Hoppa till innehållet

Togo

Redigera länkar
Fr�n Wikipedia
F�r andra betydelser, se Togo (olika betydelser).
Togo
(R�publique togolaise)
Flagga Statsvapen
Valspr�k: Travail, Libert�, Patrie
(Franska: Arbete, frihet, f�derneland)
Nationals�ng: Terre de nos a�eux
l�ge
Huvudstad
(�ven st�rsta stad) 		Lom�
Officiellt spr�k franska
Demonym togoles[1]
Statsskick presidentiell republik
 -  President Faure Gnassingb�
 -  Premi�rminister Victoire Tomegah Dogb�
Nationalf�rsamling Nationalf�rsamlingen
Sj�lvst�ndighet fr�n Frankrike 
 -  Erk�nd 27 april 1960 
Area
 -  Totalt 56 785 km�[2] (125:e)
 -  Vatten (%) 4,23 %
Befolkning
 -  2018 �rs uppskattning 7 352 000[3] (99:e)
 -  2022[4] �rs folkr�kning 8 095 498 
 -  Befolkningst�thet 129 inv./km� (73:e)
BNP (PPP) 2022 �rs ber�kning
 -  Totalt 22,612 miljarder USD[5] (153:e)
 -  Per capita 2 599 USD[5] (178:e)
BNP (nominell) 2022 �rs ber�kning
 -  Totalt 8,699 miljarder USD[5] (155:e)
 -  Per capita 1 000 USD[5] (192:a)
HDI (2021) ▲ 0,539[6] (162:a)
Valuta CFA-franc (XOF)
Tidszon Greenwich Mean Time (UTC+0)
Topografi
 -  Högsta punkt Mont Agou, 986 m ö.h.
Nationaldag 27 april
Nationalitetsmärke RT
Landskod TG, TGO, 768
Toppdomän .tg
Landsnummer 228

Togo, formellt Republiken Togo[1] (franska: République togolaise), är en suverän stat och republik i Västafrika. Den gränsar till Ghana i väster, Benin i öster och Burkina Faso i norr.[7] I söder har landet en kort kustremsa mot Guineabukten, där huvudstaden Lomé ligger.[8]

Historia

[redigera | redigera wikitext]

Tidig historia

[redigera | redigera wikitext]

Området som idag omfattar Togo uppvisar en lång historia med mänsklig närvaro, vilket inte minst kan ses genom omfattande arkeologiska lämningar. De tidigaste spåren av järntillverkning har hittats i Bassar-regionen i norra Togo och daterats till 420 f.kr. I området hanterades järn fram till 130-talet e.kr., innan järnhanteringen upphörde, för att sedan återuppstå under 1200-talet.[9] Under 1200- och 1300-talen anlände de första ewe-folken till Togo och när portugiser anlände 1481 (som första européer till området) finns det noterat att det bodde Ewe-, Mina- och Guinfolk i nuvarande Togo. Strax efter den första kontakten började också portugiserna att anlägga fort och handelsstationer vid kusten.[10] Folken i området började snart sälja slavar till européer, slavar som de köpte från Kabye och andra småriken i norr. Togo hör till vad som kom att kallas "slavkusten".[11] Under 1600-talet skedde ytterligare migrationer när folk från vad som idag är Ghana, Burkina Faso och Elfenbenskusten invandrade till Togo.[10]

Europeisk koloni

[redigera | redigera wikitext]
Detta avsnitt är en sammanfattning av Togoland.
Slavkusten i början av 1900-talet.

Tyskland blev så kallad skyddsmakt över Togo 1884, under namnet Togoland[7][12]och ville använda plantagen för att kunna exportera bland annat palmolja, kakao och bomull. Arbetet var hårt och tvångsarbete förekom.[7] Efter första världskriget förlorade Tyskland Togoland och det delades upp mellan Storbritannien och Frankrike.[12] Invånarna i Brittiska Togoland röstade 1956 för att gå in i den nya statsbildningen Ghana tillsammans med tidigare Brittiska Guldkusten, medan den franska delen är vad som idag utgör landet Togo.[7]

Självständighet

[redigera | redigera wikitext]

Den franska kolonin Franska Togoland blev en självständig stat med namnet Togo 1960. År 1967 blev general Gnassingbé Eyadéma statschef, och satt kvar på posten fram till sin död i februari 2005.[7]

I början av 1990-talet infördes ett nytt valsystem, där olika partier tilläts deltaga.[13] Efter Eyadémas död skedde, efter flera kontroversiella turer, ett nyval, som Eyadémas son Faure Gnassingbé vann med cirka 60 procent av rösterna. Togo anklagas av internationella organisationer för att kränka de mänskliga rättigheterna, och det är politiskt oroligt i landet.[14]

President Faure Gnassingbé valdes till sitt ämbete 2005, kort tid efter att militären hade installerat honom som president sedan hans far Gnassingbé Eyadéma avlidit.[14]

I presidentvalet den 4 mars 2010 ställde den sittande presidenten Faure Gnassingbé upp för en andra mandatperiod och utmanades framför allt av Jean Pierre Fabre från Union des Forces du Changement (UFC). Valet fick kritik av oppositionen för att inte ha gått rätt till. Valsedlar var onumrerade, vilket öppnade för valfusk i och med att fler valsedlar skulle kunna läggas till i valurnorna.[15]

Politisk historia sedan 1960

[redigera | redigera wikitext]

