Hoppa till innehållet

Gambia

Redigera länkar
Från Wikipedia
(Omdirigerad från Gammbi)

Den här artikeln handlar om landet Gambia. För floden med samma namn, se Gambiafloden.
Republic of The Gambia
Flagga Statsvapen
Valspråk: Progress, Peace, Prosperity
Nationalsång: For The Gambia Our Homeland
läge
HuvudstadBanjul, 504 000 inv. (2015)[1]
Största stad Serrekunda
Officiellt språk engelska[2]
Demonym gambier; gambisk[3]
Statsskick Presidentiell republik
 -  President Adama Barrow
 -  Regeringschef Adama Barrow
Nationalförsamling Nationalförsamlingen
Självständighet Från Storbritannien 
 -  Erkänd 18 februari 1965 
Area
 -  Totalt 11 300 km²[1] (163:e)
 -  Vatten (%) 10,44 %
Befolkning
 -  2016 (juli) års uppskattning 2 055 000[5] (145:e)
 -  2013 års folkräkning 1 882 450[4] 
 -  Befolkningstäthet 182 inv./km² (47:e)
BNP (PPP) 2022 års beräkning
 -  Totalt 6,792 miljarder USD[6] (171:a)
 -  Per capita 2 646 USD[6] (177:e)
BNP (nominell) 2022 års beräkning
 -  Totalt 2,166 miljarder USD[6] (183:e)
 -  Per capita 844 USD[6] (199:e)
HDI (2021) ▲ 0,500[7] (174:e)
Valuta Dalasi (GMD)
Tidszon UTC
Topografi
 -  Högsta punkt Ej namngiven plats[1], 53 m ö.h.
 -  Längsta flod Gambia, 1 130 km
Nationaldag 18 februari
Nationalitetsmärke WAG
Landskod GM, GMB, 270
Toppdomän .gm
Landsnummer 220

Gambia (engelska: The Gambia), formellt Republiken Gambia[3] (engelska: Republic of The Gambia), är en suverän stat i Västafrika vid Atlanten belägen på ömse sidor av Gambiaflodens nedre lopp. Landet gränsar till Senegal som, förutom vid kustlinjen, omger landet. Gambia är den till ytan minsta staten på Afrikas fastland.[8]

Presidenten Yahya Jammeh tog makten i landet efter en militärkupp 1994. Demokrati har återinförts sedan 1996 och Jammeh blev återvald i flera på varandra följande val, senast 2011.[1] Efter valet 2016 efterträddes han av Adama Barrow 19 januari 2017.[9]

Gambias ekonomi domineras av jordbruk, fiske och särskilt turism. År 2015 levde 48,6 procent av befolkningen i fattigdom.[10] På landsbygden är fattigdomen ännu mer utbredd, nästan 70 procent.[10]

Historia

[redigera | redigera wikitext]

Äldre historia

[redigera | redigera wikitext]

Gambia var en del av Maliriket på 1200-talet. Då detta föll samman uppstod i stället flera kungadömen i Gambia. De viktigaste var Barra, Kombo och Fulladu.[11] På 1400-talet kom portugiserna till Gambiaflodens mynning, och på 1500-talet britter och fransmän.[11] De upprättade handelsstationer och bedrev handel längs floden. De sökte främst elfenben, slavar och guld.

År 1651 skickade Kurlands hertig Jakob en expedition, ledd av major Heinrich Fok, för att anskaffa kolonier i Västafrika. Hertig Jakob köpte mark från flera stamhövdingar (Kumbo, Barra och Kasana) vid Gambiafloden i syfte att upprätta fästningar och handelsplatserna Fort Jakob, Fort Bayona och Fort Jillifree. Hertigen förlorade dock områdena år 1661.

Från år 1783 styrde Storbritannien över Gambia.[11] Gambia blev brittisk kronkoloni år 1888/1889,[12] efter att området runt den brittiska stödjepunkten Bathurst (dagens Banjul) sedan 1821 varit del av den brittiska kolonin Sierra Leone.[13]

Självständighet

[redigera | redigera wikitext]

Brittiska Gambia blev sj�lvst�ndigt �r 1965 som staten Gambia, med Dawda Jawara som f�rste ledare. Landet f�rblev inom det brittiska samv�ldet fram till 1970, n�r en folkomr�stning om att l�mna samv�ldet resulterade i att landet blev en republik med Jawara som president.[14] Under 1970- och 80-talen s�gs Gambia som en av de mer demokratiska l�nderna i Afrika, med regelbundna och fria val och relativt starka m�nskliga r�ttigheter. Samtidigt saknades en samlad opposition och Jawara med sitt Folkets framstegsparti (PPP) vann alla val med en kraftig majoritet. Det f�rekom ocks� korruptionsanklagelser mot regeringen. I juli 1981 genomf�rdes ett kuppf�rs�k av landets paramilit�ra styrkor (Gambia saknade en regelr�tt arm� vid tillf�llet), som hade st�d av radikala politiska grupper. Med hj�lp av Senegals milit�r kunde upproret s� sm�ningom hejdas.[15]

En konsekvens av kuppf�rs�ket blev att Gambia och Senegal 1982 bildade en konfederation: Senegambia. Tanken med konfederationen var att l�nderna skulle organisera utrikespolitik, f�rsvar och ekonomin tillsammans. Inom ramen f�r samarbetet kunde Gambia bygga upp en egen milit�r med hj�lp av Senegal. Senegal ville efter n�gra �r f�rdjupa integrationen, n�got som Gambia sa nej till vilket ledde till att unionen uppl�stes 1989.[15] �r 1991 skrev de b�da l�nderna p� ett v�nskaps- och samarbetsavtal.[16]

D�varande presidenten Dawda Jawara st�rtades, efter 32 �r vid makten, i en milit�rkupp �r 1994. Samtidigt f�rbj�ds all politisk aktivitet. 1996 genomf�rdes demokratiska presidentval, �ret d�rp� parlamentsval. 2006 valdes Yahya Jammeh till president f�r tredje g�ngen.[16]

