Hoppa till innehållet

Mångkultur

Från Wikipedia
Ej att förväxla med etnopluralism.

Mångkultur, mångkulturalism eller multikulturalism, är ett sociologiskt och kulturteoretiskt uttryck med flera olika betydelser.[1][2][3] Som beskrivande begrepp syftar det på ett förhållande där flera etniska grupper med olika kulturer samlas inom samma politiska enhet. Mångkulturalism kan också syfta på ideologiska samhällsanalyser som i olika grad bejakar influenser av olika etniskt och kulturellt ursprung som något gott eller ofrånkomligt. Mångkulturalism behandlar bland annat det offentligas sätt att hantera ett samhälle, med många etniska bakgrunder och tolerans inf�r kulturella skillnader inom samma stat. Som synonymer och n�rliggande begrepp f�rekommer "etnisk m�ngfald" och "kulturell pluralism". Termen anv�ndes f�rst 1957 f�r att beskriva Schweiz, men spreds under 1960-talet, framf�rallt i V�steuropa och USA. I Sverige anv�ndes begreppet f�r f�rsta g�ngen av samh�llsdebatt�ren David Schwarz, i Sveriges Radio fredagen den 13 augusti 1965.[4]

Multikulturalism har beskrivits som en modern v�nsterideologisk r�relse.[5]

Olika betydelser

[redigera | redigera wikitext]

Termen m�ngkultur anv�nds ofta f�r att beskriva samh�llen som b�r inslag av eller innefattar m�nga olika kulturer, exempelvis p� grund av immigration. Skillnaderna kan orsaka oro f�r att nationen ska f�rlora sin identitet, men ocks� kulturella utbyten som ger f�rdelar till de olika grupperingarna. Det kan till exempel handla om nya influenser i konst, litteratur och filosofi, samt sammansm�ltningar av musikstilar, kl�dstilar och matr�tter.

Som beteckning f�r en ideologisk r�relse har multikulturalism eller m�ngkulturalism beskrivits som en samtida v�nsterideologisk r�relse. Denna ideologi bygger p� id�n att alla (eller de allra flesta) m�nskliga kulturer f�rtj�nar respekt och att m�nniskors identitet �r n�ra knuten till deras medlemskap i en viss kultur. D�rf�r b�r stater inte f�respr�ka eller p�tvinga befolkningen sociala eller kulturella normer. Uppfattningen �r att m�ngkultur berikar ett land och att det inte kr�vs n�gon gemensam underliggande kultur f�r ett lands sammanh�llning och effektivitet. S�ledes anses till exempel en �kad andel muslimer i v�st-l�nder bidra positivt till gemensamma sociala v�rden s�som familjesammanh�llning, omsorg om utsatta m�nniskor och ben�genhet att dela med sig av resurser till civilsamh�llet, exemplifierat med religionen islam, dess f�retr�dare och dess institutioner. Muslimer och islam ses som ett gott exempel p� hur kulturer utanf�r v�stv�rlden kan berika och komplettera etablerade kulturer i v�stv�rlden.[5]

Som politisk ideologi syftar multikulturalism till att hitta v�gar att f�r olika kulturer och livsstilar att fungera tillsammans.[1] Ett s�tt att tolka detta �r att alla kulturer respektfullt ska likabehandlas.[6] Ett annat syns�tt �r att skillnader mellan kulturer och etniciteter, i synnerhet minoriteters, anses beh�va erk�nnas inom en dominerande politisk kultur.[3] Begreppet kan ocks� tolkas som att minoritetskulturer skall skyddas genom gruppr�ttigheter och s�rlagstiftning.[6] M�ngkulturalism har kritiserats f�r att den tillm�ter alla kulturer lika v�rde oavsett om de bygger p� patriarkala eller j�mlika m�nniskosyner.[7]

Per Bauhn, professor i praktisk filosofi, definierar multikulturalism som en politisk-filosofisk doktrin som g�r g�llande:

  1. Att individers m�jlighet till meningsfulla liv �r avh�ngig deras kulturella identitet.
  2. Att alla kulturer d�rf�r f�rtj�nar respekt.
  3. Att det b�r r�da j�mlikhet mellan majoritets- och minoritetskulturer.
  4. Att denna j�mlikhet b�r skapas med hj�lp av lagstiftning som garanterar individer s�rskilda r�ttigheter eller befriar dem fr�n vissa skyldigheter i kraft av deras kulturella identitet.

