Guyana

Co-operative Republic of Guyana
Flagga Statsvapen
Valspr�k: One People, One Nation, One Destiny (Ett folk, en nation, ett �de)
Nationals�ng: Dear Land of Guyana, of Rivers and Plains
läge
Huvudstad (även största stad)		Georgetown
Officiellt språk		Engelska
Statsskick		Republik
-	President	Irfaan Ali
-	Premiärminister	Mark Phillips
Självständighet		från Storbritannien
-	Erkänd	26 maj 1966
Area
-	Totalt	214 969 km² (81:a)
-	Vatten (%)	8,43 %
Befolkning
-	2024 (juli) års uppskattning	794 099 (166:e)
-	Befolkningstäthet	3,69 inv./km² (184:e)
BNP (PPP)		2024 års beräkning
-	Totalt	63,822 miljarder USD (115:e)
-	Per capita	80 137 USD (10:e)
BNP (nominell)		2024 års beräkning
-	Totalt	21,178 miljarder USD (124:e)
-	Per capita	26 592 USD (42:a)
HDI (2021)		▲ 0,714 (108:e)
Valuta		Guyansk dollar (GYD)
Tidszon		UTC-4
Topografi
-	Högsta punkt	Monte Roraima, 2 835 m ö.h.
-	Längsta flod	Essequibo, 1 000 km
Kör på		Vänster
Nationaldag		23 februari (Republikens dag)
Nationalitetsmärke		GUY
Landskod		GY, GUY, 328
Toppdomän		.gy
Landsnummer		592

Guyana, tidigare Guyana (Samväldesrike), formellt Kooperativa republiken Guyana, är en stat i norra Sydamerika vid Atlanten. Guyana gränsar till Brasilien, Surinam och Venezuela. Surinam gör anspråk på områden i östra Guyana och Venezuela på områden i västra delen. Guyanas kontakter med Brasilien är dock goda. Det är det enda land i Sydamerika där engelska är officiellt språk. Guyana är ett indianskt ord som betyder "vattnens land" vilket stämmer bra då Guyana är ett av världens tio vattenrikaste länder enligt vattenindex. Guyana har även många floder i sitt inland och i bergen i väster kan man hitta Monte Roraima, där gränserna för Guyana, Brasilien och Venezuela möts. Området är känt för sina vattenfall, där Kaieteurfallet är ett av världens högsta med sina 226 meter i total fallhöjd.

Guyana tillämpar vänstertrafik, vilket grannlandet Surinam också gör. Guyana är det glesast befolkade landet i hela Amerika.

Historia

Innan européerna kom till Guyana beboddes regionen av karibiska och arawakiska stammar som benämnde området Guiana, vilket betyder land med många vatten. Holländarna besatte Guyana i slutet av 1500-talet men deras kontroll av området upphörde när britterna blev styrande 1796. 1815 blev kolonierna Essequibo, Demerara och Berbice officiellt överlämnade till Storbritannien vid Wienkongressen, och blev 1831 det område som kallades Brittiska Guyana. Efter avskaffandet av slaveriet 1834 hämtades arbetare framför allt från Indien, Portugal och Kina f�r att ers�tta de slavar som tidigare hade arbetat p� sockerplantagerna. Detta stoppades av britterna 1917. M�nga av de tidigare afroguyananska slavarna flyttade till st�derna d�r de blev den st�rsta etniska gruppen, medan indoguyananerna blev den st�rsta gruppen p� landsbygden. Ett system 1862 f�r att h�mta svarta arbetare fr�n USA misslyckades. Den lilla grupp av indianer som finns i Guyana lever i inlandet.

De m�nniskor som h�mtades fr�n olika delar av v�rlden har f�r det mesta samverkat fredligt. Slavuppror, som exempelvis det som 1763 leddes av Guyanas nationalhj�lte Cuffy, visade p� en �nskan om grundl�ggande r�ttigheter men �ven p� en vilja att f�rhandla. Politiskt influerade rasistiska oroligheter mellan afroguyananer och indoguyananer intr�ffade 1962-1964 samt efter valen 1997 och 2001. Den i grunden konservativa och kooperativa l�ggningen inom det guyananska samh�llet har vanligen bidragit till att kyla ner de rasistiska sp�nningarna, men �r fortfarande Guyanas st�rsta sociala problem.

Den guyananska politiken har periodvis varit turbulent. Det f�rsta moderna politiska partiet i Guyana var People's Progressive Party (PPP), som bildades 1 januari 1950 med Forbes Burnham, en brittiskt utbildad afroguyan, som ordf�rande; Cheddi Jagan, en amerikanskt utbildad indoguyan som vice ordf�rande, samt dennes fru, den amerikanskf�dda Janet Jagan som generalsekreterare. PPP fick 18 av 24 platser i det f�rsta parlamentsvalet som till�ts av den koloniala regeringen 1953, och Cheddi Jagan blev d� talman och jordbruksminister i regeringen. Fem m�nader senare, 9 oktober 1953, upph�vde britterna konstitutionen och skickade soldater till omr�det p� grund av, som de uppgav, att Jagan och PPP planerade att g�ra Guyana till en kommuniststat. Dessa h�ndelser ledde till en splittring inom PPP, d�r Burnham l�mnade partiet och bildade People's National Congress (PNC).

