Samuel von Pufendorf

Samuel von Pufendorf
Samuel von Pufendorf p� ett samtida kopparstick.
F�dd	8 januari 1632 Dorfchemnitz, Tyskland
D�d	26 oktober 1694 (62 �r) Berlin
Medborgare i	Kurfurstend�met Sachsen och Sverige
Utbildad vid	Leipzigs universitet Jenas universitet Gymnasium St. Augustin
Syssels�ttning	Jurist, universitetsl�rare, nationalekonom, historiker, filosof, f�rfattare
Arbetsgivare	Lunds universitet Ruprecht-Karls-Universit�t Heidelberg
Sl�ktingar	Esaias von Pufendorf (syskon)
Redigera Wikidata

Samuel von Pufendorf, f�dd den 8 januari 1632 i Dorfchemnitz i Sachsen, d�d den 26 oktober 1694 i Berlin, var en tysk historiker, svensk friherre och politisk teoretiker, k�nd f�r sina teorier om naturr�tten och folkr�tten.

Biografi

Pufendorf var son till den lutherske pastorn Esaias Elias Pufend�rfer och dennes hustru Margarete Hickmann. Han hade tv� br�der, Jeremias Pufendorf och Esaias von Pufendorf.

�ren 1645 till 1650 var han inskriven vid gymnasiet F�rstenschule Grimma. D�refter b�rjade han studera teologi i Leipzig p� sin fars beg�ran, men bytte snart till juridik. Han inskrevs 1656 vid universitetet i Jena, d�r han blev mycket p�verkad av professor Erhard Weigel, som introducerade honom inf�r verk av Hugo Grotius, Thomas Hobbes och Ren� Descartes. Tv� �r senare tog han examen med en magistertitel.

Strax d�rp� fick han anst�llning som l�rare i Peter Julius Coyets hush�ll; denne var minister �t Karl X Gustav med tj�nst i K�penhamn. Pufendorfs bror Esaias blev samtidigt svensk diplomat. P� grund av politiska oroligheter mellan Sverige och Danmark, f�ngslades Pufendorf. Under f�ngenskapen studerade han och skrev. Efter f�ngenskapen f�ljde han Coyets s�ner till Leiden d�r han publicerade ett verk om en universell lag, Elementorum iurisprudentiae universalis libri duo, som gav honom en professur i Heidelberg. Han kallades till en professur vid Lunds universitet i samband med universitetets grundande och innehade denna fram till universitetets st�ngning under sk�nska kriget. �r 1677 blev han rikshistoriograf i Stockholm, och 1688 kallades han till hovet i Berlin av Fredrik Vilhelm av Brandenburg (suver�n hertig av Preussen). Pufendorf skrev ocks� en skarpt vinklad Innledning Till Sw�nska Historien i vilken han f�rsvarade Sveriges er�vring av Sk�nelandskapen och delar av Norge med att dessa provinser ursprungligen varit svenska: "de gammle Swerikes Gr�nsar igen heladt". Denna historietolkning var kontroversiell och sv�r att stödja med källor och Pufendorffs redan pågående konflikt med danska akademiker förbittrades.

Han adlades i Sverige och upphöjdes till friherrlig värdighet.

Politisk filosofi

Pufendorfs politiska filosofi är en form av naturrättslig kontraktsteori. Själv kopplade han sitt tänkande till andra naturrättsfilosofer som Hugo Grotius, John Seldon, Thomas Hobbes och Richard Cumberland. Pufendorf ansåg att naturrätten syftar till att lära människor att bli dugliga samhällsmedborgare och således i första hand berörde relationen mellan människor. Även om Pufendorf såg Gud som källan till naturrätten, gjorde han skillnad på naturrätt och moralteologi, vilket innebar att samhälleliga normer inte nödvändigtvis behövde ha en koppling till den bibliska uppenbarelseläran.

Pufendorfs kontraktsteori är mest utförligt diskuterad i De jure naturae et gentium (1672) och i en mer koncis form i De officio hominis et civis juxta legem naturalem (1673; hädanefter De officio). I dessa verk är inflytandet av Grotius och Hobbes tydligt. I likhet med Grotius betonar Pufendorf människans rätt till självbevarelse och behovet av samhället. Till skillnad från Grotius, som var rationalist, var Pufendorfs naturrättsfilosofi voluntaristisk. Pufendorfs kontraktsteori och hans tonvikt vid en absolut suveränitet är influerad av Thomas Hobbes' Leviathan, men han skiljer sig också på viktiga punkter, främst i fråga om synen på människornas liv i naturtillståndet.