År 1960 blev landet självständigt från Frankrike.[7] Året därpå etablerades en republik i ett folkval.[16] Presidenten fick också omfattande befogenheter och landet blev en enpartistat.[17] Det ekonomiska samarbetet med Frankrike upprätthölls.[16] I samma val valdes Sylvanus Olympio, tidigare premiärminister i Franska Togoland, till president.[17] Han sköts i en militärkupp 1963.[16] Nicolas Grunitzky installerades som efterträdare president.[18] Samma år blev Togo medlem i Afrikanska unionen.[16]

Medlemmar ur Ewe-klanen gjorde ett misslyckat kuppförsök 1966.[18] Militärkuppen 1967 lyckades och Gnassingbé Eyadéma övertog presidentämbetet och upplöste de politiska partierna.[7][18] År 1969 bjöd Eyadéma in exil-togoleser att återvända till landet samtidigt som han startade ett nytt parti som han själv blev ledare för. Eyadéma fortsatte som president även efter folkvalet 1979 som hölls i Togo som fortfarande var en enpartistat. Han vann även valet 1985, då landet fortsatt var en enpartistat.[18]

Flerpartisystem infördes 1991[13] och 1992 hölls folkomröstning gällande en ny demokratisk konstitution, vilken antogs. Året därpå hölls folkval. Eyadéma vann genom bland annat valfusk. Omvärlden fick upp ögonen för Eyadémas försök att motarbeta demokratin.[7]

Presidentvalet 1998 blev våldsamt. Bland annat FN anklagade säkerhetsstyrkorna för att ha dödat flera hundra oppositionsanhängare. Det preliminära resultatet visade att utmanaren Gilchrist Olympio hade vunnit. Eyadéma utropades emellertid till segrare. År 1999 hölls parlamentsval. Men givet utfallet av presidentvalet året innan så bojkottade oppositionen valet. Ett avtal om att nyval slöts 2000 och det beslutades att valet skulle hållas samma år under ledning av en oberoende valkommission. Detta efter medling av bland annat Frankrike. Samtidigt lovade Eyadéma att avgå när hans mandatperiod utlöpte 2003. Avtalet saboterades dock av det regimtrogna parlamentet. Nyvalet hölls dock först 2002, efter att ha skjutits upp flera gånger. Återigen bojkottade oppositionen valet.[7] Samma år togs mandatperiodsbegränsningen för presidenten bort.[13]

I valet 2003 segrade Eyadéma återigen i presidentvalet och 2004 återupptog EU visst bistånd efter att regeringen lovat att framtida val ska vara fria.[7]

Gnassingbé Eyadéma avled 2005 efter att ha styrt Togo med järnhand i 38 år. Hans son Faure Gnassingbé tog över makten. Val hölls dock samma år efter påtryckningar från nationella och internationella aktörer. Gnassingbé vann valet, men anklagades för valfusk. Runt 500 människor dog i demonstrationer i samband med valet och många flydde. År 2006 ingicks överenskommelser med oppositionen om genomförandet av demokratiska reformer. Bland annat begränsades presidentens mandatperioder och lokalval införandes.[14]

År 2007 i parlamentsvalet fick regeringspartiet RPT 50 mandat mot oppositionspartiets UFC:s 27, som leddes av Gilchrist Olympio, son till landets första president Sylvanus Olympio, som dödades i samband med kuppen 1963.[7]

Presidentens halvbror Kpatcha Gnassingbé dömdes 2011 till fängelse för ett påstått kuppförsök 2009.[7]

År 2012 upplöste president Gnassingbé sitt parti RPT och bildade istället Union pour la république (UNIR). Året därpå hölls ett kraftigt försenat parlamentsval och återigen vann sittande regeringspartiet som fick 62 av 91 mandat.[7] Presidentval hölls 2015 och Gnassingbé vann. Han anklagades för valfusk men samtliga internationella valobservatörer ansåg att valet varit fritt och rättvist.[14] Parlamentsvalet 2018 bojkottades av oppositionspartierna.[16]

Begränsningen i antal mandatperioder som en president kan inneha sitt ämbete infördes 2019.[13] Då hölls även för första gången på 32 år lokalval,[19] vilket Gnassingbé lovat införa redan 2006.[14] Sittande regeringspartiet vann.[19]

År 2020 hölls nytt presidentval där Gnassingbé ska ha fått 70 % av rösterna. Valresultatet överklagades men domstolarna vidhöll valresultatet.[16] Samma år utsågs Victoire Tomégah-Dogbé, som första kvinna, till posten som premiärminister.[19]

Geografi

[redigera | redigera wikitext]
Togo

Togo ligger i Västafrika[20] och gränsar mot tre länder samt Atlanten. I väster mot Ghana, i norr mot Burkina Faso och i öster mot Benin. I söder finns en smal kust (ca 60 km) mot Atlanten. Huvudstad är Lomé.[7][20]

Topografi

[redigera | redigera wikitext]

På längden är Togo lite mer än 600 km och består av både tropisk regnskog, savann och låga platåer.[20]

Kustzonen är smal, låglänt och består av sandstränder och laguner. Inom lagunkusten finns ett lerlandskap (60-90 meter över havet), som längre norrut ger vika för ett sumpigt slättlandskap.