Val till�ts igen 1957 och 1961, och Jagans parti vann b�da valen, med 18 procent av r�sterna 1957 och 43 procent 1961. Cheddi Jagan blev den f�rste premi�rministern i Brittiska Guyana, en befattning som han innehade i sju �r. Vid en konstitutionell konferens i London 1963, gick den brittiska regeringen med p� att f�rklara kolonin oberoende men endast efter ytterligare ett val d�r en proportionell representation skulle inf�ras f�r f�rsta g�ngen. Det ans�gs att detta system skulle minska antalet platser f�r PPP och hindra partiet fr�n att f� ensam majoritet i parlamentet. Valen i december 1964 gav PPP 46 procent av r�sterna, PNC 41 procent och United Force (TUF), ett konservativt parti 12 procent. TUF lade sina r�ster i f�rsamlingen p� Forbes Burnham som d�rmed blev premi�rminister.

(Se Guyana som samv�ldesrike) Guyana blev oberoende i maj 1966 och republik 23 februari 1970,p� �rsdagen av Cuffys slavuppror. Fr�n december 1964 fram till sin d�d i augusti 1985, styrde Burnham Guyana alltmer autokratiskt, f�rst som premi�rminister och senare, efter inf�randet av en ny konstitution 1980, som verkst�llande president. Under den tidsperioden ans�g utl�ndska betraktare att valen i Guyana var bedr�gliga. M�nskliga och civila r�ttigheter undertrycktes och tv� uppm�rksammade politiska mord intr�ffade; jesuitpr�sten och journalisten Bernard Darke i juli 1979, samt historikern och ledaren f�r det politiska partiet WPA, Walter Rodney i juli 1980. Personer med kopplingar till Forbes Burnham anses ligga bakom b�da d�dsfallen.

Efter Burnhams d�d 1985 tilltr�dde premi�rminister Hugh Desmond Hoyte presidentposten och valdes formellt i december i de nationella valen 1985. Hoyte f�r�ndrade gradvis Burnhams politik, med en f�rflyttning fr�n statssocialism och enpartikontroll, till marknadsekonomi och obegr�nsad press- och m�tesfrihet. Den 5 oktober 1992 valdes en ny nationalf�rsamling och regionala r�dsf�rsamlingar i de f�rsta valen sedan 1964 som internationellt ans�gs som demokratiska och r�ttvisa. Cheddi Jagan svor presidenteden 9 oktober 1992.

N�r president Jagan avled i mars 1997, ersattes han enligt de konstitutionella best�mmelserna av premi�rminister Samuel Hinds. President Jagans �nka, Janet Jagan, valdes till president i december 1997. Hon avgick p� grund av h�lsoproblem i augusti 1999 och eftertr�ddes av finansminister Bharrat Jagdeo, som hade blivit premi�rminister en dag tidigare. Nationella val h�lls 19 mars 2001. Den sittande presidenten Jagdeo �tervaldes efter att ha f�tt 90 procent av r�sterna. Han blev �tervald igen i valet 28 augusti 2006, det f�rsta fredliga valet p� mer �n 20 �r.

Natten till l�rdagen den 26 januari 2008 sk�ts elva bybor, varav minst fem barn, ihj�l i den lilla byn Lusignan. Tusentals boende i trakten protesterade med v�ldsamma demonstrationer. President Jagdeo anklagade m�nnen bakom massakern f�r att vilja sprida misstro mellan olika etniska grupper i landet. Brottslingen Rondell Rawlins �r en av de misst�nkta bakom d�det. Rondell Rawlins sk�ts ihj�l 28 augusti 2008 av den guyanska milit�ren.

I maj 2015 valdes David Granger till president efter Donald Ramotar som hade haft makten sedan 2011. Granger i sin tur f�rlorade valet i augusti 2020 till den nuvarande presidenten Irfaan Ali.

Geografi

Guyana

Kaieteurfallet

Topografi

Guyana �r omkring 214 970 kvadratkilometer stort och ligger mellan den 1:a och 9:e latituden och 56:e och 62:a longituden. Den atlantiska kustlinjen i nordost �r 430 kilometer l�ng. Landet gr�nsar till Venezuela i v�st, Brasilien i s�der och v�ster samt Surinam i �ster. Guyana best�r av tre huvudsakliga geografiska zoner: Kustsl�tterna, det vita sandb�ltet och det h�gl�nta inlandet.

Kustsl�tterna utg�r fem procent av landets yta och innefattar nittio procent av landets befolkning. Sl�tterna �r mellan fem och sex kilometer breda och str�cker sig fr�n Courantynefloden i �ster till den venezuelanska gr�nsen i nordv�st.

Sl�tterna best�r i huvudsak av uppslammad lera som f�rs ut i havet via Amazonfloden, d�refter norrut av havsstr�mmarna f�r att slutligen stanna p� de guyananska str�nderna. Leran l�gger sig som ett lager �ver de vita str�nderna och lera som kommer fr�n erosion av berggrunden i inlandet och som har f�rts ut mot havet via Guyanas floder. Eftersom stora delar av kustsl�tterna �versv�mmas vid tidvatten har f�rd�mning och dr�nering av omr�det p�g�tt sedan 1700-talet.