Bauhn menar att multikulturalismen f�respr�kar olika r�ttigheter och skyldigheter f�r olika kulturgrupper, och att den d�rf�r avviker fr�n den demokratiska principen om lika r�ttigheter och skyldigheter f�r alla medborgare.[8]

M�ngkultur �r ocks� en term som anv�nds f�r att beskriva hur en stat b�r agera gentemot olika kulturer inom samma nation. Det finns grovt sett tre olika s�tt f�r en stat att n�rma sig invandrare och deras kulturer:[k�lla beh�vs]

  • monokultur - d�r policyn �r att assimilera invandrarna i det existerande samh�llets kultur[k�lla beh�vs]. Assimilation �r vad FN:s flyktingkonvention fr�n 1951 f�reskriver i artikel 34.[9][f�rtydliga]
  • sm�ltdegeln - en variant av m�ngkultur d�r alla invandrarkulturerna blandas utan st�rre statlig eller offentlig inblandning. Den h�r metoden associeras fr�mst med USA, d�r dock olika delstater inom federationen har olika spr�kpolicyer.[k�lla beh�vs]
  • m�ngkultur - i j�mf�relse med de tv� metoderna ovan bygger m�ngkultur p� att invandrare och andra ska beh�lla sina kulturella identiteter och att de olika kulturerna ska existera sida vid sida. Den riklinjen anv�nds bl.a. i Kanada, Australien och Sverige.[10][f�rtydliga][n�r?] Nederl�nderna till�mpade tidigare multikulturalism men �vergav den officiellt �r 2011 till f�rm�n f�r assimilation.[11]

M�ngkultur anv�nds ofta med betydelsen interkulturalitet.[k�lla beh�vs]

Majoriteter och minoriteter

[redigera | redigera wikitext]
Hus med element av m�nniskor fr�n olika l�nder, inklusive ryssar och tyskar, i Carambe� i s�dra Brasilien, en stad med majoriteten av nederl�ndsk h�rkomst.

I de flesta m�ngkulturella samh�llen �r en kultur i majoritet; m�nniskor som tillh�r eller tillskrivs den kulturen kallas majoritetsbefolkning. Om en etnisk grupp funnits i omr�det f�rst, �r en minoritet och bevarat sin kulturella s�rart kallas de ursprungsfolk (fullst�ndig definition finns i ILO-konvention nr 169).

Skandinavien

[redigera | redigera wikitext]

I Skandinavien domineras multikulturalismen av debatter kring j�mst�lldhet mellan k�nen, �ktenskap, kl�dedr�kt, religi�sa skolor, begravningsseder.[6]

Tv�ngs�ktenskap har debatterats i Danmark, Sverige och Norge och i alla tre l�nder framh�lls j�mlikhet, kvinnor�ttighteter och hedersf�rtryck av flickor i patriarkala familjer, men l�nderna skiljer sig �t i praktiken.[6]

Trots de tre l�ndernas sinsemellan olika metoder f�r att integrera minoriteter, hade alla tre l�nderna �r 2006 i stort sett lika h�g arbetsl�shet f�r invandrargrupper med icke-v�stlig bakgrund.[6][f�rtydliga]

I Danmark har politiken sedan 2001 gått ifrån liberal pluralism i riktning mot en lägre tolerans för mångfald och politiken syftar snarare till assimilation. Danska myndigheter har bland annat sänkt pengabidragen till flyktingar och höjt åldern för familjeåterförening via äktenskap med dansk medborgare. Är den danska medborgaren under 24 år medges inget uppehållstillstånd i Danmark för den utländska äktenskapsparten. Danska myndigheter har antagit en handlingsplan för att bekämpa tvångsäktenskap, som är i strid med dansk lag. Som en del av handlingsplanen skall även arrangerade äktenskap och kusinäktenskap bekämpas.[6]

Mångfaldsbarometern 2014 - Den svenska majoritetsbefolkningens upplevda kulturella avstånd till andra grupper. Källa: Högskolan i Gävle[12]

Sverige har sedan tidigt 1970-tal en högre andel icke-västliga invandrare än Danmark och Norge.[6]

Den 14 maj 1975 antog Sveriges riksdag en politik som betonade att invandrare i Sverige bör "ges möjlighet att välja i vilken mån de vill gå upp i en svensk kulturell identitet eller bibehålla och utveckla den ursprungliga identi­teten".[13]

Enligt rapporten Botrender 2008 var mindre än var fjärde svensk, 23 procent, benägen att bo i områden som präglas av kulturell, etnisk och social mångfald.[14] Enligt en annan undersökning (Integrationsbarometer 2007) som publicerades 2007 var en majoritet (55 procent) motvilliga till att flytta till ett område med många muslimer.[15][uppdatering behövs]

Högskolan i Gävle gjorde år 2014 en enkätundersökning där slumpmässigt utvalda personer, varav 90 procent var födda i Sverige, fick uppge det upplevda kulturella avståndet till olika grupper och nationaliteter. Det geografiska avståndet hade viss betydelse för den upplevda kulturella skillnaden, men religion och gemensam historia hade också betydelse. I allmänhet upplevdes nationaliteter och folkgrupper där kristendom (och judendom) var dominerande som kulturellt närmare än grupper med islam som dominerande religion. Utfallet blev att det närmaste avståndet upplevdes till invånare i de nordiska grannländerna.