Mot nordväst finns ett landskap bestående av platåer och låga berg. Berggrunden här består av prekambriska bergarter, mest gnejs. Här finns Mont Agou, Togos högsta berg på knappt 1000 meter över havet. Härifrån sträcker sig Togobergen över hela landet i nordostlig riktning.

Långt i norr består landskapet dels av en sandstensplatå, dels av gnejs och granit.[21]

Klimat

[redigera | redigera wikitext]

Togo är ett avlångt land vilket innebär att det finns stora klimatskillnader mellan norr och söder.

Det är ett tropiskt klimat med fuktiga vindar i söder. I november-februari gör vindarna från norr minimal nederbörd. Årsnederbörden ca 800 millimeter.[22] Här förekommer två regnperioder: april–juli och september–oktober.[7]

I norr är det torrare. I november-februari blåser det en dammig torr vind från nordost. Inåt landet är nederbörden ca 1300 millimeter per år, men längre norrut är den mindre.[22] Regnperioden är juni–september.[7]

Medeltemperaturen är 23–30 ⁰C. Den varmaste perioden är februari-april och den kallaste juni-augusti.[22]

Naturskydd

[redigera | redigera wikitext]

Några av Togos miljöproblem är avskogning, vattenföroreningar, ökenspridning samt ökande luftföroreningar i städerna.

Avskogningen beror på svedjebruk inom jordbruket samt att ved används som bränsle. Regnskogen är hårt åtgången och kraftigt försämrad.

Vattenföroreningarna utgör hälsorisker och minskar fiskeindustrin.[20]

Styre och politik

[redigera | redigera wikitext]

F�rfattning och styre

[redigera | redigera wikitext]

Enligt f�rfattningen v�ljs president och parlament i val vart femte �r. Presidenten har den verkst�llande makten och parlamentet den lagstiftande.[7] Premi�rministern, som m�ste ha st�d av majoriteten i nationalf�rsamlingen, utses av presidenten.[22]

2019 inf�rdes en lag som begr�nsar m�jligheten f�r presidenten att sitta mer �n tv� mandatperioder.

Parlamentet best�r av 91 ledam�ter. Av dessa ska 2/3 v�ljas av de regionala f�rsamlingarna och 1/3 utses av presidenten.

F�rfattnings�ndringen som gjordes 2019 som begr�nsade presidentens �mbetstid kommer ocks� begr�nsa parlamentsledam�ternas �mbetstid. Det kommer ocks� inf�ras ett �verhus.[7]

Administrativ indelning

[redigera | redigera wikitext]

Togo �r indelat i fem regioner: Centrale, Kara, Maritime, Plateaux, Savanes.[20]

De fem regionerna anv�nds f�r ekonomisk planering. Regionerna dessutom indelade i prefekturer, som var och en leds av en distriktschef med hj�lp av ett distriktsr�d.[13]

R�ttsv�sen

[redigera | redigera wikitext]

R�ttsv�sendet leds av h�gsta domstolen. D�rut�ver finns ett antal domstolar som pr�var civila, kommersiella, administrativa och brottm�l.

Dessa kompletteras av traditionella myndigheter, som inkluderar traditionella etniska kungar eller h�vdingar, byh�vdingar och �verhuvuden f�r familjegrupper. De traditionella myndigheterna spelar en roll i r�ttssystemet och hanterar vissa sedvaner�ttsliga fr�gor.[13]

Internationella relationer

[redigera | redigera wikitext]

Togo har medlemskap i F�renta nationerna (FN) sedan 1960.[23] Landet �r �ven medlem i f�ljande av FN:s underorganisationer:

Vidare är Togo medlem i Afrikanska unionen (AU), Internationella valutafonden (IMF), Interpol, Afrikanska utvecklingsbanken (AfDB) samt i Röda Korset (IFRCS), Internationella arbetsorganisationen (ILO), International Organization for Migration (IOM), Interparlamentariska unionen (IPU), Världshandelsorganisationen (WTO), Organisationen för förbud mot kemiska vapen (OPCW) samt i den ekonomiska samarbetsorganisationen Västafrikanska staters ekonomiska gemenskap (ECOWAS).

Togo är dessutom samarbetspartner inom Entente, International Federation for Choral Music (IFC), Internationella olympiska kommittén (IOC), Alliansfria rörelsen (NAM), Islamiska konferensorganisationen (OIC).[20]

Försvar

[redigera | redigera wikitext]

Mellan åren 2016 och 2020 var försvarets utgifter som andel av BNP in i det närmaste oförändrat, runt två procent.[24] Individer är berättigade till selektiv obligatorisk och frivillig militärtjänst vid 18 års ålder, och skyldigheterna varar i två år.