Guyana har ingen v�ldefinierad kustlinje eller sandstr�nder. N�rmare havet tappar terr�ngen gradvis i h�jd tills den best�r av tr�skomr�den och sumpmark. Mellan v�xtgr�nsen och havet finns ett omr�de av gyttja, grund och sandbankar. Fr�n New Amsterdam str�cker sig dessa gyttjeomr�den n�stan 25 kilometer. Sandbankarna och grunden utg�r hinder f�r skeppstrafik och anl�pande fartyg m�ste delvis lossa lasten f�r att n� hamnarna i Georgetown och New Amsterdam.

Ett tr�skomr�de bildar en barri�r mellan de vita sandkullarna i inlandet och kustsl�tterna. Dessa tr�sk, som bildades d� vattnet f�rhindrades att �versv�mma odlingarna vid kusten genom en rad dammar, tj�nar som vattenreservoarer under torrperioder.

Det vita sandb�ltet ligger s�der om kustomr�det. Detta omr�de �r 150 till 250 kilometer brett och best�r av l�ga sandkullar blandat med bergsklippor. P� den vita sanden v�xer en t�t l�vskog, men sanden �r inte odlingsbar f�r gr�dor s� om tr�den f�rsvinner eroderar den snabbt. Det mesta av Guyanas fyndigheter av bauxit, guld och diamant finns i denna region.

Det st�rsta av Guyanas tre geografiska omr�den �r det h�gl�nta inlandet som best�r av en rad plat�berg och savanner som str�cker sig fr�n sandb�ltet till landets s�dra gr�ns. Pakaraimabergen dominerar den v�stra delen av h�glandet. I denna region finns n�gra av de �ldsta sedimentklipporna p� det v�stra halvklotet. Berget Monte Roraima vid den venezuelanska gr�nsen ing�r i Pakaraimabergen och �r med sina 2 762 meter Guyanas h�gsta berg. L�ngre s�derut ligger Kaieteurplat�n, ett brett och klippigt omr�de som ligger omkring 600 meter �ver havet. De l�gre Acaraibergen ligger vid den s�dra gr�nsen mot Brasilien.

Mycket av h�glandet best�r av gr�svidder, d�r den st�rsta �r Rupununisavannen som t�cker omkring 15 000 kvadratkilometer i s�dra Guyana och �ven str�cker sig in i Venezuela och Brasilien. I Guyana delas savannen av Kanukubergen i en nordlig och en sydlig region. Det glesa gr�set p� savannen till�ter den i allm�nhet endast att anv�ndas som betesmark �ven om amerindianska grupper har odlingar l�ngs Rupununifloden och vid foten av Kanukubergen.

Hydrologi

En pontonf�rja p� Essequibofloden

Guyana �r ett vattenrikt land. De m�nga floderna rinner ut i Atlanten, vanligen i nordlig riktning. Flera floder i v�stra Guyana dr�nerar dock Kaieteurplat�n och rinner d�rf�r i v�stlig riktning ut i Essequibofloden. Essequibo, landets st�rsta flod, rinner fr�n den brasilianska gr�nsen i s�der till ett stort floddelta v�ster om Georgetown. Floderna i �stra Guyana sk�r igenom kustomr�det och g�r det sv�rt att f�rdas mellan �ster och v�ster samt till inlandet. Vattenfall begr�nsar i allm�nhet transportm�jligheterna till de l�gre delarna av floderna. En del vattenfall �r mycket h�ga, som exempelvis Kaieteurfallet som med sina 226 meters fallh�jd �r fyra g�nger s� h�gt som Niagarafallen.

Dr�neringen i den st�rsta delen av Guyana �r d�lig och floderna rinner sakta p� grund av den l�ga lutningen, i genomsnitt en meter var femte kilometer. Tr�sk och omr�den med periodvisa �versv�mningar finns �ver hela landet utom i bergsregionerna. Alla nya markprojekt kr�ver omfattande n�tverk av dr�nering innan de kan anv�ndas f�r jordbruk. Genomsnittet per kvadratkilometer f�r t.ex. sockerplantager �r 6 kilometer bevattningskanaler, 18 kilometer huvuddiken och 18 kilometer sidodiken som tillsammans utg�r n�stan en �ttondel av ett genomsnittligt sockerf�lt. Vissa av de st�rre egendomarna har mer �n 550 kilometer kanaler och i hela Guyana finns mer �n 8 000 kilometer. Georgetown ligger under havsniv�n och �r beroende av vallar som skydd mot Demerarafloden och Atlanten.

Klimat

Guyana har ett tropiskt klimat med n�stan enhetligt h�ga temperaturer, h�g luftfuktighet och mycket nederb�rd. S�songsvariationerna i temperaturerna �r sm�, speciellt vid kusten. �ven om inte temperaturen blir farligt h�g, kan kombinationen av v�rme och luftfuktighet periodvis vara tryckande. Hela omr�det p�verkas av nordostliga passadvindar och mitt p� dagen och under eftermiddagarna drar sj�brisen in �ver kusten.