Pressfriheten �r anstr�ngd, och 2004 intr�ffade ett tills vidare ouppklarat mord p� journalisten Deyda Hydara. Enligt pressfrihetsindexet har det varit en stor f�rb�ttring i pressfriheten i Gambia sedan 2017.[17]

�r 2015 utropade president Yahya Jammeh Gambia till en islamisk republik f�r att visa att landet slutgiltigt klippt banden fr�n sin kolonialhistoria.[18] Beslutet �tertogs av den nya presidenten Adama Barrow i januari 2017.[19]

Adama Barrow vann presidentvalet i b�rjan av december 2016 men Jammeh v�grade avg�. Jammeh avgick f�rst efter att grannl�nderna hotade med en milit�r intervention. Jammeh gick i exil i Ekvatorialguinea efter 22 �r vid makten. Barrow b�rjade som president i januari 2017.[20]

Geografi

[redigera | redigera wikitext]
Gambia

Gambia �r litet till ytan och l�ngsmalt (320 km l�ngt; bredaste st�llet 48 km; smalaste knappt 45 km). Dess gr�nser f�ljer den slingrande Gambiafloden, vars k�llor ligger i Guinea. Landets nuvarande gr�nser best�mdes 1889 efter en �verenskommelse mellan Storbritannien och Frankrike.

Landgr�nsen mot Senegal �r 740 km, och kuststr�ckan mot havet 80 km.

Gambia g�r anspr�k p� 12 nautiska mil (nm) territorialvatten och 200 nm ekonomisk zon. Ingenting �r h�vdat betr�ffande kontinentalsockeln.[k�lla beh�vs]

Topografi och hydrografi

[redigera | redigera wikitext]

Gambiafloden �r dominerande i landskapet. Den flyter �ver en plat� av sandsten som best�r av komprimerat kvartskorn som bildades f�r cirka 23,7 - 1,6 miljoner �r sedan.[21]

I �ster �r de smala dalarna skilda av l�ga kullar.[21] I v�ster v�xlar l�gre sandkullar och sandfyllda s�nkor och bildar en flack sl�tt.[21]

Klimat

[redigera | redigera wikitext]
V�der i Banjul [22]
  Okt Nov Dec Jan Feb Mar Apr
Lufttemperatur (�C)
    Dag 32 32 30 30 31 32 30
    Natt 25 23 20 19 19 20 20
Vattentemperatur (�C) 27 27 24 23 24 24 25
Soltimmar per dag 8 8 8 8 9 10 10

Klimatet �r tropiskt med en varm regntid fr�n juni till oktober med n�ra 100 % relativ fuktighet. November till maj �r n�got svalare med torr vind fr�n Sahara.

Fr�n mitten av 1980-talet till mitten av 2010-talet minskade nederb�rdsm�ngden med 30 %, med resultatet att torrperioderna blivit l�ngre.[23]

V�xt- och djurliv

[redigera | redigera wikitext]

Gambia ligger vid �verg�ngen mellan Sahelzonen och den tropiska regnskogen. Landskapet domineras av v�t savann som blir torrare l�ngre norrut. H�r etablerade sig ett st�rre antal olika v�xtarter, f�r n�rvarande �r omkring 530 v�xtarter k�nda.

Gambiaflodens �versv�mningsomr�den n�ra havet med br�ckt vatten k�nnetecknas av flera slags mangrover. I landets inre f�rekommer stora tr�d som baobab, arter av akaciasl�ktet, mahognyv�xter, av oljepalmssl�ktet (Elaeis), av afzeliasl�ktet (Afzelia), sandeltr�, papaya, kalebasstr�d, skruvpalmer (Pandanaceae), av kassiasl�ktet (Cassia), tamarind (Tamarindus indica), av dracenasl�ktet (Dracaena), ebenholts, av kolasl�ktet (Cola) och kapok (Ceiiba pentandra).

Storvilt som elefanter, lejon och giraffer utrotades under 1800-talet och b�rjan av 1900-talet av Gambias koloniala makthavare. Trots allt finns en rik fauna kvar med omkring 110 d�ggdjursarter, till exempel sm� antiloper som sumpbock (Tragelaphus spekeii) och buskbock (Tragelaphus scriptus). Primater �r ganska talrika med exempel som r�d babian, gr�na markattor (Chlorocebus), r�da guerezor (Piliocolobus) och husarapa. Ett projekt att flytta landets sista schimpanser (Pan troglodytes) till ett naturreservat var framg�ngsrikt.

Landet �r k�nt f�r en m�ngfaldig f�gelfauna. Omkring 540 arter (se Lista �ver Gambias fåglar (engelska)) är beskrivna – en tredjedel av dem är flyttfåglar.

Tidigare kallades Gambiafloden den "krokodilrikaste floden" i Afrika, idag finns bara ett fåtal kvar som nilkrokodil och dvärgkrokodil (Osteolaemus tetraspis). Ett annat kräldjur i floden är den upp till 2 meter långa Nilvaranen (Varanus niloticus). Mera sällsynta men ibland farliga är flodhästar. Uppströms fr�n Elephant Island lever cirka 100 individer.