Både Grotius och Hobbes skrev sina stora verk under trettioåriga kriget, men medan Grotius sökte begränsa krigets skador genom lag teoretiserade Hobbes kring hur stridigheter kunde begränsas genom skapandet av starka enhetsstater. Pufendorfs generation (han var född samma år som John Locke och Baruch Spinoza) var den första vars politiska filosofi utgick från det westfaliska system av nationalstater som följde på det trettioåriga kriget.

Likt många naturrättsfilosofer utgår Pufendorf från ett naturtillstånd. Till skillnad från Thomas Hobbes, som slog fast att människans liv i naturtillståndet var ”solitary, poor, nasty, brutish and short”, målar Pufendorf en positiv bild av en natur fylld av oändliga och fria resurser (De officio I.12.2). Bilden av människan är desto mörkare. Människan, påpekar Pufendorf, är ett ytterst svagt djur som inte alls är anpassat för att leva ensamt. En människa som vuxit upp utan annan mänsklig kontakt skulle leva ensam i ödemarken och livnära sig på det naturen har att erbjuda; naken och utan språk skulle människa vara som vilket annat djur som helst (De officio I.2.1). Människor är således beroende av varandra för att överleva.

Människan är dock ett farligt djur för andra människor och inte av naturen socialt. På så sätt bryter Pufendorf med den aristoteliska, teleologiska uppfattningen att människan till sin natur är ett politiskt och socialt djur ämnade för samlevnad.Det som får människorna att samarbeta är deras samhällelighet (lat. socialitas); ett slags moralisk princip som inte grundar sig i människans natur utan i en befallning från Gud som människorna kan bli varse genom förnuftet. Denna samhällelighet innebär att självbevarelse både är en mänsklig rättighet och plikt.

För att överleva måste människorna således lyda Guds befallning och odla sin samhällelighet. Samhälleligheten innebär att människorna har en plikt att i så stor mån som möjligt måste vara ömsesidigt nyttiga och inte ge varandra orsak att skada varandra (De officio I.3.7-9). Våld är endast tillåtet i självförsvar och individens egendom måste också respekterad (De officio I.6.2).

De första gemenskaperna var små och omfattade bara ett fåtal individer. Initialt fick var och en ta f�r sig av resurserna, men efterhand b�rjade dessa delas upp mellan m�nniskorna (De officio I.12.2). I takt med att m�nniskorna blev fler bildade de familjer och spred sig �ver jorden f�r att f� mer mark till sig sj�lva och sin boskap. De flesta samh�llen bildades av grannar, och efterhand slog fler och fler samh�llen ihop, antingen p� fredlig v�g eller med v�ld. Samh�llen v�xte sig allts� st�rre, men m�nniskorna befann sig fortfarande i ett naturtillst�nd i vilket m�nniskorna inte hade n�gon �verordnad, och inte delade n�got med varandra f�rutom sin m�nsklighet (De officio II.1.7).

Genom att samverkan kan m�nniskorna v�rna varandras s�kerhet och egendom, men detta kr�ver st�rre samh�llen. M�nniskor i stora grupper kan dock int enas om att arbeta mot ett gemensamt m�l, dels p� grund av att det finns s� m�nga individuella viljor (i kombination med tjurighet och tr�ghet), dels p� grund av m�nniskors lathet eller ovilja att g�ra vad som �r b�st f�r alla. Allas viljor m�ste s�ledes f�rst f�renas i en, och en samh�llsstruktur inr�ttas som kan ut�va tv�ng eller utf�rda straff (De officio II.6.4). Det �r nu m�nniskorna enas om att bilda en stat.

Till skillnad fr�n Hobbes samh�llskontrakt (eng. 'covenant', som bara ing�s mellan medborgare), best�r Pufendorfs kontrakt av tv� avtal (lat. pactum/-a) och ett beslut (decretum). Det f�rsta avtalet best�r av att m�nniskor g�r samman f�r att bilda ett gemensamt och varaktigt samfund med en gemensam ledning och gemensamma r�dslag, med andra ord en stat i vilken m�nniskorna g�r med p� att bli varandras medborgare. F�r detta m�ste alla ge sitt samtycke (De officio II.6.7).