De togolesiska väpnade styrkorna bestod i början av 2020-talet av markstyrkor, örlogsflotta, flygvapen samt gendarmeri.[13] Togos väpnade styrkor bestod 2018 av &&&&&&&&&&&08550.&&&&&08 550 aktiv personal. Dessutom fanns ett gendarmeri som bestod av 750 halvmilitär personal.[25] Armén bestod av cirka &&&&&&&&&&&08100.&&&&&08 100 aktiv personal. Materielen inkluderade stridsvagnar, spaningstankar, stormtankar, pansarfordon och självgående artilleri. Dessutom hade armén lätt- och luftvärnsartilleri.[25]

Flygvapnet bestod av 250 aktiv personal. Materielen omfattade bland annat träningsflygplan, transportflygplan samt helikoptrar. Örlogsflottan bestod av cirka 200 aktiv personal vilket inkluderade en infanterienhet samt patrullfartyg.[25]

Togo har försvarssamarbete med Frankrike och landet har också deltagit i internationella insatser. Exempelvis deltog Togo 2018 i FN-operationerna:[25]

Togos väpnade styrkors materiel består sv ett mindre lager med blandad äldre utrustning från ett stort antal länder, bland annat Brasilien, Frankrike, Tyskland, Ryssland/fd Sovjetunionen, Storbritannien och USA. Efter 2010 och fram till 2021 kompletterades materielen med begränsade mängder nyare, men till största del begagnad, utrustning från bland annat Kina, Frankrike, Sydafrika och USA.[24]

Ekonomi och infrastruktur

[redigera | redigera wikitext]

Togos ekonomi domineras av fyra delar: jordbruket, mineralerna och hamnverksamheten. Enligt FN �r Togo ett av v�rldens minst utvecklade l�nder, med en stor fattigdom som f�ljd, s�rskilt p� landsbygden. Den l�ga ekonomiska utvecklingen inneb�r att Togo �r beroende av bist�nd f�r att f� ekonomin att g� ihop.[26]

N�ringsliv

[redigera | redigera wikitext]

Jord- och skogsbruk, fiske

[redigera | redigera wikitext]

Jordbruket, �r till st�rsta del f�r sj�lvhush�ll,[27] och syssels�tter n�stan 50 procent av arbetskraften.[28] Ekonomin �r beroende av export av begr�nsat antal exportvaror: bomull, kaffe och kakao, som utg�r en betydande del av ekonomin.[26]

Energi och r�varor

[redigera | redigera wikitext]

�r 2021 hade 56 procent av den totala befolkningen tillg�ng till elektricitet, d�r 96,3 procent av den urbana befolkningen hade tillg�ng till el[29], men bara 25 procent p� landsbygden.[30] Elproduktionen 2021 uppgick till 847 GWh, med en elkonsumtion p� 0,18 MWh per capita. Togo importerade ungef�r 54 procent av sin el.[31]

Produktionen av el 2021 utgjordes till st�rsta del av naturgas (65,7 %). N�st st�rsta del stod vattenkraften f�r (19,3 %), f�ljt av olja (7,9 %) och solenergi (6,7 %). Resterande del utgjordes av biobr�nsle och avfallsf�rbr�nning.[31]

Petroleumkonsumtionen 2019 var cirka &&&&&&&&&&010000.&&&&&010 000 fat/dag.[20] Energirelaterade koldioxidutsl�pp l�g 2021 p� 2 miljoner ton koldioxid[32], med 0,2 ton koldioxid per capita.[33]

Togo saknar egna tillg�ngar av petroleum och naturgas.[2] Naturtillg�ngar �r fosfater, kalksten, marmor och �kermark.[20]

Industri

[redigera | redigera wikitext]

Utvinningen av fosfat, liksom industrier som kan kopplas till det, �r ekonomiskt viktig.[26]

Ekonomisk historia

[redigera | redigera wikitext]

1960-talet

[redigera | redigera wikitext]

Vid sj�lvst�ndigheten 1960 hade landet en relativt utvecklad ekonomi, delvis baserad p� plantageekonomin och infrastrukturen som utvecklades under tyskt kolonialstyre, d� Togo utvecklades till en s� kallad modellkoloni.[34]

1970-talet

[redigera | redigera wikitext]

Eyad�mas l�nga styre gav Togo ett m�tt av stabilitet, och hans f�rstatligande av landets fosfatindustri 1974 gav �kade statliga int�kter f�r utveckling.[18]

Handelsbalansen blev negativ och importv�rdet ungef�r dubbelt s� stort som exportv�rdet.[7]

1980-talet

[redigera | redigera wikitext]

De ekonomiska vinsterna som uppn�ddes p� 1970-talet f�rkastades till stor del p� 80-talet p� grund av statlig missk�tsel och korruption.[18]

Handelsbalansen fortsatte vara negativ och importv�rdet var dubbelt s� stort som exportv�rdet.[7]

1990-talet

[redigera | redigera wikitext]

Handelsbalansen fortsatte vara negativ och importv�rdet var dubbelt s� stort som exportv�rdet.[7] Mycket berodde p� l�ga marknadspriset p� landets exportvaror samt den politiska instabilitet i landet.[28]

Efter omfattande valfusk och presidentens arbete f�r att motarbeta demokrati drogs allt bist�nd fr�n EU och USA in.[7]

2000-talet

[redigera | redigera wikitext]

Det fortsatta l�ga marknadsv�rdet p� landets exportvaror fortsatte under b�rjan av 2000-talet vilket p�verkade hela landets ekonomi.[28]

EU stoppade sitt bist�nd till Togo 2005 som f�ljd av bristande demokrati. �r 2007 �terupptog EU st�det.[7]

Landet inledde samarbete med V�rldsbanken och Internationella valutafonden (IMF), som kr�vde politiska och ekonomiska reformer. [7]

Handelsbalansen var fortsatt negativ och importv�rdet dubbelt s� stort som exportv�rdet.[7]

2002 l�stes den inhemska valutan mot Euron.[28]

2010-talet

[redigera | redigera wikitext]