Nästa grupp i avstånd blev engelsmän, tyskar och amerikaner som tillhör de grupper med västeuropeiskt ursprung som svenskar under lång tid haft täta kontakter med. Avståndet upplevdes i allmänhet kortare till människor från kristna protestantiska länder. Därefter följde en tredje grupp bestående av katolska länder (Polen, Kroatien och Chile) samt Grekland (ortodoxt kristet). Den fjärde gruppen utgjordes av bosnier (majoritet muslimer) och kristna ortodoxa länder (Ryssland och Serbien). Den femte gruppen utgjordes av thailändare och kineser, tillsammans med människor ifrån muslimska regioner, och länder som Turkiet, Kurdistan, Iran och Irak. Det största kulturella avståndet uppgavs gentemot romer och människor från Somalia.[12]

Människor i Sverige från länder som Jemen, Jordanien, Irak, Palestina, Somalia och Afghanistan är uppvuxna i samhällen där staten antingen är obefintlig eller dysfunktionell. Dessa länder har, till skillnad från Sveriges rättsstatskultur, kollektivistiska kulturer och organiserar sig i klanstrukturer. När individer från dessa länder invandrar till Sverige kan därför en rättskulturkonflikt uppstå i att svensk lagstiftning bygger på individens relation till staten, medan rätt i kollektivistiska kulturer inte sällan skipas av klanen.[16] Det senare förfaringssättet ger upphov till parallellsamhällen som hotar svensk demokrati.[17]

Islamistiska idéer om att islamisera staten innebär också en konflikt, med den rådande svenska liberala, sekulära och demokratiska kulturen liksom med svenska idén om jämställdhet. Islamistiska idéer förespråkas och sprids i Sverige, särskilt inom den så kallade salafistiska miljön, men kunskapen om dess mer exakta utbredning i samhället brister.[18]

Mångkulturalism kan ibland ge upphov till offerretorik, att den starke förväntas värna den svage. Framställandet av muslimer som religiös grupp och marginaliserade offer, kan då resultera i att anpassning av det sekulära svenska majoritetssamhället till islamistisk känslighet, framstår som rimlig istället för tvärtom. I ett samhälle präglat av sådan offerretorik tenderar Lars Vilks ses som ett större moraliskt problem än de muslimer som hotar att döda honom, och kritik av islam likställs med hat mot muslimer.[19]

Den multikulturalistiska ideologins anhängare har kritiserats för att förhindra diskussion, som potentiellt skulle kunna bidra till en bättre förståelse, av såväl integration som muslimers situation, genom att de som tar upp sådana ämnen till diskussion klassificeras som rasister.[20]

Förbundskansler Angela Merkel sa under ett tal till unga medlemmar av hennes parti CDU oktober 2010, att hennes försök att skapa ett multikulturellt samhälle totalt hade misslyckats. Inom CDU har Merkel pressats att vara strängare mot invandrare som inte visar någon vilja att anpassa sig till det tyska samhället.[21]

