Hoppa till innehållet

Islamism

Fr�n Wikipedia
Muslimska demonstranter med islamistiska slagord i Maldiverna i september 2014.
Demonstration f�r inf�rande av sharia-lagar i Storbritannien i oktober 2009.
Al-Qaida-soldat i Afrika, december 2012.

Islamism, �ven islamisk fundamentalism[1] eller politisk islam,[2] �r ett paraplybegrepp f�r politiska r�relser och ideologier som efterstr�var en islamisering av samh�llet. Inom den islamistiska r�relsen finns s�v�l moderata demokratiska partier som extremistiska militanta grupper.[3] De som anses vara islamister anv�nder som regel dock inte begreppet om sig sj�lva eller andra som delar deras uppfattningar.

De tre ideologer som brukar r�knas som islamismens f�reg�ngare �r Jamal al-din al-Afghani, Rashid Rida och Muhammed Abduh. Islamismen fick stor spridning under 1900-talet, som en motreaktion mot v�sterl�ndsk globalisering och v�sterl�ndskt kulturellt och demokratiskt inflytande, samtidigt som globaliseringen bidragit till att st�rka islamismen och arabisk nationalism.[4][5] �r 2014 var islamistgrupper en part i de flesta p�g�ende inb�rdeskrig och konflikter i v�rlden.[6]

Termen och begreppet

[redigera | redigera wikitext]

Under b�rjan av 1900-talet uppstod i v�stv�rlden en kritik mot bokstavstrogna kristna, vilka i USA fick ben�mningen fundamentalister. Ordet b�rjade sedan anv�ndas om andra religi�sa grupper, vilka ville integrera den moderna statens politik, juridik och offentliga f�rvaltning med religionen. T�mligen omedelbart uppstod debatter om ordets legitimitet, i synnerhet i Frankrike, som har m�nga muslimska intellektuella. Som kompromiss myntade d� Le Monde termen "islamist" f�r de muslimer som str�vade efter ett s�dant religi�st samh�lle. Ordet kom att uppfattas som v�rdeneutralt av alla l�ger, och spred sig till de flesta spr�k, �ven arabiska (isl�m�y�n).[7]

Islamism och islam uppfattas s�lunda som tv� olika begrepp, fast�n islamister menar att det i f�rl�ngningen �r samma sak. Islamister kallar sig sj�lva ofta us�l�y�n[8], en term som �r en direkt �vers�ttning av "fundamentalister" (usul = grunder, fundament).[9]

Islamism �r en ideologi som f�respr�kar att islamska normer, s� som de uttrycks i Koranen och haditherna, ska best�mma samh�llets lagar och styra individers liv. Avvikelser fr�n islamska normer kan och b�r bestraffas, ibland med fysisk misshandel eller döden. Islamismen står i strid med grundläggande västerländska demokratiska värden som sekularism och rätten till frihet, eftersom den utesluter handlingsval som inte påverkar en annan människas frihet om dessa står i strid med islamsk lära. Enligt islamister ska icke-muslimer rätta sig efter islamska tabun, men omvänt behöver, eller till och med bör inte muslimer ta hänsyn till ett sekulärt samhälles konventioner.[10]

I rapporten "Våldsbejakande extremistisk islamism i Sverige" från 2010[11] beskrev Säpo att termen islamism "används i många fall för att göra åtskillnad mellan människor som bekänner sig till islam och anser sig vara muslimer respektive människor som är anhängare av ett synsätt där islam uppfattas som en hel samhällsordning och därmed innefattar politiska perspektiv. […] Bland personer och grupper som utger sig för att vara islamister finns de som accepterar och arbetar inom ramarna för existerande politiska system, parallellt med dem som tar helt avstånd från sekulära politiska system - och hela skaran däremellan. På motsvarande sätt finns bland islamister hela spännvidden från personer och grupper som helt tar avstånd från våld till dem som begår våldshandlingar för att uppnå sina syften". En skiljelinje går mellan de islamister som menar att staten ska islamiseras, och de som eftersträvar ett samhälle där islamiska värderingar ska råda, eller i alla fall få plats.[12]

