Ernest Renan
| Ernest Renan | |
 | |
| F�dd | Joseph Ernest Renan[1] 28 februari 1823[2][3][4] Tr�guier[5][6], Frankrike |
|---|---|
| D�d | 2 oktober 1892[7][8][2] (69 �r) Paris femte arrondissement[9] |
| Begravd | Montmartrekyrkog�rden[10] |
| Medborgare i | Frankrike[1] |
| Utbildad vid | Presteseminaret Saint-Sulpice Coll�ge de France  |
| Syssels�ttning | Filosof[1], orientalist, litteraturkritiker, filolog[1], arkeolog, f�rfattare[11][1], professor[12], historiker[1], teolog |
| Befattning | |
| President, Soci�t� des antiquaires de France[13] President, Société de Linguistique de Paris Stol nummer 29 i Franska akademien (1878–1892) Prefekt vid Collège de France (1883–1892) President, Société asiatique (1884–1892) | |
| Arbetsgivare | Bibliothèque nationale de France Collège de France (1861–)[12] |
| Maka | Cornélie Renan |
| Barn | Ary Renan (f. 1857) Noémi Renan (f. 1862) |
| Utmärkelser | |
| Prix Volney (1847) Storofficer av Hederslegionen (1888) Kejserliga Brasilianska Rosenorden | |
| Namnteckning | |
 | |
| Redigera Wikidata | |
_1892.jpg)
Joseph Ernest Renan, född 28 februari 1823 i Tréguier, död 12 oktober 1892 i Paris, var en fransk filosof, som blev berömd för sin bok Vie de Jésus (Jesu levnad) från 1863.
Jesu levnad var mycket omstridd på sin tid för dess kontroversiella framställning av Jesus som en historisk person istället för som Guds son, och för att Bibeln behandlades som vilken annan historisk källa som helst och undergick därigenom samma kritiska granskning, vilket förargade den Romersk-katolska kyrkan.
Numera är Renan mera berömd för sin definition av ”nation” som han framlade i ”Qu'est-ce qu'une nation?” 1882, där han bryter mot tyska definitioner som utgick från yttre bedömningsgrunder som utseende och språk, och istället framhåller viljan att leva tillsammans som kriterium. Ämnet var aktuellt för Renan eftersom han bodde i Elsass-Lothringen där en konflikt ägde rum, och han menade att nationen existerade genom att den godkändes löpande.
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Renan föddes i en släkt av republikanska fiskare som blivit förmögna, och hans mor tillhörde en släkt av rojalistiska handelsmän. Föräldrarnas olikartade politiska hemvister gjorde Renan splittrad. Han fick sin utbildning i en skola som drevs av kyrkan, där han utmärkte sig som elev, varför han vid femton års ålder fick möjligheten att fortsätta sina studier vid ett läroverk i Paris som var avsedd för den katolska adeln. Därefter fortsatte han med filosofistudier i Issy-les-Moulineaux under det ett intresse för skolastik vaknade, men även intresset för Friedrich Hegel, Immanuel Kant och Herder. Renan började anse att metafysiken och trons dogmer var oförenliga, och i denna kamp vann hans sinne för vetenskaplig verifikation. Han tog examen i filosofi och fortsatte därefter studier i hebreiska i avsikt att bli präst.
1845 avslutade han prästutbildningen och tog anställning som vaktmästare vid en pojkskola med kvällstjänstgöring, varunder han på dagtid studerade semitisk filologi. 1846 lärde Renan känna den blivande kemisten Marcellin Berthelot som var elev på skolan. Deras vänskap skulle vara livet ut, och Berthelots kunskaper i naturvetenskaperna utövade ett stort inflytande på Renans föreställningsvärld. Efter en prisbelönt uppsats 1846, tog Renan examen som Agrégé de Philosophie 1847, och fick en lektorstjänst i Vendôme.
Inspirerad av Heinrich Schliemann reste Renan 1860 till Palestina och Syrien f�r att deltaga i arkeologiska utgr�vningar, vilket l�g till grund f�r Jesu levnad. Redan tidigare hade han ifr�gasatt huruvida Bibeln skulle tolkas bokstavligt, och i denna bok skildras Jesus som en d�dlig m�nniska, och inte som en gudomlighet. Boken f�ranledde den s� kallade modernistiska r�relsen i katolicismen som F�rsta Vatikankonciliet till trots ville granska kyrkans grundvalar p� ett modernt s�tt, och den sekul�ra humanismen som tog ett direkt intryck av Renan. Renan kom med denna bok att f�r�ndra Bibelforskningen p� djupet.[14]
Vid sidan av den akademiska banan f�rs�kte sig Renan 1869 p� en politisk karri�r, som f�retr�dare f�r den liberala oppositionen. Med tiden accepterade han Napoleon III:s imperium, men valdes aldrig in i parlamentet. Imperiet rasade strax d�refter, och kriget mot Tyskland var komplicerat f�r Renan som s�kt sin intellektuella tillflykt bland dess filosofer.