I b�rjan av 2010-talet avskrevs stora delar av landets utlandsskuld d� ekonomiskt reformarbete som genomf�rts.[7] Med st�d av amerikanska pengar byggdes elverk i Lom� som tredubblade landets produktionskapacitet.[7]

Handelsbalansen fortsatte vara negativ och importvärdet dubbelt så stort som exportvärdet.[7]

2020-talet

[redigera | redigera wikitext]

Togo är ett mycket fattigt land. BNP per capita är lägre än närliggande länder och fattigdomen mer utspridd. 55,1 % lever under fattigdomsgränsen.[34] Handelsbalansen fortsätter vara negativ och importvärdet är dubbelt så stort som exportvärdet.[7] Covid-19 pandemin har hämmat den ekonomiska utvecklingen, även om den är fortsatt positiv. I huvudsak är det reserestriktioner som lett till att både turism- och servicesektorn minskat.[19]

Infrastruktur

[redigera | redigera wikitext]

Transporter

[redigera | redigera wikitext]

Lomé-Tokoins internationella flygplats i huvudstaden och Niamtougou flygplats är de största flygplatserna i landet. Totalt hade landet år 2013 8 flygplatser, varav 2 var asfalterade. I Togo finns 568 km järnväg och 11 652 km vägar, varav 2 447 km asfalterade vägar. De viktigaste hamnarna är Kpeme och Lomé. Landets handelsflotta bestod 2017 av 308 fartyg.[2]

Landets tredje viktigaste inkomstkälla är hamnverksamheten i huvudstaden Lomé.[26]

Utbildning och forskning

[redigera | redigera wikitext]

År 2015 uppgick läs- och skrivkunnighet hos personer 15 år och äldre till 63,7 procent. Den var högre bland män (77,3 %) än bland kvinnor (51,2 %).[2]

Befolkning

[redigera | redigera wikitext]

Demografi

[redigera | redigera wikitext]

Den största staden är huvudstaden Lomé, vars storstadsområde 1 juli 2015 beräknades ha en befolkning av 1 788 600. Dessutom fanns två städer med en befolkning över 100 000 invånare samma datum inom sina administrativa gränser: Kara (104 400 invånare) och Sokodé (101 900 invånare).[35]

Statistik

[redigera | redigera wikitext]
Togos demografi
Kvinna i Lomé.
Folkmängd8 283 189 (2021 est.)
Befolkningsförändring2,51 % (2021 est.)
Födelsetal32,34 födslar/1 000 invånare (2021 est.)
Dödstal5,39 dödsfall/1 000 invånare (2021 est.)
Summerad fruktsamhet4,28 barn/kvinna (2021 est.)
Spädbarnsdödlighet42,64 dödsfall/1 000 levande födslar (2021)
Migrationsnetto-1,86 migranter/1 000 invånare (2021 est.)
Åldersfördelning
0–14 år39,73 % (2020)
15–64 år56,71 % (2020)
Könsfördelning
Total könsfördelning0,98 män/kvinna (2020 est.)
https://www.cia.gov/the-world-factbook/countries/togo/#people-and-society

Minoriteter

[redigera | redigera wikitext]

Sett till etniska grupper i Togo så består befolkningen enligt The World Factbook till 99 procent av afrikaner (det finns 37 stammar, de största är ewe, mina och kabre), medan européer och syrisk-libaneser utgör mindre än 1 procent av befolkningen.[2]

Migration

[redigera | redigera wikitext]

Antalet Flyktingar i Togo år 2023 uppskattades till 9 846 från Burkina Faso och 8 436 från Ghana.[20]

Språk

[redigera | redigera wikitext]
Kvinnlig försäljare av alkoholhaltiga drycken kutuku i Kara. Skylten är på franska.

Franska är Togos officiella språk och det språk som används inom handel. De två stora afrikanska språken i södra delen av landet är ewe och mina medan de två stora afrikanska språken i norra delen av landet är kabye (kallas ibland kabiye) och dagomba.[2]

Religion

[redigera | redigera wikitext]
Voodoomarknaden i Akod�ss�wa.

Togos konstitution best�mmer att landet �r sekul�rt och skyddar r�tten f�r samtliga av dess inv�nare att ut�va deras religion, s� l�nge de f�ljer landets lagar.

Andra religi�sa grupper �n romersk katolska, protestantiska och muslimska m�ste dock registrera sig hos regeringen.[36]

Enligt The World Factbook tillh�r 51 % av befolkningen inhemska religioner, 29 % �r kristna och 20 % �r muslimer. Siffrorna har dock inget �r eller k�lla angiven.[2]

Enligt en ber�kning fr�n Universit� de Lom� gjord 2004 var 48 % av befolkningen kristna, 33 % traditionella animister, 14 % sunnimuslimer och 5 % tillh�rde andra grupper. Romerska katoliker utgjorde den st�rsta delen av de kristna och utgjorde 28 % av landets befolkning, protestanter utgjorde 10 % och andra kristna grupper 10 %. Inom de protestantiska grupperna r�knades metodister, lutheraner, Assemblies of God och sjundedagsadventister medan till de andra kristna grupperna r�knades mormoner. De 5 % av befolkningen som tillh�rde andra religi�sa grupper bestod av Nichiren-buddhister, f�ljare av The International Society for Krishna Consciousness, bah�'�er, hinduer och icke-religi�sa personer. M�nga kristna och muslimer blandar �ven in inhemska religi�sa traditioner i sin religi�sa ut�vning.[36]