Skillnaden mellan islamism och traditionellt islamiskt styre

[redigera | redigera wikitext]

Islamismen bör inte heller förväxlas med traditionellt islamiskt styrelseskick, där staten endast bestod av en handfull unders�tar till en sultan som skipade r�ttvisa p� basis av 'urf eller lokal praxis, medan de r�ttsl�rda (ulama) d�mde i sina egna instanser. Befogenheten att till�mpa den islamiska lagen (shari'a) vilade allts� inte p� staten utan p� den muslimska gemenskapen, det vill s�ga det civila samh�llet. Icke-muslimer d�mdes dessutom i separata domstolar enligt sina egna religi�sa best�mmelser.[k�lla beh�vs]

Islamismen kan d�rf�r delvis ses som en produkt av att den moderna staten g�r anspr�k p� en mer �vergripande social struktur �n den traditionella med st�rre kontroll av medborgarnas privata sf�r. I sin politiska tolkning av islam betonar islamisterna ofta vikten av ijtihad, det vill s�ga m�jligheten att sj�lvst�ndigt tolka Koranen med h�nsyn till den r�dande situationen. D�rf�r har de ofta v�nt sig mot de traditionellt skriftl�rda, liksom mot sufismen.[k�lla beh�vs]

Islamismens ursprung

[redigera | redigera wikitext]

Stater som bygger p� islamisk lagstiftning har funnits sedan religionen islam grundades, men begreppet islamism betecknar politiska r�relser som har uppst�tt under 1900-talet, och de f�rsta islamistiska r�relserna var en del av kampen f�r sj�lvst�ndighet fr�n d�tidens kolonialmakter och �terskapandet av islamiska ummah, kalifatet.[13] Framf�r allt tv� r�relser blev mycket inflytelserika under islamismens tidiga period - Jama'at-i-Islami (Islamiska partiet) som bildades 1941 i det brittiska Indien och Ikhwan al-Muslimun (Muslimska br�draskapet) som grundades 1928 i Egypten.

Islam inneh�ller egna lagar och g�r anspr�k p� en samh�llsordning. Flera aspekter av globaliseringen ses som en utmaning mot den ordningen. F�rsvaret av den egna ordningen mot det yttre hot som delar av globaliseringen ses som, har bidragit till st�rka islamistiska str�mningar. De f�rb�ttrade m�jligheter till masskommunikation som f�ljt av globaliseringen har paradoxalt nog verkat f�r st�rka islamismens antiglobalism.[4][5]

Islamistiska grupperingar

[redigera | redigera wikitext]

Den viktigaste islamistiska grupperingen �r det ursprungligen egyptiska Muslimska br�draskapet. Andra betydelsefulla islamistiska organisationer var �r 1994 Hamas, Hizbollah, Islamiska jihad, Hizb ut-Tahrir, Jama'at-i-Islami, Jaysh Muhammad, och Takfir wa Hijra.[14] Al-Qaida �r en militant islamistisk r�relse[15], liksom talibanerna som beh�rskade Afghanistan 1996-2001 och �ter fr�n 2021.[16]

Gemensamt f�r islamistiska grupper �r att de menar att islam �r en objektiv sanning med ett lagsystem som �r den enda samh�llsordning som f�rm�r uppr�tta ordningen.[17]

Islamiska revolutionen i Iran

[redigera | redigera wikitext]

I och med den iranska revolutionen 1979 tog islamister under ledning av Ayatollah Khomeini makten i Iran. Iranska islamister har spridit politisk shiism till Libanon, Irak och andra platser i Mellan�stern. Till de ledande iranska islamisterna h�r Sadeq Khalkhali, Ali Khamenei och Hashemi Rafsanjani. Khalkhali var ledare f�r den iranska islamistr�relsen Fedayan-e eslam som beg�tt flera mord p� politiker och intellektuella i landet.

