Höger- och vänstertrafik

  K�r p� h�ger sida

  K�r p� v�nster sida

  K�r p� h�ger sida

  K�r p� v�nster sida

I Europa �r det mest h�gertrafik. Endast Storbritannien, Irland, Cypern och Malta har v�nstertrafik, och de saknar landgr�ns med l�nder som har h�gertrafik.

Motorv�g vid Xylotymbou p� Cypern med v�nstertrafik. Cypern �r ett av de l�nder som har v�nstertrafik idag.

Skylt om byte fr�n v�nster- till h�gertrafik vid gr�nsen mellan Laos och Thailand.

Svensknorska gr�nsen 1934.

H�ger- och v�nstertrafik �r de konventioner som inneb�r att fordon ska framf�ras p� en viss sida av v�gen, h�ger eller v�nster sida, beroende p� i vilket geografiskt omr�de och i vilket trafiksystem man befinner sig. I m�nga trafiksystem �r dessa konventioner n�dv�ndiga f�r att m�tande fordon inte ska kollidera med varandra. R�knat per v�gl�ngd har 28 procent v�nstertrafik, medan man h�ller till h�ger p� 72 procent.

Ursprungligen k�rdes fordonen till st�rsta delen p� v�nster sida. Till sj�ss och l�ngs j�rnv�gar finns liknande regler.

Historia

Tidig trafik

F�r l�nge sedan fanns inga regler om h�ger/v�nstertrafik, d�remot fanns praxis, eftersom det var praktiskt om �tminstone alla h�stekipage (eller oxar, �snor etc) m�ttes p� ett visst s�tt.

1998 hittade arkeologer en v�lbevarad v�g som ledde till ett romerskt stenbrott. Sp�ren i v�gen var djupare p� ena sidan av v�gen �n p� den andra. D� man antog att k�rrorna k�rts tomma till stenbrottet och l�mnat det fyllda med tung sten, drog arkeologerna slutsatsen att romarna, �tminstone p� det h�r st�llet, till�mpat v�nstertrafik. Den ursprungliga v�nstertrafiken skulle kunna f�rklaras med att merparten av m�nniskor �r h�gerh�nta. N�r ryttare och kuskar m�tte varandra p� v�garna, h�ll de t�mmarna med v�nster hand och kunde anv�nda h�gerhanden till att h�lsa p� den m�tande, alternativt f�rsvara sig med sv�rd i h�gerhanden.

1700- och 1800-talet

I slutet av 1700-talet b�rjade ett skifte mot h�gertrafik att �ga rum i en del l�nder, bland annat i USA d�r kuskar b�rjat k�ra st�rre fraktvagnar dragna av h�stspann. Det fanns inget f�rars�te, s� kusken satt p� den bakre, v�nstra h�sten, s� han kunde sk�ta piskan med h�gerhanden. Det f�ll sig d� naturligt att k�ra p� den h�gra sidan av v�gen, d� kusken kunde h�lla uppsikt �ver hjulen p� m�tande ekipage. Det skedde ocks� en lag�ndring i Frankrike efter franska revolutionen, d�r man �ndrade m�nga regler. Under Napoleons styre spred sig h�gertrafiken till fler l�nder. Sverige, Portugal samt �sterrikiska kejsard�met som till skillnad fr�n �vriga tyska stater aldrig er�vrades av Napoleon, hade v�nstertrafik.

Britterna h�ll sig � andra sidan till v�nster, enligt en v�gtrafiklag antagen 1776. De hade mindre vagnar och kusken satt p� vagnen, ofta p� h�gra �nden av f�rars�tet, s� att han kunde anv�nda h�gerhanden f�r att sk�ta den l�nga piskan utan att riskera att sn�rja in den i lasten bakom sig. Han h�ll till v�nster f�r att det gav b�st uppsikt �ver m�tande trafik. Omr�den som uppgick i Brittiska imperiet tog �ver bruket med v�nstertrafiken, med vissa undantag. I Kanada k�rde man p� v�nster sida, men bytte s� sm�ningom till h�ger sida f�r att underl�tta gr�nspasseringar mot USA.

N�r brittisk j�rnv�gstrafik b�rjade byggas ut p� 1830-talet, var det �ven d�r i regel v�nstertrafik som g�llde.