Kustlinjen ger skydd f�r m�nga fiskar som h�r l�gger rom. �ven delfiner kan iakttas i Gambiaflodens mynning.[k�lla beh�vs]

Naturskydd

[redigera | redigera wikitext]

N�gra av Gambias milj�problem �r skogssk�vlingen som leder till att �knen breder ut sig och att vattnet p� m�nga h�ll �r f�rorenat av vattenburna sjukdomsorganismer.[23]

Det finns ett par reservat och tre nationalparker i Gambia.[24]

Styre och politik

[redigera | redigera wikitext]

F�rfattning och styre

[redigera | redigera wikitext]
Se �ven: Lista �ver Gambias presidenter och Lista �ver Gambias regeringschefer

Enligt den demokratiska konstitutionen som tr�dde i kraft �r 1997 �r Gambia en enhetlig och demokratisk republik.[25] President �r statschefen. Denne v�ljs i allm�nna val vart femte �r. Presidenten utser och leder regeringen.[25] Parlamentet best�r av 53 ledam�ter varav 48 v�ljs i direkta val vart femte �r. 5 ledam�ter utses av presidenten.[25]

Administrativ indelning

[redigera | redigera wikitext]
Gambias regioner.
Detta avsnitt �r en sammanfattning av Gambias administrativa indelning.

Gambia �r indelat i fem regioner, �tta kommuner (varav tv� utanf�r regionerna) och 44 distrikt.[26]

Politik

[redigera | redigera wikitext]

Efter en l�ng epok som brittisk koloni blev Gambia 1965 en sj�lvst�ndig stat inom det Brittiska samv�ldet.

Fram till 1994 var landet en flerpartistat d�r fem allm�nna val genomf�rdes.[27] Samtliga vanns av Dawda Jawaras parti PPP. Jawara sj�lv uts�gs till Gambias f�rste statsminister och valdes 1970 till landets f�rste president, ett �mbete han innehade till 1994, d� han st�rtades i en milit�rkupp ledd av officeren Yahya Jammeh.

President Yahya Jammeh styrde Gambia under 22 �r med auktorit�ra metoder efter att han tog makten. Jammehs milit�rjunta inf�rde uteg�ngsf�rbud, upph�vde konstitutionen och f�rbj�d det styrande partiet PPP. D�refter segrade Jammeh i fyra presidentval som av oppositionen och utl�ndska observat�rer kritiserades f�r att vara riggade. Jammehs parti, Alliansen f�r patriotisk omorientering och uppbyggnad (APRC) dominerade gambisk politik.[28] Dess grepp om makten blev med �ren allt h�rdare och rapporter om brott mot m�nskliga r�ttigheter var vanliga.

I december 2016 vann Adama Barrow, gemensam kandidat f�r sju oppositionspartier, valet. Jammeh v�grade f�rst att avg�, men gav upp sedan grannl�nderna st�llt sig p� Barrows sida. Milit�ra styrkor fr�n Ecowas, en mellanstatlig organisation i V�stafrika, anl�nde till huvudstaden Banjul. I b�rjan av 2017 tilltr�dde Adama Barrow som landets president.[29]

Samtidigt som gambier firade att landets h�rde ledare Yahya Jammeh var ute ur landet, framkom att han lyckades plundra statsfinanserna p� omkring 100 miljoner kronor innan han fl�g ut ur landet.[30]

R�ttsv�sen

[redigera | redigera wikitext]

Efter �r 1965 fortsatte landet till�mpa den brittiska lagstiftningen och f�rfattningen som inf�rts under kolonialtiden.[16]

D�r ingick b�de den skrivna lagstiftningen men ocks� den oskrivna common law. Dock har afrikansk sedvaner�tt och religi�s r�tt inf�rts inom bland annat familjer�tten.[16]

Gambiska domstolar kan utd�ma d�dsstraff, men tidigare �r har d�dsdomarna inte verkst�llts. 2012 har d�dsdomarna b�rjat verkst�llas. �tta av 47 d�dsd�mda personer har sedan dess avr�ttats. D�varande president Jammeh meddelade att han vill att alla d�dsdomarna skall verkst�llas. Grannlandet Senegal president Macky Sall, EU och USA uppmanade Gambia att stoppa avr�ttningarna av de d�dsd�mda.[31][32][33] Gambia fortsatte att ha officiella uppeh�ll f�r d�dsstraff 2019. [34]

Internationella relationer

[redigera | redigera wikitext]

Gambia �r medlem i F�renta nationerna (sedan 21 september 1965),[5] Afrikanska unionen samt Islamiska konferensorganisationen. Landet �r medlem i Samv�ldet. Gambia l�mnade organisationen i oktober 2013[35] men ansl�t sig igen i februari 2018.[36]

F�rsvar

[redigera | redigera wikitext]

Gambias v�pnade styrkor bestod �r 2018 av 800 aktiv personal. Arm�n var d� l�tt utrustad. En mindre flygkomponent har tre transportflygplan och tv� l�tta flygplan. Det finns ocks� en liten sj�komponent som hade �tta mindre patrullfartyg.[37]

Under �r 2018 hade ECOWAS en styrka p� 500 personer st�ende i Gambia (ECOMIG). Dessutom deltog Gambia �r 2018 i FN-operationen i Sudan (UNAMID) med 211 personal. Gambia har ocks� deltagit med observat�rer och ett litet antal personal i Centralafrikanska republiken (MINUSCA) och i Mali (MINUSMA).[37]

Ekonomi och infrastruktur

[redigera | redigera wikitext]
Marknad i Serekunda.

Gambia �r f�r ekonomisk tillv�xt beroende av internationell ekonomisk hj�lp, ekonomiskt ansvarstagande av staten och en fortsatt teknisk �verf�ring fr�n multilaterala och bilaterala bist�ndsgivare.[38] Landet litar till stor del p� penningf�rs�ndelser fr�n gambianer i utlandet.[39]

N�ringsliv

[redigera | redigera wikitext]

Jord- och skogsbruk, fiske

[redigera | redigera wikitext]

Jordbrukssektorn syssels�tter cirka 75 procent av befolkningen i yrkesverksam �lder, men st�r bara f�r omkring 20 % av Gambias BNI. St�rre delen av produktionen best�r av sj�lvhush�llningsjordbruk. F�r konsumtion odlas i synnerhet ris, hirs, sorghum, kassava, majs och gr�nsaker. Ris �r en viktig del av basf�dan.[40]