Jamaat-e-Islami

[redigera | redigera wikitext]

Sayyid Abu'l-A'la Mawdudi

[redigera | redigera wikitext]

Jama'at-i-Islami grundades 1941 i Lahore av Sayyid Abu'l-A'la Mawdudi. Mawdudi var journalist och f�rfattare och hade sin bakgrund i den muslimska separatiskmr�relsen i brittiska Indien. Till skillnad fr�n Mohammed Ali Jinnah, som senare skulle bli Pakistans landsfader, handlade Mawdudis vision inte om en sekul�r sj�lvst�ndig stat f�r Indiens muslimer, utan om ett islamiskt hemland som styrdes efter Koranens bud. I sin tolkning av islam betonade Mawdudi vikten av ijtihad; m�jligheten att sj�lvst�ndigt tolka Koranen, med h�nsyn till den r�dande situationen. Han v�nde sig mot de traditionellt skriftl�rda. Mawdudi kallade det styrelseskick som han f�respr�kade f�r teodemokrati. Det innebar att den islamiska nationen skulle ledas av en emir, det vill s�ga, en from muslimsk man som skulle utses i allm�nna val. Sedan den muslimska staten Pakistan skapats 1947 var Mawdudi mycket kritisk mot dess sekul�ra regim. Han d�mdes flera g�nger f�r statsfientlig verksamhet. General Zia-ul-Haq, som grep makten i Pakistan efter en milit�rkupp 1977, var dock en stor beundrare av Mawdudi, och fr�n kuppen fram till sin d�d 1979 hade Mawdudi stort inflytande �ver politiken i Pakistan.

Mawdudis mest inflytelserika verk �r Towards Understanding Islam (arabiska: Risalah Diniyat).

Muslimska br�draskapet

[redigera | redigera wikitext]

Hassan al-Banna

[redigera | redigera wikitext]

Hassan Al-Banna grundade Muslimska br�draskapet 1928 i Egypten. Al-Banna ans�g att islam var ett omfattande livssystem med Koranen som den enda acceptabla konstitutionen. Hans m�l var att �terskapa kalifatet och att sharia ska fungera som den enda lagstiftningen.[18]

Sayyid Qutb var en av de viktigaste ideologerna i Muslimska br�draskapets tidiga historia. Hans t�nkande har inspirerat s�v�l moderata islamister som radikala s� kallade jihadister. De militanta grupperna kan motivera sin v�ldsideologi med hj�lp av Qutbs senare skrifter, d�r han f�respr�kade att ett islamiskt avantgarde skulle "v�cka de slumrande massorna" med v�ldsamma medel. De moderata islamisterna � andra sidan, �r mer ben�gna att v�nda sig till Qutbs tidigare verk, d�r han fokuserar p� social r�ttvisa och j�mlikhet. Qutbs t�nkande radikaliserades i takt med hans egna erfarenheter av den egyptiska statens repression. Han torterades sv�rt i egyptiskt f�ngelse, d�mdes till d�den och avr�ttades slutligen 1966. I boken Social r�ttvisa i islam skriver Qutb att social r�ttvisa �r en grundl�ggande princip f�r islam. Han tolkar islams tanke om alla m�nniskors enhet som ett krav p� j�mlikhet, och zakat (allmosor) som ett argument f�r en v�lf�rdsstat.

Qutb v�nde sig i sina senare skrifter mot Koranens l�ra om det r�ttf�rdiga kriget som uteslutande ett f�rsvarskrig. Qutb h�vdade att syftet med jihad �r att f�rverkliga en r�ttvis samh�llsordning och frihet f�r alla m�nniskor, och f�r det kr�vs enligt honom ett offensivt jihad.

Yusuf al-Qaradawi

[redigera | redigera wikitext]

Yusuf al-Qaradawi är den nuvarande andliga ledaren för Muslimska brödraskapet och har ett stort inflytande på rörelsens ideologiska och politiska strategier i väst.[19] Han är också ordförande för European Council for Fatwa and Research.