1900-talet

Tidiga motordrivna fordon hade f�rars�tet placerat i mitten (smala fordon på grund av smala vägar och det ansågs att personen som körde skulle ha utrymme. Hos hästekipage var det så för att kusken skulle ha utrymme att hantera tömmar och piska mm). Senare blev bilarna bredare och föraren sattes på ena sidan för att ge plats åt en passagerare. Vissa biltillverkare valde att placera förarsätet mot mitten av vägen, medan andra valde att montera förarsätet på sidan som vette mot vägkanten, för att undvika skador från trottoarer, rännstenar, väggar och andra hinder. Slutligen blev det förra alternativet det förhärskande. I Sverige hade man däremot ratten mot vägkanten, till vänster, mest för att Sverige var inringat av länder där samma praxis tillämpades och man importerade under mellankrigstiden bilar från USA och Tyskland och andra länder med högertrafik. I USA har det i princip aldrig tillverkats bilar med ratten på höger sida.

I Europa bytte många länder från vänster- till högertrafik i en långsam men stadig takt under 1900-talet. Portugal skiftade 1928. Österrike och Tjeckoslovakien bytte när de ockuperades av Nazityskland i slutet av 1930-talet och Ungern följde efter. Kanalöarna bytte tillbaka till vänstertrafik efter krigets tyska ockupation med högertrafik. Sverige genomförde Dagen H den 3 september 1967 och Island på H-dagurinn den 26 maj 1968. Därefter är det i Europa endast Storbritannien, Irland, Kanalöarna, Isle of Man och Malta som kör på vänster sida av vägen. Även Cypern (alla delar av ön, oavsett brittiskt, cypriotiskt eller nordcypriotiskt styre) kör till vänster. Av praktiska skäl körs sedan 1929 på höger sida i den brittiska besittningen Gibraltar, där den enda landförbindelsen är med högertrafiklandet Spanien.

2000-talet

Den 7 september 2009 övergick ögruppen Samoa till vänstertrafik. Beslutet genomfördes för att bättre anpassa sig till Australien och Nya Zeeland, där 170000 utflyttade samoaner bor. Det är på Samoa billigare att importera australiensiska eller nyzeeländska bilar än bilar från högertrafikländer som USA.

Vänster eller höger

Vänster- eller högertrafik i ett land beror numera ofta på vilken standard grannländerna kör efter. Många länder runt Indiska oceanen kör till vänster, medan Europa, Nord- och Sydamerika är nästan helt högertrafikerande. Många eller de flesta länder som har kvar vänstertrafik har tidigare varit del av Brittiska imperiet.

Vänstertrafik

I Europa finns idag vänstertrafik enbart i Storbritannien (dock inte i Gibraltar där man har högertrafik för att underlätta in- och utfarten till Spanien), Irland, Malta och Cypern, samtliga utan fast vägförbindelse med högertrafikländer. Det finns bilfärjor, så ganska många bilar och bilister tar sig mellan systemen. I Istanbul kör busslinjen Metrobüs i vänstertrafik på de delar där den har en egen reserverad körbana, detta för att kunna använda mittplattformar med vanliga bussar som har dörrarna på höger sida.

Utanför Europa förekommer vänstertrafik i större utsträckning (bland annat samväldesländerna). Man kan säga att de flesta länder som har kust mot Indiska oceanen har vänstertrafik. I Asien är det vänstertrafik i Bangladesh, Bhutan, Brunei, Hongkong, Indien, Indonesien, Japan, Macao, Malaysia, Maldiverna, Nepal, Pakistan, Singapore, Sri Lanka, Thailand och Östtimor. I Japan antogs vänstertrafik efter att brittiska ingenjörer konstruerat landets första järnväg enligt vänstertrafik.

I Afrika med omgivande öar är det vänstertrafik i Botswana, Kenya, Lesotho, Malawi, Mauritius, Moçambique, Namibia, St. Helena, Seychellerna, Swaziland, Sydafrika, Tanzania, Uganda, Zambia och Zimbabwe.

Australien och Nya Zeeland har också vänstertrafik liksom även ett antal länder i Stilla Havet. Samoa i Stilla havet hade högertrafik fram till den 6 september 2009.

En del länder i Karibien samt Surinam och Falklandsöarna i Sydamerika har också vänstertrafik.