I La R�forme intellectuelle et morale (1871) f�rs�kte Renan �teruppbygga Frankrike, fast�n han inte f�rm�tt bryta med det tyska inflytandet. Boken hade sin grund i Pariskommunens f�rfall, och han f�respr�kade ett feodalt samh�lle med en styrande monarki som p� en elitistisk grund v�rnade om heder och plikt. P� samma g�ng genomsyras boken av den ironi som tilltog i takt med hans bitterhet. �ret d�refter deltog han i bildandet av Institut d'Etudes Politiques de Paris d�r framtidens politiker skulle utbildas enligt de krav och behov som fanns. Hans Dialogues philosophiques, skriven 1871, Ecclesiastes (1882) samt Antichrist (1876, den fj�rde delen av Histoire des origines du Christianisme som behandlar Neros regeringstid) �r oj�mf�rliga i litter�rt h�nseende, men de b�r ocks� sp�r av ett missn�jt och skeptiskt sinnelag. F�rg�ves hade han f�rs�kt f�rm� sitt land att f�lja hans utstakade v�gar. D�rf�r resignerade han och intog �sk�darens roll inf�r dess stundande underg�ng. F�r varje dag stod det emellertid allt klarare att Frankrike tv�rt om blev litet starkare, vilket lyfte honom fr�n hans misstr�stan, och med stort intresse f�ljde han processen n�r lag och ordning etablerades i det demokratiska samh�llet. I den femte och sj�tte delen av Histoire des origines du Christianisme har hans tro p� demokratin �terv�nt, genom en f�rtr�stan p� m�nniskans gradvisa f�rb�ttring samt f�rnekandet att katastrofer skulle utg�ra n�gra verkliga hot mot v�rlden eller det f�rutbest�mda. Till detta kom �ven en f�rnyad tro p� katolicismen.
P� �ldre dagar �gnade sig filosofen �t sin egen barndom. Han var i sextio�rs�ldern n�r han 1883 utgav Souvenirs d'enfance et de jeunesse, den biografi genom vilken hans levnad �r k�nd.
Renans litter�ra produktion �r enormt omfattande. Efter Histoire des origines du Christianisme gav han sig i kast med fembandsverket Histoire du peuple d'Isra�l (1887-1893) som utg�r fr�n livsl�nga studier i Gamla testamentet och av Corpus Inscriptionum Semiticarum som utgivits genom Renans f�rsorg fr�n 1881. De tv� sista delarna av Histoire du peuple d'Isra�l utgavs postumt. Dess v�rde som historieskrivning �r delvis avf�rdad fast�n den ger en t�mligen god bild av vaggan till den religi�sa id�n samt av Renan sj�lv.
Under slutet av hans liv erh�ll hans flera utm�rkelser. Han uts�gs till f�rest�ndare f�r Coll�ge de France och f�rl�nades hederslegionen. 1878-1892 var han ledamot av Franska akademien, stol 29.
Bibliografi
[redigera | redigera wikitext]- Histoire générale et systèmes comparés des langues sémitiques (1845)
- Études d'histoire religieuse (1857)
- De l'origine du langage (1858)
- Essais de morale et de critique (1859)
- Le Cantique des cantiques (1860)
- Vie de Jésus (1863)
- Jesu lefnad (anonym översättning, Bonnier, 1863)
- Jesu lefnad (översättning Algot Ruhe, Ljus, 1907)
- Life of Jesus (engelsk översättning)
- Prière sur l'Acropole - Prayer on the Acropolis (1865)
- Mission de Phénicie (1865-1874)
- L'Antéchrist (1873)
- Caliban (1878)
- Caliban: drama i 5 akter (översättning Edvard Alkman, Wahlström & Widstrand, 1896)
- Histoire des origines du Christianisme (åtta volymer, 1866-1881)
- Historien om christendomens upprinnelse. 2, Apostlarne (översättning Gustaf Thomée, 1866)
- Histoire du peuple d'Israël (fem volymer, 1887-1893)
- Eau de Jouvence (1880)
- Souvenirs d'enfance et de jeunesse (1884)
- Barndoms- och ungdomsminnen (översättning Walborg Hedberg, Bonnier, 1915)
- Le Prêtre de Némi (1885)
- Examen de conscience philosophique (1889)
- La Réforme intellectuelle et morale (1871)
- Qu'est-ce qu'une nation? (föreläsning 11 mars 1882 vid Sorbonne)
- Hvad är en nation? (anonym översättning?, Helsingfors, 1882)
- L'avenir de la science (1890)
- Ej identifierad svensk översättning
- Rom och kristendomen (översättning A. F. Åkerberg, Looström, 1880)
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Artikeln bygger på en fri och förkortad översättning av den engelska artikeln om Renan, som är en bearbetning av den numera upphovsrättsfria Encyklopedia Britannicas elfte utgåva.
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d e f] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Internet Speculative Fiction Database, ISFDB författar-ID: 276833, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Gran Enciclopèdia Catalana, Grup Enciclopèdia Catalana, Gran Enciclopèdia Catalana-ID (tidigare schema): 00548840030866.[källa från Wikidata]
- ^ GeneaStar, GeneaStar person-ID: renan.[källa från Wikidata]
- ^ www.accademiadellescienze.it, Accademia delle Scienze di Torino-ID: joseph-ernest-renan, läst: 1 december 2020.[källa från Wikidata]
- ^ ”18”, födelseattest, s. 10, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Ernest-Renantopic/Britannica-Online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ SNAC, SNAC Ark-ID: w6tb1f65, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ dödsattest, s. 26, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Find a Grave, läs online, läst: 29 juni 2024.[källa från Wikidata]
- ^ Charles Dudley Warner (red.), Library of the World's Best Literature, 1897, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] lista över professorer vid Collège de France, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Persée, Persée artikel-ID: bsnaf_0081-1181_1994_tab_1_1_10313.[källa från Wikidata]
- ^ Informationen i stycket kommer från Michael Baigent och Richard Leigh, Dödahavsrullarnas hemlighet, Brombergs förlag 1993, s. 140-143, 154
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Ernest Renan.
|