Islamism i Sverige

[redigera | redigera wikitext]

Enligt Sameh Egyptson, som 2023 disputerade i ämnet, är svenska Islamiska förbundet, som bland annat driver en moskéSödermalm i Stockholm och har mottagit stora summor i statsbidrag, den nationella organisationen för Muslimska brödraskapets internationella nätverk i Sverige. Egyptson menar att Muslimska brödraskapet utgör ett hot mot demokratin. Islamiska förbundet har förnekat den koppling som Egyptson belagt i sin forskning.[20][21]

År 2011 etablerades Det islamiska befrielsepartiet i Sverige, även känt som Hizb ut-Tahrir. Det är en internationell islamistisk organisation med uttalat mål att islamisera staten och avskaffa demokratin.[22][23] Partiet har uppmanat muslimer att inte rösta i svenska allmänna val[24] och är uttalat antisemitiskt.[25]

Gävlemoskéns imam Abo Raad pekades 2015 ut som den militanta islamismens ledare i Sverige. Utpekandet skedde i en granskning som publicerades av Gefle Dagblad.[26] Efter publiceringen bombhotades tidningen och dess chefredaktör hotades till livet av en person med koppling till Gävlemoskén.[27]

Att islamistiska organisationer i Sverige erhåller statliga och kommunala bidrag beskrevs 2022 av myndigheter som ett stort problem.[28] 2018 avslöjade Kvällsposten att den svenska grenen av den islamistiska organisationen Milli Görus erhållit bidrag från Malmö kommun.[29] Studieförbundet Ibn Rushd har återkommande påståtts ha kopplingar till islamism. Göteborgs stad återkrävde 2020 bidrag till Ibn Rushd efter att det visat sig att organisationen samarbetat med Bellevuemoskén som bland annat kritiserats för att ha bjudit in den somaliska terrorrörelsen Al-Shababs andliga ledare. Ibn Rushd har även samarbetat med och finansierat den svenska grenen av den islamistiska organisationen Milli Görus.[30][31] Ibn Rushd har tillbakavisat anklagelserna.[32][33][34][35]

I en rapport författad på uppdrag av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) år 2017 skriver Magnus Norell att islamister i Sverige håller på att bygga upp en parallell samhällsmodell som konkurrerar om svenska medborgares värdegrund. Han drar slutsatsen att Muslimska brödraskapets aktivister i Sverige utgör en långsiktig utmaning för landets sociala sammanhållning.[36]

Enligt Säpos bedömning fanns det 2019 tvåtusen våldsbejakande salafister i Sverige som är beredda att använda våld för att störta demokratin och införa sharia.[37] Enligt Säpo (2021) och Center mot våldsbejakande extremism (CVE) (2022) utgjorde våldsbejakande islamism tillsammans med våldsbejakande högerextremism det främsta terrorhotet mot Sverige.[38] CVE uppgav 2022 att våldsbejakande islamister var den största våldsbejakande miljön i Sverige sett till antalet anhängare.[39]

I en rapport publicerad 2022 av Försvarshögskolan på uppdrag av MSB beskrivs salafism och salafistisk jihadism som krafter som motarbetar det svenska demokratiska styrelseskicket, utmanar demokratins idéer och grundvalar, och motverkar enskilda individers grundläggande fri- och rättigheter. De svenska salafistiska och salafist-jihadistiska miljöerna verkar genom "radikalisering och rekrytering inom digitala miljöer, begränsningar av andra individers mänskliga fri- och rättigheter, otillbörlig påverkan mot myndighets- och kommunanställda, isolering av barn och ungdomar genom utbildningsplattformar med kopplingar till salafism, samt både legitim- och illegitim finansiering av salafistiska miljöers verksamhet – vilket stundtals även omfattar utländsk finansiering". I rapporten beskrivs att de våldsbejakande miljöerna i allt större utsträckning använder sig av demokratiska medel och att salafistiska- och salafist-jihadistiska individer har börjat söka sig in i myndigheter och kommuner för att påverka inifrån. Miljöernas exploatering av förenings- och organisationsverksamhet beskrivs som ett stort problem, där sådan verksamhet både används för att tillskansa sig offentliga bidrag och för att utöva påverkan.[28]