Temperaturerna i Georgetown �r relativt konstanta med en genomsnittlig h�gsta temperatur under den varmaste m�naden, juli, p� 32 �C och l�gsta temperatur p� 24 �C. Under februari, som �r den kallaste m�naden, ligger den genomsnittliga temperaturen mellan 29 �C och 23 �C. Den h�gsta temperatur som har uppm�tts i huvudstaden �r 34 �C och den l�gsta 20 �C. Luftfuktigheten �r i genomsnitt 70 procent hela �ret. Omr�den i inlandet har obetydligt st�rre variationer i dagstemperaturen och nattemperaturer ner mot 12 �C har uppm�tts. Luftfuktigheten �r n�got l�gre med i genomsnitt 60 procent.

Nederb�rden �r st�rst i nordv�st och l�gst i sydost och inlandet. Genomsnittet vid kusten n�ra den venezuelanska gr�nsen �r omkring 250 centimeter, l�ngre �sterut vid New Amsterdam 200 centimeter och vid Rupununisavannen i s�dra Guyana 150 centimeter. Omr�den p� den nord�stra sidan av bergen, som �r utsatta f�r passadvindar, kan f� nederb�rdsm�ngder p� 350 centimeter per �r. Regnet kommer under hela �ret men omkring 50 procent av �rsnederb�rden faller under sommarens regnperiod i maj-juli l�ngs kusten och april-september l�ngre in�t landet. Kustomr�dena har ytterligare en regnperiod mellan november och januari. Regnet faller i allm�nhet som skyfall under eftermiddagarna eller vid �skov�der. Helt mulna dagar �r ovanliga, de flesta dagar har mellan fyra och �tta timmar sol fr�n morgonen till tidig eftermiddag.

Naturtillg�ngar

Mabura Road i Linden.

• Bauxit
• Guld
• Diamant
• Timmer
• Olja

Flora och fauna

Bl�gul ara

Guyana har den st�rsta biologiska m�ngfalden bland CARICOM-l�nderna och har skrivit under en �verenskommelse om samarbete inom Amazonomr�det. Landet tillh�r de fem mest skogst�ta omr�dena i v�rlden och avskogningen i landet �r obefintlig. I augusti 1994 ratificerade landet konventionen om biologisk m�ngfald som var resultatet av F�renta nationernas konferens om milj� och utveckling i juni 1992. Guyana ser i sin nationella strategi den biologiska m�ngfalden som viktig f�r jordbruket, genetiska, sociala, ekonomiska, vetenskapliga och estetiska m�l.

Kaieteur National Park har ett samarbete med Smithsonian Institution f�r forskning inom nationalparken. Smithsonian Institute p�b�rjade sitt arbete 1909 och en mer omfattande forskning p�b�rjades 1982. Institutets samlingar finns p� The Smithsonian Natural History Museum i Washington, D.C..

Guyanas djurpopulation �r av stor m�ngfald. Tack vare enorma omr�den av or�rd regnskog finns det ett rikt djurliv med allt fr�n jaguarer, kolibrier, papegojor och pirayor till reptiler.

Regnskogen Iwokrama har en storlek p� omkring 375 000 hektar. J�mf�rt med skogar i samma storlek har omr�det v�rldens st�rsta samling av fiskarter, bland annat v�rldens st�rsta s�tvattenfisk, arapaima. D�r finns �ven v�rldens st�rsta

• kajman - svart kajman
• myrslok - j�ttemyrslok
• utter - j�tteutter
• s�tvattensk�ldpadda - j�tteflodsk�ldpadda
• orm - Gr�n anakonda
• huggorm - buskm�stare
• gnagare - kapybara

I Iwokrama finns omkring 200 d�ggdjursarter, 500 f�gelarter, 420 fiskarter samt 150 olika groddjur och reptiler. I vattendragen i norra Rupununi finns �ver 400 olika fiskarter och utrotningshotade djurarter som svart kajman, j�tteutter, harpyja och j�ttesk�ldpaddor.

V�xtriket i Guyana best�r av omkring 6 000 arter d�r �rtv�xter (Caesalpiniaceae), kokosplommonv�xter (Chrysobalanaceae) och paran�tsv�xter (Lecythidaceae) �r vanligt f�rekommande i skogsomr�dena.

Politik

Etnicitet och ideologi har dominerat politiken i Guyana, men efter att People's Progressive Party (PPP) splittrades 1955 har politiken mer dominerats av etnicitet. Mellan 1964 och 1992 dominerades politiken i landet av PNC med st�d framf�r allt fr�n afroguyananerna i st�derna, och under m�nga �r beskrev sig partiet som socialistiskt med syfte att g�ra Guyana till en alliansfri stat d�r partiet var �verordnat alla myndigheter.

En majoritet av indoguyananerna har traditionellt haft sitt st�d hos PPP. Risb�nder och sockerarbetare p� landsbygden �r k�rnan i PPP:s st�d. Indoguyananerna som dominerar st�dernas aff�rsliv har varit ett viktigt st�d f�r b�da partierna beroende p� vilket parti som har suttit vid makten.

Efter oberoendet, och med mycket hj�lp utifr�n, kunde samh�llstj�nster ges till en st�rre del av befolkningen, framf�r allt inom sjukv�rd, utbildning, bost�der, v�g- och brobyggen, jordbruk samt utveckling av landsbygden. Under Forbes Burnhams sista �r orsakade dock f�rs�ken att bygga ett socialistiskt samh�lle, med bland annat importf�rbud av basvaror, en massemigration bland utbildade arbetare, vilket tillsammans med andra ekonomiska faktorer ledde till en m�rkbar f�rs�mring av levnadsf�rh�llandena i landet.