Den viktigaste gr�dan �r jordn�tter. Dessa odlas p� sandjorden i de h�gre, �versv�mningsfria delarna av landet.[40] Jordn�tter har historiskt st�tt f�r ungef�r 90 % av exportint�kterna. Dessa smugglas �ven till Senegal f�r att, beroende av prisniv�erna, s�ljas d�r. Totalt exporteras cirka 80 % av sk�rden.[40]

Gambia har rika fisketraditioner b�de till havs och i floder. F�ngsten s�ljs b�de lokalt och p� export.[40]

Energi och r�varor

[redigera | redigera wikitext]

Ungef�r 50 procent av alla gambier hade tillg�ng till el �r 2019. 97 procent av all energi tillverkades av fossila br�nslen och 3 % av annan f�rnybar energi �n vattenkraft.[41] Floden Gambia har dock potential f�r vattenkraft, vilket potentiellt skulle kunna leda till energiexport.[40]

Till landets naturtillg�ngar h�r: fisk, mineral (lera och kiselsand), titan (rutil och ilmenit), tenn, zirkon. Lera och sand anv�nds f�retr�desvis lokalt. �r 2004 hittades olja utanf�r kusten och utvinningslicenser tilldelades �r 2006. Ytan av odlingsbar mark �r begr�nsad.[42][40]

Industri

[redigera | redigera wikitext]

Ungef�r h�lften av all produktion av jordn�tter bearbetas till olja och �ven andra produkter i landets sm�skaliga industri. Andra industriomr�den �r bland annat livsmedel, textilier och skor. Den omfattande turismen har ocks� drivit p� byggnadsindustrin.[40]

Tj�nster och turism

[redigera | redigera wikitext]

Servicesektorn stod �r 2017 f�r 66 procent av BNP.[16]

Turismen har stor betydelse f�r Gambias ekonomi, och som exempel kan n�mnas att 170 000 turister bes�kte landet �r 2013. De flesta turisterna �r fr�n Storbritannien och Skandinavien.[16] Till skillnad fr�n resten av n�ringslivet, som till stor del �gs av gambier, �gs turistn�ringen n�stan helt av utl�ndska f�retag, och de direkta inkomsterna �r d�rf�r begr�nsade.[40]

Gambias naturliga sk�nhet och n�rhet till Europa har gjort landet till en av de st�rsta turistmarknaderna i V�stafrika, med hj�lp av staten och privata investeringar i ekoturism och renoverade byggnader.[38]

En del av turismen till Gambia kan beskrivas som sexturism. Prostitution �r olaglig i landet men bed�ms vara utbredd, och s�rskilt uppm�rksammad har europeiska kvinnors utnyttjande av manliga prostituerades ("bumsters"[43]) tj�nster blivit.[44][45][46] De flesta prostituerade i landet kommer fr�n grannlandet Senegal.[47]

Handel

[redigera | redigera wikitext]

�r 2014 var utrikeshandeln, inklusive reexport av importerade varor (diamanter och vapen med bland annat Sierra Leone som handelspartner) en viktig del av ekonomin.[38] men nya regler och en instabil valuta har gjort att den handeln har minskat. �r 1998 f�rstatligades ett stort privat f�retag, Alimenta, som var den st�rsta uppk�paren av jordn�tter. Efter det har priserna p� jordn�tter sjunkit markant.[k�lla beh�vs]

Infrastruktur

[redigera | redigera wikitext]

Transporter

[redigera | redigera wikitext]

V�gn�tet omfattade �r 2011 2 977 km, varav 518 km var asfalterade.[41]

En stor hamn finns i Banjul.[41] Gambiaflodens nedre lopp �r segelbart f�r oceang�ende fartyg intill 190 km fr�n kusten. Mindre fartyg kan forts�tta ytterligare 200 km uppf�r den slingrande floden av meandertyp.[k�lla beh�vs]

Internationell flygplats finns vid Yundum, ett par mil s�der om Banjul. Den sammanlagda banl�ngden �r drygt 3 km; alla �r belagda. Europa n�s p� 6 flygtimmar.[k�lla beh�vs]

Post, telefoni och Internet

[redigera | redigera wikitext]

Gambia Telecommunications �r det fr�n b�rjan helstatliga f�retag som driver telekommunikationsn�ten. 2007 b�rjade en partiell privatisering av bolaget.

En jordstation har samband till Intelsat-systemet via satellit i Atlanten-sektorn. Utrikesf�rbindelser till Senegal och Guinea Bissau via radiol�nk.

Sedan Africa Coast to Europe-projektet (ACE) 2011 lade en fiberoptisk undervattenskabel har landets internetuppkoppling och internetkapacitet ökad kraftigt.[48] Kabeln går från Frankrike till Gambia och sköts av "The Gambia Submarine Cable Co. Ltd".[49]

Inrikes finns ganska god täckning med radiolänk och blanktrådslinjer. Mobiltelefonnätverket är år 2021 utbyggt över största delen av landet. Gambia är beroende av bistånd och lån från bland annat Kina för fortsatt utbyggnad av kommunikation.[41]

Utbildning och forskning

[redigera | redigera wikitext]
Klassrum i en skola i Gambia

Kostnaderna för utbildningen uppgick 2013 till 2,8 % av BNP.[1] År 2003 var nästan 66 % av den vuxna befolkningen analfabeter.
2010 hade analfabetismen minskat till 60 % (personer 15 år och äldre). 2015 beräknades siffran vara 44,5 %. Andelen analfabeter bland männen var då 36,1 % och bland kvinnorna 52,4 %[1]

År 2002 infördes nioårig grundskola med start vid sju års ålder. Sekundärskolan omfattar tre år. Den kan väljas med olika inriktningar exempelvis naturvetenskaplig, ekonomisk, estetisk eller teknisk inriktning. Det finns även ett antal Högre utbildningar att välja på.[16]

