Raymond Aron
Raymond Claude Ferdinand Aron, född 14 mars 1905 i Paris, död där 17 oktober 1983, var en fransk filosof, journalist, sociolog och statsvetare, som blivit känd för sina skeptiska analyser av efterkrigstidens ideologiska trender i Frankrike vilka var influerade av marxism och kommunism. Han var vän till Jean-Paul Sartre, men de hade ofta avvikande uppfattningar i filosofiska frågor.
Biografi
Aron, som var son till en judisk advokat, studerade vid École Normale Supérieure där han lärde känna Jean-Paul Sartre (som blev hans vän och i intellektuellt hänseende opponent på livstid). Han blev nummer ett i sin agrégation i filosofi 1928, samma år som Sartre misslyckades att avlägga samma examen. 1930 doktorerade han i historiefilosofi vid École Normale Supérieure, och var under denna tid i hög grad påverkad av den tyska fenomenologin. När andra världskriget utbröt 1939, undervisade han i samhällsfilosofi vid universitetet i Toulouse, men sade upp sig från sin tjänst för att ta värvning i flygvapnet. Han lämnade Frankrike när det ockuperades 1940, begav sig till London där han lärde känna Charles de Gaulle, gick med i Forces françaises libres och 1940–1944 var han chefredaktör för deras tidning France Libre.
Vid krigsslutet 1945 återvände Aron till Paris för att undervisa i sociologi vid École Nationale d'Administration och Sciences Po, och vidhöll att Vichyregimen och Philippe Pétain valt det bästa av två onda alternativ när de samarbetat med Nazityskland under andra v�rldskriget. Han och Sartre grundade tidskriften Les Temps Modernes 1945, men Aron medverkade endast under en kort tid. Fr�n 1955 till 1968 undervisade han vid Sorbonne och 1970 till 1978 vid Coll�ge de France.
Aron, som under hela sitt liv var verksam som journalist, var en inflytelserik kolumnist vid Le Figaro i trettio �r, innan han blev medarbetare vid L'Express d�r han skrev politiska kolumner till sin d�d. Han var ber�md som en liberal motvikt mot den popul�re Sartre.
Med en liberalt pr�glad v�rlds�sk�dning, var Aron pessimistisk till multinationella medborgarskap. I en artikel fr�n 1947 f�rklarade han detta f�r en anakronism som var fullst�ndigt of�renligt med ett internationellt system med suver�na stater.
Bibliografi
- La Sociologie allemande contemporaine, Paris, Alcan, 1935.
- Introduction � la philosophie de l'histoire. Essai sur les limites de l'objectivit� historique, Paris, Gallimard, 1938.
- Essai sur la th�orie de l'histoire dans l'Allemagne contemporaine. La philosophie critique de l'histoire, Paris, Vrin, 1938.
- L'Homme contre les tyrans, New York, �ditions de la Maison fran�aise, 1944.
- De l'armistice � l'insurrection nationale, Paris, Gallimard, 1945.
- L'�ge des empires et l'Avenir de la France, Paris, D�fense de la France, 1945.
- Le Grand Schisme, Paris, Gallimard, 1948.
- Les Guerres en cha�ne, Paris, Gallimard, 1951.
- La Coexistence pacifique. Essai d'analyse, Paris, �ditions Monde nouveau, 1953, under pseudonymen Fran�ois Houtisse, med Boris Souvarine
- L'Opium des intellectuels, Paris, Calmann-L�vy, 1955. P� svenska De intellektuellas opium 2023, Timbro
- Pol�miques, Paris, Gallimard, 1955.
- La Trag�die alg�rienne, Paris, Plon, 1957.
- Espoir et peur du si�cle. Essais non partisans, Paris, Calmann-L�vy, 1957.
- L'Alg�rie et la République, Paris, Plon, 1958.
- La Société industrielle et la Guerre; Tableau de la diplomatie mondiale en 1958, Paris, Plon, 1959.
- Immuable et changeante. De la IV × 10{{{1}}} à la V × 10{{{1}}} République, Paris, Calmann-Lévy, 1959.
- Dimensions de la conscience historique, Paris, Plon, 1961.
- Paix et guerre entre les nations, Paris, Calmann-Lévy, 1962.