Efter Burnhams d�d 1985, vidtog president Hoyte �tg�rder f�r att bromsa nedg�ngen i ekonomin, genom att bland annat st�rka den finansiella kontrollen �ver de statligt �gda bolagen och gynna den privata sektorn. Vid PNC:s kongress i augusti 1987 tillk�nnagav Hoyte att PNC tog avst�nd fr�n gammaldags kommunism och enpartistaten.

N�r valen 1990 n�rmade sig �ppnade Hoyte gradvis det politiska systemet, under ett �kat tryck b�de inifr�n och utanf�r Guyana. Efter att Jimmy Carter hade bes�kt landet 1990, �ndrade Hoyte valreglerna och tillsatte en ny ordf�rande f�r valkommissionen samt satte samman nya vallistor vilket ledde till att valet f�rsenades. Valen som slutligen blev av 1992 bevittnades av 100 internationella observat�rer, bland annat av en grupp ledd av Jimmy Carter och en annan fr�n Samv�ldet. B�da grupperna l�mnade rapporter om att valen hade varit fria och demokratiska trots v�ldsamma attacker p� valkommissionens byggnad under valdagen samt andra oegentligheter.

Cheddi Jagan var premi�rminister 1957-1967 och d�refter minoritetsledare i parlamentet fram till att han valdes till president 1992. Jagan bildade PPP som ledde kampen f�r Guyanas sj�lvst�ndighet och genom �ren f�r�ndrade han sin marxism-leninistiska ideologi. Efter att han hade valts till president visade Jagan en inriktning mot demokrati och f�ljde en v�stinriktad utrikespolitik, �ppen marknadsekonomi, samt genomf�rde f�rb�ttringar f�r Guyanas milj�. Han fortsatte att arbeta internationellt f�r att utvecklade l�nder i st�rre omfattning skulle hj�lpa mindre utvecklade. Efter hans d�d valdes hans �nka, Janet Jagan, till landets f�rsta kvinnliga president.

PNC, som fick strax under 40 procent av r�sterna protesterade mot 1997 �rs valresultat, som de ans�g vara fusk. Demonstrationer och v�ld f�ljde tills en delegation fr�n CARICOM anl�nde till Georgetown och lyckades f� till st�nd en �verenskommelse mellan de b�da partierna, som innebar en internationell granskning av valresultatet, en omarbetning av konstitutionen samt ett konstitutionellt val inom tre �r. Valen �gde rum 19 mars 2001, med mer �n 150 internationella observat�rer fr�n sex internationella organisationer som bevittnade valet. Observat�rerna f�rklarade valen fria och �ppna �ven om det fanns en del administrativa problem. Liksom 1997 f�ljdes valet av demonstrationer och v�ld efter att oppositionspartiet PNCR hade protesterat mot valresultatet. De politiska oroligheterna efter valet �verlappade delvis en brottsv�g som skakade Guyana mellan v�ren 2002 och maj 2003. Under sommaren 2003 hade det sv�raste v�ldet avtagit och protesterna mot valutg�ngen var borta. Under v�ren 2002 b�rjade PNC/R en bojkott mot parlamentet efter att, som de ans�g, PPP/C-regeringen inte hade fullf�ljt en �verenskommelse om dialog mellan partierna. I december 2002 avled Desmond Hoyte och ersattes av Robert Corbin som ordf�rande f�r PNC/R och oppositionsledare. Under v�ren 2003 arbetade ledarna f�r regeringspartierna och oppositionen f�r en nystart av dialogen, vilket resulterade i att PNC/R �terv�nde till parlamentet samt en gemensam kommunik� i maj 2003. Fr�nsett ett f�tal datumf�rsummelser och �taganden f�ref�ll partierna vara p� v�g mot ett konstruktivt samarbete, fram till slutet av 2003. En allm�n misstro ledde till ett politiskt stillest�nd mellan partierna.

Brist p� klarhet g�llande valreglerna, framf�r allt n�r det g�llde de emigrerade guyananer som fortfarande stod kvar i r�stl�ngden, ledde till ett politiskt stillest�nd som f�rdr�jde valet 2006, eftersom oppositionspartierna kr�vde att de r�stande skulle vara inv�nare i landet. Valet h�lls med 2001 �rs vallistor, som oppositionen tidigare hade godk�nt, samt nyregistreringar. Observat�rer betraktade valen 2006 som demokratiska och r�ttvisa.

Parlament

Parlamentsbyggnaden i Georgetown

Den politiska makten ligger hos en flerkammarbaserad nationalf�rsamling, med 40 ledam�ter som har valts proportionellt utifr�n namnlistor uppr�ttade av de politiska partierna. Ytterligare 25 ledam�ter v�ljs av regionala administrativa regioner. Den lagstiftande f�rsamlingen �r inte direktvald, utan genom partiernas nominering av kandidater till nationalf�rsamlingen. Efter valet v�ljer partiledaren, utifr�n listorna, de personer som ska representera partiet i nationalf�rsamlingen. Presidenten kan n�r som helst uppl�sa f�rsamlingen, dock inte senare �n fem �r efter dess f�rsta m�te.