Utbildning är tillgänglig för flickor i lika hög grad som för pojkar. År 2010 gick 70 % av barnen i grundskola.[16] Utbildningen är gratis, men skolplikt föreligger inte.[21]

Sjukvård, andra viktiga samhällstjänster

[redigera | redigera wikitext]

Även om förbättringar har gjorts sedan Gambia blev självständigt, så är de allmänna hälsotillstånden i Gambia dåliga.[21]

En majoritet av sjukvården är centrerade runt huvudstaden Banjul, dock finns det andra sjukhus och många kliniker i hela landet. Traditionella healers konsulteras ofta. I synnerhet i landsbygdsområden.[21]

Gambia har under lång tid haft kompetensbrist och saknat tillgång till kvalificerad sjukvårdspersonal. Särskilt landsbygden har drabbats av personalbristen. I ett försök att bryta den negativa trenden etablerade regeringen år 1999 en läkarutbildning i landet.[21]

Befolkning

[redigera | redigera wikitext]
Gambias demografi
Map drawing of the Republic of The Gambia.jpg
Folkmängd2 221 301 (2021 est.)
Befolkningsförändring1,82 % (2021 est.)
Födelsetal26,42 födslar/1 000 invånare (2021 est.)
Dödstal6,66 dödsfall/1 000 invånare (2021 est.)
Summerad fruktsamhet3,13 barn/kvinna (2021 est.)
Spädbarnsdödlighet65,04 dödsfall/1 000 levande födslar (2021)
Migrationsnetto-1,55 migranter/1 000 invånare (2021 est.)
Åldersfördelning
0–14 år35,15 % (2021)
15–64 år61,04 % (2021)
Könsfördelning
Total könsfördelning0,98 män per kvinna (2020 est.)
Språk
Officiella språkEngelska
Källa: World Factbook (2022)[41]

Demografi

[redigera | redigera wikitext]

Urbanisering

[redigera | redigera wikitext]

Urbanisering: 59,6 % (2015).
Ökningstakt 2010-2015 uppskattas till 4,33 % per år)[1]

Minoriteter

[redigera | redigera wikitext]
Se även: Kategori:Etniska grupper i Gambia

Jola (10,9 % år 2013) är den folkgrupp som funnits längst i landet. Den finns företrädesvis i västra Gambia.[21][1] Den största gruppen är dock mandinka, som utgör ungefär en tredjedel av befolkningen.[50] Wolof (12,2 % år 2013) som är den dominerande gruppen i Senegal, dominerar också i huvudstaden Banjul.[21][1] Fulanierna (22,1 % år 2013) är bosatta i de mest extrema områdena längs floden. Deras kungarike, Fuladu, var en stormakt i slutet av 1800-talet.[21][1]

Soninke är en mix av Malinke och Fulani. Denna folkgrupp är i princip koncentrerad till områdena längs floden.[21]

Mindre grupper var år 2013: Serahuli 7,0 %, Serer 3,2 %, Manjago 2,1 %, Bambara 1,0 % och Creole/Aku Marabout 0,8 %. Övriga kategorier var enligt folkräkningen var: Andra 0,9 %, Icke-gambier 5,2 % och Svarade ej 0,7 %[1]

Migration

[redigera | redigera wikitext]

Historiskt har många flytt in till Gambia från konfliktområden. I synnerhet från inbördeskriget i Sierra Leone och Liberia men också från Senegal.[21] Under 2020-talet har dock bland annat den ekonomiska situationen gjort att Gambia fungerar mer som ett transitland f�r migranter snarare �n en bos�ttningsplats. M�nga gambianer s�ker ocks� b�ttre liv utanf�r Gambia.[41]

Spr�k

[redigera | redigera wikitext]

Spr�k: Engelska, Wolof, Mandinka, Fula och andra inhemska spr�k[1]

Engelska �r Gambias officiella spr�k. De mest talade spr�ken �r dock den atlantiska grenen av familjen Niger-Kongo.[21]

Spr�ken Mandinka och Wolof �r �verbyggande spr�k i landet, s� kallat lingua francas. Andra spr�k som talas inkluderar Pulaar (Fulbe), Serer, Diola och Soninke.[21]

Alla spr�ken s�nderfaller i ett flertal dialekter, varje dialekt �r ofta koncentrerad inom ett mycket lokalt omr�de.[k�lla beh�vs]

Religion

[redigera | redigera wikitext]

En �verv�gande majoritet �r muslimer i Gambia.

�r 2013 ut�vade 95,7 % islam, 4,2 % kristendom och 0,2 % ut�vade ingen religion eller ville inte svara.[1]

Enligt de skattningar som gjordes �r 2020 ut�vade 96,4 % islam, 3,5 % kristendom och endast 0,1 % ut�vade andra eller ingen religion.[41]

Sociala f�rh�llanden

[redigera | redigera wikitext]
Se �ven: Abort i Gambia

Sp�dbarnsd�dligheten �r bland v�rldens h�gsta med 62,0 d�dsfall per 1 000 levande f�dslar �r 2016. Den ber�knades dessutom ha �kat till 65,04 per 1000 levande f�dslar �r 2021. Varav siffran var h�gre f�r pojkar �n flickor, �r 2016 67,4 respektive 56,5 per 1000 levande f�dslar. �r 2021 var den 70,93 respektive 58,98 f�r pojkar respektive flickor.[1][41]

M�drad�dligheten har d�remot sjunkit fr�n 706 till 597 d�dsfall per 100 000 f�dslar mellan �r 2015 och �r 2017.[1][41]

Det totala antalet barn per kvinna (totala fertiliteten) har sjunkit stadigt. �r 2009 var den 5,3 barn per kvinna, 2016 3,63 barn per kvinna och �r 2021 till 3,13 barn per kvinna.[1][41] Befolkningstillv�xten har ocks� minskat n�got fr�n 2,11% �r 2016 till 1,82 % �r 2021.[1][41]