Islamiska jihad

[redigera | redigera wikitext]

Muslimska brödraskapet övergav i en överenskommelse med president Sadat på 1970-talet våld som en metod att uppnå sina mål. Sadat anklagade senare i ett tal till det egyptiska parlamentet brödraskapet för att förråda överenskommelsen och att utöva taqiyyah (dubbla budskap).[40] Andra radikala islamistiska rörelser fortsatte den militanta kampen. Den viktigaste av dessa var Islamiska jihad.

Salafism och wahhabism

[redigera | redigera wikitext]

Salafism är en gren av sunniislamisk fundamentalism som har många likheter med wahhabismen, den religiösa/politiska ideologi som är förhärskande i Saudiarabien. Man kan i stort indela salafisterna i dels konservativa wahhabiter som gynnas av den saudiska regimen, dels salafistjihadister som drivs av en militant radikalism och anser sig ha rätt att utropa heligt krig mot alla otrogna, dit även oliktänkande muslimer räknas. Deras mål är en global islamisk stat, ett nytt kalifat.[41] Den militanta radikalismen följer islams påbud i Koranen (9:29) att föra ett heligt krig mot judar och kristna för att utbreda islams styre.

  1. ^ ”islamism - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/islamism. Läst 25 september 2022. 
  2. ^ Ranstorp & Ahlerup 2023, sid. 13.
  3. ^ Graham E. Fuller, Islamists in the Arab World: The Dance Around Democracy
  4. ^ [a b] ”Globalization and the Middle East: Part One | YaleGlobal Online”. archive-yaleglobal.yale.edu. https://archive-yaleglobal.yale.edu/content/globalization-and-middle-east-part-one. Läst 24 maj 2023. 
  5. ^ [a b] Griffel, Frank (21 januari 2003). ”Globalization and the Middle East: Part Two” (på engelska). yaleglobal.yale.edu. https://archive-yaleglobal.yale.edu/content/globalization-and-middle-east-part-two. Läst 22 april 2016. 
  6. ^ ””Man kan inte bomba bort en idé””. 2016 02 22. Forskning & Framsteg. http://fof.se/tidning/2016/3/artikel/man-kan-inte-bomba-bort-en-ide. Läst 16 november 2016. 
  7. ^ Jan Hjärpe, Araber och arabism, Stockholm 1994, s. 160-162
  8. ^ Jan Hjärpe, Araber och arabism, Stockholm 1994, s. 162
  9. ^ Nazih Ayubi, Political Islam: Religion and Politics in the Arab World, London 1993, s. 256
  10. ^ Bauhn, Per (8 mars 2017). ”Islamism och folkhemsanpassning - Kvartal”. kvartal.se. https://kvartal.se/artiklar/islamism-multikulturalism-och-folkhemsanpassning/. Läst 10 januari 2023. 
  11. ^ ”Våldsbejakande islamistisk extremism i Sverige”. Säkerhetspolisen. 2010. sid. 28. Arkiverad från originalet den 11 augusti 2022. https://web.archive.org/web/20220811085124/https://cve.se/download/18.62c6cfa2166eca5d70e2160/1547452379244/S%E4po%20V%E5ldsbejakande%20islamistisk%20extremism%202010.pdf. Läst 26 maj 2022. 
  12. ^ Sorgenfrei, Simon (2018). Islam i Sverige - de första 1300 åren. sid. 136-137. ISBN 978-91-983453-2-2. Läst 26 maj 2022 
  13. ^ Egyptson, Sameh (2018). Holy White Lies.. sid. 242-243. ISBN 978-977-02-8780-4. OCLC 1065025016. https://www.worldcat.org/oclc/1065025016. Läst 26 februari 2021 