Den kristna befolkningen bor huvudsakligen i den s�dra delen av landet, medan den muslimska bor i de centrala och norra delarna.[36]

Sociala f�rh�llanden

[redigera | redigera wikitext]

Kvinnor diskrimineras p� flera olika s�tt. En kvinna har inte laglig r�tt att �rva sin far eller sin man. P� landsbygden �r det vanligare att en man f�rskjuter sin hustru �n att paret skiljer sig. Kvinnan f�rlorar d� alla sina tillg�ngar samt v�rdnad av barn. Kvinnov�ld �r vanligt, i synnerhet inom �ktenskapet. K�nsstympning �r f�rbjudet sedan 1998 men f�rekommer inom n�gra av landets etniska grupper.[7]

H�lsa

[redigera | redigera wikitext]
Pr�stinna till Mami Wata.

Ett av Togos h�lsoproblem �r HIV/aids. Under 2016 var 2,1 % av den vuxna befolkningen smittad, 100 000 personer.

M�drad�dlighet: 368 d�dsfall per 100 000 f�dslar (2015).

�r 2016 uppskattades andelen av den vuxna befolkningen som led av fetma till 8,4 % och andelen barn under 5 �rs �lder som var underviktiga �r 2014 till 16,2 %. [2]

�vrig befolkningsdata

[redigera | redigera wikitext]

Den senaste folkr�kningen h�lls den 6 november 2022 och d� uppgick den folkbokf�rda befolkningen i Togo (de jure) till:

  • 8 095 498 inv�nare, varav 3 944 510 m�n och 4 150 988 kvinnor.[4]

Folkr�kningar hade tidigare h�llits 1981, 1970, 1958 & 2010.[37][38]

Inv�nartalet i Togo uppskattades till:

Kultur

[redigera | redigera wikitext]

Sport

[redigera | redigera wikitext]

Fotboll �r landets st�rsta sport, med boxning som god tv�a. Sporterna ut�vas fr�mst av m�n, �ven om f�rs�k har gjorts f�r att engagera fler kvinnor.[13]

Internationella rankningar

[redigera | redigera wikitext]
Organisation Unders�kning Rankning
Heritage Foundation Index of Economic Freedom 2024[43] 139 av 184
Reportrar utan gr�nser Pressfrihetsindex 2024[44] 113 av 180
Transparency International Corruption perception index 2023[45] 126 av 180
FN:s utvecklingsprogram Human Development Index 2022[46] 163 av 192

Bilder

[redigera | redigera wikitext]
  • Bomull lastas p� tyska skepp i Lom� 1885.
    Bomull lastas på tyska skepp i Lomé 1885.
  • Landskap i regionen Kara, i norra Togo.
    Landskap i regionen Kara, i norra Togo.
  • En marknad i staden Kpalimé, Plateaux-regionen.
    En marknad i staden Kpalimé, Plateaux-regionen.
  • Vattenfall i Kpalimé.
    Vattenfall i Kpalimé.
  • Landskap i Plateaux-regionen.
    Landskap i Plateaux-regionen.
  • En by i Plateaux-regionen.
    En by i Plateaux-regionen.

Källor

[redigera | redigera wikitext]
  • Putzger, F.W. - Historischer Schulatlas (1954), Velhagen & Klasing