Den verkst�llande myndigheten ut�vas av presidenten som tills�tter och best�mmer �ver premi�rministern och �vriga ministrar. Presidenten �r inte direktvald, utan m�ste nomineras av respektive parti innan valet f�r att kunna bli president om det partiet f�r flest r�ster. Uppl�sning av f�rsamlingen och val av en ny kan leda till att majoriteten �ndras och att en ny president tills�tts. De flesta kabinettministrar m�ste vara medlemmar av nationalf�rsamlingen eftersom konstitutionen begr�nsar antalet teknokratiska ministrar till maximalt 5. Teknokratiska ministrar deltar som icke valda ledam�ter och har r�tt att delta i debatter men f�r inte r�sta.

Den h�gsta juridiska niv�n �r appellationsdomstolen, som leds av justitiekanslern. Den n�st h�gsta niv�n �r H�gsta domstolen som leds av en domstolsordf�rande. Justitiekanslern och domstolsordf�randen utses av presidenten.

Administrativ indelning

Guyanas administrativa regioner

Guyana �r indelat i 10 administrativa regioner som var och en leds av en ordf�rande f�r de demokratiska r�dsf�rsamlingarna. Lokala samh�llen administreras av by- eller stadsf�rsamlingar.

Nr	Region	Huvudstad	Yta km�	Inv�nar- antal	Inv�nare per km�
1	Barima-Waini	Mabaruma	20 339	24 275	1,2
2	Pomeroon-Supenaam	Anna Regina	6 195	49 253	8,0
3	Essequibo Islands-West Demerara	Vreed en Hoop	3 755	103 061	27,5
4	Demerara-Mahaica	Paradise	2 232	310 320	139,0
5	Mahaica-Berbice	Fort Wellington	4 190	52 428	12,5
6	East Berbice-Corentyne	New Amsterdam	36 234	123 695	3,4
7	Cuyuni-Mazaruni	Bartica	47 213	17 597	0,4
8	Potaro-Siparuni	Mahdia	20 051	10 095	0,5
9	Upper Takatu-Upper Esseqiubo	Lethem	57 750	19 387	0,3
10	Upper Demerara-Berbice	Linden	17 040	41 112	2,4
	Guyana	214 999		751 223	3,5

Källa: Bureau of Statistics Guyana, befolkningstäthet 2002.

Ekonomi

En traktor på ett risfält vid Guyanas kustslätter

Guyanas oljereserver per invånare är bland de största i världen, och landet har haft den snabbaste ekonomiska tillväxten av alla under 2022 och 2023. Landet har måttlig inflation och en relativt låg statsskuld om 31,2% av BNP. Myndigheterna uppmuntrar guyaner som bor utomlands att komma hem för att stävja arbetskraftsbristen. Landet tar också hand om tiotusentals venezuelaner på flykt.

Guyanas ekonomi har haft en måttlig tillväxt i början av 2000-talet, beroende på utveckling i jordbruket och gruvdriften, ett bättre affärsklimat, en anpassad växelkurs, låg inflation och stöd från internationella organisationer. Kroniska problem är brist på utbildad arbetskraft och en outvecklad infrastruktur.

Huvudsakligen framställs elektricitet av fossila bränslen som måste importeras från utlandet då Guyanas egna resurser ligger i områden som är i gränskonflikt med grannländerna Surinam och Venezuela.

Ekonomin utvecklades dramatiskt efter president Hoytes ekonomiska reformer 1989, som resulterade i en ökning av BNP med 6 procent 1991 efter 15 års nedgång. I samarbete med Världsbanken och Internationella valutafonden (IMF) ledde reformerna till att regeringens inblandning i ekonomin minskade, uppmuntrade utländska investeringar, avbetalningar på lån hos andra länder och multilaterala banker samt utförsäljning av 15 av de 41 statligt ägda bolagen. Även det statligt ägda telefonbolaget, skogsbolaget samt ris- och fiskeindustrin privatiserades. Internationella företag anlitades för att leda det stora sockerbolaget, GUYSUCO, och den största statliga bauxitgruvan. Två kanadensiska företag fick tillstånd att utveckla det största gulddagbrottet i Latinamerika.

De flesta priskontrollerna avskaffades, lagarna som påverkade gruvdrift och oljeutvinning ändrades och en investeringspolitik som gynnade utländska investeringar infördes, liksom skattereformer som gynnade export och jordbruk.

Jord- och skogsbruk, fiske och gruvindustri har traditionellt varit de viktigaste näringarna i Guyanas ekonomi, där socker, bauxit, ris, timmer, fisk och guld stod för 70-75 procent av exporten 2006. I början av 2024 utgjorde råolja 92,3% av den totala exporten. Importen utgjordes huvudsakligen av bränsle och smörjmedel, järn/stål och maskiner. Förenta staterna, Trinidad och Tobago och Kina är de viktigaste importnationerna medan exporten främst sker till Nederländerna, Storbritannien och Panama.

Under 2005 och 2006 bidrog skogs- och fiskesektorn med 15-20 procent av exporten. Framför allt skogsindustrin anses vara en stark inkomstkälla för landet. Industrin står under hård granskning då ledningen har ifrågasatts och för misstankar om framtvingade kontrakt. Regeringen överväger krav på att förbjuda den typen av virke till förmån för värdefullare exportmöjligheter som kan ge mer utländsk valuta till landet.