Fram till den 3 september 1967 klockan 4:49 lokal tid hade även Sverige vänstertrafik före högertrafikomläggningen. Klockan 4:50 var det körförbud och man skulle sedan köra över till lämplig plats på vägens högra sida. Om man befann sig på motorväg skulle man följa polisens anvisningar. Klockan 5:00 startade högertrafik i Sverige.

Högertrafik

Högertrafik är benämningen på den typ av trafiksystem där trafikanterna normalt håller sig till höger sida på vägen. Högertrafik är vanligast i världen idag.

Högertrafik i Sverige

I Sverige fanns sedan 1718 en kunglig förordning att postvagnar skulle hålla till höger vid möte på väg. Denna förordning ändrades av okänd orsak 1734 varvid vänstertrafik fastställdes.

Förordningen upphörde att gälla 1868, och fram till 1916 – då vänstertrafik åter fastställdes i en förordning – gällde praxis vilket innebar vänstertrafik av hävd.

Från 1931 skedde återkommande parlamentariska diskussioner, ofta via propositioner, att lägga om till högertrafik för att harmonisera Sverige med de omgivande länderna. 1955 genomfördes en folkomröstning, där en majoritet av de röstande var emot en övergång till högertrafik. Frågan återkom dock, och 1963 överlämnade regeringen en ny proposition om övergång till högertrafik. Riksdagen godkände denna gång propositionen, och högertrafik infördes den 3 september 1967.

Andra former av trafik

J�rnv�gstrafik

  T�gen k�r p� h�ger sida

  T�gen k�r p� v�nster sida

Brittiska �arna, Sverige, Frankrike, Italien, Portugal och Schweiz med flera har v�nstertrafik p� j�rnv�garna. Island, Andorra, Cypern och Malta saknar j�rnv�gar.

�ven p� j�rnv�g varierar det mellan l�nder. B�de h�gertrafik och v�nstertrafik �r vanligt i Europa. Somliga statsj�rnv�gar har varken h�ger- eller v�nstertrafik i egentlig betydelse. I Sverige r�der v�nstertrafik inom j�rnv�gstrafik p� dubbelsp�r. I Malm� �verg�r den sp�rbundna trafiken (genom en bro norr om Malm� f�r att byta sida) till h�ger sida inf�r �verfarten mot Danmark som har h�gertrafik. I S�dert�lje k�r t�gen i h�gertrafik mellan S�dert�lje hamn och S�dert�lje centrum f�r att pendelt�gen mot Stockholm ska slippa byta sp�r n�r de byter k�rriktning i S�dert�lje hamn. I Europa �r det v�nstertrafik i Belgien, Frankrike (utom Alsace och norra Lorraine), Irland, Italien, Monaco, Portugal, Slovenien, Spanien, Schweiz, Sverige och Storbritannien. I Asien har Kina (inklusive Hongkong), Taiwan, Indien, Israel, Japan, Malaysia, Myanmar, Pakistan, Filippinerna, Singapore och Sri Lanka v�nstertrafik p� j�rnv�g, i Afrika Sydafrika och Zimbabwe, i Sydamerika Argentina, Brasilien och Chile. Likas� liksom har Australien och Nya Zeeland v�nstertrafik p� sina j�rnv�gar.

Bland andra Danmark, Estland, Finland, Kroatien, Lettland, Litauen, Polen, Nederl�nderna, Norge, Ryssland, Slovakien, Tjeckien, Tyskland, Ukraina och Ungern har h�gertrafik, liksom USA och Kanada.

�sterrike k�r i huvudsak h�gertrafik. Tidigare var det en �st-v�stlig uppdelning med v�nstertrafik i �stra �sterrike och h�gertrafik i v�ster, men man har under �rtionden �ndrat och f�rberett med b�da m�jligheter. 2012 gjordes ett byte av sida i huvuddelen av �stra �sterrike n�r en ny tunnel togs i bruk. Frankrike har h�gertrafik i Alsace och norra Lorraine p� grund av att omr�det var tyskt till 1918 och broar f�r att byta sida byggdes d�.