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ [a b] ( PDF) Utrikes namnbok: Svenska myndigheter, organisationer, titlar, EU-organ och länder på engelska, tyska, franska, spanska, finska och ryska (11., rev. uppl.). Utrikesdepartementet, Regeringskansliet. 2021. sid. 143. https://www.regeringen.se/491d8f/contentassets/ffbc16c416f44fb2abde233c8bb5a555/utrikes_namnbok_11.e_reviderade_upplagan.pdf. Läst 5 februari 2022 
  2. ^ [a b c d e f g h i] ”Togo” (på engelska). The World Factbook. Central Intelligence Agency. 16 maj 2018. Arkiverad från originalet den 5 maj 2018. https://web.archive.org/web/20180605191935/https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/to.html. Läst 31 maj 2018. 
  3. ^ [a b] ”Statistiques Démographiques” (på franska). Institut National de la Statistique et des Etudes et Démographiques (INSEED - Togo). Arkiverad från originalet den 8 juni 2018. https://web.archive.org/web/20180608155058/http://www.stat-togo.org/index.php/thematiques/statistiques-demographiques. Läst 31 maj 2018. 
  4. ^ [a b] ”Résultats définitifs du RGPH-5 (novembre 2022)” (på franska) ( PDF). Institut National de la Statistique et des Etudes Economiques et Démographiques (Inseed). https://inseed.tg/download/4796/?tmstv=1715435779. Läst 11 maj 2024. 
  5. ^ [a b c d e] ”World Economic Outlook database: April 2022” (på engelska). Internationella valutafonden. https://www.imf.org/en/Publications/WEO/weo-database/2022/April/weo-report?c=512,914,612,171,614,311,213,911,314,193,122,912,313,419,513,316,913,124,339,638,514,218,963,616,223,516,918,748,618,624,522,622,156,626,628,228,924,233,632,636,634,238,662,960,423,935,128,611,321,243,248,469,253,642,643,939,734,644,819,172,132,646,648,915,134,652,174,328,258,656,654,336,263,268,532,944,176,534,536,429,433,178,436,136,343,158,439,916,664,826,542,967,443,917,544,941,446,666,668,672,946,137,546,674,676,548,556,678,181,867,682,684,273,868,921,948,943,686,688,518,728,836,558,138,196,278,692,694,962,142,449,564,565,283,853,288,293,566,964,182,359,453,968,922,714,862,135,716,456,722,942,718,724,576,936,961,813,726,199,733,184,524,361,362,364,732,366,144,146,463,528,923,738,578,537,742,866,369,744,186,925,869,746,926,466,112,111,298,927,846,299,582,487,474,754,698,&s=PPPPC,&sy=2022&ey=2022&ssm=0&scsm=1&scc=0&ssd=1&ssc=0&sic=0&sort=country&ds=.&br=1. Läst 2 augusti 2022. 
  6. ^ ”Human Development Report 2021/2022” (på engelska) ( PDF). United Nations Development Programme. sid. 284-287. https://hdr.undp.org/system/files/documents/global-report-document/hdr2021-22pdf_1.pdf. Läst 3 december 2022. 
  7. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z aa ab ac ad] ”Togo - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/togo. Läst 3 februari 2022. 
  8. ^ ”Togo | Location, History, Population, & Facts | Britannica” (på engelska). www.britannica.com. https://www.britannica.com/place/Togo. Läst 3 februari 2022. 
  9. ^ Kothor, Marius (2023-03-22) (på engelska). The History of Togo and the Togolese People. doi:10.1093/acrefore/9780190277734.001.0001/acrefore-9780190277734-e-714. ISBN 978-0-19-027773-4. https://oxfordre.com/africanhistory/display/10.1093/acrefore/9780190277734.001.0001/acrefore-9780190277734-e-714. Läst 18 mars 2024 
  10. ^ [a b] ”Togo – Äldre historia”. www.ui.se. https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/afrika/togo/aldre-historia/. Läst 18 mars 2024. 
  11. ^ Harrison, Dick (2015-01-29). Slaveriets historia. Svenska Historiska Media Förlag AB. ISBN 978-91-7545-175-6. https://books.google.se/books?id=KlBuBgAAQBAJ&pg=PT203&lpg=PT203&dq=slavkusten+togo&source=bl&ots=cXPimfT26T&sig=ACfU3U3dgF-b8c1At7ROik0YenpD2ysb3Q&hl=sv&sa=X&ved=2ahUKEwjNp4CyjOT1AhWGzYsKHZMyDKw4MhDoAXoECCYQAw#v=onepage&q=slavkusten%20togo&f=false. Läst 18 mars 2024 
  12. ^ [a b] ”Togo – Äldre historia”. www.ui.se. https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/afrika/togo/aldre-historia/. Läst 3 februari 2022. 
  13. ^ [a b c d e f g h] ”Togo - Government and society | Britannica” (på engelska). www.britannica.com. https://www.britannica.com/place/Togo/Government-and-society. Läst 3 februari 2022. 
  14. ^ [a b c d e] Landinfo (1 september 2015). ”Togo Presidentvalget i 2015 og forhold for opposisjonspolitikere”. Landinfo (Utlendningsforvaltningens fagenhet for landinformasjon). 
  15. ^ Togo opposition claims 'irregularities' in poll, BBC den 5 mars 2010.
  16. ^ [a b c d e f] ”Togo - History | Britannica” (på engelska). www.britannica.com. https://www.britannica.com/place/Togo/History. Läst 3 februari 2022. 
  17. ^ [a b] ”Sylvanus Olympio | president of Togo | Britannica” (på engelska). www.britannica.com. https://www.britannica.com/biography/Sylvanus-Olympio. Läst 4 februari 2022. 
  18. ^ [a b c d e f] ”Gnassingbé Eyadéma | president of Togo | Britannica” (på engelska). www.britannica.com. https://www.britannica.com/biography/Gnassingbe-Eyadema. Läst 4 februari 2022. 
  19. ^ [a b c d] ”Overview” (på engelska). World Bank. https://www.worldbank.org/en/country/togo/overview. Läst 3 februari 2022. 
  20. ^ [a b c d e f g h i] ”Togo” (på engelska). The World Factbook (Central Intelligence Agency). 2024-03-18. https://www.cia.gov/the-world-factbook/countries/togo/. Läst 3 februari 2022. 
  21. ^ ”Togos geografi” (på norskt bokmål). Store norske leksikon. 2020-11-16. http://snl.no/Togos_geografi. Läst 3 februari 2022. 
