Boll i modern 2000-talsstil i form av en himmelsblå sfär av rostfritt stål med runda polerade partier. Skulpturen står mellan plaskdammen på Älvsborgsplan och Kungsladugårdsskolan, och färgen på skulpturen återfinns i färgen på dammens botten. Konstnär är Berit Lindfeldt och skulpturen placerades i maj 2007.
Seminariet för huslig utbildning, vid Birger Jarlsgatan 5, invigdes 1970 och är ritad av arkitekt Sven Brolid. Ombyggt till studentboendet Birger Jarl.
Nyckeltal
[redigera | redigera wikitext]
Nyckeltalen redovisar statistik som beskriver Göteborg och dess 96 delområden, primärområden, per den 31 december och kan användas för att jämföra de olika områdena. Nedan redovisas uppgifter för primärområdet och jämförelse görs mot uppgifterna för hela kommunen.
| Kungsladugård | Hela Göteborg | |
|---|---|---|
| Folkmängd | 10 985 | 587 549 |
| Befolkningsförändring 2020–2021 | -154 | +4 493 |
| Andel födda i utlandet | 15,2 % | 28,3 % |
| Andel utrikes födda eller med två utrikes födda föräldrar | 19,1 % | 38,1 % |
| Medelinkomst | 313 100 kr | 332 400 kr |
| Arbetslöshet | 6,2 % | 6,6 % |
| Antal ersatta dagar från F-kassan per person (16-64 år) | 26,1 | 19,5 |
| Andel med eftergymnasial utbildning (minst 3 år) | 46,1 % | 37,9 % |
| Andel bostäder före 1941 | 65,5 % | |
| Andel bostäder i allmännyttan | 60,1 % | 25,9 % |
| Antal färdigställda bostäder 2021 | 0 | |
| Andel bostäder i småhus | 7,1 % | 18,3 % |
Stadsområdes- och stadsdelsnämndstillhörighet
[redigera | redigera wikitext]Primärområdet tillhörde fram till årsskiftet 2020/2021 stadsdelsnämndsområdet Majorna-Linné och ingår sedan den 1 januari 2021 i stadsområde Centrum.[17]
Se även
[redigera | redigera wikitext]- Mariebergs församling
- Stadsdelar i Göteborgs kommun
- Stadsplanering i Göteborg
- Stadsplanering i Sverige
Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] Statistisk årsbok Göteborg 1981, Göteborgs Stadskontor 1982, s. 36
- ^ Gällande stadsplan med nr II-558. SBK arkiv.
- ^ Statistisk Årsbok för Göteborg 1923, red. Werner Göransson, Göteborgs stads statistiska kontor 1923, s. 5
- ^ Kronologiska anteckningar om viktiga händelser i Göteborg 1619-1982, Ralf Scander m.fl 1982 s. 15
- ^ Gamla majpojkars förbunds skriftserie XII, red. A Rosén, Karl Österström, Bertil Hellekant, Gamla majpojkar, Göteborg 1968, s. 98f
- ^ Göteborgs gatunamn, Carl Sigfrid Lindstam, Göteborgs Kommuns Namnberedning, Göteborg 1986 ISBN 91-7810-577-3, s. 255
- ^ Stadsbildningar och stadsplaner i Götaälvs mynningsområde: Från äldsta tider till omkring adertonhundra, Göteborgs Jubileumspublikationer, del VII, Albert Lilienberg, Göteborgs Litografiska AB 1928, s. 65f
- ^ Svenska stadsmonografier : Göteborg, amanuens Otto Thulin & stadsbibliotekarie Paul Harnesk, Religion & Kultur, Göteborg 1948, s. 26
- ^ [a b] Arbetartidningen, 16 september 1936, sid. 3
- ^ Förteckning över av magistraten den 15 juni 1923 fastställda beteckningar å byggnadskvarter och tomter inom Göteborgs stad.. Göteborg: Lindgren & söner. 1923. Libris 1472782, s. 10f
- ^ Karta över Göteborg i 20 blad, skala 1:4 000 ; Kungsladugård; Blad N:o 44, upprättad år 1923 av Arvid Södergren
- ^ http://search.arkivnamnden.org/repository/gbg_kk/GBG_KK_1953.pdf Arkiverad 22 december 2017 hämtat från the Wayback Machine. Göteborgs kommunalkalender 1953, sid. 50
- ^ Kungsladugård : miljöprogram, [Serie: Stadsbygget, 99-1794905-4], Maria Lundgren och Marie Anzelius-Karlsson, Stadsbyggnadskontoret, Göteborg 1994 ISBN 91-971397-5-0, s. 64ff
- ^ Göteborgs kommunalkalender (1978), Göteborgs stadskansli, s 359
- ^ Schönbeck, Gun (2012). Göteborg genom ritningar 2 Byggande under 1900-talet. Skrifter utgivna av Arkivnämnden för Västra Götalandsregionen och Göteborgs stad, 1404-658X ; 12. Göteborg: Regionarkivet (RA. sid. 36-39. Libris 13498447. ISBN 9789197940214
- ^ Göteborgsbladet 2022: SO2 Centrum. Statistik och Analys, Göteborgs stadsledningskontor.
- ^ ”Områdesindelningar”. Statistik och analys. Göteborgs stad. https://goteborg.se/wps/portal/enhetssida/statistik-och-analys/geografi/omradesindelningar. Läst 1 januari 2021.
Tryckta källor
[redigera | redigera wikitext]- Kungsladugård : en arkitekturguide, Åsa Walldén, Chalmers Tekniska Högskola & stadsdelsnämnden Majorna, Göteborg 1992 ISSN 0281-2215
- Kulturhistoriskt värdefull bebyggelse i Göteborg: Ett program för bevarande, [del I], red. Gudrun Lönnroth, utgiven av Göteborgs Stadsbyggnadskontor 1999 ISBN 91-89088-04-2 s. 304ff
Vidare läsning
[redigera | redigera wikitext]- 100 utmärkta hus i Göteborg.. [Arkitekten och staden] ; [3]. Göteborg: Manne Ekman & Margareta Rydbo, Göteborgs stadsmuseum i samarbete med Göteborgs-posten. 2001. sid. 196-197. Libris 8379794. ISBN 91-85488-54-2
- Bjur, Hans; Engström Krister (2018). Lilienbergs stad: Göteborg 1900-1930 (Första upplagan). Stockholm: Balkong. sid. 148–163. Libris 20872931. ISBN 978-91-87553-23-3
- Erenstedt Roy, Lindgren Gunnar, red (1994). Eget hem i Kungsladugård: jubileumsskrift med anledning av Kungsladugårds Egnahemsförenings 70-årsjubileum. Göteborg: Kungsladugårds Egnahemsförening. Libris 7450020. ISBN 91-630-2596-5
- Göteborg förr och nu: Göteborgs hembygdsförbunds skriftserie. 6. Göteborg: Göteborgs hembygdsförbund. 1970. sid. 154-159. Libris 3684058, "Kungsladugårds egnahem – En villastad i klassisk stil", artikel av Ingmar Hasselgréen Mannerstierna.
- Slätte, Örjan (2012). ”Nödbostäder i Majorna och Kungsladugård”. Göteborg förr och nu 2012,: sid. 91-114 : ill.. 0348-2189. ISSN 0348-2189. Libris 13839013
- Sylvan Larsson, Gunnel. ”Älvsborgs Kungsladugård”. Göteborg förr och nu (Göteborg : Göteborgs hembygdsförbund) 1962 (2): 5-[32] : ill.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Kungsladugård.
| |||||||