Emigrationen, i huvudsak till USA och Kanada, fortsätter att vara hög. De senaste åren har landet upplevt en årlig nettoinvandring.

Demografi

Ålderspyramid 2005.

Guyana kallas också de sex folkens land. Traditionellt har man indelat befolkningen i sex etniska grupper – de ursprungliga indianerna, svarta av afrikanskt ursprung, indier, européer (britter), portugiser och kineser.

I maj 2007 utgjorde indierna (indoguyananer) den största delgruppen med 43,4 % av befolkningen, följd av svarta med afrikansk bakgrund (afroguyananer) 30,2 %. Befolkning med blandad bakgrund uppgår till 16,7 % och de ursprungliga indianerna (amerindianer) 9,2 %. Ingen annan befolkningsgrupp når upp till en procentenhet. En stor minoritet från Guyana lever i USA.

Befolkningens medelålder 2002 var 22,9 år. Det var en ökning med 4,3 år sedan 1980.

• Befolkningstillväxt: 0,32 % (2024)
• Födelsetal: 16,7 födslar per 1 000 invånare (2024)
• Dödlighet (hela befolkningen): 7 dödsfall per 1 000 invånare (2024)
• Nettomigration: -6,6 migranter per 1 000 invånare (2024)
• Spädbarnsdödlighet: 21,1 dödsfall per 1 000 levande födslar (2024)
  • Manlig spädbarnsdödlighet: 23,9 dödsfall per 1 000 levande födslar (2024)
  • Kvinnlig spädbarnsdödlighet: 18,3 dödsfall per 1 000 levande födslar (2024)
• Antal barn/kvinna: 2,04 (2016)
• Befolkningens medianålder: 28,3 år (2024)
  • Mäns medianålder: 28,2 år (2024)
  • Kvinnors medianålder: 28,4 år (2016)
• Befolkningens medellivslängd vid födseln: 72,4 år (2024)
  • Mäns medellivslängd vid födseln: 70,6 år (2024)
  • Kvinnors medellivslängd vid födseln: 74,3 år (2024)
• Analfabetism: 11,2 % (2021)
  • Hos män: 10,7 % (2021)
  • Hos kvinnor: 11,6 % (2021)
• Andel överviktiga hos den vuxna befolkningen: 20,2 % (2016)
• Andel underviktiga barn under 5 års ålder: 9,3 % (2019)
• Andel av vuxna befolkningen med HIV/AIDS: 1,5 % (2015)
• Invånare som är smittade av HIV/AIDS: 7 800 (2015)
• Dödsfall på grund av HIV/AIDS per år: 100 (2015)
• Religiös tillhörighet: kristna 62,7 %, hinduer 24,8 %, muslimer 6,8 %, annan 5,8 %
• Språk: engelska, amerindianska dialekter (arawakspråk och karibspråk), kreolspråk, hindi, urdu

Siffror tagna från CIA World Factbook.

Etniska grupper

Guyanas etniska blandning är ett resultat från kolonialtidens ekonomi. Med undantag för amerindianerna och en liten grupp européer härstammar de etniska grupperna från den tid då arbetskraften hämtades till kolonin för att arbeta på plantagerna. En ekonomi som baserades på sockerproduktion krävde en stor arbetsstyrka. Försök att göra den amerindianska befolkningen till slavar misslyckades och plantageägarna fick istället hämta slavar från Afrika. Omkring 1830 fanns det omkring 100 000 sådana slavar i Brittiska Guyana.

Efter att slaveriet hade avskaffats 1838, hittade plantageägarna en ny källa till billig arbetskraft, genom att kontraktsanställa utländska arbetare under en period som vanligen sträckte sig över fem år. Arbetarna hade möjlighet att förnya kontraktet för ytterligare en period eller att återvända till hemlandet efter att kontraktet hade gått ut. Importen av kontraktsanställda påbörjades innan slaveriet avskaffades och arbetskraften hämtades då från Portugal, Indien, Kina och Västindien. Kontraktsvillkoren var nästan lika hårda som slaveriet men plantageägarna lyckades ändå i början av 1900-talet rekrytera omkring 286 000 personer för arbete i landet. Mer än 80 procent av de kontraktsanställda var indier och deras ankomst till landet skulle komma att påverka Guyanas etniska sammansättning och hela det guyananska samhället.

Afroguyananer

Afroguyananerna, som härstammar från Afrika, kom att se sig själva som den sanna befolkningen i Brittiska Guyana, med större rätt till land än kontraktsarbetarna som hade kommit till landet efter dem. Omständigheten att plantageägarna hade gjort marken tillgänglig för indierna i slutet av 1800-talet när de hade nekat afrikanerna, gjorde afroguyananerna bittra mot andra etniska grupper i kolonin. Afroguyananernas uppfattning om sig själva som de sanna guyananerna hade inte bara sin grund i deras långa tid i landet, utan också i deras känsla av överlägsenhet när det gällde läskunnighet, religion och de brittiska koloniala värderingarna.