  14. ^ Jan Hjärpe, Araber och arabism, Stockholm 1994, s. 162 f
  15. ^ ”al-Qaida - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/al-qaida. Läst 15 februari 2023. 
  16. ^ ”Talibaner”. Nationalencyklopedin. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/talibaner. Läst 15 februari 2023. 
  17. ^ Jan Hjärpe, Araber och arabism, Stockholm 1994, s. 163
  18. ^ Egyptson, Sameh (2020). Erövringen - Muslimska Brödraskapets infiltration av Sverige.. sid. 77. ISBN 978-91-519-6376-1. OCLC 1187207132. https://www.worldcat.org/oclc/1187207132. Läst 26 februari 2021 
  19. ^ Egyptson, Sameh (2020). Erövringen - Muslimska Brödraskapets infiltration av Sverige.. sid. 93-164. ISBN 978-91-519-6376-1. OCLC 1187207132. https://www.worldcat.org/oclc/1187207132. Läst 26 februari 2021 
  20. ^ Johansson, Otto (10 februari 2023). ”Kontroversiell avhandling om politisk islam godkändes i Lund”. SVT Nyheter. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/skane/kontroversiell-avhandling-om-politisk-islam-stanger-ner-universitetsbyggnad. Läst 15 februari 2023. 
  21. ^ Holstein, Johanna (10 februari 2023). ”Islamforskaren om omstridda avhandlingen: ”Låt processen ha sin gång””. SVT Nyheter. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/skane/islamforskaren-om-omstridda-avhandlingen. Läst 15 februari 2023. 
  22. ^ ”Antisemitiskt islamistparti etablerar sig i Sverige”. Expo.se. 12 oktober 2012. https://expo.se/2012/10/antisemitiskt-islamistparti-etablerar-sig-i-sverige. Läst 15 maj 2022. 
  23. ^ ”Hizb ut-Tahrir vill ha en islamisk stat”. Sveriges Radio. 14 oktober 2014. https://sverigesradio.se/artikel/5990608. Läst 15 maj 2022. 
  24. ^ ”Försöker få svenska muslimer att inte rösta i höstens val”. www.aftonbladet.se. 22 augusti 2018. https://www.aftonbladet.se/a/wEjmOG. Läst 15 maj 2022. 
  25. ^ Doku (22 februari 2021). ”Hizb ut-Tahrir mobiliserar i Stockholms utsatta områden”. Doku.nu. https://doku.nu/2021/02/22/hizb-ut-tahrir-mobiliserar-i-stockholms-utsatta-omraden/. Läst 15 maj 2022. 
  26. ^ ”Abo Raad pekas ut som militanta islamismens ledare i Sverige”. Gefle Dagblad. 10 september 2015. https://www.gd.se/2015-09-10/abo-raad-pekas-ut-som-militanta-islamismens-ledare-i-sverige. Läst 15 februari 2023. 
  27. ^ Redin, Jonas (30 mars 2016). ”GD:s chefredaktör dödshotad”. SVT Nyheter. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/gavleborg/gd-s-chefredaktor-dodshotad. Läst 15 februari 2023. 
  28. ^ [a b] ”Ny rapport pekar på strategiförändring inom den salafistiska miljön”. www.fhs.se. 20 april 2022. https://www.fhs.se/arkiv/nyheter/2022-04-20-ny-rapport-pekar-pa-strategiforandring-inom-den-salafistiska-miljon.html. Läst 15 februari 2023. 
  29. ^ ”Malmö ger bidrag – till islamistisk rörelse • Vill omvända homosexuella”. www.expressen.se. 4 september 2018. https://www.expressen.se/kvallsposten/malmo-stad-ger-bidrag-till-islamistisk-rorelse/. Läst 16 februari 2023. 