Moderns median�lder vid f�rsta barnets f�delse f�r m�drar i �ldern 25-29 �r: 20,9 �r (2013)[1]

Befolkningens median�lder �r 2016 var 20,7 �r. M�ns median�lder var 20,4 �r och kvinnors median�lder var 21,0 �r.[1]

Den allm�nna levnadsstandarden �r l�g.[k�lla beh�vs]

H�lsa

[redigera | redigera wikitext]
Se �ven: Hiv och aids i Afrika

Andelen av den vuxna befolkningen som var smittade av hiv/aids 2015 uppgick till 1,82%, totalt 20 600 personer och ungef�r 1000 personer avled av aids det �ret.[1]

F�r �r 2020 ber�knades andelen smittade till ungef�r samma, 1,8%, totalt 27 000 personer och 1 300 d�dsfall r�knades det �ret.[41]

Andelen av den vuxna befolkningen som lider av fetma �r 2014 var 9,1 %,[1] denna siffra ber�knades �r 2016 till 10,3 %[41]

Andelen barn under 5 �rs �lder som �r underviktiga �r 2013 ber�knades till 16,4 %,[1] och �r 2020 till 11.6%.[41]

�vriga befolkningsdata

[redigera | redigera wikitext]

Den senaste folkr�kningen h�lls den 15 april 2013 och d� uppgick den faktiskt befintliga befolkningen i Gambia (de facto) till 1 882 450 inv�nare, varav 930 699 m�n och 951 751 kvinnor.[4] Folkr�kningar hade tidigare h�llits 2003, 1993, 1983, 1973 och 1963.[51] Inv�nartalet i Gambia uppskattades i juli 2016 av The World Factbook till 2 009 648 inv�nare,[1] medan F�renta nationerna uppskattade befolkningen 1 juli 2016 till 2 055 000.[5]

Kultur

[redigera | redigera wikitext]

Massmedia

[redigera | redigera wikitext]

Media har under den tidigare presidenten varit h�rt kontrollerad. Representanter f�r regeringen har, efter att ny president tilltr�tt i januari 2017, meddelat att pressen fram�ver ska bli mer fri.[39]

Press och f�rlag

[redigera | redigera wikitext]

�r 2018 fanns fem privata nyhetsmagasin. Inga stats�gda, alla fem gavs dock inte ut dagligen.[39]

Radio och television

[redigera | redigera wikitext]

�r 2018 fanns en statlig TV-kanal, inga privat�gda. Det fanns en statlig radiostation och flera privata.[39]

Traditioner

[redigera | redigera wikitext]

Kultursymboler och viktiga personligheter

[redigera | redigera wikitext]
Se även: Gambias flagga och Gambias riksvapen
Kunta Kinteh Island.

Kunta Kinteh Island är sedan 2003 upptaget på UNESCOs världsarvslista på grund av den centrala rollen ön hade för slavhandeln I Västafrika.[52]

Internationella rankningar

[redigera | redigera wikitext]
Organisation Undersökning Rankning
The Economist Demokratiindex 2018[53] 111 av 167
World Bank Group Doing Business Report 2019[54] 155 av 190
Heritage Foundation/The Wall Street Journal Ekonomisk frihet-index 2019[55] 146 av 180
FN:s utvecklingsprogram Human Development Index 2018 174 av 189
Transparency International Korruptionsindex 2018[56] 93 av 180
Reportrar utan gränser World Press Freedom Index 2019[57] 92 av 180

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, Gambia, 11 september 2010.