- Le Grand Débat. Initiation à la stratégie atomique, Paris, Calmann-Lévy, 1963.
- Dix-huit leçons sur la société industrielle, Paris, Gallimard, 1963
- La Lutte des classes, Paris, Gallimard, 1964
- Essai sur les libertés, 1965.
- Démocratie et totalitarisme, 1965.
- Trois essais sur l'âge industriel, Paris, Plon, 1966.
- Les Étapes de la pensée sociologique, Paris, Gallimard, (1967).
- De Gaulle, Israël et les Juifs, Paris, Plon, 1968.
- La Révolution introuvable. Réflexions sur les événements de mai, Paris, Fayard, 1968.
- Les Désillusions du progrès, Paris, Calmann-Lévy, 1969.
- D'une sainte famille à l'autre. Essai sur le marxisme imaginaire, Paris, Gallimard, 1969.
- De la condition historique du sociologue, Paris, 1971.
- Études politiques, Paris, 1972.
- République impériale. Les États-unis dans le monde (1945–1972), Paris, Calmann-Lévy, 1973.
- Histoire et dialectique de la violence, Paris, Gallimard, 1973.
- Penser la guerre, Clausewitz (1976).
- Plaidoyer pour l'Europe décadente, Paris, Laffont, 1977.
- Le Spectateur engagé (entretiens), Paris, Julliard, 1981.
- Mémoires. 50 ans de réflexion politique, 2 volumes, Paris, Julliard, 1983, 1082 p.
- Les dernières années du siècle, Paris, Julliard, 1984.
- Le Marxisme de Marx, Paris, Fallois, 2002 (ISBN 2-87706-423-9) et en livre de poche, Paris, 2004 (ISBN 2-253-10800-6).
- Raymond Aron, spectateur engagé. Entretiens avec Raymond Aron. Durée : 2H30 - DVD - Éditions Montparnasse, (2005).
- De Giscard à Mitterrand : 1977-1983 (éditoriaux parus dans L'Express), préface de Jean-Claude Casanova. Éditions de Fallois, Paris, octobre 2005. 895 pages. ISBN 2-87706-570-7.
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från en annan språkversion av Wikipedia.
Noter
- ^ [a b c] Fichier des personnes décédées, läs online, läst: 27 januari 2022.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] SNAC, SNAC Ark-ID: w6805zjz, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Raymond-Claude-Ferdinand-Arontopic/Britannica-Online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Brockhaus Enzyklopädie, Brockhaus Enzyklopädie-ID: aron-raymond-claude-ferdinand.[källa från Wikidata]
- ^ Raymond Aron, 1905–1983 (på engelska), The New York Review of Books, 8 december 1983, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015.[källa från Wikidata]
- ^ Libris, 26 september 2012, läs online, läst: 24 augusti 2018.[källa från Wikidata]
- ^ Agence bibliographique de l'enseignement supérieur, Système universitaire de documentation, Agence bibliographique de l'enseignement supérieur, läs online, läs online, läs online och läs onlineläs online och läs online, läst: 7 januari 2024.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d e f g h i j] Bibliothèque nationale de France, BnF catalogue général, Bibliothèque nationale de France, läs online och läs onlineläs online, läst: 7 januari 2024.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c] Gemeinsame Normdatei, läst: 24 juni 2015.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] lista över professorer vid Collège de France, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Alain Chenu & Olivier Martin, Le plafond de verre chez les enseignants-chercheurs en sociologie et démographie, Travail, genre et sociétés, 2016, 10.3917/TGS.036.0133, ”La Société française de sociologie (1959-2002) a été présidée par Gabriel Le Bras, Raymond Aron, Jean-Daniel Reynaud”.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, seance-cinq-academies-2011.institut-de-france.fr .[källa från Wikidata]
- ^ Raymond Aron, Mémoires. 50 ans de réflexion politique, 2010, s. 83.[källa från Wikidata]
- ^ Jérôme Fenoglio (red.), M. RAYMOND ARON PRIX DES AMBASSADEURS, Le Monde (på franska), Societe Editrice Du Monde, 18 oktober 1962, läs online, läst: 29 april 2024 .[källa från Wikidata]
Allmänna källor
- Filosofilexikonet, red. P. Lübcke, Stockholm 1988