  30. ^ ”Miljöpartist satt på dubbla stolar – islamistisk rörelse fick bidrag”. www.expressen.se. 7 september 2018. https://www.expressen.se/kvallsposten/miljopartist-avgar-efter-kvallspostens-granskning/. Läst 16 februari 2023. 
  31. ^ Amnå, Erik (2019). ”När tilliten prövas: En studie av Studieförbundet Ibn Rushds samhällsbidrag”. Folkbildningsrådet. sid. 151. https://oru.diva-portal.org/smash/get/diva2:1348609/FULLTEXT02.pdf. Läst 25 maj 2023. ”I september 2018 kritiserades Malmö Stad för att ha gett bidrag till den turkiska föreningen Milli Görus. Milli Görus fick också ekonomiska bidrag av Ibn Rushd då de är en lokal samarbetspartner till studieförbundet.” 
  32. ^ Thurfjell, Karin (20 november 2022). ””Systemet får inte granska sönder oss””. Svenska Dagbladet. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/a/abJKxO/anna-waara-ny-chef-for-ibn-rushd-kritiken-ar-politiserad. Läst 20 november 2022. 
  33. ^ Hyllengren, Peder; Carlbom, Aje; Ranstorp, Magnus (16 juni 2020). ”Statsstödd folkbildning för islamism, del 1 - Kvartal”. Kvartal.se. https://kvartal.se/artiklar/statsstodd-folkbildning-for-islamism-del-1/. Läst 20 november 2022. 
  34. ^ Hyllengren, Aje Carlbom, Magnus Ranstorp och Peder; Carlbom, Aje; Ranstorp, Magnus (17 juni 2020). ”Statsstödd folkbildning för islamism, del 2 - Kvartal”. Kvartal.se. https://kvartal.se/artiklar/statsstodd-folkbildning-for-islamism-del-2/. Läst 20 november 2022. 
  35. ^ ”Stödet till studieförbundet Ibn Rushd stoppas efter sista minuten-beslut”. DN.SE. 27 augusti 2020. https://www.dn.se/nyheter/sverige/stodet-till-studieforbundet-ibn-rushd-stoppas-efter-sista-minuten-beslut/. Läst 30 augusti 2020. 
  36. ^ Norell, Magnus; Carlbom, Aje; Durrani, Pierre (2017). ”Muslimska brödraskapet i Sverige” (PDF). Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB). Arkiverad från originalet den 14 maj 2022. https://web.archive.org/web/20220514140255/https://www.msb.se/RibData/Filer/pdf/28248.pdf. Läst 15 februari 2023. 
  37. ^ Sydsvenskan 13 september 2019, Imam utgör risk – utvisning dröjer
  38. ^ ”Säkerhetspolisen 2021”. Säkerhetspolisens årskok 2021. Säkerhetspolisen. sid. 75. Arkiverad från originalet den 9 maj 2022. https://web.archive.org/web/20220509114025/https://www.sakerhetspolisen.se/om-sakerhetspolisen/publikationer/sakerhetspolisens-arsberattelse/sakerhetspolisen-2021.html. Läst 15 maj 2022. 
  39. ^ ”Den våldsbejakande islamistiska miljön”. cve.se. Center mot våldsbejakande extremism. 29 november 2022. https://cve.se/valdsbejakandeextremism/valdsbejakandeislamistiskamiljon.4.2039deb2184c200b018606.html. Läst 15 februari 2023. 
  40. ^ Egyptson, Sameh (2020). Erövringen - Muslimska Brödraskapets infiltration av Sverige.. sid. 55. ISBN 978-91-519-6376-1. OCLC 1187207132. https://www.worldcat.org/oclc/1187207132. Läst 26 februari 2021 
  41. ^ Steinick, Karl. ”Arabvärldens problem är Europas | SvD”. SvD.se. http://www.svd.se/kultur/understrecket/arabvarldens-problem-ar-europas_177833.svd. Läst 27 november 2018.