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w] ”Country: Gambia, The” (på engelska). The World Factbook. Central Intelligence Agency. Arkiverad från originalet den 2 juli 2014. https://web.archive.org/web/20140702024610/https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/ga.html. Läst 17 juni 2017. 
  2. ^ denstoredanske.dk(danska)
  3. ^ [a b] ( PDF) Utrikes namnbok: Svenska myndigheter, organisationer, titlar, EU-organ och länder på engelska, tyska, franska, spanska, finska och ryska (10., rev. uppl.). Utrikesdepartementet, Regeringskansliet. 2015. sid. 74. http://www.regeringen.se/4a3eb3/contentassets/e27ee47ea294461bbb0f39b68d31c540/utrikes_namnbok_10.e_reviderade_upplagan.pdf. Läst 17 juni 2017 
  4. ^ [a b] ”3. Population by sex, annual rate of population increase, surface area and density” (på engelska och franska). Förenta nationerna, United Nations Statistics Division. sid. 1. https://unstats.un.org/unsd/demographic/products/dyb/dyb2015/Table03.pdf. Läst 17 juni 2017. 
  5. ^ [a b c] ”Country profile Gambia” (på engelska). Förenta nationerna, United Nations Statistics Division, UNdata. http://data.un.org/CountryProfile.aspx?crName=Gambia. Läst 17 juni 2017. 
  6. ^ [a b c d] ”World Economic Outlook database: April 2022” (på engelska). Internationella valutafonden. https://www.imf.org/en/Publications/WEO/weo-database/2022/April/weo-report?c=512,914,612,171,614,311,213,911,314,193,122,912,313,419,513,316,913,124,339,638,514,218,963,616,223,516,918,748,618,624,522,622,156,626,628,228,924,233,632,636,634,238,662,960,423,935,128,611,321,243,248,469,253,642,643,939,734,644,819,172,132,646,648,915,134,652,174,328,258,656,654,336,263,268,532,944,176,534,536,429,433,178,436,136,343,158,439,916,664,826,542,967,443,917,544,941,446,666,668,672,946,137,546,674,676,548,556,678,181,867,682,684,273,868,921,948,943,686,688,518,728,836,558,138,196,278,692,694,962,142,449,564,565,283,853,288,293,566,964,182,359,453,968,922,714,862,135,716,456,722,942,718,724,576,936,961,813,726,199,733,184,524,361,362,364,732,366,144,146,463,528,923,738,578,537,742,866,369,744,186,925,869,746,926,466,112,111,298,927,846,299,582,487,474,754,698,&s=PPPPC,&sy=2022&ey=2022&ssm=0&scsm=1&scc=0&ssd=1&ssc=0&sic=0&sort=country&ds=.&br=1. Läst 2 augusti 2022. 
  7. ^ ”Human Development Report 2021/2022” (på engelska) ( PDF). United Nations Development Programme. sid. 284-287. https://hdr.undp.org/system/files/documents/global-report-document/hdr2021-22pdf_1.pdf. Läst 3 december 2022. 
  8. ^ Berg Eidebo, Jennifer (8 januari 2020). ”Tipsen: därför ska du besöka Afrikas minsta land”. www.aftonbladet.se. https://www.aftonbladet.se/a/GG22r6. Läst 6 april 2022. 
  9. ^ ”Profile: Adama Barrow, The Gambia’s new president” (på engelska). www.aljazeera.com. https://www.aljazeera.com/news/2017/1/26/profile-adama-barrow-the-gambias-new-president. Läst 31 oktober 2021. 
  10. ^ [a b] ”Overview” (på engelska). World Bank. https://www.worldbank.org/en/country/gambia/overview. Läst 11 april 2021. 
  11. ^ [a b c] Store norske leksikon, snl.no: "Gambia – republikk i Afrika", läst 14 september 2010
  12. ^ Access Gambia: Colonial System of Administration in Gambia Läst 14 mars 2016, På engelska
  13. ^ "Gambia: Historia". NE.se. Läst 5 januari 2013.
  14. ^ ”Gambia – Äldre historia”. www.ui.se. https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/afrika/gambia/aldre-historia/. Läst 15 april 2024. 
  15. ^ [a b] ”Gambia – Modern historia”. www.ui.se. https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/afrika/gambia/modern-historia/. Läst 15 april 2024. 
  16. ^ [a b c d e f g h] ”Gambia - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/gambia. Läst 6 april 2022. 
  17. ^ ”Pressfriheten i världen: Här går det snabbast framåt – och bakåt”. Forskning & Framsteg. 20 juni 2019. https://fof.se/tidning/2019/5/artikel/pressfriheten-i-varlden-har-gar-det-snabbast-framat-och-bakat. Läst 4 november 2021. 
  18. ^ ”Gambia utropas till islamisk republik av presidenten”. Dagens Nyheter. 12 december 2015. http://www.dn.se/nyheter/varlden/gambia-utropas-till-islamisk-republik-av-presidenten/. Läst 12 december 2015. 
  19. ^ The Gambia: President Adama Barrow pledges reforms, Al-Jazeera English, 28 januari 2017
  20. ^ ”Adama Barrow återvände till Gambia” (på svenska). svenska.yle.fi. 26 januari 2017. https://svenska.yle.fi/artikel/2017/01/26/adama-barrow-atervande-till-gambia. Läst 26 oktober 2021. 
  21. ^ [a b c d e f g h i j k l m n] ”The Gambia | Culture, Religion, Map, Language, Capital, History, & People | Britannica” (på engelska). www.britannica.com. https://www.britannica.com/place/The-Gambia. Läst 22 februari 2022. 
  22. ^ Danmarks Meteorologiske Institut + lokala uppgifter
  23. ^ [a b] ”The Gambia”. CIA – The World Factbook. Arkiverad från originalet den 2 juli 2014. https://web.archive.org/web/20140702024610/https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/ga.html. Läst 5 december 2010. 
  24. ^ ”Gambia - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/gambia. Läst 22 februari 2022. 
  25. ^ [a b c] Berg, Ole T. (2021-07-12). ”Gambias politiske system” (på norskt bokmål). Store norske leksikon. http://snl.no/Gambias_politiske_system. Läst 22 februari 2022. 
  26. ^ Sanyang, Nyakassi M.B., red (på engelska) (PDF). Directory of Settlements. 2013 Population and Housing Census. Gambia Bureau of Statistics. sid. ii. https://www.gbosdata.org/downloads-file/census-2013-directory-of-settlement. Läst 31 augusti 2022 
  27. ^ Gambia, det tystade landet Arkiverad 1 september 2010 hämtat från the Wayback Machine. Södra Afrika, nr 3 2009
  28. ^ Aktuell politik i Gambia Arkiverad 3 februari 2015 hämtat från the Wayback Machine. Landguiden, Utrikespolitiska institutet, 2012
  29. ^ ”Gambia”. www.ui.se. https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/afrika/gambia/. Läst 26 oktober 2021. 