  1. ^ [a b] Bildung, Bundeszentrale für politische. ”Multikulturalismus | bpb” (på tyska). bpb.de. http://www.bpb.de/nachschlagen/lexika/politiklexikon/17871/multikulturalismus. Läst 2 november 2019. 
  2. ^ ”Definition of MULTICULTURALISM” (på engelska). www.merriam-webster.com. https://www.merriam-webster.com/dictionary/multiculturalism. Läst 2 november 2019. 
  3. ^ [a b] ”Multiculturalism | sociology” (på engelska). Encyclopedia Britannica. https://www.britannica.com/topic/multiculturalism. Läst 2 november 2019. 
  4. ^ Wickström, Mats (2013-01-01). Peter Kivisto, Östen Wahlbeck. red (på engelska). Conceptual Change in Postwar Sweden: The Marginalization of Assimilation and the Introduction of Integration. Palgrave Politics of Identity and Citizenship Series. Palgrave Macmillan UK. sid. 110–139. doi:10.1057/9781137318459_5. ISBN 9781349347698. https://link.springer.com/chapter/10.1057/9781137318459_5. Läst 2 december 2016 
  5. ^ [a b] Mark Carl Rom (18 maj 2022). ”3.6 Contemporary Ideologies Further to the Political Left -” (på english). Introduction to Political Science. Rice University. https://openstax.org/books/introduction-political-science/pages/3-6-contemporary-ideologies-further-to-the-political-left. Läst 1 februari 2024. 
  6. ^ [a b c d e f g] ”Multikulturalisme i Skandinavia” (på norskt bokmål). Kilden. http://kjonnsforskning.no/nb/2006/05/multikulturalisme-i-skandinavia. Läst 2 november 2019. 
  7. ^ Melin, Elin; Lundbäck, Danil (4 juni 2014). ”Mångfald och enfald i PK-debatten”. Forskning.se. https://www.forskning.se/2014/06/04/mangfald-och-enfald-i-pk-debatten/. Läst 23 maj 2022. 
  8. ^ Bauhn, Per (11 februari 2021). ”De kränktas herravälde - Fri Tanke”. Fri tanke. https://fritanke.se/sans/2011-nr-4/de-kranktas-herravalde. Läst 10 januari 2023. 
  9. ^ Refugees, United Nations High Commissioner for. ”Convention and Protocol Relating to the Status of Refugees” (på engelska). UNHCR. https://www.unhcr.org/protection/basic/3b66c2aa10/convention-protocol-relating-status-refugees.html. Läst 18 mars 2021. 
  10. ^ Wickström, Mats. ”Comparative and transnational perspectives on the introduction of multiculturalism in post-war Sweden”. Scandinavian Journal of History 40 (4): sid. 512–534. doi:10.1080/03468755.2015.1060897. ISSN 0346-8755. http://www.tandfonline.com/doi/pdf/10.1080/03468755.2015.1060897. Läst 2 december 2016. 
  11. ^ ”Elsevier.nl - Politiek - Donner: Afscheid van multiculturele samenleving Nederland”. web.archive.org. 29 november 2011. Arkiverad från originalet den 29 november 2011. https://web.archive.org/web/20111129202053/http://www.elsevier.nl/web/Nieuws/Politiek/300160/Donner-Afscheid-van-multiculturele-samenleving-Nederland.htm. Läst 19 mars 2021. 
  12. ^ [a b] ”Mångfaldsbarometern 2014 visar att fler är positiva till mångfalden - men det finns orosmoln - Högskolan i Gävle (PDF)”. www.hig.se. sid. 57. http://www.hig.se/Ext/Sv/Nyheter-och-press/Press/2014-11-28-Mangfaldsbarometern-2014-visar-att-fler-ar-positiva-till-mangfalden---men-det-finns-orosmoln.html. Läst 7 december 2019. 
  13. ^ ”Regeringens proposition (1975:26) om riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken m. m”. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/regeringens-proposition-om-riktlinjer-for_FY0326. Läst 10 juli 2022. 
  14. ^ http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_1928765.svd
  15. ^ Integrationsverket: Integrationsbarometer 2007 Arkiverad 20 augusti 2010 hämtat från the Wayback Machine.
  16. ^ ”Lokalsamhällen pressas av antagonistiska hot (PDF)”. FHS.se. sid. 75-76. https://www.fhs.se/arkiv/nyheter/2019-10-21-lokalsamhallen-pressas-av-antagonistiska-hot.html. Läst 21 oktober 2019. 
  17. ^ Sallinen, Jani Pirttisalo (21 oktober 2019). ”Ny rapport: Klansamhällen – ett hot mot demokratin”. Svenska Dagbladet. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/a/50k7pE/ny-rapport-klansamhallen-ett-hot-mot-demokratin. Läst 4 maj 2022. 
  18. ^ ”Ny rapport: Salafister vill inkapsla invånare i utsatta områden”. DN.SE. 30 april 2022. https://www.dn.se/sverige/ny-rapport-salafister-vill-inkapsla-invanare-i-utsatta-omraden/. Läst 22 maj 2022. 
  19. ^ Bauhn, Per (9 februari 2021). ”Hänsynslös tolerans”. Fri tanke. https://fritanke.se/sans/2011-nr-2/hansynslos-tolerans. Läst 10 januari 2023. 
  20. ^ ”Forskning om diskriminering av muslimer i Sverige” (pdf). Oxford Reasearch. 23 september 2013. sid. 23. https://www.do.se/download/18.277ff225178022473141e2a/1618941270230/rapport-forskning-diskriminering-muslimer-sverige.pdf. Läst 31 januari 2023. 
  21. ^ ”Merkel says German multiculturalism has failed” (på engelska). Reuters. 16 oktober 2010. https://www.reuters.com/article/us-germany-merkel-immigration-idUSTRE69F1K320101016. Läst 27 oktober 2019. 
  • Gerle, Elisabeth (1999) Mångkulturalism – etniska grupper i skilda skolor eller överlappade identiteter inom den allmänna skolan? Utbildning & Demokrati. Tidskrift för didaktik och utbildningspolitik,8(2) 20 s (s 23-42)
  • Wickström, Mats (2013) "Conceptual Change in Postwar Sweden: The Marginalization of Assimilation and the Introduction of Integration", i P. Kivisto and Ö. Wahlbeck (eds.), Debating Multiculturalism in the Nordic Welfare States (Palgrave Politics of Identity and Citizenship Series), s. 110-139.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]