  22. ^ [a b c d] Thuesen, Nils Petter (2021-07-09). ”Togo” (på norskt bokmål). Store norske leksikon. http://snl.no/Togo. Läst 3 februari 2022. 
  23. ^ ”FN:s medlemsländer”. Svenska FN-förbundet. https://fn.se/vi-gor/vi-utbildar-och-informerar/fn-info/fn-som-organisation/medlemslander/. Läst 19 mars 2024. 
  24. ^ [a b] ”Togo” (på engelska). The World Factbook (Central Intelligence Agency). 2022-02-15. https://www.cia.gov/the-world-factbook/countries/togo/#military-and-security. Läst 25 februari 2022. 
  25. ^ [a b c d] Rein, Torolf; Jarslett, Yngve (2019-09-25). ”Togos forsvar” (på norskt bokmål). Store norske leksikon. http://snl.no/Togos_forsvar. Läst 25 februari 2022. 
  26. ^ [a b c d] ”Togo – Ekonomi”. www.ui.se. https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/afrika/togo/oversikt/. Läst 18 mars 2024. 
  27. ^ ”Togo – Jordbruk och fiske”. www.ui.se. https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/afrika/togo/jordbruk-och-fiske/. Läst 3 februari 2022. 
  28. ^ [a b c d] ”Togo - Settlement patterns | Britannica” (på engelska). www.britannica.com. https://www.britannica.com/place/Togo/Settlement-patterns. Läst 4 februari 2022. 
  29. ^ ”Togo” (på engelska). The World Factbook (Central Intelligence Agency). 2024-03-13. https://www.cia.gov/the-world-factbook/countries/togo/#energy. Läst 18 mars 2024. 
  30. ^ ”Togo – Naturtillgångar, energi och miljö”. www.ui.se. https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/afrika/togo/naturtillgangar-och-energi/. Läst 18 mars 2024. 
  31. ^ [a b] ”Togo - Countries & Regions” (på brittisk engelska). IEA. https://www.iea.org/countries/togo/electricity. Läst 18 mars 2024. 
  32. ^ ”Togo - Countries & Regions” (på brittisk engelska). IEA. https://www.iea.org/countries/togo. Läst 18 mars 2024. 
  33. ^ ”Togo - Countries & Regions” (på brittisk engelska). IEA. https://www.iea.org/countries/togo/emissions. Läst 18 mars 2024. 
  34. ^ [a b] Leraand, Dag; Lundbo, Sten (2021-07-09). ”Økonomi og næringsliv i Togo” (på norskt bokmål). Store norske leksikon. http://snl.no/%C3%98konomi_og_n%C3%A6ringsliv_i_Togo. Läst 3 februari 2022. 
  35. ^ ”Table 8. Population of capital cities and cities of 100 000 or more inhabitants: latest available year, 1997 - 2016” (på engelska och franska). Demographic Yearbook 2016. Förenta nationerna, United Nations Statistics Division. sid. 6. https://unstats.un.org/unsd/demographic-social/products/dyb/documents/dyb2016/table08.pdf. Läst 31 maj 2018. 
  36. ^ [a b c] ”Togo” (på engelska). International Religious Freedom Report for 2017. USA:s utrikesdepartement, Bureau of Democracy, Human Rights and Labor. http://www.state.gov/j/drl/rls/irf/religiousfreedom/index.htm?year=2017&dlid=280798. Läst 31 maj 2018. 
  37. ^ ”Population by sex and urban/rural residence” (på engelska). Förenta nationerna, United Nations Statistics Division. http://data.un.org/Data.aspx?q=finland+datamart%5bPOP%5d&d=POP&f=tableCode:1;countryCode:768;areaCode:0;sexCode:0&c=2,3,6,8,10,12,13,14&s=_countryEnglishNameOrderBy:asc,refYear:desc,areaCode:asc&v=1. Läst 31 maj 2018. 
  38. ^ ”Table 3. Population by sex, annual rate of population increase, surface area and density” (på engelska och franska). Demographic Yearbook 2016. Förenta nationerna, United Nations Statistics Division. sid. 2. https://unstats.un.org/unsd/demographic-social/products/dyb/documents/dyb2016/table03.pdf. Läst 30 maj 2018. 
  39. ^ The World Factbook anmärker (engelska): estimates for this country explicitly take into account the effects of excess mortality due to AIDS; this can result in lower life expectancy, higher infant mortality, higher death rates, lower population growth rates, and changes in the distribution of population by age and sex than would otherwise be expected.
  40. ^ ”Country profile Togo” (på engelska). Förenta nationerna, United Nations Statistics Division, UNdata. http://data.un.org/en/iso/tg.html. Läst 31 maj 2018. 
  41. ^ ”Population, total, data; Togo” (på engelska). World Bank Data. Världsbanken. https://data.worldbank.org/indicator/SP.POP.TOTL?locations=TG. Läst 31 maj 2018. 
  42. ^ ”Perspectives démographiques du Togo 2011 - 2031 Edition 2015” (på franska) ( PDF). Institut National de la Statistique et des Etudes Economiques et Démographiques (INSEED Togo). sid. 14. Arkiverad från originalet den 27 augusti 2018. https://web.archive.org/web/20180827105948/http://www.stat-togo.org/contenu/pdf/Perspectives-demographiques-final-2016-05.pdf. Läst 31 maj 2018. 
  43. ^ ”Country Rankings: World & Global Economy Rankings on Economic Freedom” (på engelska). Heritage Foundation. https://www.heritage.org/index/pages/country-pages/togo. Läst 9 augusti 2024. 
  44. ^ ”2024 World Press Freedom Index” (på engelska). Reportrar utan gränser. https://rsf.org/en/country/togo. Läst 9 augusti 2024. 
  45. ^ ”Corruption Perceptions Index 2023” (på engelska). Transparency International. https://www.transparency.org/en/cpi/2023/index/tgo. Läst 9 augusti 2024. 
  46. ^ ”Togo” (på engelska). Human Development Report. United Nations. https://hdr.undp.org/data-center/specific-country-data#/countries/TGO. Läst 9 augusti 2024. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]

v • r
Länkar till relaterade artiklar
v • r
Afrika
v • r
Afrikanska unionen (AU)
v • r
Islamiska konferensen
Islam
Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Togo&oldid=55924429”