Tidigt på 1900-talet var majoriteten av stadsbefolkningen afroguyananer. Många afroguyananer som bodde i byarna hade flyttat in till städerna för att få arbete. Fram till 1930-talet utgjorde afroguyananerna, särskilt de som var av blandat afrikanskt och europeiskt ursprung, kärnan i den ickevita klassen. Under 1930-talet, då indoguyananerna började att komma in i medelklassen i allt större omfattning, började en konkurrens om de viktiga positionerna.

Indoguyananer

Mellan 1838 och 1917 hämtades omkring 240 000 indiska kontraktsarbetare till Brittiska Guyana. De hade rätt att få återvända till sitt hemland då kontrakten gick ut, men 1890 hade de flesta valt att bosätta sig i landet.

Majoriteten av de indiska immigranterna kom från norra Indien, men det fanns skillnader i kast och religion. Omkring 30 procent kom från jordbrukskast och 31 procent kom från låga kast eller så var de kastlösa. Brahma, det högsta kastet, utgjorde 14 procent av indierna. Omkring 16 procent var muslimer. Den enda synpunkt den koloniala regeringen och plantageägarna hade på kastskillnaderna var en misstro mot brahmas som eventuella ledare. Indierna fick bo och arbeta tillsammans i samma arbetslag utan att hänsyn togs till kasttillhörighet. Till skillnad från afrikanska slavar tilläts indiska kontraktsarbetare att behålla många av sina kulturella traditioner men likriktningsprocessen har gjort de moderna indoguyananerna mer homogena än vad som var fallet bland deras immigrerande förfäder.

Portugiser och kineser

Portugiserna var bland de första kontraktsarbetarna som hämtades till Guyana. Den portugisiska kontraktsimmigrationen började 1835 och pågick till 1882, men de flesta av dessa kom på 1860-talet. De flesta portugiser kom från Madeira.

Portugiserna lyckades ekonomiskt i Guyana men de utsattes ändå för diskriminering. Trots att de var av europeiskt ursprung behandlades de som socialt underlägsna av de brittiska plantageägarna och av myndigheterna, på grund av sitt förflutna som kontraktsarbetare samt sin romersk-katolska religion. Trots detta hade de i slutet av 1800-talet etablerat sig som en viktig del av Guyanas medelklass och kommersiella sektor.

Kinesiska kontraktsarbetare kom först till Brittiska Guyana från Kinas sydkust 1853. De var relativt få och blev de mest avkultiverade av alla kontraktsarbetare. Deras kinesiska språk och det mesta av deras kinesiska vanor och religion försvann. Det fanns inga klaner eller andra släktband och det dröjde inte länge förrän deras släktskap före den första immigranten inte gick att spåra. Eftersom de flesta kinesiska kontraktsimmigranterna var män gifte de sig med indier eller afrikaner, så därför blev inte kineserna i Guyana lika fysiskt åtskilda som andra grupper.

Liksom portugiserna lämnade kineserna plantagerna så snart deras kontrakt hade fullföljts. Många började med detaljhandel, andra blev jordbrukare och blev föregångare inom våtrisproduktion, med hjälp av teknik de hade tagit med sig från Kina. Kineserna bosatte sig oftast i städerna.

Amerindianer

Amerindianerna härstammar från den indianska befolkningen i Guyana och är grupperade i stammar vid kusten och i inlandet. Termen stam är en språklig och kulturell klassificering snarare än en politisk. Amerindianerna vid kusten är kariber, arawaker och Warao, vars namn kommer av de tre språkfamiljerna hos de guyananska amerindianerna. Befolkningen bland kustkariberna i Guyana minskade under 1800-talet men de arawakiska och waraoiska samhällena finns nära floderna Pomeroon och Courantyne.

Amerindianerna i inlandet klassificeras i sju stammar: Akawaio, Arekuna, Barama River Carib, Macusi, Patamona, Waiwai och Wapisiana. Barama River Carib, Akawaio, Arekuna och Patamona bor i floddalar i västra Guyana. Två amerindianska grupper finns i Rupununisavannens region: Macusi på den norra halvan och Wapisiana på den södra. Waiwai finns längst i söder, nära Essequiboflodens källa. Alla amerindianer i inlandet talade ursprungligen karibspråk med undantag för Wapisiana, vars språkfamilj tillhör arawakfamiljen.

På 1990-talet hade alla amerindianska grupper genomgått en omfattande avkultivering. Amerindianerna vid kusten var de mest avkultiverade och delade många kulturella inslag med afroguyananer och indoguyananer ur underklassen. Det har förekommit många giftermål mellan kustamerindianer och afroguyananer. Waiwai och Barama River Carib var troligtvis de minst avkultiverade bland amerindianerna, och de flesta talade engelska (eller portugisiska nära Brasilien) som första eller andra språk. Nästan alla amerindianer har påverkats av missionärer under flera årtionden och de flesta amerindianer har på ett eller annat sätt integrerats i landets ekonomiska system, även om det vanligen bara har skett i liten omfattning.

Internationella rankningar

Organisation	Undersökning	Rankning
Heritage Foundation/The Wall Street Journal	Index of Economic Freedom 2019	113 av 180
Reportrar utan gränser	Pressfrihetsindex 2019	51 av 180
Transparency International	Korruptionsindex 2018	93 av 180
FN:s utvecklingsprogram	Human Development Index 2018	123 av 189