  30. ^ Myrenberg, Richard (23 januari 2017). ”Ex-presidenten plundrade statskassan innan han lämnade landet”. Sveriges Radio. https://sverigesradio.se/artikel/6614313. Läst 26 oktober 2021. 
  31. ^ SVT.se/ USA till Gambia: Avbryt avrättningar (PUBLICERAD 29 AUGUSTI 2012 - 07:48)
  32. ^ EU fördömer avrättningar i Gambia(PUBLICERAD 26 AUGUSTI 2012 - 18:21 – UPPDATERAD 27 AUGUSTI 2012 - 22:36)
  33. ^ SVT:Nio avrättade i Gambia (PUBLICERAD 25 AUGUSTI 2012 - 08:32 – UPPDATERAD 25 AUGUSTI 2012 - 09:10)
  34. ^ International, Amnesty. ”Dödsstraffet i världen 2019 | Globalportalen”. globalportalen.org. Arkiverad från originalet den 31 oktober 2021. https://web.archive.org/web/20211031153953/https://globalportalen.org/artiklar/dodsstraffet-i-varlden-2019. Läst 31 oktober 2021. 
  35. ^ The Guardian 3 oktober 2013 "Gambia quits the Commonwealth" (läst 5 november 2014)
  36. ^ Hydrant (http://www.hydrant.co.uk), Site designed and built by (8 februari 2018). ”The Gambia rejoins the Commonwealth” (på engelska). The Commonwealth. https://thecommonwealth.org/media/news/gambia-rejoins-commonwealth. Läst 31 oktober 2021. 
  37. ^ [a b] Rein, Torolf; Jarslett, Yngve (2019-08-24). ”Gambias forsvar” (på norskt bokmål). Store norske leksikon. http://snl.no/Gambias_forsvar. Läst 22 februari 2022. 
  38. ^ [a b c] ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 2 juli 2014. https://web.archive.org/web/20140702024610/https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/ga.html. Läst 16 mars 2010. 
  39. ^ [a b c d] ”The Gambia country profile” (på brittisk engelska). BBC News. 14 februari 2018. https://www.bbc.com/news/world-africa-13376517. Läst 22 februari 2022. 
  40. ^ [a b c d e f g h] Leraand, Dag (2021-11-17). ”Økonomi og næringsliv i Gambia” (på norskt bokmål). Store norske leksikon. http://snl.no/%C3%98konomi_og_n%C3%A6ringsliv_i_Gambia. Läst 22 februari 2022. 
  41. ^ [a b c d e f g h i j k l m n] ”Gambia, The” (på engelska). The World Factbook (Central Intelligence Agency). 2022-02-12. https://www.cia.gov/the-world-factbook/countries/gambia-the/. Läst 22 februari 2022. 
  42. ^ ”The Mineral Industries of the Gambia, Guinea-Bissau, and Senegal”. www.usgs.gov. U.S. Geological Survey. https://www.usgs.gov/centers/nmic/international-minerals-statistics-and-information. Läst 20 februari 2020. 
  43. ^ Stainton, Dr Hayley (21 november 2020). ”Sex tourism in The Gambia: What, where and why - Tourism Teacher” (på brittisk engelska). tourismteacher.com. https://tourismteacher.com/pattaya-but-backwards-sex-tourism-in-the-gambia/. Läst 6 april 2022. 
  44. ^ Kolade, Habeeb (25 maj 2016). ”Sex Tourism: Africa’s Male Prostitutes” (på brittisk engelska). SwaliAfrica Magazine. http://blog.swaliafrica.com/sex-tourism-africas-male-prostitutes/. Läst 6 april 2022. 
  45. ^ ”Krass kärleksjakt i Gambia”. DN.SE. 4 maj 2003. https://www.dn.se/resor/gambia/krass-karleksjakt-i-gambia/. Läst 6 april 2022. 
  46. ^ Sveriges Radio (5 mars 2014). ”Prostitution – eller vägen ut ur fattigdom? - Verkligheten i P3”. sverigesradio.se. https://sverigesradio.se/avsnitt/343238. Läst 6 april 2022. 
  47. ^ Pickering, H.; Todd, J.; Dunn, D.; Pepin, J.; Wilkins, A. (1992-01-01). ”Prostitutes and their clients: A Gambian survey” (på engelska). Social Science & Medicine 34 (1): sid. 75–88. doi:10.1016/0277-9536(92)90069-3. ISSN 0277-9536. https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/0277953692900693. Läst 6 april 2022. 
  48. ^ ”Gambia”. Halberd Bastion. https://halberdbastion.com/intelligence/countries-nations/gambia. Läst 22 april 2021. 
  49. ^ ”ACE” (på amerikansk engelska). Public Utilities Regulatory Authority (PURA). 6 november 2017. Arkiverad från originalet den 22 april 2021. https://web.archive.org/web/20210422114828/https://www.pura.gm/portfolios/photography-project/. Läst 22 april 2021. 
  50. ^ ”Gambia, The” (på engelska). The World Factbook (Central Intelligence Agency). 2022-08-31. https://www.cia.gov/the-world-factbook/countries/gambia-the/#people-and-society. Läst 9 september 2022. 
  51. ^ ”Population by sex and urban/rural residence” (på engelska). Förenta nationerna, United Nations Statistics Division. http://data.un.org/Data.aspx?d=POP&f=tableCode%3a1%3bcountryCode%3a270%3bareaCode%3a0%3bsexCode%3a0&c=2,3,6,8,10,12,13,14&s=_countryEnglishNameOrderBy:asc,refYear:desc,areaCode:asc&v=1. Läst 17 juni 2017. 
  52. ^ ”Kunta Kinteh Island” (på norskt bokmål). Store norske leksikon. 2021-04-22. http://snl.no/Kunta_Kinteh_Island. Läst 22 februari 2022. 
  53. ^ ”The Economist Intelligence Unit's Democracy Index” (på engelska). The Economist. https://infographics.economist.com/2019/DemocracyIndex/. Läst 8 januari 2020. 
  54. ^ ”Doing Business 2020” (på engelska). World Bank Group. https://www.doingbusiness.org/content/dam/doingBusiness/country/g/gambia/GMB.pdf. Läst 8 januari 2020. 
  55. ^ ”Country Rankings: World & Global Economy Rankings on Economic Freedom” (på engelska). Heritage Foundation. https://www.heritage.org/index/country/gambia. Läst 8 januari 2020. 
  56. ^ ”Corruption Perceptions Index 2018” (på engelska). Transparency International. Arkiverad från originalet den 27 april 2019. https://web.archive.org/web/20190427092026/https://www.transparency.org/cpi2018. Läst 8 januari 2020. 
  57. ^ ”2019 World Press Freedom Index” (på engelska). Reportrar utan gränser. https://rsf.org/en/gambia. Läst 8 januari 2020. 

Källor

[redigera | redigera wikitext]
  • Editions Atlas: Min Nya Världsatlas, Lausanne 2009
  • Central Intelligence Agency (CIA): The World Factbook (aktualiserad 2011-03-22)

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
v • r
Länkar till relaterade artiklar
v • r
Afrika
v • r
Afrikanska unionen (AU)
v • r
Islamiska konferensen
Islam
Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Gambia&oldid=56002314”