T�g �r (till skillnad fr�n v�gfordon) styrda av en trafikledning som kan g�ra avkall p� reglerna vid behov. Dubbelsp�riga j�rnv�gar kan ha trafik i b�da riktningar eller i samma riktning p� b�da sp�ren, varf�r det uppst�r en st�rre flexibilitet i trafikfl�det. Detta medger s�v�l m�ten som omk�rningar ute p� linjen. H�rt trafikerade dubbelsp�r f�r f�lja regeln striktare. P� m�tessp�r p� enkelsp�riga banor k�r man snarare s� att t�g som inte ska stanna f�r anv�nda raksp�ret i v�xlarna. D�r kan det allts� vara vilket som helst.

Sp�rv�g

Sp�rvagnar k�r mestadels p� samma sida som �vrig v�gtrafik i respektive land.

De �vergick i Sverige fr�n v�nster till h�ger i samband med h�gertrafikoml�ggningen 1967. I G�teborg och Norrk�ping gjordes en oml�ggning av trafiken medan Stockholm och fler st�der besl�t att helt avskaffa sp�rvagnstrafiken. En avvikelse �r l�ngs fyra kilometer p� Angeredsbanan fr�n Hj�llbo till Angereds Centrum. Detta gjordes f�r att kunna anv�nda mittplattformar och d�rmed en enda rulltrappa i Hammarkullen, liksom f�r att banan var t�nkt som tunnelbana som enligt regler har v�nstertrafik. De f�rsta �ren d� Angeredsbanan var i bruk hade hela denna bana v�nstertrafik. Den var d� n�gorlunda isolerad fr�n �vriga sp�rv�gsn�tet och inte inblandad i �vrig trafik. Den hade konsekvent mittplattformar p� h�llplatserna. J. Sigfrid Edstr�ms gata har ocks� v�nstertrafik, detta f�r att Vagnhallen G�rda �r byggd f�r v�nstertrafik. J. Sigfrids Edstr�ms gata har i egentlig mening blandad trafik med bilar och sp�rvagnar, men det �r endast Sp�rv�gen, Sp�rv�gss�llskapet Ringlinien, R�ddningstj�nsten, Polisen och Ambulanssjukv�rden som har tillst�nd att framf�ra sina v�gtrafikfordon h�r. Mittplattform f�r akuta sp�rvagnsbyten finns ocks� i denna gata. �ven Nockebybanan i Stockholm har v�nstertrafik en kort str�cka n�rmast �ndstationen Alvik f�r att passa till tunnelbanan som har v�nstertrafik. Alla dessa sp�rvagnsstr�ckor �r f�rbjudna eller oframkomliga f�r bilar s� att det inte blir n�gra konflikter.

De flesta l�nder har samma sida f�r j�rnv�g som f�r v�g, och d� samma f�r tunnelbanor. Bland dem som har olika (bland annat Frankrike, Italien, Portugal, Sverige) varierar sidan f�r tunnelbanor. Stockholms tunnelbana till�mpar v�nstertrafik. Till exempel har Paris metro och Milanos tunnelbana h�gertrafik, medan Roms tunnelbana har v�nstertrafik.

Sj�fart

F�r internationell sj�fart g�ller generellt h�gertrafik. Undantag finns f�r vissa floder, hamnar och kanaler. Fartyg i tr�nga vattendrag kan f�ra olika signaler som talar om f�r m�tande trafik att man helst vill h�lla sig efter v�nstra stranden och m�tas till h�ger, dvs om styrbord; detta kan ha att g�ra med vattendjup eller str�mmar i det aktuella vattendraget.

P� �ppen sj� v�ljer man den sida som anses l�mpligast; kommer fartygen n�ra varandra skall de m�tas om babord, allts� h�gertrafik. Man b�r kommunicera p� radio f�r att komma �verens om hur man g�r. Upphinnande fartyg seglar om upphunnet fartyg p� dess babordssida, precis s�som omk�rning p� landsv�g med h�gertrafik.

Flyg

F�r flyg g�ller h�gertrafik, b�de i luften och p� marken.

Se �ven

• H�gertrafikoml�ggningen

Referenser

Tryckta källor

• Ahlgren Michael, Nilsson, Per-Åke, Olausson, Pär M., Rylenius, Karin, red (1995). Högertrafik och massturism: en betraktelse över folkomröstningar och deras betydelse. Rapport / Mitthögskolan, Institutionen för turismvetenskap, 1400-7231 ; 1995:1. Östersund: Institutionen för turismvetenskap, Mitthögsk. Libris 2096605