D�refter f�ljer ett beslut r�rande regeringsform. Staten kan antingen styras av en man eller en f�rsamling best�ende av ett flertal m�n. I det f�rra fallet ska statens vilja anses vara identisk med individens, medan det i senare fall �r majoriteten som f�ller avg�rande (De officio II.6.11-13).

N�r regeringsformen �r beslutad ing�r m�nniskorna ett avtal med den eller de som ska styra staten d�r dessa f�rbinder sig att v�rna medborgarnas liv och s�kerhet, men d�r medborgarna i sin tur f�rbinder sig att underordna sig sina styrandes vilja (De officio II.6.9). Genom att bilda en stat (lat. civitas) och utse en suver�n (lat. summum imperium) l�mnar m�nniskorna naturtillst�ndet. Eftersom m�nniskor fortfarande styrs av sina egna f�rest�llningar �r det viktigt att de redan fr�n barnsben f�r ta del av l�ror som fr�mjar statens �ndam�l (De officio II.7.8).

Pufendorfs suver�n �r absolut (lat. absolutum imperium). Suver�nen �r inte underordnad n�gon annan makt, och det f�rekommer heller ingen maktdelning. Suver�nen styr genom lagar, som m�ste g�ras allm�nt k�nda. Eftersom suver�nen �r k�llan till lagarna st�r denne dock �ver lagarna. Medborgarna m�ste d�remot �tlyda dessa och lyda sin suver�n. Pufendorf j�mf�r relationen mellan suver�n och medborgare med den mellan f�r�lder och barn, och menar att barnen m�ste uts� sina f�r�ldrars d�liga hum�r. �versatt till politik inneb�r detta att medborgare m�ste utst� hot och pl�gor, och hellre uth�rda dessa eller fly �n att dra sv�rd mot suver�nen. Man b�r hellre d� �n att d�da, inte p� grund av suver�nens utan f�r hela samh�llets skull (De officio II.9).

Pufendorfs till synes v�lvilliga inst�llning till env�lde och motst�nd mot folklig resning har dock ifr�gasatts i senare forskning. Haara noterar att Pufendorf verkar dra sig f�r att uttryckligen s�ga att det alltid �r fel att bruka v�ld mot �verheten i sj�lvf�rsvar. I andra skrifter verkar Pufendorf ta st�llning mot env�lde. I verket De habitu religionis christianae ad vitam civilem (1687), f�rsvarar han medborgares r�tt att f�rsvara sig mot tyranner, och att han tar st�llning f�r den �rorika revolutionen i De rebus gestis Friderici III Electoris Brandenburgici (postumt 1695). Medborgares r�tt till motst�nd �r explicit i Pufendorfs samh�llskontrakt p� s� s�tt att kontraktet �r �msesidigt bindande och att medborgare s�ledes kan s�ga upp det.

Verk

De jure naturae et gentium, 1744).

• Elementorum iurisprudentiae universalis (1660)
• Elementorum iurisprudentiae universalis libri duo (1660)
• De obligatione Patriam (1663)
• De rebus gestis Philippi Augustae (1663)
• De statu imperii germanici liber unus (Geneva 1667)
• De statu imperii Germanici (Amsterdam 1669)
• De jure naturae et gentium (Lund 1672)
• De officio hominis et civis juxta legem naturalem libri duo eller "On The Duty of Man and Citizen According to the Natural Law" (1673) [1]
• Einleitung zur Historie der vornehmsten Reiche und Staaten
• Commentarium de rebus suecicis libri XXVI., ab expeditione Gustavi Adolphi regis in Germaniam ad abdicationem usque Christinae
• De rebus a Carolo Gustavo gestis (Stockholm)

K�llor

• Tyska och engelska wikipedias artiklar, bitvis översatta

Externa länkar

• Biografi av Bo Sandelin på Pufendorfföreläsningarnas hemsida, Filosofiska institutionen, Lunds universitet
• Samuel von Pufendorf i Libris
• Sellberg, Jan Lionel (1998): Hur är samhället möjligt? Om den tidigmoderna naturrättens språkfilosofiska grunder. Brännpunkt: Samuel Pufendorf. Doktorsavhandling, Statsvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet. ISBN 91-7153-825-9